Nu är det natten till Torsdag och jag har tagit mig ut till soffan.
Somnade gott vid 21.30 tiden och vaknade vid 1 tiden av toabesök.
Blev lite för mycket kaffe igår och det driver ju vätska.

Kunde inte somna om då kärestan sågade kraftiga timmerstockar intill mig.
Lät honom sova utan att peta på honom och väcka.
Han behöver sin sömn min hårt jobbande älskling.
Den enda vecka han har som det är drägliga arbetstider för hans dygnrytm.
Sedan börjar hans plåga igen, med tidiga mornar.

Jag själv är förbryllad då jag inte fått någon körning imorgon, trots att jag har kördag.
Tänkte faktiskt jobba med supporten som jag inte hann klart igår.
Det var så mycket att hantera då.
Först på morgonen har jag bokat tvättstugan.

Lördag har jag utbildning av en ny linje för oss. Ja inte helt ny, vi har haft den ett tag, men den dras om i sträckningen och är schemalagd från 12/3.
Alla behöver lära sig den.
Även jag som annars sitter på Arlandagrupp.

Jag känner mig orolig inför framtiden.
Så mycket kommer att göras om och på ett sätt jag inte gillar.
Jag har inte så många år kvar att jobba och känner att jag vill ha trygghet utan stress och oro framför mig.
Stressen gör mig sjuk och så vill jag inte leva.

Kanske är det dags för mig att lämna bussbranchen helt, som jag nu funderat på ett par år.
Känns oroväckande just detta att inte ens få jobb på en schemalagd arbetsdag.
Nåt stämmer inte.
Vi har förarbrist och jag står utan tjänst.
Betalt får jag ändå eftersom jag anses vara dagbeordrad och full tid.

Tilldelas jag inget jobb så kan jag ju inget göra åt det. Vi har ju ingen bestämmanderätt vi förare.

Nåja, jag har jobb med det andra, så det ordnar sig.
Mitt liv står inte och faller av detta.
Sedan imorgon eftermiddag/kväll skall yngsta dottern ha hjälp att hämta en dubbelsäng.
Jag har hyrt släpkärra här i stan och hon hämtar mig vid 15.30 så vi kan plocka med kärran och hämta sängen.
Det kommer kosta mig enorm kraft att lyfta tungt och bära, så sent på dygnet då jag egentligen vilar.
Men jag är den enda hjälp hon kan få.
Ingen annan är tillgänglig.

Igår fick jag kallelser, två stycken till Fysiologkliniken för Lungtest och arbetsprov under belastning.
Det blir den 22/3 så jag hinner bygga lite mera kraft och ork.
Det skall noga undersökas om jag har något knas åt lyngorna och den läckande hjärtklaffens påverkan under fysisk ansträngning.
Trampa cykel med mask på mig och annan utrustning som mäter och har sig.

Bra att allt kollas upp.
Sedan har jag remissen kvar till öron, för tjutandet i mina öron.
Troligtvis har jag åkt på Tinnitus. Det är också något som påverkas av stress.
Ju tröttare jag är, dess mera tjuter det i öronen.

Får se när den kallelsen kommer.
Det är kö och väntetid till allting.
Jag har ju ingen brådska, då jag ändå jobbar och nästan fungerar som människa ändå.

Börjar bli ett praktexempel på hur stress förstör en människa. Sakta bryter ner och förgör.
Livet är förunderligt.
Det går mängder med människor i vårt samhälle och gör ingenting.
Driver omkring och lever på bidrag.
Sedan finns det vi som jobbar livet ur oss istället och som försörjer alla dessa som inte har någon ambition av att göra något själva för att bidraga till sin försörjning.
Nåt är helt galet fel i systemet.

Inga bostäder för våra ungdomar och lika dåligt med jobb.
Ändå dräller det in människor över gränserna hit som vi knappast har resurser till att försörja.
Varför kan vi inte få ordning på vårt eget först?
På omsorg, skola och äldrevård.
Sedan ta hand om övriga världen.

Vi har inte råd med detta, vi går redan på knä. Jag har inget emot att hjälpa, men inom rimliga gränser.
Bidrag är livet i vårt land, men inte för den egna befolkningen. Det är ju bara att se hur sjukförsäkringen fungerar för så många.
Du drivs som förvrvsarbetande in i sjukdom och ställs sedan utan det skydd du själv jobbat ihop till.
Det drabbar så oerhört många. När du är förbrukad kastas du på tippen.
Har inget värde nånstans.
Sverige, världens samvete.
Jösses! Vad är det våra förtroendevalda håller på med.
Brottslingar skyddas och daltas med medans offren förnedras och trycks ner.

Tankarna på att flytta härifrån till ett land med annorlund politik lockar.
Till ett land där du behöver ha intyg på att du kan försörja dig själv innan gränsövergång.
Tanken lockar.

Nu kommer sömntåget tuffande så det är dags att stänga igen hjärnverksamheten några timmar till.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det tidig Tisdag morgon och jag vaknade efter en natt med djup, nästan medvetslös sömn. Natten innan var det svårt att komma till ro då jag anlände rätt sent och skulle upp tidigt. Det blev slarv med matintaget också igår och det gjorde nog...

Söndagen bjöd på jättefint somigt väder, men hu så kyligt. Men kylan märkte jag inte av där vid bussratten. Hann äta frukost denna morgon innan det bar iväg till Kristinehamn för lastning av tågresenärer till Karlstad och Oslo. Jag fick med mång...

Kände mig trött och hungrig när jag gick ut till bussen och hämtade laddsladden till min mobil. Passerade receptionen på hotellet och kunde inte motstå att köpa mig en Linssallad med handskalade räkor och kokt ägg som kostade 89:- Har köpt nåt...

Vaknade jättetidigt i husbilen. Det bar minusgrader ute och det kändes inne hos mig där i bilen. Pannan gick igång ofta. Bryggde på gott starkt kaffe och låg sedan kvar i söngvärnen en stund. Hörde hur kollegor hämtade sina bussar. Jag fick ...

Måndagen började jag med att haltande av smärta kliva upp tidigt och få igång kroppen innan det var dags att köra barnbarnet till skolan och direkt därefter åka och besiktiga min lilla bil. Jättetrevlig besiktning. Dekra i Svista hemma i Eskilstun...