Att få göra iordning våran härliga balkong igen

Idag har jag faktiskt varit ute på två promenader i kylan.
Känns så befriande skönt att andas den friska luften.

Rensar hjärnan samtidigt.
Försöker hitta vägar att gå där det inte är så grymt mycket trafik.
Då får jag gå på osandat mestadels och det tar en hel del på mina krafter, att balansera på is.

Kom hem efter 20 minuter nu ikväll på den sista vändan.
Värmde på god Sparrissoppa.

Nu är jag behagligt trött.
Lite yr i huvudet, ont i benen litegrann.
Känns att jag gjort något idag som varit lagom för min ork.

Började bli så trött på alla dessa meddelanden om virus som attackerat min mobil och man skulle trycka på än det ena och än det andra för att få bort viruset.

Jo tjena!
Skulle aldrig falla mig in att gå på sånt dravel.
Det är ju bara min telefon de vill åt med kontakter och allt för att i sin tur sprida en massa skit.

Laddade hem Norton som får ta hand om dessa dravelmeddelanden hädanefter.
Norton hittade ingenting som hotade skada min mobil så det var ju ett klart tecken att det är program ute som är till för att skada.

Gå inte på dessa varningar!
Se till att stänga ner dem så snart som möjligt.
Klicka inte i meddelandet någonting även fast de kör med hot.

Kasta bort snarast och skaffa en riktig virusvarnare istället.
Norton tar hand om detta skräp innan det når min skärm.

Kostar lite men det är det värt

Denna dag hade som mål att lägga upp arbetstid, motion, hemmasysslor, mat och vila i en ordning som fungerar för min kropp och knopp, rent orkesmässigt.

Det är nu eftermiddag och klockan är straxt 15.30
Jag ligger och vilar i soffan, med en kopp kaffe på bordet.
Lite fuktig i håret ännu efter en dusch som jag tog tidigare.

Gick upp imorse i min egen lugna takt.
Klädde mig och satte mig sedan att jobba.

Det flöt på väldigt bra och jag kände mig skärpt i hjärnan i tre timmar.
Hann med många ärenden. Utan stress och press fungerade det bra.
Kände mig själv överraskad och glad.
Gjorde många noteringar på sådant jag behöver hjälp med imorgon från P, min handledare och mentor.

Vad vore jag utan henne!
Hon är toppenbra, lugn och positiv.
Får verkligen det stöd jag behöver av henne.
Tack för du finns P!

Min käresta ringde och berättade hur han fått igång bussen imorse som varit strömlös.
Han hade "lånat" ihop batterier till den batterikärra som finns att tillgå på verkstaden som hör till Axelssons.
Kärrans batterier hade inte nog laddning innan men det fixade min härliga klurgubbe :) Han klarar det mesta.

Så han hade bussen igång när jouren kom ut för att hjälpa.
Riktig karl reder sig själv, helt klart!
Jag passade på att ta en Nutrilett jordgubb till frukost medans vi pratade.

Efter vårt samtal jobbade jag klart det som var i min dator just då.
Bytte om och gick ut på en promenad i kylan.
Det var friskt och skönt i luften.
Gick runt omkring i kvarteren för att inte ha så långt hem om orken tröt.
Den kan ju göra det väldigt plötsligt.
Då gäller det att inte vara för långt borta.

Var ute i den sköna, kalla luften i 40 minuter.
Kände sedan hur benen började bli trötta.
Andfåddheten ökade och jag gick hem.
Tungt med trapporna men jag kämpade på

Bytte om och vilade en stund.
Sedan fick det bli en timme till vid datorn.
Fixade några ärenden till innan det fick räcka för denna dag.
Plockade undan efter mig, då jag jobbar vid köksbordet.

Började försiktigt värma på den fisksoppa jag skulle ha till lunch.
Tog en lång och varm dusch.
Var lite kall efter min promenad.

Gillar inte blött, långt hår mot huvudet.
Samtidigt vill jag inte föna det för då blir det så torrt och frissigt.
Värmde klart soppan och satt sedan och njöt av den i lugn och ro.

Kände att jag hade ordning och reda i tankar och jobbet.
Att få göra saker i min egen takt fungerar.
Med pauser och inslag av motion och näringsintag.

Blev sedan påmind om att jag har en jättelång dag på tisdag nästa vecka i Uppsala.
Ykb utbildning. Jag måste ta mig dit och hem med UL bussar.
Dagen kommer att bli så himla lång.
Från tidig morgon till kväll innan jag är hemma.
Det kommer inte att gå!
Jag orkar inte, inte ännu.
Fixar bara halvdagar i min egen takt.

Skrev till Personalplanering och min gruppchef om detta.
Att få ta det längre fram när jag är friskare.

Vi får se vad de som bestämmer kommer till för beslut.
Jag hoppas och ber att de har förståelse.

Det lugn som varit idag i allting har gjort att jag känner en positiv glöd i mig.
Att jag kanske får chansen att bli frisk i min egen takt.

Det vore en Gudagåva...

Ligger i min varma sköna säng i denna tidiga morgon.
Gick upp för en stund sedan, för att hinna krama om min kära, innan han skulle ut i vinterkylan för att jobba.

Han kommer att vara hemifrån 12 timmar idag.
Bussförarnas arbetsdagar är långa och såhär års väldigt jobbiga.
Just nu är det -12 ute och frostigt vackert.
Hoppas och ber att min käresta fick en varm buss. Det är upp till kollegan kvällen innan, om, om denne ställt in värmaren.
Det är inte alla som bryr sig tyvärr.
Sedan går nästa bön till att bussen fungerar.
Det har varit mycket krångel med bussarna och vi har ju ingen verkstad nära som kan åtgärda.

Själv kommer jag att logga in och börja jobba med mitt vid 8 tiden.
Är inte riktigt i form att gå upp helt ännu.
Känner av lite träningsvärk efter mina promenader de senaste dagarna.
Det tjuter för fullt i öronen, lite lätt huvudvärk och yrseln har redan på morgonen gjort sig påmind.
Ostadig på foten.

Huvudvärken kan vara ifrån att det blev för mycket igår, med jobb, vovve och tandläkaren. Tidsbrist och oro för att hinna och orka allt.
Jag var jättetrött redan på eftermiddagen.
Den lagade tanden känns bra.

Min kost fungerar hittills.
Igår blev det två shakerdrycker, en fryst ost/broccolisoppa, sparrissoppa till middag.
Magen känns nöjd och stilla.
Kaffe blir det en hel del från tidiga morgon.
Kommer snart att byta ut nån kopp till örte istället.

Från och med idag tänkte jag ha som lite vitamintillskott, de juicer som är kvar från fastepaketet som jag aldrig använde.
Tar ett glas om dagen.
Börjar nog med plommonjuicen.
Finns sedan kvar multivitamin och grönsaksjuice tror jag det var.
4 flaskor iallafall, så de räcker ett tag.

Igår fick jag i mig ca 600-700 kalorier.
Det räcker gott för mig som inte rör på mig mycket ännu.
Förhoppningsvis kommer detta göra mig piggare och ge energi som bär.
Rävgiftet socker är ju bortvalt.

Väntar mig inte resultat förrän mot helgen som kommer. Då borde kroppen ha reagerat på att inte få in annat än den behöver i energi.
Rätt mängd och utan ett överflöd av kolhydrater.
Bygga på energi som ger genuin ork, istället för snabba kolhydrater som får blodsockret att åka berg och dalbana.

Jag tror på detta och bara tron kommer att göra underverk.

Bara jag ger tusan i att låta stress komma in i mitt liv, mer än det som redan finns där.
Oron för orken och ekonomin som ständigt gnager.
Jag försöker att inte tänka på det men det är svårt.

Såg nu i Fkassans app att de tagit beslut om min årsinkomst. Det är ett steg framåt iallafall. Det måste ju innebära att det på något vis arbetas med mitt ärende.
Inger mig hopp och en liten förväntan, att jag kanske, kanske får ut någonting under denna månad.
Hoppas det, så räkningarna kan betalas.
Hyra och det dagliga finns ju där som kostnad, även då man är sjuk.

Tandläkaren kostar ju extra just nu dessutom. Lade ut 2000:- igår och mera blir det på Torsdag.
Inga fler extrautgifter får tillkomma för det finns inget att ta utav.

Hoppas och ber!
Behöver inge guld och gröna skogar, bara så vi klarar oss.

Vi får bygga upp allt igen när jag kan jobba heltid igen, vilket jag har som mål att göra, kanske redan under Februari.
Ett steg i taget, framåt, om än lite yrsligt och ostadigt ännu.
Men det blir bättre, för var dag som går.
Några bakslag då och då, när dagarna kräver för mycket av mig.
Vilar sedan mera nästa dag och vandrar vidare, beslutsam, målmedveten.

Bara att jobba 50% är en stor seger för mig.

Känns så skönt att inte vara så trött på kvällen att jag bara vill gråta längre.
Är jättetrött men inte fullständigt utmattad.
Det känns stort för mig.

Kände av hjärtklappningen igår när jag var i press, annars håller sig hjärtat lugnare.
Andfåddheten är kvar men inte lika kvävande. Trycket över bröstkorgen kommer om jag är jättetrött.
Hostan kommer och går ännu, som värst på morgonen och när jag kommer ut i kylan.

Stickningarna i fingrarna har avtagit.
Yrseln håller tyvärr sitt grepp och kommer när jag minst anar.
Otäckt när det kommer då jag går i trappor.
Har inte en tanke på att köra bil ännu.
Är yr bara av att sitta bredvid.

Det mesta går framåt. Sakta men säkert.

Fick nyss meddelande från kärestan.
Han står med en buss på depån som vägrar starta och väntar på Scaniajouren.
Så han fick en dålig start på arbetsdagen, med stress som påföljd.
Om 5 minuter har han avgångstid och det hinner han inte till.
Där står kunderna och fryser och kommer vara jättearga på honom.

Suck!!!!
En bussförares vardag idag.
Denna stress kommer han att bära med sig hela dagen idag, ända till sängen ikväll, när han skall sova. En försening hänger med hela dagen, på rasten som kortas ner och sedan vidare jagande till nästa körning, utan paus någonstans.

Så ser det ut för oss i bussbranchen.
Jakt på sekunder ständigt.

Är det konstigt att människokroppen tar stryk och blir sjuk, stänger ner och inte fungerar till sist.....

Önskar jag kunde hjälpa honom nu...