Läser om hur våra gamlingar hanteras på äldreboenden.
16.30 får de sömntabletter för att inte vara till besvär för dem som jobbar på boendet.

Så förbannat ovärdigt och omänskligt!!

Sedan läser jag vidare att dessa personer som gjort detta omplaceras!!

Vadå omplaceras!
Sparken på direkten.
Dessa känslokalla typer skall inte jobba med människor över huvud taget.

Tack ni nya som vågade ta upp detta och se till att få ordning. Tänk om flera vågade göra som ni. Att ta tag i det som är viktigt och verkligen stå på sig.

Att chefer håller varann om ryggen vet vi om sen långt tillbaks och att det förekommer garanterat en hel del fuffens inom vårdsektorn, likväl som andra ställen.
Vi har ju en hel regering som har samma beteende, så hur skall vi förvänta oss att andra sköter moralen och hedern.

Våra äldre är så mycket värda och skall ha det bra den tid de har kvar på jorden

Blir så besviken på mänskligheten när sådant här kommer fram.
Vad händer med vårt land?

Varför gör inte våra styrande något vettigt med våra skattepengar.
Låt dem inte sjunka ner i svarta hål bara och försvinna i käftarna på dem som inte är värd dem.
Pengarna hör till dem som skapat vår välfärd, som vi med stormfart ger bort till individer som sakta men säkert förändrar vårt liv i detta land.
Vår frihet försvinner mer och mer för var dag som går.

Är det så vi vill ha det?

Igår tog jag ut lite spån ur Gummans terrarium. Det blir gärna lite fuktigt och missfärgat ibland och då ersätter jag spånet med fin sand från Bödastranden, som jag tagit med och sparat hemma.

Nu hällde jag in den sista påsen och längtan till själva stranden blev stor.
Så skön känsla på sommaren att gå barfota i den mjuka, fina sanden.

Imorse när jag vaknade så syntes det söta små tasspår i sanden.
Gummans små tassar.
Undrar om hon tycker att det är behagligt att gå i sanden.

Jag har under de senaste åren varit en sökare i arbetslivet.
Provat på än det ena än det andra.

Kört buss på depå Köping för VL.

Därifrån vidare till något helt nytt.
Nettbuss Bus4you som jag trodde på så grymt mycket.
Härliga bussar och helt andra typer av resenärer än dem jag var van vid.
Glada och trevliga Arlandaresenärer.
Där höll jag på att jobba ihjäl mig med den press som rådde.
Mycket problem i flera led som gjorde att jag valde hoppa av karusellen

Vi var många som lämnade Nettbuss, besvikna och nedbrutna.

Då tog jag det, som jag trodde, var mitt sista steg i arbetslivet.
Till Swebus och liknande körningar som jag redan var van vid.
Hoppade även på att köra längre, jättekul körningar från depå Uppsala, via Cityterminalen och vidare Nyköping, Norrköping eller Linköping.

Långa dagar blev det med pendling mellan Västerås och Uppsala, som jag dessutom fick bekosta själv.

Provade jobba nätter som utgick från depå Uppsala via Arlanda till Örebro via Västerås och åter.
Körningen pågick hela natten och det funkade inte för mig, hur gärna jag än ville.
Jag klarar inte av att jobba kvällar och nätter. Fick enorm sömnbrist.
Jag sover inte på dagarna, utan vaknar efter några timmar bara.

Jag kraschade och fick lov att för första gången i mitt liv ta insomningstabletter för att hitta sömnrytmen igen.
Hade då inte sovit på tre dygn och var som
en zombie.

Nätter var bara att glömma.
Det funkar inte för mig.

Sedan tog Swebus över tvätt, städ och tankning av våra bussar på depån.
Min käresta fick det jobbet påprackat på sig, tills vidare som de sade.
Tills en struktur hittats.
Jag hoppade också på det som Reserv.

Nu blev inget där som vi trott.
Vi slet med bussarna på alldeles för få timmar.
Varje kväll jobbade vi extra och arbetet var fruktansvärt tungt.
Jag gick på knä till sist, då den reservtjänst jag egentligen hade, blev veckor i sträck med tvättjänst.
Jag var helt slut!!!
Halkade dessutom i den hala hallen och krossade min telefon samt skadade mitt ena knä och höften
Jobbade på ändå trots smärtor.

Till sist vägrade jag att utföra det tunga arbetet. Så många timmar extra arbetstid varje pass.
Jag orkade bara inte och de andra började hoppa av också.

Sattes då på Arlandalista som fast förare och det kändes toppen.
Jag fick en trygghet.
Någonstans gick det fel då våra körtider blev så dåliga att vi inte ens hann runt det vi skulle köra.
Stressen var ett faktum.
Till sist hängde det en tung oro och ångest över hela depån just för att vi kände att vi inte klarade att utföra ett bra arbete.
Kunderna blev otrevliga mot oss pga ständiga förseningar och jag själv for väldigt illa i detta.
Mycket annat hände också i företaget spm påverkade oss på ett negativt sätt.

Det jag kände från början med Swebus, att jag skulle stanna tills jag gick i pension.
Sedan köra som timanställd...
Den drömmen hade falnat

Vi fick en ny ägare och där står vi nu.
I hoppet om att det skall bli bättre.
Jag fick jobba som Terminalvärd på Arlanda för att kunna hjälpa mina kollegor med allt där så de hinner med körtiderna.
Ett givande arbete med långa dagar då jag pendlar från Västerås.

Ta hand om våra härliga resenärer som gillade skarpt att jag fanns till hands.
Jag pallade i 8 veckor fast jag var dödstrött om kvällarna.
Gick 8-10 km varje arbetspass bland terminalerna.
Lastade ur och i ca 20 turer varje dag.
Frös som en tok i vinterkylan och regnet, blåsten.
Jag kämpade verkligen....
Fanns för alla, hela tiden med knappt nån rast vissa dagar.

Sedan blev jag jätteförkyld i detta.
Förkylda människor ikring mig hela tiden så det var ju inte konstigt.

Den vägen är det...
Min kropp klarade inte detta utan drog in all energi.
Jag är nu sjukskriven andra veckan och funderar över mitt liv.
Vad gick fel?!!
Måste jobbet vara ett enda slit hela tiden.
Fyllt av oro och avsaknad av ordentlig styrning från nåt håll?


För över 5 år sedan hade jag min plan klar.
Jag hade fått prästkallet och satsade allt på att gå Teologiutbildningen och bli präst i Svenska Kyrkan.

Högskolan satte stopp!
Jag saknade gymnasiebetyg i historia och samhällskunskap och var därför inte behörig en plats på högskolan.

Jag hade inte tiden att läsa in dessa ämnen då jag var så gammal.
Prästvigning gjordes inte efter 60 års ålder.
Utbildningen var på 5 1/2 år och jag hade precis den tiden kvar att gå utbilningen.
Ingen extra tid alls.

Jag gick Svenska Kyrkans Grundutbildning först för att vara säker på mitt val och kall.
Allt kändes så rätt.
Jag hade sålt min bostadsrätt och min bil för att få råd att studera.
Studiebidrag var inte att tänka på.
För gammal.
Flyttade till en liten 1:a med Titti katt.
Nära bussen som går till Uppsala universitet.

Jag jobbade på VL som personalplanerare full tid, samtidigt som jag gjorde utbildningen på 50% på lediga dagar och semester.
Hade ingen semester på två år för jag ville satsa allt på mitt kall.

Skulle vara kvar som timanställd bussförare medans jag pluggade för att ha en inkomst.

Kyrkan som arbetsplats i min framtid.
Grundutbildningen gav mig mycket.
Praktik i kyrkans alla förehavanden.
Lärde känna underbara människor.
Bla nuvarande Biskop Mikael som jag tycker mycket om som person.
Helt perfekt på sin nuvarande post.

Kyrkan var min blivande arbetsplats.
Jag satsade allt, verkligen allt för det kändes så rätt.
Men... Det blev inte så!
Högskolan släppte inte in mig.
Felet var att jag inte gått gymnasiet på 70 talet.
Jag fick lov att ge upp.

Jag tog mig 14 dagar till att tänka om och svälja misslyckandet.

Det var då busskörningen blev som alternativ.
En inkomstkälla och någonting jag tyckte om.
Mötet med människor, körningen som jag älskar då tiden finns och stressen inte tar över.

Det är där felet är....

Jag jobbar med Alternativ 2 i mitt liv

Inte det jag helst skall jobba med och älskar

Svenska Kyrkan

Min själ fortsätter sökningen.
Den trivs inte i det jag utsätter den för...

Jag börjar komma till insikt

Imorse tidigt gick min älskade sambo upp 2.15 för att ge sig av till veckans sista arbetspass.

Lider med honom då han är kvällsmänniska och fungerar inte alls med tidiga morgonskift.

Den senaste tiden har det varit sådana till 75% och vi förstår inte varför våra scheman plötsligt ändrades på det viset.
Eftermiddagarna ligger inte på schema utan tillsätts vartefter.
Varför förstår jag inte!

Jag gillar ju mornar men det ger ju ingen glädje och styrka åt min sambos kamp med tidiga tjänster.

När han åkt lade jag mig att sova vidare, då min nattsömn infann sig väldigt sent, efter den påfrestande gårdagen.
Somnade bums.

Vaknade sedan av något konstigt ljud.
Det small och dunkade.
Först lite avlägset och en stund senare högt och ljudligt.
Trappstädning pågick och det första hördes från granntrappen, sedan i våran.

Personen ifråga måste ha städat i ilska, så som det small.
Troligtvis en golvmopp som kördes emot sidorna av trappstegen
Det ekade i hela trappen.

Jösses!!

Visst, klockan var 7 så tidsmässigt var det okej.
Det är väl jag som är överkänslig mot oväsen nu när jag inte mår bra och kämpar med orken.

Så blev min väckning iallafall denna Fredagsmorgon.
Gick upp och försåg mig med en kopp kaffe ur thermoskannan som älsklingen laddat innan han åkte och jobbade.
Kröp ner under täcket igen, efter att Ville fått sin frukost.

Kände mig trött och orkeslös.

Gick upp och bäddade.
Gjorde rent i Villes låda. Han ska ha det rent och fint, min lilla pälskling.
Bytte om till klänning och samlade ihop tvätt som jag måste fixa i eftermiddag.
Det blir mycket hissåka då trapporna är som att bestiga berg för mig nu.

Plockade ur diskmaskinen och laddade nytt.

Bara dessa sysslor fick mig kallsvettig och andfådd.
Känner mig så värdelös!!!
Klarar knappt av det vardagliga härhemma.
Det är väl ändå det minsta jag kan göra när sambon jobbar och sliter.
Jag drar ju inte in mycket i kassan nu när jag är sjukskriven.
Sämre lär det bli om Försäkringskassan måste kopplas in.
Skräckscenario!
Få vänta på pengar i flera månader och säkert bli ställd mot väggen och ifrågasatt om jag inte kan jobba något ändå.

Så ser det ju ut idag.
Sjuk är det sista man ska bli, för då hamnar man ute i systemet som gör allt för att knäcka en.
Har många vänner som genomgår den förnedring som det blir vid sjukdom och oförmåga till förvärvsarbete.

Jag hoppas verkligen att jag snart orkar jobba igen.
Detta vill jag inte ha in i livet.

Nu ligger Ville och jag i soffan och vilar båda två.
Om två timmar måste jag orka ta mig ner till tvättstugan, så vila gäller tills dess.

Det ylar i huvudet på mig och jag kan inte sova just nu.
Hjärtat dunkar på så det känns i hela kroppen.

Älsklingen ligger och sover inne i våran säng.
Stängde dörren så han får sova i lugn och ro.
Ville och jag har intagit soffan.

Mår inte bra alls.
Det jag gjorde idag var alldeles för mycket för min ork.
Känns som kroppen är jättetrött men samtidigt i stress.

Försöker att varva ner och bara stänga ner allt och sova...
Det är inte lätt.
Övertrött!

Idag efter att jag varit på Vårdcentralen och tagit prover så blev det frukost hos yngsta dottern.
Två glada hundar mötte i dörren.

Jag hade dånande huvudvärk av kaffeabstinens.
Satte igång bryggaren och sedan intog vi frukost, efter att jag redan hällt i mig en kopp kaffe med en Alvedon.

Det tog tid innan värken började vika sig.

Packade in kattlåda och lite annat vi behöver när Ville katt ska bo hos oss ett tag.
Sist av allt lilla Ville in i transportburen som hade mjuk handduk på botten.

Vi åkte hemåt via matbutik där jag köpte med mat åt Ville.
Kom till vårt hem jättetrött.
Bar upp Ville, låda och mat.

Han installerade sig direkt så jag åkte iväg för att lämna bilen åt sambon som slutade sitt jobb.
Han körde hem mig för att åka till gymet själv.

Ville jätteglad när jag kom hem.
Vi åt båda lite.
Han fick blötmat som han gillade och jag tog ägg/sillmacka. Thaisill.
En del sill kvar sen julen.

Lade mig i soffan då huvudvärken återvänt.
Ville låg bredvid och vi sov en stund båda två.
Grejade lite mat till sambon.
Ville jublande glad när han kom hem.
Sedan vek han inte från sambons sida.
Han tryckte sig intill honom i soffan.

Stundtals valde han själv att koppla av i sin korg som jag gjorde iordning.

Märks att Ville njuter av att vara enda husdjuret här. Han har full uppmärksamhet från oss. Trivs som en prins!
Mycket kel och smek hela tiden.
Dessutom gott käk :)
Det har han ju hemma med förstås, men här är maten bara hans egen.

Han skulle prompt ut på balkongen så sambon tog honom i famnen och gick ut dit.
Det var för läskigt tyckte Ville, med kylan och alla ljud från bilarna, så han ville in fort.
Ruskade besvärat på sig sedan.

Sedan skulle han sova på min plats, bredvid sambon.
Så nu har jag två killar härhemma som är mina favoriter.

Inatt vaknade jag av ett gnissel utan dess like.
Trodde först att det var något jag bara drömt och försökte somna om.
Sambon låg och småsnarkade intill mig.
Mysigt!

Straxt blev jag varse om vad som väckt mig.
Syrsan i terrariet hade fått igång sin fiol och satt därinne och spelade så det ylade i glasväggarna.
Det var så Gumman höll sina tassar för öronen i oljudet.

Jag låg tyst och hoppades på att den skulle tystna. Ta lite hänsyn till att det ändå var natt och mörkt.
Men det hade jag inget för.
Intensiteten bara ökade och konserten i natten var ett faktum.

Sambon sov fridfullt och jag tänkte att han sover säkert förbi detta också, eftersom han inte hörde oväsendet på Nyårsnatten, med raketer som small av utanför vårt hus.

Så jag tog med täcke och kudde, smög mig ut ur sovrummet, stängde tyst dörren och bäddade åt mig i soffan.

Somnade ganska snart om.
Var så grymt trött.

Vaknade drygt två timmar senare av att sambon gick upp, muttrande någonting för sig själv i köket.
Jag gick upp och hörde hur det var med honom.
Den där j...a syrsan väckte mig för 1 1/2 timme sedan, så det vart inte mycket sömn inatt.

Så han hade vaknat efter jag gått ut ur sovrummet av fiolen ändå, han också.

Medans vi pratade pågick solokonserten i sovrummet och jag försåg mig med en liten tång och papper.
Öppnade terrariet och sökte reda på den lilla gynnaren.
Såg till att snabbt få tyst på den stackaren, så den inte hann uppfatta vad som hände.

Konserten var över och ett mord hade begåtts.
Detta får jag tyvärr lov att göra då och då, när Spindelgumman inte äter upp dem hon får.
Syrsan blir könsmogen och börjar locka en partner med sitt fiolspel.
Jättevackert om det är ute i naturen, i skymningen.
Inte i ett sovrum mitt i natten.

Den har ju tränat några nätter innan och jag hoppades på att Gumman skulle ha tagit den som middag innan den var helt färdigutvecklad i spelet.
Nu blev det inte så.
Kan ju hända att en sådan syrsa som hon lämnar, inte är helt ok som mat.
Sjuk eller nåt annat, jag vet inte.

Tråkigt att behöva avsluta ett liv. Gillar det inte men det hör till livet det också.

Gumman verkar förnöjsam hon också, när det är lugnt igen.
Sambo är på jobbet nu och jag skall försöka sova ett par timmar till, innan avfärd till Surahammar och Vårdcentralen där.
Prover skall tas på mig och jag är i fasta sen igår kväll.
Inget morgonkaffe, endast vatten får jag dricka till efter proverna.

Känner att jag börjar få huvudvärk.
Är man kaffekatt så blir det så.

Får äta en god frukost och en balja kaffe sedan vid 9 tiden istället när allt är klart.

Nu är det tyst härhemma iallafall.
Saknar min älskling bredvid.

Kände imorse när jag gick upp, att det var så grymt trist härhemma. Kärestan hade åkt till jobbet, flera timmar tidigare.

Kröp ner i bädden igen, med en kopp kaffe i handen. Bloggade lite.

Gick upp och beslutade mig för att plocka bort den sista delen av Julen.
Bytte dukar och fixade.

Mejlade till vår fastighetsskötare att vårt duschavlopp inte längre fungerar som den ska. En propp någonstans.
Försökte rensa men det satt för långt ner.
Gav upp och mejlade.

Fastighetsskötaren kom redan efter några timmar och fixade felet på ett kick.
Tackade honom och då jag tittat på så fixar jag det själv nästa gång.
Har bara inte orken just nu.

Låg och vilade i soffan stundtals.
Det är så korta stunder jag orkar greja med nåt.

När sambon kom från jobbet, hade jag mat åt oss. Fixat i ugnen. Enklast så.

Vårdcentralen ringde och vill att jag kommer på provtagningar, så snart jag kan.
10 timmars fasta innan.
Bara dricka vatten tillåtet.
Ringde dem att jag kommer imorgon, fastar natten.

Sambon och jag åkte till jobbet så jag kunde lämna bort min jobbmobil, ipad och izettle som en annan kan ha då jag inte jobbar.
Scannade läkarintyg och kallelsen till Hjärtmottagningen till Gruppchefen och Personalplaneringen.

Vi for sedan för att handla lite färskvaror, hämta ut två paket.
En från Apotea med mediciner vi behöver.
Jag var utan Omeprazolen i två dagar.

Kom hem alldeles färdig av trötthet.
Vila i soffan, yr och blek.
In med lite kaffe och sedan plockade jag iordning det vi kommit hem med.

Blir halvt knäpp när min ork är så begränsad.
Jag som klarar hur mycket som helst annars....

Nu har de tre klänningar jag beställt via Wish kommit.
Två är jättefina och passar perfekt.
Ska tvätta dem och sedan ta bilder.
50 talsklänningar.

Betalade 345 för alla tre.

Orkar inte riktigt glädjas åt dem nu så de är inhängda i garderoben.

Kvällen blev tv häng.
Pratade om våra planer att byta jobb.
Vi har flera ideer på gång.

Känns bra att vi fick saker gjorda som stört mig i flera dagar.

Saker som jag i vanliga fall grejar som inget efter en arbetsdag.
Nu är de stora hinder att besegra

Ville katts egen korg är ännu tom.
Orkade inte hämta honom idag.
Det får bli imorgon när jag varit på Vårdcentralen.
Behöver Ville hos mig