Varje Jul fixar jag till ett julbord på Annandagen.
Mina barn och barnbarn kommer över med hela familjerna.

Jag kämpar på med maten.
Gör egen Jansson och Ospaj.
Det andra får vara färdigköpt, då jag oftast jobbar mycket och helt enkelt inte hinner, orkar fixa med en massa hemlagat.
När barnen var små brukade jag baka själv allt vi åt till julbordet.
Självklart kokade jag skinkan också.
Nu är det enklare att köpa färdigkokt, som är jättegod.

Nu bakade jag lite småkakor och en mjuk kaka, som ingen åt av.
Det blir för mycket mat och denna jul kunde inte alla komma heller pga sjukdom.
Det blev mängder med rester kvar.

Jag kastar ingenting, om jag inte måste just för att det blir för gammalt och inte fungerat att frysa in.

Själv njuter jag att äta av dessa rester.
Vid själva julbordet har jag hanterat maten och känner inget större sug av att äta det.

Denna morgon, i min förkylning, tog jag en kopp starkt kaffe.
Till det en skiva vörtlimpa med skinka och stark senap.
Så njutfullt gott!
Igår stekte jag på potatis som fick hänga med i den lilla jultallrik vi åt när kärestan var hem på sin korta rast.

Stekt potatis med goda kryddor är supergott.
Jansson smakar ännu bättre dagarna efter jul, då det fått gona in grädden och smöret ordentligt.
Sedan har jag min favorit... Leverlåda.
En finsk rätt som jag älskar.
Färdigköpt iår, men jag brukade göra den själv förut.
Likaså gjorde jag Morotslåda förr.
Min dotter hade det till sitt julbord och den var jättegod.

Sillarna blir det inte mycket ätet av.
Kan fixa till en liten förrätt av dem till Nyår.
Det har fungerat bra.

Korvar och ostar fungerar det fint att göra omeletter av.
Bondomelett med kokt potatis i är toppengott.
Pytt är även det en bra rätt att knåpa ihop efter julen.

Så för vår del blir det ytterst minimalt bortkastat.
Nån ägghalva max.

Skinkan äter jag helst som den är.
Skivad med senap på.
Som idag, med gott, starkt kaffe till.

Allt godis som blivit över kan vi njuta av länge, länge.
Det är ju inget som förfars.

Frysen innehåller nu mat som vi kan äta under ett par månaders tid, när suget sätter in efter ostpaj, gott bröd, goda korvar och fikabröd.

Gick upp nyss ur min säng.
Kände hur lederna värkte och kroppen skrek efter nåd.
Det var som den ville tvinga mig till att bara ligga stilla, vilket inte gick då det gjorde så ont överallt.

Gick upp och tog mig haltande till toan, vidare köket och kaffebryggaren.
Varje led värker i min kropp!
Hostig, täppt i luftvägarna och rosslig i halsen.

Kändes lite bättre efter jag rört på mig en stund.
Men jag är glad nu över att jag lyssnade på min kropp och mina döttrar, som inte ville att jag skall jobba förkyld och eländig igen, som jag gjorde första veckan på Arlanda för två månader sedan.
Jag minns hur tungt det var.
Hur jag stupade isäng hemma, utan att orka något hemma.

Nu har jag sjukskrivit mig.
Det kostar pengar, men valet finns inte, om jag skall fixa detta utan att helt stå på öronen.

Sitter nu i soffan och tänker på hur denna Julhelg varit.
Det har varit härligt att vara med mina barn och barnbarn.
Maten har varit fantastisk och jag har säkert gått upp en del i vikt av allt ätande.

Men vilan!
Vart tog den vägen?
Vilan försvann någonstans i en oro och ett pusslande för att få krafterna att räcka till.
Dessutom hade jag hela Julen sådan huvudvärk att jag gick på tabletter.
Konstiga smärtor i kroppen som flyttade på sig från dag till dag. Yr och känslig för höga ljud.
Allt tyder bara på att jag är inne i en stresscirkel igen, trots att jag valde att ändra min livsstil.

Jobbet suger min kraft.
Att hela tiden vara på allerten, växelvis i tärande kyla och blåst, för att i nästa stund vara inne i värmen bland mängder med stressade människor på resande fot.
Att inte få någon ordentlig rast och vila i detta gjorde ju knappast saken bättre.
Lyfta, släpa, dra för att lasta ur och i bussarna. Stelfrusen ända in till märg och ben, varje arbetsdag.

I körning av buss, behöver jag inte frysa så förbaskat.
Bara på morgonen nån timme när vi måste ta ut iskalla bussar från depån.

Jag vet inte längre råd...
Vad ska jag göra på Swebus för att inte tappa orken helt.
Allt är ett enda slit bara.
Kollegor är osams i frustration över en jobbig situation där ytterst lite fungerar.

Pengar läggs på vatten och pepparkakor, godis, rabattkuponger till kunder.
Istället för att läggas där de behövs för att få saker och ting att flyta för förarna.
Det rullar kalla, trasiga bussar med blinkande varningslampor, utan att åtgärdas, vecka efter vecka.
Schemat är huller om buller.

Se bara min käresta som jobbat Julen.
Han var ledig Julafton.
Tjänstgjorde 12 timmar på Juldagen.
10 timmar på Annandagen.
Tjänsterna omgjorda så inget stämde i schemaläggningen.

Han ligger nu och sover, helt slut efter de två dygn som gått.
Han ska ut igen idag på en 10 timmars tjänst.
Alltså 32 timmar på tre dygn!!!
Detta kan ju inte vara rätt??!! Vi går båda på fast schema.

Får en arbetsgivare suga ur en människa dennes krafter så?

Likaså jag själv.
Mina dagar på Arlanda har varit, med resan dit och hem 10-12 timmar varje dag.

Tacka sjutton för att jag är sjuk.

Det lutar återigen åt att vi kommer lämna detta.
Vi orkar helt enkelt inte kämpa dag för dag i resten av vårt arbetsverksamma liv på detta viset.

Nu kommer jag inte att plåga min kropp utan den ska få vila.
Kommer att ägna denna dag åt att vila, sova, äta och om jag orkar, börja plocka bort Julen härhemma.

Min ambition är att gå åter i arbete så fort kroppen klarar det

Vi får se vad som händer....

Inatt sov min dotter, barnbarn och Bassen Ludde hos oss.

Jag vaknade tidigt, så efter kaffe och bloggande, gick Ludde och jag ut på morgonpromenad i grannskapet.

Vi gick i snöfall, vilket inte var så jätteskönt, då det var blötsnö.
Det blev vitt på marken iallafall.
Ludde var pigg och glad.
Han läste nyheterna i kvarteret på varje sten, stolpe och buske.

Stundtals sprang vi ikapp så han fick röra på sig ordentligt.

Efter en dryg halvtimme gick vi hemåt, till hans sovande matte och lillan.
Han fick lite morgongodis då det ännu var för tidigt med frukost.

Jag var frusen och hängig.
Ont i huvudet direkt på morgon och det gav sig efter tabletter.

Idag fick vi glada besked ifrån Strömsholm, vad gällde Lilly, min dotters Basset.

Lilly fick ju akut starr och tappade synen under stor smärta.

Hon kom in på sjukhuset vid 3 tiden, Juldagsmorgonen.
Behandling sattes in direkt och det gick upp och ner, hur hennes kropp svarade.

Idag hade det vänt rejält då de även hittat en infektion i henne som sattes under behandling.
Hon kvicknade till ordentligt och synen återvände på båda ögonen.

Så från att först ha haft domen över sig, att mista båda ögonen till att få komma hem, med medicinering i bagaget, var steget stort och glädjande för framförallt hennes matte.

En mycket medtagen och trött Lilly kom hem hit till sin mormor, idag vid 17 tiden.
Vi alla firade Jul hos mig idag så därför kom hon hit först, för att några timmar senare åka hem med sin familj.

Det var någonting som lät när jag sov, på natten mellan Julafton och Juldagen.
Hörde det i sömnen.
Tystnade och började straxt igen...

Min mobil ringde!
Min första tanke var att det är jobbet som vill ha ut mig på övertid.
Tog telefonen med en darrig hand och yr i huvudet.
Såg att det var min yngsta dotter som rinde och blev jätterädd då hjärnan sade att något hänt, för hon ringer inte och väcker vid den tiden.
Klockan var 2 nånting.

Svarade skärrad och möts av min dotters gråt i örat.
Mamma, Lilly har feber och är helt blind!
Hon är jättesjuk och jag måste till Strömsholm med henne.
Kan du komma till Ludde och lillan, då lillan sover djupt.

Det tog en stund innan jag förstod och sedan blev det full fart.
På med kläderna, in med blodtryckstablett då jag visste att detta kunde ta tid.
Ringde dottern att jag är på väg och körde i den tysta, kyliga natten mot Ramnäs.

Möttes av dottern utanför hennes bil där hon kom bärande på Lilly.
En 27 kg Basset som hon bar förtvivlat då hon inte såg någonting.
Hjälpte henne in med Lilly i bilen och de åkte snabbt iväg.
Jag gick upp till en orolig Ludde som inte förstod, varför han blev lämnad hemma när matte och Lilly for iväg.

Lillan sov och jag lade mig intill henne.

Efter tre timmar kom dottern hem
Rasade ihop i hallen och grät förtvivlat mot Luddes päls.

Lilly hade drabbats av akut starr i sina ögon.
Glaukom, vilket innebär att hon haft stor smärta i ögonen, då de fyllts av vätska och sprängts invändigt, kan man beskriva snabbt.

Hon skulle bli helt blind och ha problem med vätskenivån resten av sitt liv.
Hon var så illa däran att hon riskerade att dö som läget var nu.
Bara att vänta i några timmar innan de visste.

Vi pratade och dottern sökte efter orsaker.
Ransakade sin egen vård av hundarna, maten.... Ja allt gick hon igenom för att söka om hon hade gjort något fel som orsakat detta
Men så fungerar det ju inte!
Det är en sjukdom som finns i hundens arvsanlag och när hon checkat med förra ägaren, visade det sig att Lillys mamma blev helblind som gammal, av samma orsak, samma sjukdom.
Så det var medärvt hos henne.

Min dotter hade inte sovit nånting den natten så jag sade åt henne att lägga sig och vila så hon skulle orka med allt.
Själv åkte jag hem till stan och körde min sambo till jobbet i den kalla, hala och otäcka morgonen.

Kom sedan hem och duschade och gjorde mig klar för att senare fara iväg igen mot Ramnäs och ev även Strömsholm.
Åt lite frukost och hjärnan var hela tiden i tanken över hur orättvist livet är för min dotter.

Hon blir misshandlad och kränkt i åratal av sin make, dotterns far.
Han får ett lindrigt straff efter lång process i rätten. Vård för sitt aggressiva beteende.
Sitt utåtagerande sätt att hantera livet och sina nära.

Hon är utbränd efter åren av slit med den människans behandling
Hon jobbade och slet med familjen, heltidsarbete, tre barn, varav två var hans.

Hon miste sin förra Basset i hjärntumör.

Hon kämpar för sin och dotterns överlevnad då sjukvård och fösäkringskassa hellre själper än hjälper henne.
Hon äter tärande mediciner för att hjälpa sin sargade hjärna att fungera.

Hon kämpar om sin dotter i en vårdnadsprocess som sliter sönder henne
Att han bråkar om dottern är inte för att han vill henne väl, utan bara för att hävda sin rätt.
Han har klart och tydligt talat om för dottern till och med att han inte vill ha henne, att hon aldrig borde blivit född.

Han är ett egoistiskt, sjukt monster i vår värld och lillan är livrädd för honom då hon själv sett honom misshandla hennes mamma.

Min dotter klarar allt detta.
Hon är stark och hon slåss för sin älskade lilla dotter som är hennes Allt.
De två är Ett.

Nu händer då detta.....
Som om det inte räckte med den kamp hon för redan innan.

Ibland tvivlar jag på att det finns en god Gud

Varför måste några få människor bära så enorma bördor???

Varför???

På bilden är det söta tomten Lilly, dagarna innan hon insjuknade.
Det märktes ingenting på henne att något skulle varit fel.
Inte annat än att hennes ena öga var lite rött på Julaftonskvällen.
Sedan gick det fort.

Sjukdomen slår till utan förvarning...

Vi väntar och ser vad som händer...

Denna dag blev mycket lugnare på bussarna än gårdagen.
Även på Arlanda kändes tempot mindre hysteriskt än det var igår.

Hade med mig en elev som skulle lära sig Arlanda.
Från ett bemanningsföretag.

Skickade honom efter några timmar till Cityterminalen, där det var mängder med resenärer.
Själv åkte jag hem efter den sista bussen som behövde assistens.

Traskade hemåt sedan med tomteluvan på.

Skönt att ha jobbat klart.

Sambon väntade med färdig mat hemma som han lagat iordning.
Stark och god chili

Igår hann jag slå in en hel del julklappar.

Tycker inte om att stressa med det, utan jag vill slå in varje med personlig känsla.

Granen börjar ha en hög som räcker en bit.

Fortsatte idag med några till.
Först blev det tillverkning av en riktigt gräddig Janssons Frestelse som kommer hänga med till Eskilstuna på Julafton.

Färgade håret, utväxten som redan efter bara drygt tre veckor var rejäl.
Håret mitt växer som ogräs.

Putsade rent i duschen.
Vill ha rent och fräscht i Jul.
Imorgon blir det sista jobbardagen innan julledigt.
Garanterat en tuff dag med mycket jobb.

Tog en bild på en av våra turer nedåt landet idag :) Vi har gott om resenärer.

Vackraste rosen i minneslunden, Surahammars kyrkogård.
Tände ljus där i Torsdags