Imorgon är det då dags för undersökningen på Hjärtmottagningen.

Jag har väntat på den så länge nu att bara tanken hisnar över att det nu är dags.

Känns lite som att det där kommer ett avgörande, om hur min framtid kommer att se ut.
Får jag chansen, är jag värd att få den hjälp jag behöver, för att kunna fungera till 100% igen.
Känner mig så liten och betydelselös i händerna på dem som nu kommer att bestämma över mitt öde.

Någonting måste göras med min hälsa, för så som jag nu är, håller inte.
Jag kan inte sköta ett heltidsarbete med en ork som det saknas minst 70% av.
Det går inte!
Jag kan heller inte gå sjukskriven och dega omkring som en zombie härhemma.
Då far jag illa psykiskt.

Jag är en aktiv människa som älskar att uträtta ett värdefullt arbete, träna och umgås med mina nära och kära, utan att stupa av trötthet innan halva dagen ens gått. Jag behöver ha människor ikring mig för att fungera normalt.

Känna att jag gör någonting värdefullt, som har betydelse för mig och för andra.
Jag tycker om att få andra människor att må bra. Kunna leverera av mig själv och min kompetens.

Hasa omkring orkeslös är inte jag!
Nu har det dessutom gjort så ont stundtals i bröstkorgen, där jag förstår hjärtat sitter.
Kanske är det inbillning, jag vet inte.
Jag känner ju ändå att någonting är helt galet fel.
Något fungerar inte fullt ut inne i min kropp.


Den oro jag känner består i att jag kommer bara att bli en i mängden som inte får hjälp.
Att jag ännu är så fungerande att det ingenting görs, för att det inga resurser finns till det.
Jag är ju inte döende, eller helt sängliggande.
Att jag har ont och är dödstrött, har svårt att andas kanske inte har någon betydelse.
Yr stundtals så det visslar i öronen.

Det känns jävligt nog att redan bara sitta härhemma och kosta pengar.
Inte tillföra någonting någonstans.

Jag vill kunna leva till 100% som jag gjort tidigare.
Orka vara sprudlande glad och ge järnet i det jag företar mig.

Stress är någonting som jag kommer att undvika.
Om det så krävs så byter jag arbetsplats, om ingen förändring sker i våra körningar.
Att det införs en ordning och ett tydligt ledarskap är av största vikt för att motverka stressen i arbetet

Oron och rädslan gnager i mig.

Jag kommer imorgon att vädja om hjälp så jag kan bli helt frisk och fullt arbetsför igen.

Det är mitt mål med morgondagens besök på Hjärtmottagningen.

Så som jag mår nu, vill jag inte att någon skall behöva göra.

En aktiv människa som kroppen dragit in handbromsen på totalt.
Jag vill tillbaka till mitt glada, pigga och aktiva jag igen.

Snälla snälla sjukvården, hjälp mig!
Renovera så jag kan leva vidare som den jag är. Ni har makten nu och det känns jätteläskigt för mig!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det tidig Tisdag morgon och jag vaknade efter en natt med djup, nästan medvetslös sömn. Natten innan var det svårt att komma till ro då jag anlände rätt sent och skulle upp tidigt. Det blev slarv med matintaget också igår och det gjorde nog...

Söndagen bjöd på jättefint somigt väder, men hu så kyligt. Men kylan märkte jag inte av där vid bussratten. Hann äta frukost denna morgon innan det bar iväg till Kristinehamn för lastning av tågresenärer till Karlstad och Oslo. Jag fick med mång...

Kände mig trött och hungrig när jag gick ut till bussen och hämtade laddsladden till min mobil. Passerade receptionen på hotellet och kunde inte motstå att köpa mig en Linssallad med handskalade räkor och kokt ägg som kostade 89:- Har köpt nåt...

Vaknade jättetidigt i husbilen. Det bar minusgrader ute och det kändes inne hos mig där i bilen. Pannan gick igång ofta. Bryggde på gott starkt kaffe och låg sedan kvar i söngvärnen en stund. Hörde hur kollegor hämtade sina bussar. Jag fick ...

Måndagen började jag med att haltande av smärta kliva upp tidigt och få igång kroppen innan det var dags att köra barnbarnet till skolan och direkt därefter åka och besiktiga min lilla bil. Jättetrevlig besiktning. Dekra i Svista hemma i Eskilstun...