Idag har min kropp kämpat.
Hög vilopuls, stickningar i hjärtat och yrsel.
Tärande trötthet och stickningar i fingrarna.

Vilopuls i 85-95 i nästan 6 timmar, innan det gav med sig.

Det hela började efter lunch.
Hjärtat tog några jätteskutt så jag nästan tappade andan.
Sedan var pulsen jättehög efter det.

Låg i sängen till slut och bara lät kroppen vila, domna bort en stund.

Så kämpigt!

Jag och sambon fick så fina, värdefulla julgåvor som vår lilla tös i Ramnäs gjort själv.

Denna härliga lilla tjej som gillar att pyssla och plocka med olika material och former.

Denna gång fick vi en pepparkaksgumma och en pepparkaksgubbe med skägg, att hänga i julgranen.

Vi hängde stolt upp dem i vår lilla gran.

Tack mormors lilla hjärta

Min älskade sambo for iväg, alldeles dagarna innan Jul, till handeln och stressen, för att köpa nåt till mig.

Hem kom han med en mjuk kasse som han senare slog in.
Nyfiken var jag självklart men jag tjyvtittade inte.
Sånt är viktigt.
Öppnas Julafton eller som det blev i vårt fall, Annandagen.

Julaftonen var vi ju båda borta hemifrån.
Han med sin släkt och jag med min.
Senare kom han också till vårt firande och vi åkte hem tillsammans.

På Annandagen var mina barn och barnbarn här och vi hann också njuta av min sambos närvaro, på hans korta rast.
Han fick i sig lite mat och sedan öppnade vi julklappar.

Då fick jag öppna mitt mjuka paket, som innehöll en jättefin tröja.
En Helly Hansen i min favoritfärg.

Jag blev jätteglad.
Han tyckte att den var perfekt att ha sedan vid husvagnen, när vi skulle ha den i Malingsbo.
Varm och go samt att jag skulle synas ordentligt.

Helly Hansen har ju kläder som fungerar ordentligt i materialet.
Det värsta jag vet är stickiga plagg som inte andas.
Denna tröja är underbar i materialet.
Kan ha den direkt på huden.
Riktigt behaglig.

Han vet vad jag behöver, gubben min :)

Jag fick en jättefin klänning av min äldsta dotters familj.
Ska ta bilder av den senare.
Kanske har på den imorgon på Nyårsafton.
En klänning i 50 tals stil med en vacker underkjol.

Av min sonhustru fick jag en stickad bolero som hon själv gjort och tofflor till kyliga kvällar i husvagnen.

Ska lägga upp dem också senare.

Gillar att få kläder.

Då jag känner mig bättre från förkylningen och smärtan i lederna inte blir bättre av att jag går hemma, så börjar jag jobba igen på Nyårsdagen.

Vi är ju inga festare heller så det gör inget att jobba, dagen efter nyårsafton.

Ringde Trafikledningen igår om det finns förmiddagskörningar, då jag bara har en vända till och från Arlanda på eftermiddagen.
Fanns tyvärr inget.
Visst kan det vara skönt att börja med ett varv bara, efter så långt uppehåll i körningen.
Men jag är ju ingen vän av att börja så sent.
Mot 16 tiden på eftermiddagen.

Sedan följer eftermiddagar resten av veckan.
Bläh!

Vi får se hur det är tänkt med min framtid.
Kundvärd eller körning.
Jag är ganska övertygad om att det bemanningsföretag som nu är värdar, inte ger den hjälp åt Västeråsförarna, som är nödvändig.
Men jag är nog för dyr att ha där.

Nåja, det blir som det blir.

Ligger nu vaken i soffan efter att ha vaknat från en obehaglig dröm.
Minns inte vad den handlade om.
Men jag vaknade med hjärtklappning och oro inom mig.
Försökte somna om men det gick inte.

Har tvättstugan på morgonen klockan 7 redan.
Behöver inte tiden egentligen.
Bokade den vid jul, om jag skulle behövt tvätta min vita jacka.
Den är ren ännu, då jag inte jobbat.

Tänker på min yngsta dotter som kämpar med sin sjuka vovve.
Hon är så glad över att vovve fått behålla sin syn såhär långt.
Den kommer att försämras med tiden, men förhoppningsvis lite i taget.
Då vänjer hon sig vid att bli synskadad och ändå fungera i livet.

En hund som är i ett tryggt hem, klarar sig utan sina ögon.
Dessutom har hon sin vän Ludde som kan vara hennes ledarhund sedan.
En hund med ledarhund.
Måste ju fungera alldeles utmärkt.

Sedan finns ju en knäpp lag i Sverige, som säger att en hund måste få insatt en ögonprotes om ögonen opereras bort.
Det bara för människans skull.
Så de inte förfasar sig över att hunden är utan ögon.

Så urbota larvigt!
Allt för människors skull.
För hunden blir ju inget bättre med en protes.
För den blir det bara en befrielse från smärta då ögonen avlägsnas och trycket försvinner, som är det förstörande just vid sådan sjukdom.
Nu hålls det stånget av ögondroppar.
Men ingen vet ännu hur skadade ögonen blev vid den akuta attacken hon fick på natten till Juldagen.
Det visar sig om några veckor.

Nu är hon smärtfri iallafall när trycket hålls normalt.
Hon är tuff min dotter som kämpar på så med sitt djur, som hon älskar så högt.
Hennes Bassethundar Lilly och Ludde är familjemedlemmar och värda allt hon kan ge dem.

Dessutom har hon ju två katter som båda kommer från hem, där de inte längre skulle fått behålla livet.
Hon gav dem hem och kärlek.

Hon och dottern är stora djurvänner.
Med hjärtan av guld.
Hos dem har djuren ett kärleksfullt och tryggt hem.
Med den omvårdnad de behöver.