Direktlänk till inlägg 21 januari 2018
Imorse när jag vaknade , kändes hjärnan klarare, kroppen mindre tung.
Ett litet hopp tändes direkt i min själ.
Gårdagen var så jobbig med den vidriga kraftlösheten och smärtan, trycket över bröstet. Så denna morgon kunde bara bli bättre, kände jag.
Hörde hur Ville katt redan var i full fart med att jaga möss i hallen :) hans egna leksaksmöss som han kastar omkring med, bär i munnen och morrar åt.
Han kan skicka upp den i luften och hoppa efter själv, en meter rakt upp.
Så smidig och snabb, våran älsklingskisse.
Jag är så glad att han får vara hos oss nu när jag är hemma hela tiden.
Gick upp straxt efter jag vaknat, till Villes stora glädje. Jag var inte yr då jag klev upp :)
Så skönt!
Ville fick sin frukost och jag tog mina tabletter.
På med kaffebryggaren, tände levande ljus i vardagsrummet.
Jag behövde ha lite skön och rofylld stämning ikring mig när kroppen kändes lite bättre.
Allt för återhämtning och energibygge.
Tittade ut i den ännu mörka morgonen.
Kallt! Mätaren i köket visade på - 13
Ville hade lagt sig på fönsterbrädan i vardagsrummet, där det är ett jättevarmt element under.
Han njöt för fullt.
Värme och bra utsikt
Mormor har ju självklart ordnat bra platser åt honom att vara på.
Han ska ha det bästa!
Lät gårdagens känsla fånga in mig en stund.
Bloggade om den, fick ur mig den bedrövliga känsla jag bar inom mig igår.
Den mentala stress mitt mående i kroppen ställer till med.
Så skönt att bara skriva ur mig den oro, orålighet och rädsla som finns inombords.
Min svägerska skrev till mig igår, ett meddelande fyllt av omtanke och förståelse.
Tack M för ditt meddelande!
Jag orkade inte möta upp det igår, då jag befann mig i kris inom mig själv.
Din omtanke värmer ska du veta, även fast jag inte orkade bemöta just då.
Mina medmänniskors förståelse och omtanke är oerhört värdefull.
Det hjälper mig, då jag vacklar inombords.
Mina egna tankar och min ilska över mitt mående, håller sakta men säkert på att förgöra min glädje över livet.
Jag greppar efter halmstrån, söker glädjestunder och försöker tänka framåt, positivt och kreativt, men det är inte så lätt.
Att hasa omkring härhemma och nätt och jämt orka sköta vardagssysslorna, min egen hygien och vila, tar all min kraft och ork.
Det som i vanliga fall bara flyter på som ingenting, tar nu allt jag orkar leverera.
Övrig tid... Dvs ca 18-19 timmar per dygn vilar/sover jag.
Jag orkar inte mera än så!
Helt sjukt!!
Så jag kämpar dagligen med att försöka tänka framåt, inte jaga upp mig över det som nu råder.
Jag hatar känslan av att själv inte kunna påverka.
Jag vilar, vilar, vilar.....
Inte blir jag bättre för det.
Nu är jag i klorna på Försäkringskassan och sjukvården.
Båda ställena har resursbrist.
Oerhört uppmuntrande... Eller inte!!
Jag styr inte själv över mitt, det gör andra.
För min kropp har lagt ner sig, behöver renoveras.
Dessa känslor behövde jag få ur mig i ord och text.
För att komma vidare i bättre tankebanor.
Nu är det en ny dag, nya möjligheter och lite mera krafter i kroppen som jag måste spara på för att få dem att räcka några timmar.
Jag vill äta frukost med min älskade som jag tror har vaknat nu.
Ska höra hur hans rygg mår och se hur han känner sig.
Han bär mycket nu min kära.
Får se om jag vågar mig på en kort, kort promenad idag i kylan.
Bara liten sväng utanför dörren.
Frisk luft är alltid bra.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 |
19 |
20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|