Direktlänk till inlägg 1 februari 2018
Vaknade för en stund sedan i min säng, igenomsvettig och pulsen jättehög.
Vet inte om jag drömt något obehagligt, eller vad det var.
Försökte vända på mig bara och försöka somna om, men det gick inte.
Kärestan sov intill mig.
Han sov tungt och rofyllt, så jag valde att gå upp för att inte störa honom.
Ville katt tittade sömnigt upp på mig, där han låg i soffan.
Tydligen hade jag stört honom i nattsömnen när han blängde lite surt på mig.
Smekte honom över hans rygg och bad om ursäkt.
Han somnade genast om igen.
Min puls har gått ner och kroppen känns lugnare igen.
Kokade på tevatten.
Gott med te och honung såhär på natten. Det lugnar mig på något sätt.
Säkert det varma som lägger sig fint i magen.
Tittade ut på den tysta vägen.
Det snöar ymnigt. Troligtvis blötsnö som det kommit ner under några dagar nu.
Börjar bli ganska less på den konstiga vinter vi haft. Inte många dagar som det varit riktig vinter, med snö och kyla.
Mest bara slask och plask, stundtals ishalka och riktigt otäckt.
Många olyckor som påföljd.
Såg att våra fönster är jättesmutsiga.
Får bli ett projekt att ta tag i senare, vartefter krafterna mina återvänder.
Såg i våra meddelanden på jobbet att terminalvärdarna pausas ett tag för oss på CT och Arlanda.
Så det jobb som jag drog igång där känns liksom lite bortkastat.
Förarkollegor och kunder får ingen hjälp alls.
Tråkigt tycker jag.
Det som möttes upp så positivt när jag fanns till hands där och hjälpte allt och alla.
Nåja, vad vet jag om planerna framöver för oss. Jag jobbar ju nu med kundvård via datorn istället. Det är oerhört värdefullt det också. Varje insats är värdefull.
Faktiskt så jag ser fram emot morgonen, då jag åter kan starta upp min lilla lånedator och logga in mig på det nya.
Förhoppningsvis kan jag lära in ännu lite till under torsdagen och fredagen, ensam.
Min läromästarinna är ledig dessa dagar.
Visst kan jag vända mig till andra och få hjälp, men jag föredrar att ha en person som mentor, känns tryggast så.
Helgen är vi ju båda lediga och för min del blir det laddning av batterier som gäller då.
Det nya tar kraft och energi ifrån mig.
Igår ringde min älskade son och hörde hur allt var. Vi fick ett gott samtal.
Så härligt att ha kontakten med honom och familjen lite mera regelbundet.
Funderar på att hälsa på min mor i helgen.
Ska kolla om kärestan har tid att följa med. Han pratade något om att jobba lite extra för att kompensera det han förlorade i inkomst, då ryggen kraschade på honom.
Vi kommer ju inte att ha det så fett nu när jag är på Försäkringskassans konto.
Ingen vet när jag får något därifrån och räkningarna finns ju varje månad ändå.
De blir ju inte sjukskrivna.
Bara att hålla i slantarna nu under våren.
Hoppas jag snart kan och orkar återgå till heltid och kan vända Fkassan ryggen.
Känslan av att krypa på knä och be att få ta del av mina egna, inbetalda skattepengar är inte skönt.
Jag vill kunna stå på egna ben och inte vara beroende av stöd.
Jag förstår ju att de pengarna måste gå till viktigare saker. Sverige måste ju vara världens samvete och visa hur duktiga vi tror oss vara på att försörja andra ländets folk.
Samtidigt vet jag att hälsan måste hålla länge för att dra in dessa pengar, då pensionsåldern höjs.
Blir till att ta rollatorn till jobbet sedan när man är 80.
Så är utvecklingen när sossarna bestämmer.
Dagens verklighet som så många blundar för.
Nu har Ville katt kommit och lagt sig på min bröstkorg för att tvätta mig på hakan och öronen.
Han är en riktig putsare.
Jag själv börjar bli trött ordentligt och kommer att krypa ner brevid min älskade sambo om en stund.
Plogarna jobbar på för fullt därute.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 |
20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | |||||||
|