Alla inlägg den 8 januari 2018

Av Sirpa Niva - 8 januari 2018 15:25

Inte många knop denna dag.

Har nyss faktiskt bytt om till nattlinne och mysmorgonrock.
Kändes obekvämt med bh:n tryckande mot bröstkorgen.

Hela dagen har jag haft så konstiga stickningar och svidande i hjärtat.
Stundtals har den som hoppat över ett par slag och sedan dunkat till jättehårt.
När det händer så blir jag yr och tappar andan en stund.

Orken är obefintlig.
Riktigt tufft att bara fixa mat åt sambon som skulle till jobbet efter sitt träningspass på jobbet.
Många vilopauser för att orka stå vid spisen.

Det måste bli ett samtal till Vårdcentralen imorgon igen.
Finns inte på kartan att jag kan köra buss igen på Torsdag.

Bara att krypa till korset.
Jag mår skit!!


ANNONS
Av Sirpa Niva - 8 januari 2018 09:03

Jag är verkligen tacksam över att ha möjligheten att skriva av mig oro och tankar.

Min blogg är en gåva i stunden.

Jag gillar inte väntan...
Det är vad livet handlar om just nu.
Vänta på den dagen jag får komma till en ordentlig undersökning på Hjärtmottagningen.

Den 23/1
I min värld är det en hel evighet dit.

Visst ska jag dit en vecka innan för provtagningar, så det känns ju som ett bra steg framåt.

Bara för nån dag sedan tändes hoppet att jag kanske orkar börja jobba igen.
Så blev det ju inte.
Jag är alldeles för ivrig att komma in i vardagliga banor igen.
Hoppas på att det bara över en natt vänder och jag kan jobba vidare, träna och vara mitt pigga jag igen.

Så är ju inte verkligheten

Sedan ligger det en oro om vad som beslutas.
Blir det operation eller är jag inte tillräcklig dålig för att det skall bli aktuellt.
Hur skall jag då orka vidare med den trötthet och andfåddhet som nu är ständig följeslagare.

Fick jag bestämma så såg jag helst att deffekten jag har i hjärtat rätas till.
Klaffen byts ut, med rehab som behöver tas igenom och sedan är jag ok igen.
Säkert med nån medicin i bagaget för resten av livet.
Men jag kan jobba full tid och träna så jag mår bra.

Jag rubbas mentalt fullständigt när kroppen begränsar mig från att leva normalt.
När jag vet att en lösning finns på problemet.

Visst är jag medveten om att det är kämpigt inom vårdsektorn och jag är säkert lågprio vad gäller vård.
Jag är snart 60 år och kvinna.
Men jag är i full fart annars och vill så mycket mera.
Jobba vill jag göra i massor med år till.

Troligtvis i någon annan branch för bussbranchen är ingen framtid, med all den stress som råder.
Stressa är inte bra för någon!

Oavsett om jag opereras eller inte så fixar inte min kropp stressen längre.
Varken hjärtat eller hjärnan.

Jag älskar att köra buss men inte med hälsan och livet som insats.

Så frågetecknen och oron är stor och jag känner hur det bryter ner mig dag för dag.

Igår var jag dessutom med om något obehagligt.
Satt i soffan och tuggade på ett kex med brieost då det fullkomligt small till bakom mitt högra öga och det smärtade till kraftigt.
Som en blixt bakom ögat.
Jag blev yr och illamående och bara stannade till i det jag höll på med.
Munnen full av kex och ost.

Sambon frågade vad som hände och jag fixade inte svara honom utan bara satt där yr och höll mig för ögat.
Smärtan och yrseln avtog lite i taget och jag började istället få en kraftig huvudvärk.
Den bara kom sådär inom loppet av några minuter.

Ögat kändes konstigt.
Liksom torrt och väldigt ansträngt.
Som att jag suttit i blåst.
Det rann tårar ur den och jag blinkade hela tiden för att få bort den obehagliga känslan.
Till sist blev känslan mera som grus i ögat och den känslan hängde kvar och är så än idag, fast jag sovit.

Vete sjutton vad detta var.
Otäck kändes det iallafall.

Jag önskar att jag hade någon inom sjukvården att tala med om min oro.
Men gör jag försök där så blir det så krystat för jag känner mig själv larvig, som att jag stör med bagateller.
Att det finns viktigare saker för läkare och sköterskor att göra än att lyssna på mitt babbel.

De är så stressade och jag vill inte spä på det.

Min blogg är bra.
Inte för att jag får svar på frågor eller kommentarer på nåt vis, utan för att jag kan skriva av mig.
Det känns lite som att få prata ur sig.

För att få kommentarer på en blogg så måste den handla mera om kul saker eller nåt väldigt udda. Matrecept eller skoinköp, sånt är intressantare än hälsa och tankar i oro.




ANNONS
Av Sirpa Niva - 8 januari 2018 07:44

Halvligger här i min soffhörna och mår inge vidare.
Vaknade med dunkande hjärta och ylande i öronen.

Vet inte vad jag gjort i drömmarnas värld men orken är verkligen på minussidan, denna morgon.

Ville fick sin frukost och lite kattgodis.
Självklart morgongoset som hör katter till.
Han har sovit vid min fotända stundtals inatt, har jag känt när jag vänt på mig.

Ville gav mig energi i mängd igår efter att jag förlorade mina krafter av städningen.
Han låg på min mage, varm och tung.
Blundade och höll fram ena tassen, som för att hålla ner mig och bara vila.

Sedan lade han sig bredvid, tätt intill, med tassen på min arm.
Han vet hur man ger meditativ energi till sin mormor.

Min kväll i soffan var bara slöa, äta, dricka och se på tv.
Sambon satt i sin ände och spelade musik på datorn och såg filmklipp om det som intressera honom.
Boxning bla och stridsflygplan

Jag hade mina serier på tv:n som Barnmorskorna i east end och Morden i Midsomer.
Bra avsnitt av båda.
Sedan har vi ju vår gemensamma favorit Mcgyver, den gamle godingen :)

Mycket tv blir det nu när jag är ur form.

Vi får se vad denna dag bär med sig.
Inte kul att vakna med orken på minus ...
Ville har mycket jobb idag och ta hand om sin mormor

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17
18
19
20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31
<<< Januari 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se