Idag kändes det riktigt jobbigt att sitta med allt negativt som kom med supportjobbet.

Ständigt problemlösande med ytterst få promille positivitet.
Sedan är det mitt jobb att vända allt till det positiva hållet. Det gör jag med glädje i vanliga fall, men idag var det kämpigt.

Kände mig utmattad och tom efter gårdagens upplösning i Tingsrätten.
Från att ha varit i full stridsberedskap och försvarsmekanismen påkopplad, till fullkomligt lyckorus.

Efter två år av kamp fick min dotter vårdnaden om sin egen lilla, underbara dotter.
Som hon har kämpat!
På alla sätt och vis har hon fajtats för att inte behöva lämna sin dotter i klorna på en våldsverkare.
En människa som misshandlat henne, mitt framför ögonen på den lilla, då hon endast var 5 år gammal.
Nu är hon 7 år och helvetet är över.

Hon får leva ett tryggt liv med sin mamma.

Jag går inte närmare in på några detaljer i avgörandet då detta är respektfullt hanterat av världens bästa advokat.
Tingsrätten fällde domen utan några som helst funderingar.

Barnets trygghet går i första hand.
Det är allra viktigast.
Nu vet den lilla att hon inte måste umgås med en person som inte kan styra sin aggression eller är herre över sina handlingar.

Lilla sörjer djupt sin vän Lilly som lämnade oss på Påskafton.
Sorg är viktigt att låta flöda, gråt är mycket viktigt för att få ut det som smärtar.
Familjen är i både sorg och stor lycka samtidigt.

I detta står jag som mamma och mormor.

Mina älsklingar!
Nu är de inte i fara, utan rättsligt skydd.

Utmattande skönt.

Stängde datorn idag, tog mig en kaffe och sedan en lång varm dusch.
Sköljde av mig arbetsdagen, den negativa energitjuven och släppte in en ledig helg istället.

Fick min ledighet efter flera dagars kamp.
Jag hade aldrig klarat av en körhelg med buss, så som jag nu mår.
Yr, utmattad och helt förbi av trötthet.
Stundtals illamående och darrig i kroppen.

Det har varit lite för mycket nu igen ett tag.
Min själ hinner inte med...