Direktlänk till inlägg 31 december 2017
Årets sista timmar, tillbringar jag just nu, vilande i soffan.
Har tända ljus och ett bord fyllt av diverse gottigheter.
Det är sådant som vi fått under Julen.
Min äldsta dotter har tillverkat mycket själv.
Min sambo är och firar årets slut med sina söner. En av sönerna är duktig kock, så jag kan tänka mig att de får god mat.
Härligt!
Han besöker sina föräldrar också.
Jag har bytt om till min sköna, gamla glittriga klänning som hängt med många Nyårsfiranden.
Sminkade mig lite, dagen till ära.
Känner mig så fruktansvärt trött.
Åt rester från julen för en stund sedan.
Bryggde på gott, starkt kaffe och såg på Morden i Midsommer.
Det är lagom för mig, med den dåliga ork som just nu styr mitt liv.
Skulle vilja ta mig till min lillasysters viloplats, men jag orkar inte gå eller cykla så långt nu.
Tände ett ljus i lyktan på balkongen istället.
Känner mig lite ensam.
Samtidigt är det skönt att bara vara, utan att behöva göra någonting alls.
Bara vara.
Vilopulsen ligger rätt hög nu med, fast jag inget gör.
Känner hur det svider/sticker till på vänster sida av bröstkorgen.
Mina tankar finns inte riktigt här och nu, utan i framtiden.
Jag är absolut inte tillfreds med den situation vi har i yrkeslivet.
Båda överväger vi på allvar att lämna det vi har och gå över till något som har struktur och ett tryggt ledarskap.
Det vi nu lever i har inget att ge oss längre.
Inget annat än oro, stress och dålig hälsa.
Vi är faktiskt beredda att flytta, lämna Västerås och även vårt fina boende.
För att kunna leva och verka i trygghet och stabilitet i arbetslivet.
Arbetet får helt enkelt inte suga livet ur oss.
Båda mår vi jättedåligt i det som råder.
Inte heller har vi längre orken att hålla hoppet vid liv, om en förändring till det bättre.
Det bästa är för oss att lämna och dra vidare, där vi uppskattas som de personer vi är.
Där vår kompetens tas tillvara, istället för att förminskas och förintas under oro och stress.
Där ligger en så stor del av vår energiåtgång att det påverkar vårt privatliv.
Vi har ingen ork över till något efter en arbetsvecka.
Endast återhämtning för att orka vidare i slitet och oron.
Vi vill jobba för att leva, inte tvärtom.
Arbetet skall kännas meningsfullt och glädjande. Den ska inte sänka en som individ.
Inget av dessa två existerar idag.
Vi känner oss bara trötta, tomma och faktiskt lurade till något som skulle vara så mycket bättre än det vi lämnade.
Idag är det så mycket sämre.
Hur det nu kunde bli det....
Ja... Tankarna är många och båda är vi ju handlingskraftiga och vill ha resultat av det vi uträttar.
När vi väl tar steget bort sedan, så är vi borta för gott.
Det känns lite tufft att behöva sadla om igen. Men vi har ju inget val.
Jag är ju snart 60 och det vore skönt med lugn i arbetet.
Jag vill känna glädje när jag går till jobbet.
Känna mig nöjd när jag går hem från jobbet.
Det är ju inte så stora krav!
Vi tar nya tag efter årsskiftet och tar lite samtal med andra företag.
Jobb finns överallt och vi är flyttbara.
Jag skall bara se till att bli frisk.
Den 23/1 är det undersökning på Hjärtmottagningen.
Får se vad som behöver göras.
En liten renovering i pumpen min kanske.
Bara något görs så jag slipper känna mig som en orkeslös, flåsande zombie...
Jag vill ha tillbaka mitt gamla jag.
Med full fart, löpträning och ork som en arbetshäst.
Fast denna Nyårsafton får det bli soffhäng.
Det är lagom just nu
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 |
10 |
|||
11 | 12 | 13 |
14 |
15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
|||
25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|