Direktlänk till inlägg 5 januari 2018

Börjar förstå....

Av Sirpa Niva - 5 januari 2018 12:57

Jag har under de senaste åren varit en sökare i arbetslivet.
Provat på än det ena än det andra.

Kört buss på depå Köping för VL.

Därifrån vidare till något helt nytt.
Nettbuss Bus4you som jag trodde på så grymt mycket.
Härliga bussar och helt andra typer av resenärer än dem jag var van vid.
Glada och trevliga Arlandaresenärer.
Där höll jag på att jobba ihjäl mig med den press som rådde.
Mycket problem i flera led som gjorde att jag valde hoppa av karusellen

Vi var många som lämnade Nettbuss, besvikna och nedbrutna.

Då tog jag det, som jag trodde, var mitt sista steg i arbetslivet.
Till Swebus och liknande körningar som jag redan var van vid.
Hoppade även på att köra längre, jättekul körningar från depå Uppsala, via Cityterminalen och vidare Nyköping, Norrköping eller Linköping.

Långa dagar blev det med pendling mellan Västerås och Uppsala, som jag dessutom fick bekosta själv.

Provade jobba nätter som utgick från depå Uppsala via Arlanda till Örebro via Västerås och åter.
Körningen pågick hela natten och det funkade inte för mig, hur gärna jag än ville.
Jag klarar inte av att jobba kvällar och nätter. Fick enorm sömnbrist.
Jag sover inte på dagarna, utan vaknar efter några timmar bara.

Jag kraschade och fick lov att för första gången i mitt liv ta insomningstabletter för att hitta sömnrytmen igen.
Hade då inte sovit på tre dygn och var som
en zombie.

Nätter var bara att glömma.
Det funkar inte för mig.

Sedan tog Swebus över tvätt, städ och tankning av våra bussar på depån.
Min käresta fick det jobbet påprackat på sig, tills vidare som de sade.
Tills en struktur hittats.
Jag hoppade också på det som Reserv.

Nu blev inget där som vi trott.
Vi slet med bussarna på alldeles för få timmar.
Varje kväll jobbade vi extra och arbetet var fruktansvärt tungt.
Jag gick på knä till sist, då den reservtjänst jag egentligen hade, blev veckor i sträck med tvättjänst.
Jag var helt slut!!!
Halkade dessutom i den hala hallen och krossade min telefon samt skadade mitt ena knä och höften
Jobbade på ändå trots smärtor.

Till sist vägrade jag att utföra det tunga arbetet. Så många timmar extra arbetstid varje pass.
Jag orkade bara inte och de andra började hoppa av också.

Sattes då på Arlandalista som fast förare och det kändes toppen.
Jag fick en trygghet.
Någonstans gick det fel då våra körtider blev så dåliga att vi inte ens hann runt det vi skulle köra.
Stressen var ett faktum.
Till sist hängde det en tung oro och ångest över hela depån just för att vi kände att vi inte klarade att utföra ett bra arbete.
Kunderna blev otrevliga mot oss pga ständiga förseningar och jag själv for väldigt illa i detta.
Mycket annat hände också i företaget spm påverkade oss på ett negativt sätt.

Det jag kände från början med Swebus, att jag skulle stanna tills jag gick i pension.
Sedan köra som timanställd...
Den drömmen hade falnat

Vi fick en ny ägare och där står vi nu.
I hoppet om att det skall bli bättre.
Jag fick jobba som Terminalvärd på Arlanda för att kunna hjälpa mina kollegor med allt där så de hinner med körtiderna.
Ett givande arbete med långa dagar då jag pendlar från Västerås.

Ta hand om våra härliga resenärer som gillade skarpt att jag fanns till hands.
Jag pallade i 8 veckor fast jag var dödstrött om kvällarna.
Gick 8-10 km varje arbetspass bland terminalerna.
Lastade ur och i ca 20 turer varje dag.
Frös som en tok i vinterkylan och regnet, blåsten.
Jag kämpade verkligen....
Fanns för alla, hela tiden med knappt nån rast vissa dagar.

Sedan blev jag jätteförkyld i detta.
Förkylda människor ikring mig hela tiden så det var ju inte konstigt.

Den vägen är det...
Min kropp klarade inte detta utan drog in all energi.
Jag är nu sjukskriven andra veckan och funderar över mitt liv.
Vad gick fel?!!
Måste jobbet vara ett enda slit hela tiden.
Fyllt av oro och avsaknad av ordentlig styrning från nåt håll?


För över 5 år sedan hade jag min plan klar.
Jag hade fått prästkallet och satsade allt på att gå Teologiutbildningen och bli präst i Svenska Kyrkan.

Högskolan satte stopp!
Jag saknade gymnasiebetyg i historia och samhällskunskap och var därför inte behörig en plats på högskolan.

Jag hade inte tiden att läsa in dessa ämnen då jag var så gammal.
Prästvigning gjordes inte efter 60 års ålder.
Utbildningen var på 5 1/2 år och jag hade precis den tiden kvar att gå utbilningen.
Ingen extra tid alls.

Jag gick Svenska Kyrkans Grundutbildning först för att vara säker på mitt val och kall.
Allt kändes så rätt.
Jag hade sålt min bostadsrätt och min bil för att få råd att studera.
Studiebidrag var inte att tänka på.
För gammal.
Flyttade till en liten 1:a med Titti katt.
Nära bussen som går till Uppsala universitet.

Jag jobbade på VL som personalplanerare full tid, samtidigt som jag gjorde utbildningen på 50% på lediga dagar och semester.
Hade ingen semester på två år för jag ville satsa allt på mitt kall.

Skulle vara kvar som timanställd bussförare medans jag pluggade för att ha en inkomst.

Kyrkan som arbetsplats i min framtid.
Grundutbildningen gav mig mycket.
Praktik i kyrkans alla förehavanden.
Lärde känna underbara människor.
Bla nuvarande Biskop Mikael som jag tycker mycket om som person.
Helt perfekt på sin nuvarande post.

Kyrkan var min blivande arbetsplats.
Jag satsade allt, verkligen allt för det kändes så rätt.
Men... Det blev inte så!
Högskolan släppte inte in mig.
Felet var att jag inte gått gymnasiet på 70 talet.
Jag fick lov att ge upp.

Jag tog mig 14 dagar till att tänka om och svälja misslyckandet.

Det var då busskörningen blev som alternativ.
En inkomstkälla och någonting jag tyckte om.
Mötet med människor, körningen som jag älskar då tiden finns och stressen inte tar över.

Det är där felet är....

Jag jobbar med Alternativ 2 i mitt liv

Inte det jag helst skall jobba med och älskar

Svenska Kyrkan

Min själ fortsätter sökningen.
Den trivs inte i det jag utsätter den för...

Jag börjar komma till insikt

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sirpa Niva - Tisdag 25 feb 06:36


Det blev sista natten nu i lägenheten i Västerås. Idag fyttar Nova och jag till Eskilstuna. ...

Av Sirpa Niva - Måndag 24 feb 10:58

Idag måndag kör jag tidig Eckerö Köping Gick upp 3.45 och har nu kört hit 38 gäster från flera orter. Ätit lax och grönsaker. Ligger nedbäddad i hytten medana Ms Eckerö gungar fram på vågorna. Sövande och behagligt ...

Av Sirpa Niva - Söndag 23 feb 18:28


Stolt visar nallen upp den fina skylt som mitt barnbarn gjorde till Vsk förra säsongen. Den är med varje match som jag kör bussen :) Nallen är så mallug över skylten ...

Av Sirpa Niva - Söndag 23 feb 07:16

Lördag morgon 9.00 rullade Vsk bussen med mig vid ratten, ner mot Göteborg som slutdestination. Bredvid mig satt kollegan P som andreförare då en sådan resa är alldeles för lång för en ensam förare Ramtiden räcker inte. Hade då tagit ombord "mi...

Av Sirpa Niva - Fredag 21 feb 05:10


Eller hur det nu va :) Hur som helst ingen busskörning iallafall. Vaknade tidigt givetvis. Första koppen kaffe i magen. Straxt duschen och sedan ihopsamling av allt som ska tvättas. Flyttvätt helt enkelt. Kommer tvätta upp filtar, plädar, mind...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17
18
19
20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31
<<< Januari 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se