Nu börjar det kännas i min kropp och ork att det är dags att komma igång med något mera än bara promenader.

Promenader är toppen!
De hjälper igång allting i kroppen.
Tankeverksamhet, syreupptagning, hjärtats pumpkraft, muskelstyrkan, humöret förbättras osv osv
Bara fördelar.

Jag som då varit van vid att träna inför lopp som Göteborgsvarvet, Stockholm Marathon, Midnattsloppet och andra kortare lopp, har ju träningen i blodet.
Utan den mår jag inte alls bra.

Jag är van att de mig ut, oavsett väder och temperatur, för att jogga/löpträna minst 5 km 4 dagar i veckan
I marathonträningen är det pass upp till 30 km under långpassträningen.
Alltså kunde en vecka bestå i totalt 5 mils träning.

Då mådde jag bra.
Även fast jag körde slut på mig under långpassen, så mådde jag bra, hela dygnet.
Sov bra, åt bra, kände mig glad och energisk.
Vilkten var inget problem. Den hölls naturligt i en bra balans, tack vare min träning.
Jag längtade ut till passen.

Till den känslan vill jag tillbaka till.
Att få må bra i träning.

Min hälsa satte ju stopp för allting.
Med början från att jag fick en hemsk influensa, lunginflammation och en följdhosta som inte gav med sig.
Året därpå en ny influensa, hostan förvärrades. Jag blev sjuk en längre tid.
Stressen från ett arbete som tog all den energi jag egentligen inte hade.

Sedan upptäcktes den läckande hjärtklaffen.
Förkylningarna avlöste varandra, blodtrycksmedicin kom in i bilden.
Vikten ökade och musklerna försvann.
Sedan sist den totala kraschen i höstas.
Två förkylningar inom loppet av 8 veckor.
Jobbets stress bröt ner mig fullständigt.
Kroppen och hjärnan gav upp, orkade inte.

Det är ur den kraschen jag kravlar mig sakta upp igen.
Inga muskler, orken på + sidan iallafall, blek, trött, överviktig.
Har fått andra arbetsuppgifter till 60% men kommer tyvärr att måst fortsätta köra resten 40% i samma stress som innan.
Men som tur inte på 100%

Jag kämpar på dag för dag.
Har fått ner vikten några kilo men alldeles för lite.
Går mellan 5.000 och 10.000 steg 5 dagar i veckan.
Har provat småjogga pyttekorta sträckor.

Saknar träningen.
Min tränade kropp som jag trivdes så i.
Hoppet börjar spira igen om att komma igång med träning.
Börja jätteförsiktigt.
Lite, lite i taget...

Så i morgon måndag sätter jag igång med ett nybörjarprogram med jogg.
4 veckor tar den upptrappningen.
Från 0 i stort sett till att jag skall kunna jogga 30-40 minuter i lugnt tempo, utan stress men heller inga stopp.

Detta är vecka 1:

Till detta tänkte jag fortsätta med vanliga promenader.
Detta kommer jag att väva in i mitt liv nu och det hör till den väg jag nu tar mig tillbaka igen efter den totala utmattning jag hamnade i.

Varannan Onsdag tillkommer sedan kursen i Ansgarskyrkan i hur jag skall Lära mig leva igen.

Steg för steg framåt.
I ett hållbart tempo.
Kanske, kanske kan jag starta i Midnattsloppet i Augusti i Stockholm.

Kör igång detta och känner sedan efter.
Ett steg i taget.

Tillbaka till livet :)