Ville passar på att sova medans mormor är upptagen med annat.
Han har sedan fullt upp med att ge mig energi när jag ligger stilla och han på magen.

Morfar husse tog den här bilden idag i soffan, när Ville hade grävt ner nosen och sov djupt

Idag efter telefonsamtalet till VC om vidare sjukskrivning, så kändes livet så bajs!!
Jag satte mig ner och bara lät tårarna av besvikelse rinna.

Igår morse var jag så fast besluten att prova jobba halvtid och tänkte inte så långt, att det inte är något jag har mandat att bestämma själv.
Det gjorde ju arbetsgivaren såklart.
Jag kunde ju inte återgå till mitt ordinarie jobb på 100% så då blev jag ett problem istället.
Så kändes det inom mig iallafall, där i min ynklighet då pulsen dunkade på så det kändes i hela kroppen.

Säkert är det inte så, utan saker behöver stuvas om lite för att peta in en halv varelse i det effektiva systemet.
Jag hoppas på det.

Efter att jag svalt förtretet att måst fortsätta bara hasa omkring hemma till ingen nytta, så drog jag fram ingredienser för att göra min egen köttfärssås.

Den har en grund i sig men sedan inproviserar jag efter känslan och vilka som kommer att äta den, från gång till gång.

Nu blev det en sås med klös...

Ska bli kul att höra vad sambon tycker om den, då han återvänder från gymet

Pappardelle till gäller
Köper Icas som är jättegod

Jag borde kunna hantera detta bättre, men orkeslösheten och oron för framtiden tar liksom tag i allt.

Jag lever just nu i en ständig frustration.
Hjärnan är kreativ och i full gång, nästan som vanligt, men kroppen är som en motsträvig klump.
Anstränger jag den för mycket så kopplas trötthet och yrsel in direkt.
Hjärtrytmen lever rövare och jag mår pyton.

Igår var en sådan dag då jag bara ville klättra på väggarana, bokstavligen.

Jag kom på den kloka iden att vilja testa jobba 50% från torsdag denna vecka.
Mejlade min chef och förelog att jag kunde vara på Arlanda 50% om dagarna.

Körning är ju uteslutet med yrseln.
Jag kan ju inte äventyra andra människors liv vid bussratten.
Dessutom skulle inte orken räcka till att koncentrera mig så många timmar, utan paus någonstans.

Sambon och jag åkte ut på ärenden på förmiddagen.
Sedan följde jag med honom på hans första körpass.
Där i bussen ringde chefen och meddelade att det inte var så enkelt att bara plocka in mig sådär på Arlanda. Han skulle höra av sig närmare under nästa vecka.
I min värld lät det konstigt.
Jag var ju stationerad där innan jag blev sjuk, innan Jul.

Så han rådde mig till att fortsätta sjukskrivningen då jag inte var körduglig.

Tappade sugen helt ett tag där i bussen.
Pratade med min sambo och han förstod min känsla.
Jag kände som att jag bara var ett problem för min arbetsgivare, när jag vill tillbaks till jobbet, i en långsammare takt.

Jag har nu varit sjukskriven sedan 27/12.
Dvs idag 15:e dagen.

Så idag måste jag ge min läkare rätt då han ville att jag blir hemma tills undersökningen på Hjärtmottagningen 23/1.
Har bokat en telefontid.

Känner mig så nerstämd och betydelselös.

Jävla kropp som bråkar!!

Igår kväll hade jag det jobbigt med ett dunkande hjärta igen och andfåddhet där jag satt i soffan.

Som den planerare jag är i min natur så måste jag nu lägga upp mina dagar denna vecka, tills chefen ringer igen.
På ett sätt så jag känner att jag ändå uträttar någonting.
Med de begränsade krafter jag har.

Ska ta idag och först ta snacket med sjukvården om läkarintyget.
Vill bara förlänga denna vecka ut.
Ger inte upp om 50% än. Kanske får jag det nästa vecka.

Sedan skall jag ringa Hjärtmottagningen om de prover som skall tas, inför den större undersökningen.
Om de kan tas nu i veckan, så är det gjort.

Jag skall boka tid hos Caravan i Eskilstuna för service av våran husvagn i April.
Så den är klar sedan för boende sommarsäsong Malingsbo.

Imorgon blir det nog ett besök hos mor och då tar jag bussen.
Känner mig inte trygg vid ratten.
Sist jag körde till läkaren i Sura så var jag helt slut efteråt, av att koncentrera mig så i trafiken och att parera yrseln.
Det gör jag inte om!

Idag skall jag också laga till en större mängd av min köttfärsås så det finns att äta och frysa in.

Vi får se hur detta blir....

Igår efter att jag åkt med min kära i hans buss, så blev jag yr, gång på gång.
Hjärtat bankade stundtals så jag kippade efter andan.
Väl hemma så var jag totalt färdig.
Kallsvettig och jätteyr, trött och gråtfärdig.
Ändå satt jag bara i bussen och inget gjorde....

Är detta jag??

På kvällarna när vi skall sova, brukar Ville katt lägga sig tillrätta på mig och tvätta hakan och halsen på mig.

Han blundar och tvättar, spinner och myser.
Det blir som rogivande meditation för oss båda.

Han vet hur han skall lugna.

Inte många knop denna dag.

Har nyss faktiskt bytt om till nattlinne och mysmorgonrock.
Kändes obekvämt med bh:n tryckande mot bröstkorgen.

Hela dagen har jag haft så konstiga stickningar och svidande i hjärtat.
Stundtals har den som hoppat över ett par slag och sedan dunkat till jättehårt.
När det händer så blir jag yr och tappar andan en stund.

Orken är obefintlig.
Riktigt tufft att bara fixa mat åt sambon som skulle till jobbet efter sitt träningspass på jobbet.
Många vilopauser för att orka stå vid spisen.

Det måste bli ett samtal till Vårdcentralen imorgon igen.
Finns inte på kartan att jag kan köra buss igen på Torsdag.

Bara att krypa till korset.
Jag mår skit!!

Jag är verkligen tacksam över att ha möjligheten att skriva av mig oro och tankar.

Min blogg är en gåva i stunden.

Jag gillar inte väntan...
Det är vad livet handlar om just nu.
Vänta på den dagen jag får komma till en ordentlig undersökning på Hjärtmottagningen.

Den 23/1
I min värld är det en hel evighet dit.

Visst ska jag dit en vecka innan för provtagningar, så det känns ju som ett bra steg framåt.

Bara för nån dag sedan tändes hoppet att jag kanske orkar börja jobba igen.
Så blev det ju inte.
Jag är alldeles för ivrig att komma in i vardagliga banor igen.
Hoppas på att det bara över en natt vänder och jag kan jobba vidare, träna och vara mitt pigga jag igen.

Så är ju inte verkligheten

Sedan ligger det en oro om vad som beslutas.
Blir det operation eller är jag inte tillräcklig dålig för att det skall bli aktuellt.
Hur skall jag då orka vidare med den trötthet och andfåddhet som nu är ständig följeslagare.

Fick jag bestämma så såg jag helst att deffekten jag har i hjärtat rätas till.
Klaffen byts ut, med rehab som behöver tas igenom och sedan är jag ok igen.
Säkert med nån medicin i bagaget för resten av livet.
Men jag kan jobba full tid och träna så jag mår bra.

Jag rubbas mentalt fullständigt när kroppen begränsar mig från att leva normalt.
När jag vet att en lösning finns på problemet.

Visst är jag medveten om att det är kämpigt inom vårdsektorn och jag är säkert lågprio vad gäller vård.
Jag är snart 60 år och kvinna.
Men jag är i full fart annars och vill så mycket mera.
Jobba vill jag göra i massor med år till.

Troligtvis i någon annan branch för bussbranchen är ingen framtid, med all den stress som råder.
Stressa är inte bra för någon!

Oavsett om jag opereras eller inte så fixar inte min kropp stressen längre.
Varken hjärtat eller hjärnan.

Jag älskar att köra buss men inte med hälsan och livet som insats.

Så frågetecknen och oron är stor och jag känner hur det bryter ner mig dag för dag.

Igår var jag dessutom med om något obehagligt.
Satt i soffan och tuggade på ett kex med brieost då det fullkomligt small till bakom mitt högra öga och det smärtade till kraftigt.
Som en blixt bakom ögat.
Jag blev yr och illamående och bara stannade till i det jag höll på med.
Munnen full av kex och ost.

Sambon frågade vad som hände och jag fixade inte svara honom utan bara satt där yr och höll mig för ögat.
Smärtan och yrseln avtog lite i taget och jag började istället få en kraftig huvudvärk.
Den bara kom sådär inom loppet av några minuter.

Ögat kändes konstigt.
Liksom torrt och väldigt ansträngt.
Som att jag suttit i blåst.
Det rann tårar ur den och jag blinkade hela tiden för att få bort den obehagliga känslan.
Till sist blev känslan mera som grus i ögat och den känslan hängde kvar och är så än idag, fast jag sovit.

Vete sjutton vad detta var.
Otäck kändes det iallafall.

Jag önskar att jag hade någon inom sjukvården att tala med om min oro.
Men gör jag försök där så blir det så krystat för jag känner mig själv larvig, som att jag stör med bagateller.
Att det finns viktigare saker för läkare och sköterskor att göra än att lyssna på mitt babbel.

De är så stressade och jag vill inte spä på det.

Min blogg är bra.
Inte för att jag får svar på frågor eller kommentarer på nåt vis, utan för att jag kan skriva av mig.
Det känns lite som att få prata ur sig.

För att få kommentarer på en blogg så måste den handla mera om kul saker eller nåt väldigt udda. Matrecept eller skoinköp, sånt är intressantare än hälsa och tankar i oro.

Halvligger här i min soffhörna och mår inge vidare.
Vaknade med dunkande hjärta och ylande i öronen.

Vet inte vad jag gjort i drömmarnas värld men orken är verkligen på minussidan, denna morgon.

Ville fick sin frukost och lite kattgodis.
Självklart morgongoset som hör katter till.
Han har sovit vid min fotända stundtals inatt, har jag känt när jag vänt på mig.

Ville gav mig energi i mängd igår efter att jag förlorade mina krafter av städningen.
Han låg på min mage, varm och tung.
Blundade och höll fram ena tassen, som för att hålla ner mig och bara vila.

Sedan lade han sig bredvid, tätt intill, med tassen på min arm.
Han vet hur man ger meditativ energi till sin mormor.

Min kväll i soffan var bara slöa, äta, dricka och se på tv.
Sambon satt i sin ände och spelade musik på datorn och såg filmklipp om det som intressera honom.
Boxning bla och stridsflygplan

Jag hade mina serier på tv:n som Barnmorskorna i east end och Morden i Midsomer.
Bra avsnitt av båda.
Sedan har vi ju vår gemensamma favorit Mcgyver, den gamle godingen :)

Mycket tv blir det nu när jag är ur form.

Vi får se vad denna dag bär med sig.
Inte kul att vakna med orken på minus ...
Ville har mycket jobb idag och ta hand om sin mormor

Idag efter att jag städat lägenheten efter vovvehelg, så var jag väldigt, väldigt trött.

Sambon kom hem vid 15 tiden.
Då hade jag redan ätit lite, sovit på soffan och fixat lite åt honom att äta.

Var faktiskt vaken resten av eftermiddagen och kvällen.
Såg på bra tv.
Morden i Midsomer bla...
Det var kallt och vackert ute då jag tog lite frisk luft på balkongen

Vi pratade om hur det kan bli framöver, om jag behöver operation.
Vad det innebär för oss.
Läste på nätet om hur det går till, så vi fick lite hum om det.

Hjälptes åt att bädda rent i vår säng.
Ville katt var så mysig hela kvällen.
Han låg tätt intill mig i soffan och bara gav energi.

Avslappnad Söndagskväll med levande ljus tända lite överallt.