Det började bli så tomt i kyl, frys och skafferi så vi bestämde i torsdags redan, att på Lördag åker vi och handlar tillsammans.

Så fick det bli.
Efter frukost och en kort vila bar det iväg till Ö o B först av allt.
Det blev mycket därifrån.
Hade inhandlat en hel del från Gekås, men vissa varor ville jag inte släpa därifrån.
Lika bra priser på Ö o B.

Hittade dessutom riktiga kap till nästa jul i form av röda ljus, servetter och en läcker glittrig gran som jag spanat in tidigare.
Nu bara 1/4 av priset.

En hel del torrvaror införskaffades till skafferiet.

Lasta av i bilen och handlade sedan resten på Willys.
Färskmat och frysvaror.
Provade självscanning på Willys för första gången.
Behändigt och bra. Ingen stress nånstans.
Jag använder självscanning på Ica överallt.

Tankade Elsa innan vi styrde hemåt.
Lastade ur de fem fullastade kassarna in i hissen.
Fixade lunch medans vi plockade undan allt på sin plats.
Köpte ostfyllda wienerkorvar som var jättegoda.

Skönt att ha kärestan hemma och ledig.
Kunna göra någonting tillsammans.

Låg sedan och vilade efter maten vid tv:n.
Tog fram strykbrädan redan imorse.
Min egen meditation.
Gjorde klart strykningen efter vilan.

Tog en promenad ute i kylan för mig själv.
Försöker få till en promenad varje dag, om så bara en kort.
Idag blev den inte så lång.
Kallt och blåsigt, väldigt halt överallt.
Gick hem ganska snart igen.

Känner mig mindre trött idag.
Det är lovande.
Blir bara så förbryllad över det halsonda som kommer och går.
Hostar som vanligt.
Framförallt på morgon men också när jag varit ute.

Jag har på fb en sida som jag gärna läser kloka inlägg ifrån.
Den heter Utforska sinnet.
Det skrivs en hel del bra infallsvinklar på allt vad gäller livet.

Människor har sagt till mig igenom åren att jag är en orolig själ.
Må så vara att jag är det.
Men varför vara kvar i någonting, som inget ger annat än svårmod och energiutflöde, ingenting åter.

Det har så många gånger varit på det viset att jag måste passa in i det befintliga.

Att göra om sig själv för att passa in i ett förhållande eller ett arbete, tar mer än det ger.
När den egna identiteten går i bitar.
Det enda som blir kvar är en splittrad känsla och en oro som förgör.

När jag träffade min nuvarande sambo, var jag i ett läge i livet, då jag hade tagit beslutet att leva singel resten av mitt liv.
Med förhållande kraschat bakom mig, just för att jag inte klarade av att anpassa mig till det liv som fanns framför mig.

Jag var ganska övertygad om att den man som klarade av att leva med mig, inte fanns.
För jag vägrade att göra om mig helt, anpassa mig till den grad att min egen personlighet inte längre existerade.

Det kändes skönt på något vis.
Samtidigt fanns tanken att leva ensam inte var det jag egentligen ville, men i den stunden rätt.

Beslutet gav mig enorm styrka.
Jag slutade dejta och tackade nej till dem som ville ha mera kontakt med mig än vänskap.

Inrättade mitt liv med jobb, boende, träning, samt.umgänge med min vuxna barn och barnbarnen.
Jag styrde mitt eget liv helt och hållet och mådde riktigt bra i det.
Hade en struktur, god hälsa och stressfritt i det stora hela.

Men inte nöjde jag mig med det.
Jag ville uppleva mera och bytte då jobb till annorlunda körningar och bussar.
Tog i och med det in stressen in i mitt liv.
Samtidigt har jag upplevt en himla massa kul och intressant som jag aldrig skulle vilja vara utan.

Under den tiden kom det också in en människa in i mitt liv, som först blev en underbar vän som jag kände att jag kunde anförtro allt.
Detta utvecklade sig sedan till förälskelse, passion och kärlek. Idag har vi bott ihop i ett år.
Min älskade sambo.

Så livet som singel är förbi och jag älskar tillvaron med min kärlek, som jag inte trodde ens fanns.

Jag är en person som inte ger upp saker i första taget men när det börjar förgöra mig som person, så ser jag till att hitta en avfart från den vägen som inget ger mig.

Där står vi båda idag vad gäller arbetslivet.
Att vara kvar i någonting som inget ger tillbaks, är inget att satsa på.

Vi har tryggheten i varandra.
Två självständiga, självgående individer som valt att vandra fram i livet tillsammans.
Vi får se vart vi hamnar framöver.
Kanske lämnar vi stan för någonting helt annat...

Vaknade vid 7 tiden denna morgon efter en natt med djup, återhämtande sömn på över 9 timmar.
Fattar inte hur jag kan sova på dan först ett par vändor i soffan och sedan en hel lång natt.
Har inte ens nåt minne av att jag skulle vaknat till något.
Hörde inte när sambon kom hem eller när han kom och lade sig.

Tog mig en kopp kaffe innan dusch och satte mig sedan vid datorn och jobbade.
Fullt koncentrerad i drygt 2 timmar.
Åt sedan frukost och plockade lite härhemma.
Jobbade klart innan det var dags för vila.

Fixade mat till sambon kom från gymet och passade på att ta det bara lugnt en stund innan jag hade tvättstugan.
Sambon åkte och jobbade sitt kvällspass.

Somnade till en stund i soffan innan det var dags att hämta tvätten och hänga upp.
Doftade så gott och det är så torr luft nu på vintern. Värre nu när det är kallare ute.
Hängde tvätt i varje rum.

Mat och vila på det.
Ute snöade det och blåste.
Väldigt mycket snö har kommit överallt, men inte här i stan.
Halt och mängder med olyckor.
Tåg inställda och riktigt tufft.

Bestämde mig för att ta en promenad i kylan.
Behövde luft och röra på mig. Kylan bet i kinderna och fingrarna.
Blev yr av blåsten mot huvudet.
Kom hem alldeles kall och trött.
Kaffe och varm filt i soffan .

Tycker själv att orken räckt något bättre idag. Kan vara den långa natten med riktig sömn som gjorde det.

Var vaken när sambon kom hem vid 22.30 tiden. Gick staxt och lade mig.
Jobbigt med irriterad hals, hostig och knepig.
Gick och lade mig i soffan när halsen inte gav mig någon ro.

Haft lite bökigt att äta idag.
Kan ju inte bita i nåt när tanden är sönder fram. Vass kant som jag skär mig i tungan på.
Får ta bitar och stoppa in i munnen och tugga, inte bita av något.