Min älskade sambo for iväg, alldeles dagarna innan Jul, till handeln och stressen, för att köpa nåt till mig.

Hem kom han med en mjuk kasse som han senare slog in.
Nyfiken var jag självklart men jag tjyvtittade inte.
Sånt är viktigt.
Öppnas Julafton eller som det blev i vårt fall, Annandagen.

Julaftonen var vi ju båda borta hemifrån.
Han med sin släkt och jag med min.
Senare kom han också till vårt firande och vi åkte hem tillsammans.

På Annandagen var mina barn och barnbarn här och vi hann också njuta av min sambos närvaro, på hans korta rast.
Han fick i sig lite mat och sedan öppnade vi julklappar.

Då fick jag öppna mitt mjuka paket, som innehöll en jättefin tröja.
En Helly Hansen i min favoritfärg.

Jag blev jätteglad.
Han tyckte att den var perfekt att ha sedan vid husvagnen, när vi skulle ha den i Malingsbo.
Varm och go samt att jag skulle synas ordentligt.

Helly Hansen har ju kläder som fungerar ordentligt i materialet.
Det värsta jag vet är stickiga plagg som inte andas.
Denna tröja är underbar i materialet.
Kan ha den direkt på huden.
Riktigt behaglig.

Han vet vad jag behöver, gubben min :)

Jag fick en jättefin klänning av min äldsta dotters familj.
Ska ta bilder av den senare.
Kanske har på den imorgon på Nyårsafton.
En klänning i 50 tals stil med en vacker underkjol.

Av min sonhustru fick jag en stickad bolero som hon själv gjort och tofflor till kyliga kvällar i husvagnen.

Ska lägga upp dem också senare.

Gillar att få kläder.

Då jag känner mig bättre från förkylningen och smärtan i lederna inte blir bättre av att jag går hemma, så börjar jag jobba igen på Nyårsdagen.

Vi är ju inga festare heller så det gör inget att jobba, dagen efter nyårsafton.

Ringde Trafikledningen igår om det finns förmiddagskörningar, då jag bara har en vända till och från Arlanda på eftermiddagen.
Fanns tyvärr inget.
Visst kan det vara skönt att börja med ett varv bara, efter så långt uppehåll i körningen.
Men jag är ju ingen vän av att börja så sent.
Mot 16 tiden på eftermiddagen.

Sedan följer eftermiddagar resten av veckan.
Bläh!

Vi får se hur det är tänkt med min framtid.
Kundvärd eller körning.
Jag är ganska övertygad om att det bemanningsföretag som nu är värdar, inte ger den hjälp åt Västeråsförarna, som är nödvändig.
Men jag är nog för dyr att ha där.

Nåja, det blir som det blir.

Ligger nu vaken i soffan efter att ha vaknat från en obehaglig dröm.
Minns inte vad den handlade om.
Men jag vaknade med hjärtklappning och oro inom mig.
Försökte somna om men det gick inte.

Har tvättstugan på morgonen klockan 7 redan.
Behöver inte tiden egentligen.
Bokade den vid jul, om jag skulle behövt tvätta min vita jacka.
Den är ren ännu, då jag inte jobbat.

Tänker på min yngsta dotter som kämpar med sin sjuka vovve.
Hon är så glad över att vovve fått behålla sin syn såhär långt.
Den kommer att försämras med tiden, men förhoppningsvis lite i taget.
Då vänjer hon sig vid att bli synskadad och ändå fungera i livet.

En hund som är i ett tryggt hem, klarar sig utan sina ögon.
Dessutom har hon sin vän Ludde som kan vara hennes ledarhund sedan.
En hund med ledarhund.
Måste ju fungera alldeles utmärkt.

Sedan finns ju en knäpp lag i Sverige, som säger att en hund måste få insatt en ögonprotes om ögonen opereras bort.
Det bara för människans skull.
Så de inte förfasar sig över att hunden är utan ögon.

Så urbota larvigt!
Allt för människors skull.
För hunden blir ju inget bättre med en protes.
För den blir det bara en befrielse från smärta då ögonen avlägsnas och trycket försvinner, som är det förstörande just vid sådan sjukdom.
Nu hålls det stånget av ögondroppar.
Men ingen vet ännu hur skadade ögonen blev vid den akuta attacken hon fick på natten till Juldagen.
Det visar sig om några veckor.

Nu är hon smärtfri iallafall när trycket hålls normalt.
Hon är tuff min dotter som kämpar på så med sitt djur, som hon älskar så högt.
Hennes Bassethundar Lilly och Ludde är familjemedlemmar och värda allt hon kan ge dem.

Dessutom har hon ju två katter som båda kommer från hem, där de inte längre skulle fått behålla livet.
Hon gav dem hem och kärlek.

Hon och dottern är stora djurvänner.
Med hjärtan av guld.
Hos dem har djuren ett kärleksfullt och tryggt hem.
Med den omvårdnad de behöver.

Vad jag lider med alla stackars hundar och katter samt hästar, som måste stå ut med människors vansinne, under nyår

Dessa smällare och raketer!!

Jag minns själv på den tiden när vi hade hästar.
En av dem fick vi lov att ge lugnande till, både nyår och påsk.
Den fick panik om vi inte drogade ner den stackaren.

Sedan fick vi själva inte sova alls för jag ville inte lämna pålle utan uppsikt, i drogat tillstånd.

Det var en plåga med dessa tider på året.

Smällandet pågick ju en vecka innan och en vecka efter.
Så alla stackars djur fick lida enormt.

Ligger nu i sängen på Fredag kväll och det har hörts flera smällare under tiden jag bloggar.

Tänker på alla hundar i stan...

Vi hade en bra semester sambon och jag denna sommar.
Började med en båtkryssning till Finland, för att bara koppla av och koppla bort allt jobbigt.

Packade sedan bilen och åkte till Norge.

Vi hade nyligen köpt våran Elsa. Saab Griffin
Isdrottningen som flyttade hem till oss, efter att Saabina blev inlöst av försäkringsbolaget, efter en kollision med ett sött rådjur, som dog i min famn.

Elsa fick jobba hårt.
Vi åkte två vändor uppför Trollstigen.

Geijranger och sedan Atlanthavsvägen.
Sedan över till Sverige och åter hemåt.
Besökte Gränna

Vi besökte Saabmuseet i Trollhättan och Flygvapenmuseet i Linköping.
Linköping vill jag tillbaka till och gå igenom grundligt.
Det var oerhört intressant. Helikoptrarna faschinerade enormt.

Husvagnen hade vi utanför Arboga.
Herrfallets camping
Där trivdes jag inte långa stunder.
Försökte tappert att må bra där men det var inte lätt.
Gillade att bada, helt klart.
Umgås med sambons x vovve som vi fick låna då och då.

Annars var det mest bortkastade pengar med säsongsplats där.
Stimmigt och stökigt.
Mycket fylla och festa.
Ingen ro förrän mot höstkanten.
Vi var inte mycket där men åkte ändå på att betala över 400:- extra i el.
El som vi knappt använde.

Till kommande sommar väntare säsongsboende i lugna och vackra Malingsbo.
Vi var dit en helg med vagn för att prova.
Helt underbart!

Detta år 2017 har verkligen varit händelserikt.

Både i glädje och sorg.

I början av året slog vi våra påsar ihop, sambon och jag.
Hade sådan himla tur att vi snabbt fick tag i våran fina trerummare i centrala delarna av stan.

Vi trivs bra här.
Sånär som på en granne som roar sig stundtals med att spela så högt att tavlorna skallrar på väggarna.
Har varit över vid två tillfällen och vänligt bett honom att sänka.
Att vi är flera boende som behöver sin sömn om nätterna.

Nästa gång blir det ett samtal till störningsjouren då budskapet tydligen är svårt att lägga in i minnesbanken.

Likaså har vi jobbigt med cigarettrök om sommaren, på balkongen.
Även grillning på balkongerna förekommer, med rejäl rökutveckling.
Detta löser vi med att hålla dörren stängd, inget mer än så.

Annars är det toppen här.
Ljus, stor och fin lägenhet. Bra tvättstuga.
Älskar vår stora balkong.
Behov av lite målning av väggar framöver, men det får vi ta under nästa vinter.

Våren blev riktigt jobbig, med min lillasysters bortgång.
Endast 53 år gammal lämnade hon livet.
Cancern tog henne ifrån oss.
Ett fruktansvärt slag för hennes barn som nyligen fått en bra kontakt med henne.

Min yngsta dotter genomgick en rättegång, där hennes x make stod åtalad för kvinnofridskränkning.
Han hade misshandlat min dotter, mitt framför ögonen på deras då 5 åriga dotter.
Även hunden fick sparkar och stryk.

Han dömdes till vård och samhällstjänst.
Alldeles för lindrigt!!
Men så är det i Sverige.
Förövaren kommer alltid undan.
Offret får bära skuld, skador och allt som förstörs av en våldsverkare.

Arbetsmässigt har vi haft ett hemskt år.
Mig har det gjort sjuk.
Stress och oro hela tiden som ledit till en trötthet som skadat mitt hjärta.
En hjärtklaff har tagit stryk så jag tappat min hälsa fullständigt.

Året har varit tufft på många vis.

Det kommande året måste det bli förändringar.
Jag pallar inte ett år till med den stress och oreda som varit.

På min sambos sida har det inte varit lindrigare direkt.
Han har sitt med sin släkt att tampas med.
Jag vet att jag får bära skott för mycket av det som sker i hans liv.
Även fast jag inget gjort eller påverkat hans beslut vad gäller släkten.
Jag har fullt upp med mitt eget.

Vi hoppas på ett bättre år 2018

Den 23/1 skall jag in för hjärtat.
Får se vad de hittar på.
Kanske blir det klaffbyte.

Skrev över bilen på min sambo idag.
Jag har inget behov av att äga någonting.

Kommer att skriva ett mindre testamente, om det blir operation och det inte går bra.
Så är allt klart och ingen behöver tjafsa om mina saker och ting.

Börjar först med att bli frisk från förkylningen jag varit hemma med i några dagar.

Två dagar kvar på detta år ännu.
Mycket hinner hända

Den vackra bilden är från förra året.
Nu finns ingen snö här...

Idag var min dotter med sin Bassettjej Lilly, till Strömsholm på återbesök

Lilly blev jättesjuk på Julafton i sina ögon.
Hon tappade synen helt och det blev akutfärd till sjukhuset.
Hon hade drabbats av akut Glaukom.
Ögonstarr.
Trycket i hennes ögon hade varit skyhögt och det var i stort sett klart att hon skulle bli helt blind.

Sedan inträffade ett Julmirakel och Lilly blev bättre, svarade fint på behandling och på Annandagen fick hon komma hem.
Hennes syn hade återvänt, men inte helt.

Idag var de så på återbesök och trycket i ögonen låg bra.
Min dotter ger henne ögondroppar 5 gånger per dygn.

Hon hade dessutom en infektion i kroppen som börjat ge med sig, efter antibiotika.

Hennes behandling fortsätter och besöken hos doktorn kommer att bli många.

Just nu mår hon ganska bra och lättad fick de åka hem igen.

Min älskade sambo byggde denna spis för många år sedan.
Som tur var så tog han den med sig i flytten, till mig.
Jag fick den i gåva.

Den pryder vårt hem alla årstider.

Nu när jag går hemma och inte mår så bra, har jag ägnat korta stunder, när orken tillåtit, att ta bort julpynt och ändra till mera Nyårsvariant av hemmet.

Spisen är en vacker dekoration i sig.
Med lite belysning i form av värmeljushållare och glittrande stjärnor, fick jag fram denna effekt.

När vi flyttade till vår tre som vi nu bor i, fick vi en katt med i flytten.
Antingen är det någon av mina livskamrater som gått över Regnbågsbron, eller en katt som bott i lägenheten tidigare.

Den visade sig på olika sätt.
Gick förbi oss i köket eller mötte upp i hallen.
Den låg i sängen hos oss på natten och bredvid mig i soffan, när jag såg på tv.

Både sambon och jag såg den överallt.
Sedan försvann den under några månader, till att nu vara tillbaka igen.

Jag har sett avtryck i sängen där den sovit hoprullad på täcket.
Tydliga avtryck.
Likaså efter tassar som gått över täcket.

Igår såg jag hur den kom fram bakom gardinen vid granen.
Hela gardinen flyttades bestämt, då den skulle fram :)
Både jag och sambon såg gardinens rörelse.

Dagen innan hade han sett den gå fram under granen så de julgranskulor och prydnader, som hänger där, flyttades åt sidan.

Dagarna innan jul, när jag trött och slutkörd, efter att ha storhandlat, stod och plockade in varor i kylen, kände hur den strök sin kropp mot mitt ben.
Utan att tänka så mycket så tittade jag ner och sade: Hej, hur är det med dig?
Mår du bra? Vem är du?
Jag kände mig så lugn av den mjuka beröringen.

Vi vet båda att någon katt är med oss här och för min del känns det behagligt.
Katten är så välkommen i vårt hem.
Vi saknar båda närheten av ett djur.

Längtar mer och mer efter att bli en fyrtassad familjemedlem rikare.
Men sålänge vårt arbetsläge ser ut som den gör, så är det otänkbart.
Vi måste orka ta hand om denne och även ge den tid, som nu går åt till att bara jobba.

Därför är vi så tacksamma över denna kisses närvaro hos oss, även fast vi bara ser dess rörelse och ibland skymta i ögonvrån.

Kanske är det Titti eller Lovan som är kvar, med oss.