Gumman våran, som bor i sitt varma, tropiska terrarium fick sig ett skrovmål till Nyår.
Husse hämtade 10 syrsor åt henne, som hon har mumsat i sig, en efter en.

Igår vandrade hon omkring i sin bostad som om hon letade efter flera att hugga in på.

Jag hörde imorse hur en syrsa försiktigt provade att spela fiol.
Det tror jag blev nådastöten för den.
Gumman hörde gnisslandet och straxt satt hon förnöjsamt och frossade på den spelglada fiolspelaren.

Hon är härlig våran vackra Tarantella, Chilensk Rosahårad Fågelspindel.

Jag börjar bli innerligt less på att inte ha någon ork.

Herrejösses!
Det är ju inte längsedan som jag tränade för fullt inför att springa Göteborgsvarvet.

Nu flåsar jag som ett ånglok bara av att gå uppför trapporna hemma.
Så jäkla frustrerande!!

Imorgon är det jag som hänger på luren så tidigt det bara går för att komma i kontakt med min Vårdcentral.
Jag måste få komma till min läkare.

Nåt är helt galet fel i kroppen.

Det är inte vettigt att vara så slut, redan efter några timmar in på en ny dag.
Hela denna dag har jag haft som kolsyrebubblor i fingrar, händer, fötter och tår.

Huden på händernas översida är öm och känslig. Som att blodkärlen vore jättespända.
Pulsen dunkar på i alldeles för högt tempo fast jag är i viloläge.

Det tjuter i mitt huvud och en molande huvudvärk ligger på lur hela tiden.
Det svider och småhugger i hjärttrakten och jag är så andfådd stundtals, helt utan ansträngning.

Dessutom tycker jag att jag kissar väldigt ofta.

Nåt är fel!!

Blek som ett lakan.
Fryser stundtals.

Fotot tog jag igår på Nyårsafton då jag dagen till ära sminkade mig.
Trött, trött ,trött.....

Min äldsta dotter hade gjort så mycket gott till Jul.
Min absoluta favorit är Saffransbiscotti.

Vackert paketerade i små prasselplastpåsar.
Med ett kul klistermärke på
Handmade :)
Det är de verkligen, av min dotters händer.
Med stor kärlek och omsorg, som känns i smaken

Ligger i min trogna soffa och lyssnar/tittar på Nyårskonsert från Wien.
Direktsändning.
Imponerande med den vackra musiken och den storslagna byggnaden allt utspelar sig i.

Jag har redan varit ut en sväng denna Nyårsdagsmorgon.
Hann sova ca 2 timmar då min käresta skickar meddelanden.

Hans morgon hade börjat riktigt jobbigt.
Han hade fått ta skiten för att en av våra turer inte hade varit aktiv.
Varken buss eller förare.
Han fick ta skället och ovettet från de resenärer som skulle åkt långt tidigare.

Det spelade ingen roll vad han sade.
Någon skulle hängas för detta och självklart blev det ju nästa förare som kom.

Detta blir en del för planeringen att reda ut.

Min sambo klarar av sådana påhopp och vet att hantera situationen.

Sedan hade han haft jobbigt med kontakten via telefon med trafikledningen.
Hans headset låg kvar hemma.
Så jag tog på mig och gick iväg ut i den kyliga morgonen för att ge honom den, då hans korta rast började.

Var med en stund till depån och där var han tvungen att laga en lucka på sin buss, på sin rast.
Ett stag för lucköppningen hade släppt.
Han löste det, min egen Mc Gyver :)
Sedan hann han nätt och jämt äta nåt.

Vi har ju ingen verkstad att tillgå, än mindre några verktyg.

När han åkte till nästa turs start så åkte jag med och gick av längs vägen, för att vandra hem.
Darriga knän och genomfrusen, trots mycket kläder kom jag hem till vårt.
Hade gått kanske 500 meter och var helt färdig.
Tog en varmdusch och efter kort vila, frukost.

Blir så grymt less på att jag inte orkar någonting!!!

Fick i mig frullen och det kändes lite bättre efter en stund.
Lade mig i soffan för att bara vila efter det lilla jag lyckades åstadkomma.

Vacker musik att lyssna på.
Beundrar människor som kan få ett instrument att låta så innerligt vackert.

Väntar hem min älskling från jobbet och gymet vid 15 - 16 tiden.
Tänkte fixa till lite god, enkel mat.
Kyckling och potatisgratäng.

Njuter av musiken sålänge.
Blundar och drömmer mig bort till sommar och värme, porlande vatten och vinden smekande mot huden...

Vaknade av mobilens surr klockan 3.
Stängde ner den och insåg att jag sovit en dryg timme bara.
Var alldeles snurrig i huvudet. Det ylade i öronen på mig.

Älsklingen hade redan gått upp och börjat klä sig för jobb.
Tanken var att jag skulle följt med på hans första pass, men nu var det inte genomförbart med den knappa sömn jag hunnit med, sen allt oväsen inatt.

Som tur hade han sovit sig igenom allt.
Han sover gott när han väl kommit in i djupsömnen. Det är bra.
Annars skulle det inte känts tryggt för mig heller när han åkt iväg.

Jag mår inte så bra just nu.
Det tjuter i öronen och pulsen dunkar på i hårt tempo. Känner mig frusen, yr och fruktansvärt matt i kroppen.
Ändå ligger jag till sängs och inget gör.
Kan ju vara sömnbristen förstås, att kroppen är i stress.

Hann krama min älskling hejdå innan han åkte iväg i den kalla, tidiga morgonen.
Till en självklart, iskall buss som väntade.
Inget sånt funkar ju på vår depå, att det skulle varit någon som programmerat värmaren så den startar på morgonen.
Om den nu ens fungerar...

Det är också något vi är less på.
Allt som inte fungerar, som inte lagas trots åtskilliga anmälningar till trafikledningen.
Ingen bryr sig längre.
Varför skulle någon när inget händer.
Bortkastad ansträngning bara.

Min kära åker alltid iväg tidigare för att hinna få bussen varm till kunderna skall in.
Han är så omtänksam.

Gick nyss ut i köket och möttes av en thermos nybryggt kaffe.
Med en hälsning från min goding till karl.

Fast han är trött och måste jobba Nyårsdagens svinotta, så månar han om mig.
Tog med mig en mugg kaffe, ett par kanelknäckemackor och ligger nu under varma täcket och dricker värmande, gott, nybryggt kaffe.
Kommer att kunna somna om en stund med varmt i magen.

Tittade ut då det tutade utanför huset, klockan 4 på morgonen.
Där stod en irriterad taxichaffis och väntade på någon granne.
De har mycket nu med att köra hem alla nyårsfestare från alla håll och kanter.

Så det är fler än jag som kommer att sova långt in på förmiddagen idag.
Fast av andra orsaker. Jag har ju inte direkt festat, utan tvingats vara vaken pga festare.
Undrar vem av oss som mår sämst när vi vaknar...
Jag har iallafall inte ågren efter fyllefest då.

Straxt skall jag släcka och stoppa in näsan i min älsklings kudde, känna doften av honom och somna tryggt.
Pulsen har lugnat ner sig lite och huvudets ylande minskat

Kroppen skriker efter sömn...

Äntligen har smällandet slutat och det är tyst...

Gott Nytt År!
Nu kör vi igång 2018 med att sova några timmar.
Önskar att min älskling låg bredvid mig.

Stod i köksfönstret och tittade ut på allt smällande och sprakande.
Ett fruktansvärt oljud.

Mitt i detta kommer det flygande, tre flockar med fullständigt panikslagna fåglar.
De flyger alldeles intill vårt fönster så jag blir rädd att de kommer krascha mot rutorna.

Stackars djur!!
Dessa krakar skall ju inte flyga på natten i mörkret.
Vart skall de dessutom ta vägen när allt är ett smällande och sprakande inferno.

Nu är det 15 minuter över 12 slaget och det smäller för fullt överallt ännu.

Jag kan tänka mig de djur som lever i vår stad. Harar, rådjur, rävar och allehanda fåglar.
Vad de måste vara rädda!

Vi människor är verkligen ego!
Allt detta lidande för att vi måste fira in ett nytt år.
Ett år som kommer oavsett.

Samhället är så högljutt i allting.
Det måste bara låta som sjutton överallt.

Jag hoppas verkligen att detta minskar straxt.
Min älskade sambo skall upp om 2 1/2 timme och jobba.
Han blir ingen bra bussförare med för lite sömn i kroppen.

Sova en Nyårsafton...
Bara att glömma i en stad