Om några timmar är det April månad.
Tiden går så fort.

Denna mars månad har varit riktigt jobbig
Får se vad kommande vårmånad har att komma med

Mitt barnbarn J är en söt, klok och varmhjärtad djurvän, som alla djuren älskar högt.

Hon förstår vad djuren förmedlar till oss människor och berättar det för oss.
Hennes förmåga att med själen kommunicera med djuren är så faschinerande.

Mitt älskade barnbarn.
Som redan fått lov att genomgå mycket otäckheter i sitt unga liv.
Som bevittnat våld inom familjen. Sparkar mot hennes älskade djur.
Varit utsatt för hot och kränkande behandling av sin egen far.
Idag lever hon i stor rädsla över att måst träffa sin far som hon inte vill se.

Idag var hon med när en av hennes älskade bassethundar gick över Regnbågsbron.
Hon förstår så mycket min lilla tösabit.
Tar in verkligheten och lever i den

Hon är en så klok liten, helt underbar tjej som jag älskar högt.

Min lilla tjej.

Imorse när sambon och jag åt frukost, fick jag ett meddelande.
Det var min dotter som skrev frågan om jag ville ta farväl av Lilly.

Ringde henne direkt och möttes av hennes förtvivlade gråt.
Lilly var nu helt blind.
Det kvarvarande ögat hade drabbats av Glaucomen och det fanns ingen återvändo.

Lillys öga var sprängd redan och det fanns en väg att gå.
Över Regnbågsbron, så snart som möjligt så hon slapp ifrån smärtan.

Jag slängde mig i kläderna, ut till bilen och iväg.
Strömsholm lät veta att Lilly kunde komma direkt.
Vi åkte dit och fick genast ett rum.

Bäddade ner Lilly och min dotter på golvet för att få ett nära avslut.
Ett sista farväl.
Vi ville få det gjort så snart som möjligt så hon slapp lida.

Underbar personal som tog hand om allt.
Stilla fick hon somna in i sin älskade mattes famn.
Med sin mormor och lillmatte bredvid.

Vi blev kvar hos henne tills själen lämnade rummet och kvar blev bara hennes kropp.

Om några veckor kommer Lilly hem igen i en vacker urna.

Sov gott mormors Lillygumma.

I Torsdags när jag jobbade för fullt på Arlanda, såg jag att någon hade försökt ringa mig på privata mobilen.
Ett nummer som inte gick att ringa tillbaka på.
Tänkte inget mera på det utan jobbade vidare för fullt.

Ett par timmar senare ringde det på nytt, när jag hade en stund över mellan två bussar och var på väg för att sätta mig en stund.

Hörde först inte vem det var av allt oväsen runt mig.
Sedan hörde jag en glad röst som presenterade sig som min hjärtläkare.
Överläkare Charlotte Hammar.
Genast började hon berätta om mina tester som gjordes, av hjärta och lungor.

Allt ser hur bra ut som helst och värdena från testcyklingen var bra.
Finns ingenting som tyder på att jag inte skulle kunna fortsätta min normala träning.
Allt såg bättre ut en gränsvärdena för min ålder och med den klaff som inte riktigt håller tätt.

Hon sade att det syntes att jag var bra tränad i grunden och hjärtat starkt.
Lungkapaciteten jättebra.
Volymen bra och allt fungerade helt normalt.

Det var den absolut bästa Påskgåva jag kunde få.
Veta att min hälsa är helt ok och att jag kan fortsätta träna som jag alltid gjort.

Det som sänkte mig så totalt var ingenting annat än stress.
Alldeles för mycket stress under lång lång tid och på det influensa och förkylningar som knockade mig totalt.

Så nu är det såhär:

Stress är över för min del!
Jag vill leva ett för mig normalt liv, med träning inbakat som en normalt inslag.
Finns inte den tiden så är det dags att byta arbete.

Busskörningen med den stress och hets som råder idag, släpper jag inte in igen.

Min kropp klarar inte av det mera.
Ska jag leva ett värdigt liv så är stress uteslutet.
Helt bannlyst!

Efter samtalet kände jag mig så lättad och glad.
Oron över att hjärta och lungor inte var friska, var som bortblåst.
Jag kan träna normalt.
Har ju dragit igång den redan där på Arlanda

Alla dessa hemska symptom jag bar på i många månader berodde på stress.
Kroppens varningssystem var påkopplad dygnet runt.
Mina organ var laddade för flykt hela tiden och vilade inte alls.
Återhämtning existerade inte.

Tack Charlotte för den fina gåvan du gav mig lagom till Påsk.