Imorse tidigt gick min älskade sambo upp 2.15 för att ge sig av till veckans sista arbetspass.

Lider med honom då han är kvällsmänniska och fungerar inte alls med tidiga morgonskift.

Den senaste tiden har det varit sådana till 75% och vi förstår inte varför våra scheman plötsligt ändrades på det viset.
Eftermiddagarna ligger inte på schema utan tillsätts vartefter.
Varför förstår jag inte!

Jag gillar ju mornar men det ger ju ingen glädje och styrka åt min sambos kamp med tidiga tjänster.

När han åkt lade jag mig att sova vidare, då min nattsömn infann sig väldigt sent, efter den påfrestande gårdagen.
Somnade bums.

Vaknade sedan av något konstigt ljud.
Det small och dunkade.
Först lite avlägset och en stund senare högt och ljudligt.
Trappstädning pågick och det första hördes från granntrappen, sedan i våran.

Personen ifråga måste ha städat i ilska, så som det small.
Troligtvis en golvmopp som kördes emot sidorna av trappstegen
Det ekade i hela trappen.

Jösses!!

Visst, klockan var 7 så tidsmässigt var det okej.
Det är väl jag som är överkänslig mot oväsen nu när jag inte mår bra och kämpar med orken.

Så blev min väckning iallafall denna Fredagsmorgon.
Gick upp och försåg mig med en kopp kaffe ur thermoskannan som älsklingen laddat innan han åkte och jobbade.
Kröp ner under täcket igen, efter att Ville fått sin frukost.

Kände mig trött och orkeslös.

Gick upp och bäddade.
Gjorde rent i Villes låda. Han ska ha det rent och fint, min lilla pälskling.
Bytte om till klänning och samlade ihop tvätt som jag måste fixa i eftermiddag.
Det blir mycket hissåka då trapporna är som att bestiga berg för mig nu.

Plockade ur diskmaskinen och laddade nytt.

Bara dessa sysslor fick mig kallsvettig och andfådd.
Känner mig så värdelös!!!
Klarar knappt av det vardagliga härhemma.
Det är väl ändå det minsta jag kan göra när sambon jobbar och sliter.
Jag drar ju inte in mycket i kassan nu när jag är sjukskriven.
Sämre lär det bli om Försäkringskassan måste kopplas in.
Skräckscenario!
Få vänta på pengar i flera månader och säkert bli ställd mot väggen och ifrågasatt om jag inte kan jobba något ändå.

Så ser det ju ut idag.
Sjuk är det sista man ska bli, för då hamnar man ute i systemet som gör allt för att knäcka en.
Har många vänner som genomgår den förnedring som det blir vid sjukdom och oförmåga till förvärvsarbete.

Jag hoppas verkligen att jag snart orkar jobba igen.
Detta vill jag inte ha in i livet.

Nu ligger Ville och jag i soffan och vilar båda två.
Om två timmar måste jag orka ta mig ner till tvättstugan, så vila gäller tills dess.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Måndagen började jag med att haltande av smärta kliva upp tidigt och få igång kroppen innan det var dags att köra barnbarnet till skolan och direkt därefter åka och besiktiga min lilla bil. Jättetrevlig besiktning. Dekra i Svista hemma i Eskilstun...

Under vecka 15 blev det till att jobba med Tågpassning först åt Let's Go i Örebro under Onsdagen. Tog min husbil dit och installerade den utanför depån för att sedan köra tågersättning Örebro, Kumla Hallsberg på eftermiddagen. Var på väg tillbaks...

Efter att ha blivit hämtad av mina tjejer på Måndag eftermiddag 8/4 så kunde jag vara lite ledig. Hade först under Måndagen efter jag sovit 5 timmar, städat ur rummet jag sovit i. Det var nog evigheter sen den fått sig en ordentlig städning. Nu b...

Söndagen blev en riktigt spännande och rolig och lång dag. Vi checkade ut och lämnade hotellet för att spela de två sista matcherna. Tjejerna jätteduktiga och gick till Final. Den spelades ganska sent och vanns av Täbytjejerna överlägset. Så ...

Fredagen och Lördagen var fylld av glada pigga tjejer. Det spelades två matcher per dag och för mig blev det mycket väntan som jag ägnade åt att se på matcherna, städa buss, ha bussen öppen och varm så tjejerna kunde vila och torka matchtröjorna i me...