Alla inlägg under mars 2018

Av Sirpa - 4 mars 2018 04:40

Nu börjar det kännas i min kropp och ork att det är dags att komma igång med något mera än bara promenader.

Promenader är toppen!
De hjälper igång allting i kroppen.
Tankeverksamhet, syreupptagning, hjärtats pumpkraft, muskelstyrkan, humöret förbättras osv osv
Bara fördelar.

Jag som då varit van vid att träna inför lopp som Göteborgsvarvet, Stockholm Marathon, Midnattsloppet och andra kortare lopp, har ju träningen i blodet.
Utan den mår jag inte alls bra.

Jag är van att de mig ut, oavsett väder och temperatur, för att jogga/löpträna minst 5 km 4 dagar i veckan
I marathonträningen är det pass upp till 30 km under långpassträningen.
Alltså kunde en vecka bestå i totalt 5 mils träning.

Då mådde jag bra.
Även fast jag körde slut på mig under långpassen, så mådde jag bra, hela dygnet.
Sov bra, åt bra, kände mig glad och energisk.
Vilkten var inget problem. Den hölls naturligt i en bra balans, tack vare min träning.
Jag längtade ut till passen.

Till den känslan vill jag tillbaka till.
Att få må bra i träning.

Min hälsa satte ju stopp för allting.
Med början från att jag fick en hemsk influensa, lunginflammation och en följdhosta som inte gav med sig.
Året därpå en ny influensa, hostan förvärrades. Jag blev sjuk en längre tid.
Stressen från ett arbete som tog all den energi jag egentligen inte hade.

Sedan upptäcktes den läckande hjärtklaffen.
Förkylningarna avlöste varandra, blodtrycksmedicin kom in i bilden.
Vikten ökade och musklerna försvann.
Sedan sist den totala kraschen i höstas.
Två förkylningar inom loppet av 8 veckor.
Jobbets stress bröt ner mig fullständigt.
Kroppen och hjärnan gav upp, orkade inte.

Det är ur den kraschen jag kravlar mig sakta upp igen.
Inga muskler, orken på + sidan iallafall, blek, trött, överviktig.
Har fått andra arbetsuppgifter till 60% men kommer tyvärr att måst fortsätta köra resten 40% i samma stress som innan.
Men som tur inte på 100%

Jag kämpar på dag för dag.
Har fått ner vikten några kilo men alldeles för lite.
Går mellan 5.000 och 10.000 steg 5 dagar i veckan.
Har provat småjogga pyttekorta sträckor.

Saknar träningen.
Min tränade kropp som jag trivdes så i.
Hoppet börjar spira igen om att komma igång med träning.
Börja jätteförsiktigt.
Lite, lite i taget...

Så i morgon måndag sätter jag igång med ett nybörjarprogram med jogg.
4 veckor tar den upptrappningen.
Från 0 i stort sett till att jag skall kunna jogga 30-40 minuter i lugnt tempo, utan stress men heller inga stopp.

Detta är vecka 1:

Till detta tänkte jag fortsätta med vanliga promenader.
Detta kommer jag att väva in i mitt liv nu och det hör till den väg jag nu tar mig tillbaka igen efter den totala utmattning jag hamnade i.

Varannan Onsdag tillkommer sedan kursen i Ansgarskyrkan i hur jag skall Lära mig leva igen.

Steg för steg framåt.
I ett hållbart tempo.
Kanske, kanske kan jag starta i Midnattsloppet i Augusti i Stockholm.

Kör igång detta och känner sedan efter.
Ett steg i taget.

Tillbaka till livet :)

Av Sirpa - 3 mars 2018 17:05

Vaknade vid 6.45 imorse. Var jättetrött då nattsömnen blev avhuggen med två timmar vaken.
Kom igång efter en stark kopp kaffe.
På med datorn och satte igång med supportjobb igen.
Blev ju 10 timmar igår med en jobbig huvudvärk som följd.
Tog migräntablett till natten och tack vare den var jag ok i huvudet idag.

Jobbar alla dessa timmar vid en laptop med långa texter, på svenska, engelska och norska.
Liten text och riktigt ansträngande för ögonen. Kurar nära datorn för att se ordentligt.
Nåja, jag får vara lycklig över att inte behöva köra buss på heltid när orken inte är åter.
Vill inte kräva för mycket.
Det är ju dyrt med datorer och skärmar.

Hann få undan det mesta av det som rann över vid ovädret i veckan.
Stängde ner vid lunchdags och vi åkte ut till Björnön.
Åkte så långt ut man kom med bil.
Klev ur och traskade iväg med en glad hund framför oss.

Ut på isen och gick bortåt, rundade udden innan vi vek av inåt land igen.
Tog oss rödkindade till bilen och vovve trött.
Blev över 3 km iallafall i snö.
Jätteskönt!
Åkte och handlade innan hemfärd.
Vovve måste ju få korv och tuggpinnar.

Vi värmde på härlig Gulaschsoppa och färskt Grekiskt lantbröd.
Supergott!!

Härlig Lördag med blandning av jobb, motion och god mat.


Av Sirpa - 3 mars 2018 04:11

Tidigt Lördag morgon.
Borde sova egentligen efter den kämpiga arbetsdag jag hade.
Somnade innan 22 igår och hörde inte ens när husse och vovve kom och lade sig.

Vaknade av älsklingen snarkningar vid mitt öra, vid 2 tiden. Kunde inte somna om sedan.
Valde att vid 3 tiden kliva upp och ta mig till soffan istället, för att blogga ur mig tankar i hjärnan.

Vovve har varit ut ett par gånger här hos mig och ligger nu i hallen och sover.
Märks att han är trygg då han tidigare var nära husse bara och nu väljer ett mellanting som sovplats. Han har koll på oss båda nu.

Jag låg nyss och läste om jakt på lodjur.
Lokatter som jag själv väljer att kalla dessa vackra djur.
Tycker att det är så makabert med dessa människor som skjuter ihjäl djur för ro skull.
Skyddsjakt, ja, absolut.
Ta bort djur som lider av sjukdom eller skada.
Men att skjuta för att få känna makt över ett rovdjur.
Vidrigt!!
Många anser att det är manligt.
Såna "män" är ynkryggar i min värld.
Behöver ett vapen för att visa sin makt.

Detta pågår ju överallt i världen.
Elefanter, noshörningar, tigrar... Ja alla möjliga djur, bara för skjutandets skull.
Eller för betar, pälsar. För att inte tala av hajarna som fångas, stympas och kastas i levande igen utan sin ryggfena, för att människan ska koka soppa på den.

Vi behöver inte jaga för att få mat.
Vi har kläder och allt vi behöver.
De stammar som ännu jagar i världen för överlevnad är få.
Deras jakt är så begränsad och dessa människor lever i vördnad för djur och natur.
De ger och tar, i en symbios.

Att med ett vapen, ta livet av en annan varelse, anser inte jag vara en bedrift.
Det är girighet, maktlystenhet och ett sätt av människan att på ett vidrigt sätt visa vem som är det äckligaste rovdjuret på jorden.

Beröva ett djur dess liv om denne lider, det är rätt. Men att döda bara för att få visa sin makt är helt galet fel.

Jag var nyss in och läste i mitt schema hur det kommer vara framöver.
Det är ju tänkt att inför och vid storhelger, som Påsk tex. Då skall jag vara Kundvärd på Arlanda.
Det är mycket resande då och hjälp behövs för både kunder och förare.

Cheferna skall snickra ihop ett schema över den perioden under kommande vecka, så det blir intressant.
Denna vecka, på onsdag skall jag åka till Cityterminalen i Stockholm och vara med vid vår disk där, se hur de jobbar direkt mot kund.
Dessutom ville K ha mig med vid någon foto/film session och intervju, som förare i bussjobbet, som jag är veteran i efter mina över 30 år i branchen.
Tar tåget in på morgonen.

På kvällen är det sedan första kursdagen i Ansgarskyrkan i den kurs om Livet som jag anmälde mig till.
Så det blir en fullmatad dag.
Från morgon till sen kväll.
Hoppas jag hinner hem och byta om.
Går ju i uniform under dagen.

Sedan Tisdag Torsdag har Personalplaneringen bestämt att jag skall köra Mdhbuss, vilket jag ogillar starkt.
Dessa körningar är likamed bestraffning för mig.
Körningar som jag frånsade mig för över ett år sedan. Har också sluppit sedan jag blev fast Arlandaförare.
Nu får jag dem två dagar.
Ryser av bara tanken!!

Får glädja mig åt att veckan efter får jag mitt Arlanda igen i form av tidig tjänst tis och tors. Annars Kundsupport.

Idag kommer jag att jobba några timmar vid datorn. Vill inte låta mina kunder vänta på svar utan tar hand om det mesta, så känns det bra.
Skall ta mig ut på en längre promenad idag.
Vi pratade om att ta vovve ut till Björnön på en längre vandring.
Det kommer bli skönt.
Vovve blir hos oss till Söndag eftermiddag så det är härligt med liv härhemma.
Sen Ville katt åkte hem har det varit så tyst och tomt.

Nu ska jag försöka sova lite till och gå upp i bra tid för att jobba undan.

Frukost med vovve och husse förstås.
Kanske fixar pannkakor. Vi får se.
Först sova klart natten



Av Sirpa - 2 mars 2018 21:53

Idag blev det en arbetsdag med Kundsupport på 10 timmar.
Det hade kommit in så mycket att ta hand om efter det hemska oväder som rådde i Stockholmsområdet och andra delar av Sverige också.

Mängder med olyckor som ställde till det så våra bussar inte tog sig fram.
Kunder hade mejlat om förseningar som drabbat dem.
Läget på vägarna var kaotiska stundtals.

Så jag hade att göra idag.
Tog inte ens en ordentlig rast utan bara jobbade på för att lösa knutar åt alla håll.

Huvudvärk på grund av att jag sitter och spänner axlarna i en helt felaktig sittställning vis skrivbordet och laptopen jag jobbar vid.
Stolen är för låg så jag satte mig på en kudde till sist för att komma i rätt höjd.
Texten så liten att jag kisar ständigt.

Måste nog få bättre arbetsställning och större skärm.
Detta håller inte i längden

Sambon hämtade hit Vovve från x et.
Jättemysigt att få hit honom

Av Sirpa - 1 mars 2018 12:16

Gjorde ett sånt där larvigt test på Fb med foto på mig själv.
Det är bara så att jag sällan lägger ut bilder som jag ser "normal" ut på och nu i testet blev det ordenligt vridet :)
Skrattade så jag trillade av stolen nästan.

Mittersta fotot är det jag lade ut. Där är huden utslätad och tjusig, annars orginal.

Visst är jag söt :) :)

Av Sirpa - 1 mars 2018 10:49

Vaknade innan väckningen imorse.
Hade tvättstugan 7.00 så det var bara att pallra mig upp, ladda kaffebryggaren och traska ner med tvättkassarna till tvättstugan i källaren.

Sorterade och körde igång alla tre maskinerna. Upp igen till min nyss uppstigna käresta. Försåg oss med kaffet och frukost.

Ringde min chef om dagens avsaknad av jobb. Vi gör ett byte med Lördag då vi skall ut på linjekännedom till Stockholm, Solna, Cityterminalen och Junibacken.
Jag jobbar då istället och ledig idag.
Passar mig bra.
Har att göra ändå med hem och hjälpa dotter.

Hämtade upp första laddningen tvätt och hängde upp hemma.
Väldoft och välbehövlig fukt i det torra då elementen gasar på för fullt.
-12 ute idag så det behövs ju värmas i bostäderna.

Tog upp den sista tvätten innan jag hängde med kärestan då han skulle till gymet. Han fick släppa av mig vid Återvinningsstationen på Ängsgärdet.
Där plockade jag med tre buntar kompostpåsar, som varit slut i en veckas tid nu i vårt soprum.
Gick hem med dem och lade in på hyllan så grannarna får påsar också.
Tog hem ett gäng.

Jag är inte den som står handfallen utan löser problemen själv. Hyresvärden väntar nog en leverans då det var slut i bägge soprummen.
Nu har vi lite sålänge :)
Jag har svårt att kasta matrester i soporna. De skall bli biogas och inte kastas bort.

Gick sedan vidare utomhus i det vackra vädret.
Strålande sol och kallt.
Lite vind bara som inget gjorde.
Gick bort förbi badet mot Blåsbo och runt hem därifrån längs Vasagatan.
Full sol och jätteskönt.
Blev nog 3 km iallafall.
Kändes bra i kropp och knopp och jag var lite lagom trött vid hemkomst.

Bytte om till mysklänning och försåg mig med förmiddagskaffe.
Sitter nu och njuter av kaffet och hettande kinder, efter kylan ute.
Det doftar gott härhemma från all tvätt.
Straxt kommer jag att fixa lunch till oss, då älsklingen kommer från gymet.
Han ska äta, duscha och direkt i uniformen för att jobba 12.30

Jag själv ska sätta mig med kundmejl nån timme, vila lite innan dottern hämtar. Då blir det fullt upp. Hämta släp och bära dubbelsäng.
Tredje våningen hos henne, ingen hiss.

Av Sirpa - 1 mars 2018 02:40

Nu är det natten till Torsdag och jag har tagit mig ut till soffan.
Somnade gott vid 21.30 tiden och vaknade vid 1 tiden av toabesök.
Blev lite för mycket kaffe igår och det driver ju vätska.

Kunde inte somna om då kärestan sågade kraftiga timmerstockar intill mig.
Lät honom sova utan att peta på honom och väcka.
Han behöver sin sömn min hårt jobbande älskling.
Den enda vecka han har som det är drägliga arbetstider för hans dygnrytm.
Sedan börjar hans plåga igen, med tidiga mornar.

Jag själv är förbryllad då jag inte fått någon körning imorgon, trots att jag har kördag.
Tänkte faktiskt jobba med supporten som jag inte hann klart igår.
Det var så mycket att hantera då.
Först på morgonen har jag bokat tvättstugan.

Lördag har jag utbildning av en ny linje för oss. Ja inte helt ny, vi har haft den ett tag, men den dras om i sträckningen och är schemalagd från 12/3.
Alla behöver lära sig den.
Även jag som annars sitter på Arlandagrupp.

Jag känner mig orolig inför framtiden.
Så mycket kommer att göras om och på ett sätt jag inte gillar.
Jag har inte så många år kvar att jobba och känner att jag vill ha trygghet utan stress och oro framför mig.
Stressen gör mig sjuk och så vill jag inte leva.

Kanske är det dags för mig att lämna bussbranchen helt, som jag nu funderat på ett par år.
Känns oroväckande just detta att inte ens få jobb på en schemalagd arbetsdag.
Nåt stämmer inte.
Vi har förarbrist och jag står utan tjänst.
Betalt får jag ändå eftersom jag anses vara dagbeordrad och full tid.

Tilldelas jag inget jobb så kan jag ju inget göra åt det. Vi har ju ingen bestämmanderätt vi förare.

Nåja, jag har jobb med det andra, så det ordnar sig.
Mitt liv står inte och faller av detta.
Sedan imorgon eftermiddag/kväll skall yngsta dottern ha hjälp att hämta en dubbelsäng.
Jag har hyrt släpkärra här i stan och hon hämtar mig vid 15.30 så vi kan plocka med kärran och hämta sängen.
Det kommer kosta mig enorm kraft att lyfta tungt och bära, så sent på dygnet då jag egentligen vilar.
Men jag är den enda hjälp hon kan få.
Ingen annan är tillgänglig.

Igår fick jag kallelser, två stycken till Fysiologkliniken för Lungtest och arbetsprov under belastning.
Det blir den 22/3 så jag hinner bygga lite mera kraft och ork.
Det skall noga undersökas om jag har något knas åt lyngorna och den läckande hjärtklaffens påverkan under fysisk ansträngning.
Trampa cykel med mask på mig och annan utrustning som mäter och har sig.

Bra att allt kollas upp.
Sedan har jag remissen kvar till öron, för tjutandet i mina öron.
Troligtvis har jag åkt på Tinnitus. Det är också något som påverkas av stress.
Ju tröttare jag är, dess mera tjuter det i öronen.

Får se när den kallelsen kommer.
Det är kö och väntetid till allting.
Jag har ju ingen brådska, då jag ändå jobbar och nästan fungerar som människa ändå.

Börjar bli ett praktexempel på hur stress förstör en människa. Sakta bryter ner och förgör.
Livet är förunderligt.
Det går mängder med människor i vårt samhälle och gör ingenting.
Driver omkring och lever på bidrag.
Sedan finns det vi som jobbar livet ur oss istället och som försörjer alla dessa som inte har någon ambition av att göra något själva för att bidraga till sin försörjning.
Nåt är helt galet fel i systemet.

Inga bostäder för våra ungdomar och lika dåligt med jobb.
Ändå dräller det in människor över gränserna hit som vi knappast har resurser till att försörja.
Varför kan vi inte få ordning på vårt eget först?
På omsorg, skola och äldrevård.
Sedan ta hand om övriga världen.

Vi har inte råd med detta, vi går redan på knä. Jag har inget emot att hjälpa, men inom rimliga gränser.
Bidrag är livet i vårt land, men inte för den egna befolkningen. Det är ju bara att se hur sjukförsäkringen fungerar för så många.
Du drivs som förvrvsarbetande in i sjukdom och ställs sedan utan det skydd du själv jobbat ihop till.
Det drabbar så oerhört många. När du är förbrukad kastas du på tippen.
Har inget värde nånstans.
Sverige, världens samvete.
Jösses! Vad är det våra förtroendevalda håller på med.
Brottslingar skyddas och daltas med medans offren förnedras och trycks ner.

Tankarna på att flytta härifrån till ett land med annorlund politik lockar.
Till ett land där du behöver ha intyg på att du kan försörja dig själv innan gränsövergång.
Tanken lockar.

Nu kommer sömntåget tuffande så det är dags att stänga igen hjärnverksamheten några timmar till.


Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9
10
11
12 13 14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27 28 29 30 31
<<< Mars 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards