Direktlänk till inlägg 24 januari 2018

Förmiddag i eftertanke

Av Sirpa Niva - 24 januari 2018 12:25

Denna dag fick verkligen en början som fick mig att gå ner i fotknölarna och känna in verkligheten.

Sov hårt de timmar som blev, efter att ha fått det befriande beskedet om min egen hälsa igår.
Hjärtat tickar vidare utan nödvändig åtgärd.
Livet skapade en ny förgrening som känns väldigt positiv för mig och mina nära.

Vaknade inte ens när min käresta gick upp för att åka till arbetet.
Inte förrän ett par timmar senare och då av rungande migränhuvudvärk.
Säkert pga den anspänning och oro som hängt med ett tag, släppte under gårdagen.

Tog tabletter och slöt ögonen igen, somnade till kort, för att sedan vakna av att värken börjat klinga av.

Tyckte mig höra tidigare att det kom in ett meddelande i mobilen och den tog jag till mig där i mörkret.

Det som låg där och väntade, fick mig klarvaken och hjärtat snörde ihop sig i en knut som fick tårarna att bryta fram.

Meddelandet kom från mitt x C i Örebro, där han lät mig veta att vår vän som kämpat med cancer i flera år, nu lämnat det jordiska och blivit en ängel.

Hon gick bort den 19/1.

Ännu en människa hade fått lov att ge upp för cancerns helvetiska klor.

Satt i sängen och lät känslorna bara komma.
Så förbannat orättvist, som det alltid är, oavsett vem som går bort alldeles för tidigt.
Sådan sorg hon efterlämnar till sin make att bära. Mina tankar var förvirrade och fladdrande fram och tillbaka mellan sorg och befrielse.
En människa hade fått lämna smärta och plåga, gå vidare till nästa liv, eller evigheten, vilket det nu är.. Ingen vet.

Döden är skoningslös och samtidigt befriande i många fall där bara smärta råder. Utan något som helst hopp om bättring. Behandlingen var förgäves som hon genomled.

Lotta blev 58 år år gammal.
Vi är födda samma år hon och jag 1959.

Svarade x et på det besked han leverade. Tackade för vänligheten att dela med sig av sorgebudet.
Vi resonerade om att deltaga i avskedet av Lotta i Februari och jag kommer att åka dit om min egen ork bara tillåter det.
Skall prata med min sambo i eftermiddag om det.

Hela förmiddagen har jag sedan gått i eftertanke. Jag minns Lottas alla ord och inlägg när jag och hon hade våra diskussioner på messenger och fb.
Vi tyckte olika om saker och ting och det gjorde att hon fick mig alltid att tänka till en extra gång i olika val och inställningar i livet.

Gillade hennes lite rebelliska attityd.
Hon hade inga krusiduller för sig utan sade som hon kände och tyckte.
Sådana människor tilltalar mig.
Som är raka och ärliga.

Sådan var Lotta. Så minns jag henne.

Jag funderade mycket över mitt liv idag, hälsan och kampen som råder inom arbetslivet.
Allt som både jag och sambon bär ständigt.
Min egen lillasysters död kom också upp som en sorg och smärta i mitt inre, som jag lät flyta ut i tårar.

Tårar och gråt, samtal och frågor, levererade rakt ut i luften, högt för sig själv, hjälper att komma vidare.
Så jag pratade på högt, med Lotta och med min syster.

Tårarna rann och det som gjorde ont kom ut med det salta som rann nedför mina kinder.

Jag åt min frukost, tände ett ljus på bordet, pratade med macka i munnen. Tog en dusch, pratandes med vattnet rinnande i ansiktet.
Någonstans ur själen fick jag svar på frågor och det kändes befriande på något vis.

Döden är inte skrämmande för mig.
Det är en naturlig del av livet.
Det som skrämmer är saknaden...
Insikten att den människa, eller det djur man saknar, aldrig mera kommer att finnas framför en, fysisk.
Inga kramar kan ges eller fås, inga leenden kan levereras.

Det blir så tomt liksom när någon lämnar oss helt och hållet.
Minnena finns ju kvar och dem gäller det att vårda, låta bubbla fram närhelst de vill komma fram.
Samma sak med tårarna...
De måste få komma ut. Inte sväljas eller tryckas tillbaka.

Lotta kommer alltid att vara den lilla runda, goa tjejen som plirade på en innanför glasögonen och log lite snett.

Ingen bet henne på näsan :)

Jag kommer också att minnas hennes inlägg där hon skrev om hur många ägg hon stått och stekt till de supergoda mackorna vi fick efter att ha deltagit i loppet på Nyårsafton i Nora.

Kommer att sakna dig tjejen!

Vi ses sedan när min tid är över här på jorden. Din bortgång fick mig att tänka på värdet av att få leva. Tack min vän!

Hälsa syster min.

Det brinner ett ljus på balkongen i lyktan.


Hälsningen du lämnade via din älskade make på fb känns bra.
Vi vet att du var klar här och flög vidare.....

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sirpa Niva - Tisdag 25 feb 06:36


Det blev sista natten nu i lägenheten i Västerås. Idag fyttar Nova och jag till Eskilstuna. ...

Av Sirpa Niva - Måndag 24 feb 10:58

Idag måndag kör jag tidig Eckerö Köping Gick upp 3.45 och har nu kört hit 38 gäster från flera orter. Ätit lax och grönsaker. Ligger nedbäddad i hytten medana Ms Eckerö gungar fram på vågorna. Sövande och behagligt ...

Av Sirpa Niva - Söndag 23 feb 18:28


Stolt visar nallen upp den fina skylt som mitt barnbarn gjorde till Vsk förra säsongen. Den är med varje match som jag kör bussen :) Nallen är så mallug över skylten ...

Av Sirpa Niva - Söndag 23 feb 07:16

Lördag morgon 9.00 rullade Vsk bussen med mig vid ratten, ner mot Göteborg som slutdestination. Bredvid mig satt kollegan P som andreförare då en sådan resa är alldeles för lång för en ensam förare Ramtiden räcker inte. Hade då tagit ombord "mi...

Av Sirpa Niva - Fredag 21 feb 05:10


Eller hur det nu va :) Hur som helst ingen busskörning iallafall. Vaknade tidigt givetvis. Första koppen kaffe i magen. Straxt duschen och sedan ihopsamling av allt som ska tvättas. Flyttvätt helt enkelt. Kommer tvätta upp filtar, plädar, mind...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17
18
19
20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31
<<< Januari 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se