Onsdagen blev jättelång med kundsupporten.
Många ärenden som jag kunde avsluta, några gamla poppade upp igen.
Nya påbörjades.

Många kontakter med min mentor med grejer jag inte klarade hantera på egen hand.
Hon är en klippa!
Jag har ju enorma krav på mig själv, att allt skall bli rätt.

Det blev kväll innan jag stängde ner datorn.
Sedan kom tröttheten, när jag slappnade av.
Städade på min lunch denna dag då det på Torsdagen var körning.
Jag visste att jag skulle vara för trött att göra nåt efter hemkomst då.

Gick upp 3 Tordag morgon.
Fixade kaffe, klädde mig och traskade ut i -10 graders kyla. Gick de 4 km till jobbet.
Det var skönt, kallt och svettigt samtidigt.
Iskalla bussar mötte mig på jobbet.
Startade min och värmare på. Hjälpte kollega med samma sak så den värmaren skulle gå igång.

Min ratt i bussen satt fast så illa, framskjuten in på instrumentpanelen att den fastnat i det läget.
Nån som behövt stort utrymme för att lämna förarplatsen.
Slet länge med den för att få loss den.

Körde min varma buss till väntande frusna resenärer som njöt av att komma in i värmen.
Sedan blev det en härlig morgonkörning mot soluppgången.
Jag älskar dessa morgonkörningar i stillhet och vacker vy.
Kände hur jag bara kopplade av och njöt. Mådde jättebra.
Kände ingen stress eller oro nånstans.
Bara bussens mjuka gungning, mina sovande resenärer i den varma, sköna, nedsläckta bussen.
Hade bara ledbelysningen på i taket.

Mera resenärer i Enköping och vi for vidare mot Arlanda. Solen tittade upp och spred sitt behagliga vårsken.

Kom fram i bra tid. Alla var så nöjda och tacksamma. Plockade ur bussen och hann gå på bussens toa innan framkörning och lastning av tre resenärer hemåt.
De sov så gott hela hemfärden.

Rast på depån. Byte med bil.
Kort rast så det hanns inte mycket innan jag var iväg igen.
Bilen fram igen, löste av min käresta denna gång så han fick rast.
Lastade på nya resenärer.
Lite tokig tur med mycket skratt och glädje
Jag var lite vimsig då det var vår nya buss, som jag inte riktigt kan allt det tekniska med.
Grejade med micken som jag inte fick att fungera.
Lite annorlunda sammansättning i denna Manbuss.

Döpte den till Gocartbussen.
Liten, låter mycket och befinner sig lite överallt i körfilen. Kräver aktiv körning.
Den flyter inte fram på vägen som en Scania gör. Scanian är trygg och stadig.

Manen är mera likt en slingerbult.
Både jobbig och rolig att köra.
Som en Gokart.
För lite bagageutrymmen för Arlandakörning.
Denna vore lämpligare för Stockholmskörningarna.

Jag blev trött på vägen hem från Arlanda.
Körde bussen i depå och instruerade nästa förare som aldrig kört den bussen.
Vi hjälper varann med sånt.
Skulle aldrig fungera annars på en depå som inte har någon som tar ansvar för sådant.
Vi är van att klara oss själva.

Slutade 13.30 och väntade in kärestan som kom in turen efter mig.
Vi åkte hem tillsammans, båda lika trötta.
Lagade mat och straxt kom min dotter över med lillan och hundarna.
Hon behövde barn och hundvakt.

Så vi hade middag tillsammans och senare kom dottern tillbaka och fick mat hon med.

Duschade, såg på tv och pratade om kommande två veckor.
Kärestan är jätterött och slutkörd.
Blev nekad semesterdagar som han så väl behöver.
Han måste jobba vidare fast orken är på minus.

Dagen arbetsmiljö.
Kämpa tills du stupar
Ska det verkligen vara så?