Inför kommande träning, en morot.

Min utsikt från rummet ikväll

Det är nu kväller här på Arlanda och jag ligger i sängen, nyduschad efter en lång och tuff arbetsdag.

Hade sådan tur att jag fick mitt rum tidigt och kunde lägga in bagaget direkt.
Snabbt åter till Terminal 5 och jobb i många timmar.

Denna dag blev det drygt 9 timmar.
Såg i mobilen att det samlade ihop sig till 14.000 steg.
Åt min medhavda pastarätt och jobbade vidare.

Många härliga möten idag med både kunder och kollegor.
Vårsolen värmde så det var riktigt skönt, när jag hann njuta mellan turerna.

Påskris med vippor av tyg här också, inga fjädrar nånstans.
Jättebra!

Redan imorse när jag satt på bussen kom budet att min sambos far somnat in.
Äntligen kom han ifrån smärtan som han burit i många år.
Sambon åkte till sina söner och vovve.
Detta är något som familjen behöver ha för sig själva.
Bra att jag inte är i vägen därhemma.

Kommer att somna tidigt ikväll, är så fruktansvärt trött.
Benen värker av alla steg.

Ser nu på tv och väntar på att håret torkar.

Har fått ett trivsamt rum som ger mig den vila som behövs inför en ännu längre dag imorgon.
Skärtorsdagen är en stor resdag

Nu är det Onsdag morgon och jag vaknade före min väckning.

Bråda dagar väntar och för mig känns det givande med tanken att det blir jobb direkt med kund och kollegor.
Fysiskt på Arlanda.
Kundvärd till 110% under Påskresandet, som hos oss innebär mycket extraturer och årets mest hektiska storhelg.

Igår var jag ledig.
Hade tänkt att sova länge och bara vara denna välbehövliga dag.
Så blev det ju inte.
Upp innan 6 och sedan var det full fart.
Tvätt att stryka och vika, som jag tvättat under måndagen.
6 maskiner totalt då som hängde på tork härhemma.

Skönt få tvättat innan jag skulle åka iväg.
Städade lite, vattnade blommor, skurade balkonggolvet. Det börjar ju sakta bli vår.
Påskpyntade litegrann.

Betalade räkningarna för månaden.
Lite jobbigt då lönen var liten efter min sjuktid.
Bara att gilla läget. Packade väskan för de dagar jag blir borta hemifrån.

Sambon jobbade och jag tog mig en promenad till Resecentrum. Mötte upp honom och följde med till depån.
Där var gruppchefen idag.
Kontoret har fått nya möbler och jag har nu en egen arbetsplats att använda där.
Dela med andra förstås.
Känns bra, med stor skärm och arbetsriktig stol.
Dockstation för min bärbara dator.

Stannade sedan på återvägen vid Stora Coop.
Handlade mat som ska med mig till Arlanda.
Har inte råda att köpa mat där varje dag.
Gick hem med allt.
Åt lunch och vilade kort innan det kom ett meddelande från sambon att det nu är dags för honom att åka iväg och ta farväl av sin far som ligger på sjukhus sedan två veckor tillbaka.

En av en lång rad sjukhusvistelser för hans del, under den tid jag känt min sambo.
Nu var det sista dagarna i hans plågade liv, fylld av sjukdom.
Syskonen skulle mötas upp vid hans bädd.

Vi har en jobbig tid framför oss nu.
Vilken dag som helst lämnar hans far det jordiska.
Ett trauma i sig för min käresta men också ingången till en tid fylld av oro mellan syskonen.
Modern ligger också på sjukhus.
Min kära har en blytung börda att bära.
Hjälp och stöd från mig stänger han ute.
Ett val som jag accepterar. Jag i min tur har inget annat val. Han väljer att bära allt själv som han gjort hela sitt liv.
Livet ser ut så.

Han var hem och bytte om, hämtade sitt x och åkte till sjukhuset.
Där var inte jag välkommen alls och för min del jobbigt med fullt förståerligt.
Jag är ju en inkräktare i släkten.
En person som ingen vill veta av.

Jag fick fullt upp hemma när systersonen ringer om en räkning som kommit till honom.
Inkasso från hans mammas dödsbo.
Ett år efter hennes död har Svea inkasso krävt in pengar som inte finns.
Han kom till mig med pappret och jag ordnade upp allt med ett samtal till Svea Inkasso.
Något hade gått fel och ärendet togs bort.

Det tog en stund att lugna systersonen så han förstod att allt var ett misstag.
Han trodde att han var betalningsskyldig till sådant som dödsboet inte förmått, då intäckter inte fanns.
Sådant existerar ju inte, men det visste ju inte han.
Jag hade ju tagit hand om allting med dödsboet.

Dödsboet är avslutat och klart sedan årsskiftet.
Punkt slut.

Ringde till min äldsta dotter och pratade en stund.
Kände att livet just nu är lite väl övermäktigt och min hjärna och själ hinner inte med.
Skönt att få ventilera tankar.
Att själv vara den stöttande, positiva fixaren i allt suger energi, som jag inte har.

Nu ska jag snart iväg och blir borta hemifrån till Fredag kväll.
Sambon behöver inte känna att jag tomtar i hans tankar och känslor.
Kanske får han bättre ro i sig då.

I min värld finns inte tanken ens att tvinga mig på en människa som inte vill ha mitt stöd.
Då tar jag ett par steg tillbaka och avvaktar.
Finns om det behövs.

Nu ska jag packa det sista och göra mig klar.
Gå till bussen i den kalla morgonen.
-10 ute just nu
Blir kalla arbetsdagar på Arlanda.