Nu är det Söndag förmiddag och jag sitter i mitt soffhörn och pustar ut.
Det tjuter i huvudet på mig av ansträngning.

Håret är blött och rufsigt efter en välbehövlig dusch.
Måste straxt borsta ut det, annars blir det bara ett trollrufs.

Sambon har kört hem vovve till sin matte och jag har jobbat i timmar med att dammsuga överallt, jättenoga.
Med svetten rinnande på hela kroppen.
Tog rum för rum sedan och våttorkade alla golven. Jättenoga. Flera gånger.
Kissfläckar överallt.

Satte mig och vilade korta stunder för att sedan fortsätta.
Jag ville ha rent innan det var tal om att ta det lugnt.

Sängkläderna åkte i tvätten då det var vit päls överallt.
Dammsög sängen.

Trasmattorna jag haft på golven under vovves vistelse, får jag tvätta vid senare tillfälle.
När min ork behagar återvända.

Det var päls överallt.
I soffan, på bord, bänkar, fönsterbrädor och under alla möbler.
Tufft jobb att få rent.

Ville studerade mig bekymrat när jag jobbade på. Ville har full koll på mitt mående.

När allt började bli klart gick jag i duschen.
Även badrummet blev rengjort.
Päls och kissfläckar därinne med.

Känns skönt nu när det mesta är klart.
Jag bara sitter och njuter av doften från det rengjorda och känslan av rent när jag går barfota.

Mina egna långa, mörka hårstrån fanns också överallt så det var inte bara vovves och Villes pälsstrån.
Ville fäller inte mycket.

Fixade fint på köksbordet med glasbitar, hjärtan och värmeljus.
Älskar att dekorera med stenar och glas.
Skönt att avsluta städningen med något roligt.

Nu är mina krafter slut för denna dag.
Straxt behöver jag lite lunch i mig.
Funderar på sillsmörgås.
Har ju både kokt ägg och potatis till det om jag vill.
Knäckemacka med Skagensill.

När sambon kommer hem får han någonting annat att äta.
Det finns en del rester i kylen som går att trolla till något gott.

Försöker nu under Januari att spara pengar på att göra av med mat vi har hemma.

Resten av dagen blir i vila.
Det är så jag nästan skrattar åt mig själv, då jag igår hade planer på att jobba på Måndag.
Jo tjena!
Med vilka krafter då...

Jag har alltid tyckt om att skriva.
Redan som barn skrev jag dagbok och fortsatte med det, livet igenom.
Det var några år som jag avbröt skrivandet för att sedan återuppta det igen.

För mig är det ett sätt att få ur mig tankar och funderingar.
De senaste åren är det bloggen som blivit en form av ventil, från min hjärna och ut i det skrivna ordet.
Jag vet inte alls om det jag skriver är till något större intresse för någon.
Ser att jag har besökare men det jag tror lockar i bloggen mest, är fotona jag lägger ut.

Min första blogg raderade jag helt, efter att ha blivit osams med min dåvarande sambo.
Då kastade jag bort allt som varit under den tid vi levde tillsammans.
Den tiden ville jag inte ha bevarad i ord då jag inte ville minnas den.
Lite som att riva gamla brev.

Livet hade gått vidare och jag hade utvecklats till en helt annan människa.
Jag hade börjat hitta mitt rätta jag.
Mitt jag som inte behövde en annan människa i mitt luv för att ha en identitet.

När denna blogg startade så hade jag lämnat det gamla livet och kämpade med att skapa mitt nya.
Det tog ett tag och det var jobbigt.
Men jag gjorde det.
Med hjälp av nära och kära, som trodde på min styrka.

Idag lever jag som en egen individ med en man som jag älskar.
En man som jag känner, är ämnad för att leva vid min sida.

Vi är ett par, men inte beroende av varandra.
Det är så oerhört viktigt att man i ett förhållande, behåller sin egen identitet.
Inte hamnar i en beroendeställning.

Jag kan inte se ett liv utan honom.
Han finns med mig och mitt hjärta tillhör honom.
Men han äger mig inte, bestämmer inte över mig eller talar om för mig hur jag skall leva, tänka eller agera.
På samma vis respekterar jag att han lever sitt liv, tillsammans med mig.
Jag styr inte hans liv, tankar eller förehavanden.
Vi lever i en ömsesidig respekt för varandras personligheter.

Så viktigt!

Just nu är jag sänkt i mitt självförtroende och min självkänsla.
Det på grund av sjukdom.
Av att jag inte orkar arbeta, träna och göra allt jag vill och brukar.

Jag är en skugga av mitt starka jag just nu.
En oro och utmattning styr mitt liv, varje dag och det kräver en hel del av min livskamrat.
Han är van att se mig stark och glad.
Pigg och positivt tänkande.

Nu finns inte min ork och kampvilja.
Jag har ont, tungt att andas och min kropp har gått ner på sparlåga.
I väntan på tid för en ordentlig undersökning, behandling eller operation.

Mitt i detta känner jag mig som en slö, värdelös varelse som bara är till besvär för andra. Jag vill helst krypa in i ett skal och bara försvinna, när jag är svag och sårbar.

Samtidigt som jag skall försöka vara en bra sambo, mamma, mormor och farmor.
En god vän.

Dessutom så avvisad utav min nya släkt som jag inte vet vad jag gjort, för att förtjäna detta baktal som jag får till mig.

Jag står inte i vägen för någonting.
Eller bestämmer över vad som skall göras eller inte.
Jag får stå till svars för saker som inte har ett dugg med mig att göra.
Jag sköter mitt liv. Som jag alltid gjort.
Jag behöver inte dessa människor i mitt liv, då jag inte ens duger åt dem.
Då stannar vi där!
Låtsas att jag inte finns istället för att prata illa om mig bakom min rygg.

Detta funderar jag en del över också, i min ensamhet hemma, när jag inte mår bra.

Att det finns människor som inte känner mig, som knappt ens träffat mig, som bedömer mig som person och pratar illa om mig.

Världen ser ju tyvärr ut så.
Kanske är jag ett hot, på något vis.
Jag vet inte....

Nåja.... Det går mot ljusare tider.
Snart kommer våren och ljuset.

Nu känner jag att sömntåget kommer tuffande. Hoppar på den så inte nattsömnen blir helt förstörd.

En ny dag vaknar snart....

Jag gick och lade mig vid 22.30 tiden.
Ville katt kom upp till mig i sängen, nöjd och belåten över att få rå om mormor för sig själv, utan vovve i närheten.
Vi hade våran gosestund och Ville spann belåtet på min mage.

Jag släckte och somnade trött och slutkörd efter dagen.
Vaknade vid midnatt av att husse och vovve kom in och skulle sova i sovrummet också.
Ville satt då i fönstret och morrade, fräste och larvade sig.
Helt utan anledning då vovve inte direkt brydde sig i honom.
Han tystnade inte, utan fortsatte sitt oväsen.

Till sist tröttnade jag på oljudet så Ville åkte ut från sovrummet.
Jag var trött och behövde sova, utan kattfräs och störningsmoment.

Ja då började vovve att larva efter Ville ut i de andra rummen som för att trigga honom och visa sig på styva linan.
Då lessnade både sambon och jag.
Vi behövde komma till ro och sova.

Det hela slutade med att jag tog med mina sängkläder och bar ut i soffan.
In med vovve, mat o vatten in i sovrummet och igen med dörren.

Då blev det färdigdiskuterat om tangordningen härhemma med djuren.
Husse och vovve fick sova ifred och Ville som gärna är ute och vandrar på nätterna, som många katter gör, fick göra det utan att reta vovve.

Min sömn var förstörd av deras käbbel och fräs och nu ligger jag här i soffan, gnisslar tänder över dessa två herrar med tassar, som behöver hålla på med sin kraftmätning, mitt i natten.
Detta hade de gott kunnat fixa på dagen så var det ur världen, när vi människor behövde sova.

På dagen roade de sig med att den ena sov som en gris på ett högskåp och den andra svansade som en skugga efter sin husse, varenda sekund.
Då hade de ju haft möjlighet att diskutera sina platser i hushållet.
Nejdå... Detta sparades till nattens timmar.
Grrr!!!

Imorgon får de vandra skilda vägar då vovve åker hem till sitt och Ville får lägenheten för sig själv, som han trivs med.
Ville är ju här för att hela mig då jag mår dåligt, så han stannar ett tag till.

Storstädning av lägenheten gäller då vovve fäller päls så det ligger överallt i varje vrå.
Likaså sanering av golven efter kissfläckar då han inte kan hålla tätt. Gamla gubben.

Trasmattorna jag lagt ut hamnar i tvätten.
Alla känsliga mattor har jag plockat bort när han är här, då de inte går att tvätta.
Soffan och sängen är tabu.
Dem vill jag inte ha förstörda av kiss.

Ville har nu gått runt och nosat på alla intorkade fläckar på golven.
Han har mjauat och klagat, muttrat och sniffat.
Katter är ju renliga individer så han tycker att det är ovärdigt med såna golv.

Vovve måste ju få vara med sin husse så detta är lösningen.
Det fixar vi.
Inget i vårt liv är ju enkelt, så varför skulle detta vara ett undantag :)
Älskar man sina familjemedlemmar så offrar man bekvämlighet, så är det att vara djurägare.

Fixar man inte kompromisser av detta slag så ska man inte ha djur.
En dag kommer vi att ha egen hund och då kan vad som helst ske.
Den kommer också bli gammal och få krämpor av olika slag

Vovve är välkommen hemma hos oss, trots sina krämpor.
Lika älskad ändå.

Idag efter att vi varit ut med vovve på Björnön, så var vi lunchhungriga.
Tänkte först handla med pizza från vår favoritpizzeria Moe's.

Kom sedan på att jag hade kokat potatis dagen innan, till kasslersåsen som var middag igår.

Den potatisen skulle bli ypperlig att steka upp. Till det riktigt köttig finsk korv och stekt ägg.
Så fick det bli.
Älskar stekt potatis. Helst stekt i smör och denna gång kryddade jag med cayennepeppar, franska örter och flingsalt med örter.

Blev jättegott.
En del av potatisen är sen i julas då min svärson köpte ägg och egen potatis, från Solby Gård.
Jättegod, smakrik potatis.
Jag hade till julbordet på Annandagen, kokat upp av samma påse.
Nu var det bara lite kvar av dem, men jag kunde lätt urskilja på smaken, mellan Solbys potatis och den från Maxi.
Stor skillnad.

Gokaffe och yngsta dotterns, hembakade lussebullar som vi fick i julas.
Färska från frysen.

Magen jättenöjd!
Mycket godare än pizza

Idag kände jag mig något bättre och det resulterade i att jag började planera att återgå till jobb på Måndag.

Sambon tittade uppgivet på mig...
Han visste vad detta innebar, när jag kände mig bättre så vaknar oron i mig och jag vill in i det vanliga livet igen, med full fart.

Jag ville ut från lägenheten.
Kände hur paniken kom krypande och jag bytte om, gick ut till vår kvartersbutik för att hämta ut ett paket som kommit från Apotea.
Blodtrycksmedicin.

Kändes skönt att komma ut och första 10 minuterna var jag alldeles yr och vinglig.
Balansen ville inte infinna sig.
Det blev en väldigt lugn promenad, då jag genast fick hjärtklappning och blev andfådd.

Tog ut paketet och tog en liten extra sväng runt kvarteret innan jag gick hem igen.
Kändes genast bättre av att ha varit ute den stunden.

Vi bestämde sedan att efter vila så skulle vi åka ut till Björnön för att låta vovve rastas ordentligt.

Klädde oss varmt och åkte ut till Södra Björnön.
Gick sedan mot badet.
Tog lite foton längs vägen.
Vandrade fram väldigt lugnt och på återvägen var jag trött och andfådd.
Började även bli frusen då det var minusgrader.

Vackert ute.
Såg Mistlar med bär.
Har aldrig sett sådana mängder och så nära.
Ett helt träd var fullt av Mistel.

Vovve tyckte det var härligt att busa ute.
Så lite folk på den delen av ön så vi kunde släppa honom lös så han kunde springa efter pinnar som husse kastade åt honom.

Min hjärna lugnade ner sig efter att vi varit ute på promenaden.
Trodde att jag skulle krypa ur mitt eget skinn innan jag stack ut.

Nu är det kväll och jag har vilat i timmar i soffan.
Sov en kort stund. Helt slut.
Det tog enormt på mina krafter, bara det lilla vi var ute.
Nu är det testat och jag är inte arbetsför ännu på ett tag.

Jag har kissat mängder sen vi kom hem, så jag blev nog kall därute.
Blåste lite råkallt vid vattnet och på de öppna ytorna.

Denna Lördagsmorgon vaknade jag efter många timmar av sömn.
Var helt igentäppt i näsan och blödde näsblod en stund.

Kände mig annars bättre än på väldigt länge.
Kroppen var inte en blyklump som jag måste kämpa upp ur sängen.
Riktigt skönt!
Smärtan i bröstet kom inte tillbaka, förrän efter ett par timmar, då jag varit uppe och duschat och fixat i köket.

Någonting håller på att hända, åt det positiva hållet. Hoppas jag!

Bara att känna ett hopp ger glädje
Kanske börjar allt vända nu

Igår kom ju härliga vovven hit till oss.
Han är alltid efterlängtad av både hans husse och mig.

Det märks att han börjar känna en trygghet i tillvaron här också, då han fått vara här några gånger.

Igår tillkom ett moment som gjorde vovve lite förbryllad. Ville katt var här.
Ville var inte så jättesugen på att vovve genast skulle på honom och hälsa.
Han tyckte att det skulle gå varsammare till.
Så vovve skällde ut honom och det gillade inte Ville.
Han morrade och fräste åt vovve, som hans husse fick lov att ta undan.

Vovve bor med katt och Ville med två hundar, så mötet som så var inget problem.
Ville tyckte bara att ett behörigt avstånd från början, var den lösning han föredrog.

De låg sedan och studerade varandra under kvällen. Stundtals sovande.
Ville på ett bord och vovve på golvet.
Gjorde vovve närmanden så morrade Ville.
Med sin fulla rätt.
Han ville inte ha närkontakt ännu.

Nattens lösning fick bli att jag och Ville tog sovrummet.
In med kattlåda och mat dit.
Husse och vovve fick vardagsrummet då husse skulle se en hockeymatch klockan 2 på natten.
Så det blev smidigaste lösningen.
Vovve och Ville fick ro på varsitt håll.

Ville och jag sov tryggt.
Saknade min kära bredvid förstås.
Hörde hur vovve skällde ut grannarna som kom hem sent på natten.
Vovve vaktar och varnar. Det är ju bra men jag är inte så jätteförtjust över skällandet.
Vill inte störa grannarna.

Ibland måste man hitta praktiska lösningar.

Jag vaknade 6.45 och hörde hur det snarkades ute på soffan.
Gick upp och föreslog att vovve skulle pinkas och sedan kunde de två herrarna ta sovrummet och sova ut.
Matchen hade tydligen slutat vid 4.30 tiden så de behövde sova.

Ville blev lite ställd då han funnit sin trygghet i sovrummet.
Nu bestämde mormor att det blev omvända roller.
Han blev lite putt på mig.

Det ordnade jag med lite mat och gottis åt honom så var det surandet över.

När herrarna sovit ut så får Ville och vovve fortsätta sitt bekantande.
Då är alla utsövda och fixar det bättre.

Jag har intagit morgonkaffe och sitter i soffan.
Ser på nåt gammalt avsnitt av en tv serie.
Diskmaskinen jobbar på i köket och Ville sover någonstans i trygghet.
Det hörs snarkningar från sovrummet

Idag efter att min sambo kommit hem från jobb och gym, så hade jag maten klar.
När vi ätit så fick Elsa ta oss till Köping för att hämta isbjörnen :)

Sambons X:s vovve som vi skulle ha hos oss denna helg.
Glädjen var stor hos både husse och hund.

Vi såg på Titanic på tv innan jag och Ville katt stängde in oss i sovrummet.
Husse och hund skulle se på hockeymatch kl 2.00 på natten, så de fick ha vardagsrummet som sitt tillhåll denna natt.

Sedan får vi byta rum på morgonen så de får sova ut i sovrummet.
Ville o jag går upp tidigt.