Efter dusch imorse satte jag mig vid datorn och jobbade på med ärende jag redan öppnat och tog in nya vartefter.

Redan på morgonen ringde min läkare.
Han frågade om jag fått något meddelande från Fkassan, det hade jag och det borde han också fått.
Om koppletterande uppgifter som saknas i intyget han sänt dem.

Försökte ringa min handläggare på Fkassan, kom till en svarare bara, talade in mitt ärende där.
Hon ringde senare, en jättetrevlig kvinna.
Vi pratade en stund och jag friskskrev mig vi henne.

Efter det ringde min gruppchef och vi talade om hur jag kommer att jobba och att imorgon Lördag skall jag köra när min sambo har sin tjänst, så jag får övning.
Har ju inte kört sedan i Oktober.

Jag jobbade på mina timmar och betade av de ärenden som låg just då.
Kändes bra att få klart allt innan jag stängde ner.

Tog en kort vila innan jag började med lunch åt sambon som kom hem vid 13.30 tiden.

Efter maten fick det bli vila igen med en kopp kaffe i soffan.
Kände mig trött hela dagen men kämpade på med allt ändå.
Var entusiastisk över att snart ge mig in i heltidsarbete.
Lite rädsla också över att jag ska köra på för hårt.

Gäller att jag tänker mig för varje dag.

Sambon åkte och jobbade igen innan 16 och jag grejade härhemma.
Lade mig och vilade och somnade som en stock.
Sov i soffan i en timme.
Vaknade helt groggy och förstod inte först vart jag befann mig.

Känner mig nu lite tung i huvudet och väntar snart hem sambon.
Vi måste isäng tidigt ikväll då vi börjar jobba tidigt imorgon.

Smög ut i soffan inatt när jag inte kunde sova.
Min hjärna kunde inte koppla ner från alla tankar om framtiden.
Låg och bloggade ur mig lite och det hjälpte att komma till ro.
Sedan kan jag ju inte skriva om allt heller.
Den oro jag känner för nära och kära, som genomgår jobbiga processer i livet.

Pratade med min son igår och de samtalen gör mig alltid glad.

Jag funderade över min busskörning som jag skall in i snart igen.
Över hur jag skall lägga tiden så jag fixar det i orken.
Har nu inte kört buss ordentligt sen i höstas och känner mig lite ringrostig. Ska kolla om jag kan köra en tur och sambon bredvid.

Behövs bara en tur så jag får känna på ratten och bussen.

Nu är det Fredag och jag var jättetrött när jag vaknade.
Gick omkring och hostade och gäspade en bra stund medans sambon gjorde sig klar för jobb.
Nu har han åkt och jag skall ta mig en dusch innan det är dags att ta tag i jobbet igen.

Sambon har delad tjänst idag och kommer hem igen vid 13 tiden.
Då skall jag vara klar med mina timmar vid datorn.
Sedan har han jobbhelg framför sig igen.

I eftermiddag tänkte jag ge mig ut på en promenad för att få frisk luft.
Har inte varit ut på någon sen i Tisdags.
Inte orkat eller prioriterat vila kanske är mera rätt.

När körningarna börjar blir det ju promenader till och från jobbet för mig.
9 km om dagen.
Det är bra, för jag vill sakta men säkert igång med att röra på mig mera.
Nu när orken är så pass mycket bättre så återvänder livet snabbare om jag får känna att jag gör nytta.
Slipper dessutom oron med Försäkringskassan.

Har ännu inte fått ett ord ifrån dem om jag kommer få någon sjuklön från dem.
Blir jag utan alla dessa veckor så får vi problem.
Livet kostar ju fast man är sjuk.

Hyra, mat och allt måste betalas och det behövs inkomst till.

Så ännu är inte oron över för ekonomin på ett bra tag.
Två hela löner uteblir om Försäkringskassan anser att jag skulle jobbat fast jag var så sjuk och slut i orken.

Hatar att vara beroende av andra!
Jag är van att klara mitt eget uppehälle.
Har gjort det sen jag var 16 år.

Nu dusch och jobba.
Ingen lön utan jobb och jag gillar att jobba med våra fina kunder.
Sveriges bästa kunder har vi på Swebus.
Dem värnar jag om.