Sitter på en av våra bussar och åker till Eskilstuna.
Ska sova över där inatt, hos äldsta dotter och barnbarn

Har varit ledig idag med valet att jobba på Söndag istället, på Arlanda.
Det är så mycket mera resenärer då.

Har tvättat redan tidigt imorse.
Min vita jobbarjacka behövde fräschas till.
Tog itu med källarförrådet också, då grejerna var i en total oordning efter vattnet på golvet och av att sambon körde iväg en massa däck.

Nu är det ordning och reda.
Var sak har sin plats och framförallt är det ordning bland husvagnsgrejerna.
Det kändes viktigast.
Att tältet inte var mot golvet, ifall nåt är knas,med fukt därinne i skrubben.

Jag har även suttit och mejlat till chefer och överordnade idag.
Det känns återigen så konstigt på jobbet.
Vår gruppledare har fått annat jobb och vi är åter i ett vakum, fyllt av frågetecken.
Jag har varit i kontakt med kollegor om det också.

Kanske är det dags för mig att lämna branchen ändå.
Det ser ju inte ut att bli någon ljusning den närmaste framtiden.
Alla är vi oroliga nu...

Jag kämpar på med den förmåga jag har och ser hur långt det räcker.
Vill ju inte ge upp i första taget.

Min älskling var hem och bytte om till gymkläder efter sin arbetsdag.
Han körde mig till bussen.
Så vi hann ses en kort stund iallafall.

Om en dryg timme får jag träffa min goa lillkille.
Barnbarnet som är 4 år och helt underbar.
Vi får se vad vi hittar på resten utav dagen.

Jag har ont i magen och säkert är det oron över jobbet igen som ställer till det.
Borde egentligen inte engagera mig så som jag gör, men kan inte låta bli.

Godmorgon i kylan.
Terminalvärden är på väg till tjänstgöring på Arlanda.

Vårt vackra land
Vår vackra flagga

[Bild]

Jag saknar det Sverige som en gång fanns.
Då trygghet rådde och våldet inte hängde som en tung ryggsäck över våra liv.

Vart tog det vägen??

Vad är det vi lämnar över till våra barnbarn att förvalta.

Hur kan vi stillatigande ge bort vårt Sverige.

Jag bara undrar....

Sitter på Arlanda med min kaffethermos och tar in den nya veckan.
Det är än sålänge ganska lugnt här och jag kom med en av våra turer, som låg lite sen.
Såg till att lasta ur, städa ur bussen och ta in nya resenärer snabbt så nästa tur avgick i tid.
Till kollegans tacksamhet.

Nästa buss kommer in om 25-30 minuter så jag passar på att inta lite frukost som jag haft med mig.
Har inte råd att äta nåt här på Arlanda, det är för dyrt.

Funderar över kommande vecka och hur behovet av mig är som värdefullast.
Kanske jobbar jag Söndag och är ledig onsdag, vi får se.
Onsdagarna brukar vara lugnast.

På Lördag har vi ju jobbets julbord.
Ser fram emot att få träffa kollegorna utanför jobbet.

Jag fick ju förra veckan brev från min läkare.
Han har sänt remiss till hjärtmottagningen för vidare undersökning av min glappande hjärtklaff.

Läste på lite på nätet imorse om det jag har och alla symptom som står där, har ju jag.
Så det känns bra att det skall utredas vidare och behandling sättas in.
Tror ju inte att det är aktuellt för operation ännu...
Jag står ju på benen :)

Det jag ogillar mest av symptomen är tröttheten och att jag blir så andfådd stundtals, så det visslar i öronen.
Tröttheten kommer så snabbt...
Obehagligt!

Blodtrycket som är för högt, kommer visst därifrån också, läste jag.
Likaså hostan...
Hostan tilltar nu vecka för vecka igen och det gör mig knappast trygg.

Nåja...
Vad är väl en bal på slottet.
Syrran gick ifrån detta jordelivet alldeles för tidigt.
Kanske är det snart min tur...
Lika bra att njuta av livet så länge det bara går :)

Du finns inte längre fysiskt bland oss, min älskade lillasyster.
Men du finns i våra hjärtan för alltid!

Jag saknar dig så grymt mycket!
I den saknaden vet jag samtidigt att där du nu är, slipper du ångest och smärta.

Du skulle idag fyllt 54 år.
Mitt i livet egentligen.
Men cancern tog ditt liv, alldeles för tidigt.

För mig känns det tryggt att ha fått vara vid din sida, då du tog ditt sista andetag.
Då du släppte taget och lät evigheten ta vid.

Grattis på Födelsedagen min lillasyster

I Lördags, efter att jag varit och storhandlat först, så åkte jag och Elsa Saab till Ramnäs och hämtade mitt lilla barnbarn.
Hon hade övernattningsväskan färdigpackad och jag tog bara en kopp kaffe med hennes mamma, klappade om hundar och katter. Innan vi åkte tillbaka mot Västerås.

Parkerade Elsa utanför på parkeringen och bar upp alla varor.
Sorterade in i skåp och skafferi.
Jag hade köpt en smörgåstårta som vickade ur i kassen, då dess plastförpackning öppnades, när jag skulle lyfta den.
Vad ledsen jag blev!
Räddade tårtan men den var ingen vacker syn.

Så det blev till att planera om.
Barnbarnet och jag skulle överraska min älskade sambo.
Vi skulle åka med mat till honom på jobbet, på hans rast.
Fixade till goda köttbullar och pasta.
Gott bröd, grönsaker, kaffe och kaka.

Vi var på plats och hade dukat fint då kärestan kom in med bussen.
Mysigt att äta tillsammans.
Gav present och det skriver jag om i ett annat blogginlägg, för den var bra.

Han fortsatte jobba sedan och vi åkte hem.
Jag var jättetrött så det fick bli en kort vila, medans lillan såg på barnkanalen.

Vi julpyntade och fick fram adventstaken till imorgon.
Plockade iordning Julkrubban.
I köket blev det rött på gardinerna och juliga tabletter på bordet.

Senare mot kvällningen bäddade vi iordning soffan.
Såg på julkalendern på tv tillsammans.
Spännande avsnitt.
Senare hämtade vi kärestan från jobbet.

Vi gjorde ganska snart kväller och jag läste ur en spännande bok för lillan, tills hon somnade.
Släckte och somnade jag med.

Tiden går väldigt fort.
Det är inte mycket kvar av detta år.

Jag har parkerat mig i soffan denna Fredagsmorgon.
Har sovit gott och känner mig utvilad, men trött i kroppen.
Hittills denna vecka har jag 50000 steg i benen och det känns.
Har en arbetsdag kvar innan ledig helg.
Efterlängtat.

Igår fick jag lov att med sambons hjälp, boka en extra tvättid, då min vita jobbarjacka var hopplöst smutsig.
Skämdes av att gå med den på mig på Arlanda.

Jag jobbar ju så mycket med bussarna och kundernas bagage hela tiden att smutsen kommer från våra kladdiga luckor på bussarna.
Det rinner och droppar, utan att jag kan undvika dem.
Gummilister hänger lösa och jag får dem emot jackan

Tvättade den två gånger men fick inte rent ändå.
Vet inte hur jag ska få bort det...
Smutsen är ju skit från vägarna.
Salt, asfalt och olja.

Måste klura ut detta för jag kan ju inte tvätta i högre grader eller bleka med nåt medel, då Swebusloggan tar stryk.

Jag vill ju vara vit, som våra bussar.
Det är stilrent och snyggt.

Nån lösning måste finnas.

Du som läser detta... Har du nåt tips, så låt mig veta. Allt är välkommet.

Idag tror jag att det kommer vara mycket resenärer.
Väntar mig en jobbig dag, med många steg och lyft.

I veckan som gått har jag fått flera glada överraskningar.
Först i måndags blev jag hårt och hjärtligt kramad, av en gammal kollega från VL tiden.
En man som jag uppskattar och respekterar mycket.
Han och hustrun skulle ut på resa och åkte med oss från Västerås först.
Snabbt möte men så glädjande :)

Dagen efter blev jag ikappjagad av en annan god vän . Stora famnen och jättekram.
Även han en härlig människa som jag tycker mycket om.
Det är många år sedan vi sågs.
Kram och glada tillrop och utbyte av ord innan han for iväg mot Bryssel med poliskollegor i tjänsten.

Jättekul att springa på gamla vänner sådär.
Se att vi ännu har vänskapsbanden kvar och att de bär.

Båda dessa härliga människor är så raka, ärliga och reko människor.
De lever i verkligheten utan konstigheter.
Jag vet var jag har dem

Igår gled E - Type förbi lite diskret.
Höll nästan på att hälsa, då han var så bekant, innan jag kom på vem han var.

Många kända ansikten ser jag mest varje dag.

I tisdag fick jag ta ut skyddsvakt till en kvarglömd väska som ingen ville veta av.
Lite olustigt!
Man vet aldrig om den planterats där med otrevligheter i.
Så jag höll koll ett tag, på avstånd och gick sedan in och anmälde.

Efter ca 20 minuter kom ett par utfarande.
Mannen upprörd och arg och kvinnan förtvivlad.
Det var hon som glömt väskan
Pjuh!! Det var lugnt och väskan kom till sin ägare.

En av våra bussar fick en väska tagen av fel kund.
Som tur kom de på det medans jag var kvar på plats och jag fick samtal från min kollega i bussen att en kund saknade sin väska.
Den bar jag tillrätta så kunden fick sin väska åter.
Hon reagerade med att vara sur på mig....
Människor reagerar udda
Egentligen var hon sur på den kund som tagit väskan...men det gick ut över mig, som löste problemet.
Kändes lite konstigt att bli illa bemött istället för med tacksamhet.
Nåja!
Serviceyrkets baksida.

Så det händer ständigt saker så jag har att göra mellan av och pålastningarna av våra 21 turer som jag har hand om, under min arbetsdag.
Jag fixar småfel på bussar, stopp i toaletter, städar ur bussar som ligger sena i tidtabell, för att underlätta för min kollega och att kunder får rent på sin resa med oss.
Jag putsar speglar, rätar upp stolar och gardiner.
Fixar krånglande biljettautomater på terminalerna.
Vissa dagar hinner jag knappt ha rast och få i mig energi.
Är då helt slut på hemresan


Ständigt flöde av frågor, av alla de slag, får jag. På många språk :)
Jobbardagarna fylls av intressanta möte.
Många berättelser och härliga människor

Mitt arbete som Terminalvärd på Arlanda.