Alla inlägg den 8 februari 2018

Av Sirpa - 8 februari 2018 04:28

Igår morse vaknade jag ju ur en jättejobbig dröm, faktiskt en mardröm. Den var skrämmande och så långt från verkligheten det gick att komma.
Drog med mig obehagskänslan, långt in på den dagen, innan det avtog.

Nu inatt jobbade jag för fullt.
Först i nån militärövning där jag hade till uppgift att ordna med påfyllning av jord, från stora säckar till mindre påsar.
Hade ett eget gäng som jag basade över, som var jättegoa och trevliga att jobba med.
Vi hade roligt när vi kämpade tillsammans.

Sedan skulle jag köra en buss som det var en enda röra i.
Av någon anledning hade det stuvats in en mängd med plast, skyddsplast från någonting.
Jag fick tömma ut det först.
Sedan skulle det bytas pappersrulle i en betalkortsterminal, som bara krånglade.
Kunder i bussen försökte hjälpa och det blev bara tok av allt.

Jag gav upp den biten för jag var redan sen iväg.
Det var lerigt och otäckt överallt där jag befann mig.
Som att det var uppe i bergen nånstans med jättebacke nedför när jag skulle åka sedan.

Det kom folk släpande med resväskor, försenade till bussen och jag fick lov att stanna flera gånger extra för den skull.
Mer och mer stressad blev jag när tiden gick och folk började bli irriterade.
Ingen av eftersläntrarna gjorde sig någon brådska in, fast jag stanna extra gång för deras skull.
Nä de stod kvar utanför, rökte och pratade och blev sur på mig när jag föste in dem.i bussen för det var redan så försenat.

Jösses!
Kände mig jagad från alla håll.

Vaknade ur detta med hjärtklappning och genomsvettig.
Jag måste ha jobbat hårt i sömnen.

Låg vaken när kärestan gick upp vid 3 tiden.
Fortfarande uppjagad av stressen från drömmen. Alldeles vimsig och jättetrött.
Gick upp en stund med honom vid 3.30
Tog lite kaffe och medicinen.
Pratade en stund och kramade Ville och lugnade ner mig.

Det måste höra till processen av läkning, detta med drömmarna.
Hjärnan sorterar och jobbar på nätterna.
Tidigare har jag varit så utmattad att jag sovit som en medvetslös.

Sedan hänger oron över mig med Försäkringskassan.
Läser för var dag om människor som varit sjuka länge som Fkassan bara ställt utan ersättning.
Jag är glad att jag nu orkar jobba halvtid iallafall nu, så är jag garanterad lite pengar framöver.

Det blir ett stressmoment i sig.
Att inte veta hur det kommer vara framöver.
Jag vill ju verkligen åter in i 100% arbete men jag klarar det inte ännu.
Får med näppe ihop de 50% i orken som det är nu.

Vidrigt så det måste vara.
Jag har arbetat sedan jag var 15 år och betalat in skattepengar, flera miljoner vid det här laget. Sedan behöver jag leva i oro när jag själv blir sjuk.
Leva i vetskapen att det sitter en människa som tror sig besitta med större vetskap om människohälsan än läkarna själva.

Hur har det blivit såhär?
Jag skulle inte säga nåt om jag var en slashas som inget vill bidra med till samhället.
Men såsom jag jobbar och sliter med allt jag företar mig så borde jag inte behöva leva i den oron.

Sedan driver det omkring skaror på våra gator med individer som inte vill bidraga till någonting i vårt land.
Är det dit mina skattepengar går?

Vi står snart inför val och ett är då säkert.
Sossarna som nu styr landet får Inte min röst!
Inte en chans.

Vart har vår egen trygghet tagit vägen?
Den som våra föräldrar slet liv och hälsa av sig för att bygga upp!

Tacka sjutton för att jag drömmer mardrömmar och mår dåligt....

Jag börjar bli riktigt förbannad!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19
20
21
22 23 24 25
26 27 28
<<< Februari 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards