Direktlänk till inlägg 15 januari 2018
När hjärnan och kroppen inte riktigt pratar samma språk, så uppstår konflikter.
Det är jag verkligen varse om nu när allt går på sparlåga i min kropp.
Som när vi var och grillade idag, vid vår härliga camping.
Redan när vi kom dit så var jag jättetrött och samtidigt ivrig på att få igång en brasa, duka fram den mat som var med och tälja till grillpinnar till korvarna.
Sambon fixade elden och jag gick iväg för att söka reda på sly att ta pinnar ifrån.
Orkade gå ca 30-40 meter och kände hur benen kändes konstiga.
Gick lite i en backe och det tog tvärstopp i andningen.
Bara att stanna och stå still, andas och vila.
Gick vidare med darriga knän och hittade lite sly vid strandkanten.
Där kom nästa stopp.
När jag lutade mig ner kom yrseln och jag var på väg att störta in i busken.
Fick med mig ett par grenar och gick tillbaks till elden.
Sambon frågade hur det gått och jag ville inte oroa så det blev ett glatt: bara bra, hittade det jag sökte.
Sedan stannade jag resten av tiden vi var där i närheten av honom.
Ville inte ut på egna äventyr.
Hjärnan är så villig att göra saker och kroppen tycker att den är en idiot och sätter käppar i hjulet hela tiden.
Ogillar verkligen det jag lever i just nu....
Ett ordentligt verkstadsbesök behövs
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 |
19 |
20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|