Fick uppleva något som jag saknat på så många ställen jag bott på.

Efter att ha matat in mängder med viktig data in i mitt huvud, under några timmar med P, som är en fantastisk lärare.
Hon kan sina saker och lär ut på ett mycket bra sätt.

Vi höll inte på så många timmar men det var nog för oss båda halvtidare.
Orken sade ifrån för båda.
Vi åt en god lunch och hann då prata lite annat än bara jobb.
Tycker om henne och ser fram emot att ha henne som mentor och handledare in i mitt nya arbete som Supporthandläggare.

Jag kommer i första hand att jobba med kategori Fordon, då jag själv kör och är insatt i den biten.
Ska bli jättespännanande att dra igång hemma sedan.
Först några timmar till med utbildning under tisdagen innan hemfärd.

Efter mina timmar, som tog mycket energi från min trötta kropp och även hjärna, tog jag min resväska och gick den korta biten till hotellet.
Det spöregnade.
Hade tydligen regnat mycket denna vinter här i Jönköping.

Kom in till en liten mysig reception där jag möttes av jättetrevliga tjejer.
Kände mig så välkommen. Fick tydlig och utförlig information.
Åkte hissen till våning 5, till mitt söta singelrum.

Blev så glatt överraskad av att jag bokats in på en Tyst våning.
Har hört talas om att sådant fanns men aldrig upplevt.

Så skönt med vetskapen att det skulle vara lugn och ro. Precis vad jag behövde.
Annars kan ju hotell inne i centrum i städer vara ganska fyllda med oväsen.
Nu slapp jag det :)

Jättefint rum som gick i rött, svart och vitt.
Stilrent och trivsamt.
Jag boade in mig direkt.
Packade upp det lilla jag hade med.

Hade med en mugg rykande, färskt starkt kaffe som jag fick med från receptionen.
Så gott och välbehövligt.
Kände hur min ork började ta slut, men jag ville inte ge mig ännu.
Klockan var ju bara straxt efter 15.30

Tittade ut från fönstret och såg den vackra kyrkan utanför.
Den ville jag titta närmare på och enda chansen var då, för på tisdagen skulle jag åka hem vid lunchtid.

Gav mig ut i regnet igen, till Hemköp och handlade lite i matväg och gottis.
Ville ha på rummet på kvällen då jag inte skulle orka ut mera för att äta.

Hamnade mitt i eftermiddagsstressen så jag gick snart hemåt hotellet igen.
Tur avstånden var korta.
Bra tänkt av min chef att boka så.

Åkte med tåg imorse från Västerås 6.11
Inte många själar som var med.
Åtminstone inte i den vagn jag satt i.
Den kom in redan före 6 och det var skönt att komma ombord och tillrätta.

Tiden gick ganska långsamt och jag försökte vila lite där jag satt.
Men det var inte lätt.
Tågbyte i Skövde. Då var klockan 8.33

Nästa tåg kom också in tidigt.
Redan vid 8.38 fanns den på plats.
Bara att kliva ombord.
Lite mera folk i rörelse.

Det ljusnade medans jag åt mina medhavda mackor och drack kaffe ur thermosen.
Smakade riktigt gott.

Slumrade lite på det tåget och kände hur jag började få nog av att resa.
Ville fram och börja min utbildning.

Framme 10.00 Gick in på Resecentrum och möttes där av P som skall ge mig undervisningen.
Vi hälsade på dem som satt i kundtjänst för Swebus.

Gick sedan in och satte igång med allt jag behöver veta i min nya befattning.
Mycket är det som skall in i huvudet på mig innan jag åker härifrån imorgon.

Fick min lånedator och vi satte igång.....

Ska jag tro på mitt horoskop så kommer det blåsa nya vindar på arbetsfronten

Tog en skärmdump från den jag läste imorse.

Det gäller nu att bygga kraft och energier i kroppen igen för att genomföra den förändring som krävs.

Bara av att läsa om sånt gör ju att viljestyrkan ökar och hoppet tänds om framtiden.

Jag om någon vill ju jobba.
Att gå hemma som en heffaklump är inte jag.
Ett meningsfullt arbete är det enda som gäller.

Sitter nu på Västerås Resecentrum och väntar på mitt tåg mot Skövde Göteborg.
Har byte sedan i Skövde, därifrån vidare till Jönköping.

Sov riktigt illa denna natt.
Först svårt att koppla av och sova och när jag väl fick fatt i sömnen så var den jätteorolig, fylld med drömmar.

Drömde att jag fick bo på ett skyffe till sk hotell, som i min värld var mera som en otäck förvaring
Med en "hotellvärd" av okänd härkomst, som inte gillade att ha gäster men gärna tog mycket betalt för allt.
Frukost fick jag lov att skaffa ute för det fanns inte.
Rummet jag fick stank av cigarettrök och det var kallt, kalt och obehagligt.
Smutsigt överallt och dörren gick inte att stänga ordentligt.

Där skulle jag sova natten var det tänkt.

Vilken obehaglig mardröm!!!

Vaknade igenomsvettig och så glad över att ligga i min egen säng och älsklingen snarkande bredvid.
Hade sedan svårt att somna om igen.

Sedan var det dags att gå upp.
4.15 Konstigt nog kändes det helt ok.
Troligtvis var det just detta att jag kom igång med det som skulle göras nu i dagarna två.
Inte bara gå och vänta, planera och fundera.

Liten kaffethermos med och mackor, som jag tänkte ta på tåget.
Var inte sugen på annat än kaffe hemma.
Sambon skulle iväg och jobba tidig morgon, så han släppte av mig vid RC innan han for vidare.

Så nu sitter jag här, väntar på tåget som nu går om en knapp halvtimme.
Väldigt lite människor i rörelse vid denna tid.
Passar mig bra. Jag behöver lugn och ro en stund nu och ladda det jag gjort av med på morgonen med påklädning, sista packning, smink och iväg.

Allt kostar på så grymt mycket energi för mig nu när orken är så begränsad.

Dessutom är jag inte van vid resande med tåg så det blir ju lite extra.
Känner ingen oro med annat än just min ork idag, hur länge den räcker.

Hoppas och ber att jag får ett bekvämt och lugnt boende, där jag bara kan stänga in mig och koppla bort allting.
Med skön säng, tv, rent och snyggt.

Spännande med nytt.
Det har jag alltid gillat och gör det nu med.
Vet ju mina begränsningar och när kroppen säger stopp.
Kommer att noga ta hänsyn till detta.

Kände i eftermiddags när sambon ringde att han var på väg hem, att jag ville ut en stund och andas frisk luft.

Bestämde att jag skulle ta med ett ljus och gå mot Hovdestalunds kyrkogård.
Sambon skulle åka med bilen samma väg och plocka upp mig där jag gick.

Det kom ner blött snöglopp men det gjorde inte mig någonting.
Var så skönt att bara gå och andas.
Hann gå en bra bit längs ån innan jag blev upplockad.
Var då ganska trött och det var skönt att få komma in i Elsas värme.

Åkte bort och ställde henne på parkeringen för att därifrån gå till syrrans viloplats.
Där var ett ljus tänt i lyktan.
Tände våran och satte den på stenen för att lysa upp mera.

Det var vackert på kyrkogården.
Snön låg vit och nästan orörd där.

Åkte hemåt med skönare känsla i själen.
Promenad och besöket hos syrran kändes bra och givande.

Det blev nog gott detta :)

Känns bra att orka laga till mat utan att bli dödstrött vid köksbänken.

I förmiddags efter att vi varit och handlat väskan som blev så bra, åkte kärestan vidare till sina söner i Köping.
Det var datakrångel och då är det pappa som rycker ut.
Blir billigare så självklart.
Sedan skulle han hälsa på sin mor och far också. Det är bra, så ser han hur de mår, gamlingarna.

Jag skulle ha fått till mig ett par bassethundar några timmar, då matte och sällskap besökt bio.
Nu blev det inte så pga att lillan var krasslig och inte orkade ge sig ut bland folk.

Hon var ju vissen redan i Fredags då jag passade henne och Lilly basset.
Nu har också Ludde kommit hem från sin hundvakt.
Lilly behövde ju lugn och ro veckorna efter operationen.
Nu har den tiden gått och vildhjärnan Ludde kom hem igen.
Slut på den friden :)

Då inte doggarna kom till mig så blev det ensamma timmar när kärestan var iväg.
Jag plockade med mitt.
Duschade, såg på tv, vilade, betalade månadens räkningar, fixade mat till kvällen.
Ugnstekt falukorv med ost och rotfrukter.
Färska örter.
Har alltid falukorv med hög kötthalt.

Ville njöt av att jag hade balkongdörren lite på glänt så han kunde snuffa uteluft.

Jag är alldeles för mycket ensam härhemma och det påverkar mig negativt.
Ska bli riktigt skönt att åka iväg imorgon och träffa helt nya människor.
En helt ny stad.
Jönköping har jag nog aldrig varit till, så det skall bli jätteroligt.

Självklart kommer jag att sakna min älskade sambo och Ville katt, men de finns ju härhemma sedan när jag kommer hem igen på Tisdag eftermiddag.

Vilar just nu och känner att det inte är så mycket mera jag orkar göra idag.

Hur skall man veta när dessa människor lovar för mycket??
Det kommer ju inte fram förrän efteråt.

Jag hör ju till den sorten som vill tro gott om andra.
Vill lita på andras ord och löften.
Tycker om att se fram emot saker och händelser.
Bygga upp förväntningar längs färd.
De är ju en del av resan framåt i livet