Vilken hektisk vecka detta varit.
Det känns som all tid har gått åt till att bara jobba, jobba och så jobba lite till.

Tisdagen blev ju så lång med utbildningen i Uppsala. Jag var jättetrött efter den.
Onsdagen bjöd på en rivstart iväg på morgonen, med husvagnen till verkstad.
Körde från vinteruppställningen utanför Etuna, in till centrala Etuna i rusningstrafik.

Fort hem för att sätta mig med supportjobb.
Slet med det i 11 timmar denna dag, då det var sådana mängder med ärenden.
Påsken hade varit fullt upp och det hade inte hunnits göra något. Så det låg och väntade på min ankomst från Kundvärdstjänsten på Arlanda.

Jag var helt slut när kvällen kom och kärestan anlände från sin körning.
Han blev helt ställd när jag satt med ögonen i kors efter dagens alla ärenden.
Det är så mycket som ligger eftersatt i det jobbet så jag bär en inre stress igen som tar sönder mig innifrån. Har svårt att koppla ner och sova.

Min arbetstid och ork räcker inte till längre till allt jobb.
Torsdagen satt jag ett par timmar till med supporten och for sedan till jobbet på bussen.
Hade en eftermiddagskörning i spöregn.
11 timmars dag igen.

Kärestan hade ledig dag och åkte till sin sjuka mor som ligger på sjukhus sedan veckor tillbaka. Han försöker räcka till allt han klarar på de få dagar vi har ledigt.
Extra ledighet för anhörigvård får vi inte.
Nekas blankt!

Min körning var riktigt jobbig.
Fick efter rast en buss i mina händer av modell VDL Bova som var helt bakvänd i allt.
Hittade varken reglage eller funktioner.
Bussen hade inget wifi eller eluttag.
Vi kan inte ens ladda vår arbetspadda eller betalterminal i den.
Mina goa kunder hjälpte mig under körning att leta rätt på alla funktioner.
Jag hann ju inte vid förarbytet då bussen dessutom anlände försenad till mig.

Jag skämdes över att inte vara insatt i allt i bussen. Så arbetar inte jag i normala fall.
Kunden skall känna sig trygg under mina vingars beskydd. Inte behöva hjälpa mig hitta bussens funktioner.
Helt galet fel.

Kom försenad till Arlanda men lyckades med att stressa med allt.
Hann precis gå på bussens toa så jag slapp kissa ner mig illafall. Kände hur pulsen dunkade i tinningarna och det knöt sig i bröstet. Huvudvärken var ett faktum.
Bedrövligt!

Körde i depå jättetrött och riktigt irriterad vid 21.15 tiden på kvällen.
Kärestan skulle gärna hämtat mig men jag valde att gå hem. På det viset fick jag ur mig irritationen och frustrationen över mitt, som jag kände, misslyckade arbetspass.

Jag vill arbeta proffsigt och värdigt och ge kunderna den resa de betalar för. Inte harva fram i ett ett gammalt vrak som inte ens är anpassad för våra körningar.

Kom hem och stupade isäng, in i en medvetslös sömn. Totalt utmattad både fysiskt och psykiskt. Kärestan orolig över att jag snart är sjuk igen på grund av all stress.

Fredag morgon upp tidigt.
Kände mig som jag körts igenom en stenkross. Huvudvärk och ont i lederna.

Körde kärestan till hans arbetspass i blötsnö och slask.
Full fart till vår däckfirma i Surahammar där vi har våra däck på hotell.
Snabbt byte fixat, underbart bemötande.
Åker så gärna en bit för att få den servicen.
Att inte behöva hantera däcken själv på nått vis var guld värt.

For sedan hem igen för att sätta mig vid datorn och ordna med supportjobb.
Jobbade 4 timmar och hann med sådant jag påbörjat i onsdags.
Stressen hängde över mig som en våt tung filt.
Så mycket ärenden väntade och min arbetstid var slut sen länge.

Fredagen var ledig dag för mig!
Skulle det föreställa iallafall. Enligt mitt schema.
Pratade med kollegor om den situation som råder.
Detta är ohållbart!
Jag kan inte jobba på detta vis.
Slitas hit och dit, utan att någonstans känna att det gör nytta med mitt arbete.
Varför bryr jag mig ens....

Jo, för att jag är lojal och arbetsmänniska.
Jag vill göra mitt yttersta för att få saker gjorda, men nu trampar jag fram i ett gungfly och bränner energi i mängd.
Till vilken nytta då? Båda känner vi på det viset.

Senare mot Fredag em när jag kört kärestan till hans andra arbetspass för dagen, så for jag i fredagsrusningen, till Etuna och hämtade vår husvagn.
Ställde den hos äldsta dottern och där ska den stå till den 27/4.
Ville vara ledig 26:e också för att få vagnen helt klar och packad inför resan till Malingsbo och sommarens uppställning.
Fick den ledigheten nekad.
Självklart.

Jag är glad att vi fick ledigt till svärfars begravning den 19:e.
All heder för det, att vi fick beviljad ledighet.

Det märks väl att jag börjar vara väldigt less på det vi sliter i just nu.

Båda behöver vi ett arbete med ordning och struktur.
Med verktyg som fungerar och tider då våra kroppar presterar som bäst. Inte detta ständiga kastande.

Sådana arbetsplatser finns och kommande vecka har vi båda framför oss intervju med ett företag som värdesätter sina medarbetare.

Blir denna övergång av så kommer vi att flytta från Västerås.

Vi vill leva våra sista arbetsverksamma år med värdighet och känslan av att uträtta någonting bra. Känna att det jag/vi gjort under mina arbetstimmar är uppskattat.

Det vi nu harvar fram i och kastas omkring som marionetter i är fullständigt bortkastad tid.
Ett hårt blogginlägg men vår krassa verklighet.

Det jag beskriver är bådas verklighet.
Vi har varit verksamma i den här branchen så länge att vi inte godtar det vi utsätts för.


Denna Lördagsmorgon började med att trafikledningen ringde och väckte min käresta brutalt, när han sov för fullt, för att han skulle ställa upp med extratjänster för sådant som inte planerats ordentligt.

Jag blev riktigt förbannad.
Inte ens vår sovtid är respekterad längre.

Att telefonerna är på hos oss på natten är för att kärestans mor är så sjuk och vad som helst kan hända.

Det som sker ikring oss leder oss till att göra
någonting åt situationen.
Vi har ingen möjlighet att påverka det vi sitter i nu. Utan det ligger nu på vårt ansvar att ta ett beslut.

Byte av arbetsgivare och flytt blir nog lösningen.

Då var det dags för block 3 i ykb utbildningen, som vi yrkesförare måste ha enligt Transportstyrelsen.

Dagens utbildning handlade om den viktiga biten, kör och vilotider, färdskrivare och sist men inte minst, hälsa, sömn, kost och alkoholvanor.

Högaktuellt allting då våra tider är så pressade till det yttersta. Vilotiderna nedkrympta till det minimala, som lagen kräver.
Stressens påverkan på vår hälsa.
Ja, hela dagen var väldigt intressant och givande.

Med detta i bakfickan så är det fullt förståerligt att bussföraryrket inte är det minsta attraktivt.
Långa dagar, skifttider med dåliga körtider.
Kort dygnsvila och krympt veckovila så mycket det bara går.
Ingen väljer att jobba så, i ständig stress och ett fruktansvärt tungt ansvar på axlarna.

Eller som vi dessutom har, som grädde på moset, ingen möjlighet att ta ut kvarvarande semesterdagar eller inarbetad tid i ledighet.
All ledighet nekas.
Ständigt tjat om att jobba extra istället.

Så ser bussförarens dagar och nätter ut.
Prestera utan att få något åter.

Krass verklighet.

Jag körde själv till Uppsala med egen bil.
En kollega från Västerås kom också med egen bil.
Vi visste inte om varandras dagar, ingen hade meddelat något så vi kunnat samåka.

Fin solig dag och jag var jättetrött efter all input som pågick 8 -16 med pauser.

Körde hem i rusningstrafiken och lämnade bilen till sambon så han kom hem på kvällen.

Lade mig tidigt.
Vaknade när sambon kom hem och kan nu inte somna om förrän hjärnan tömts ur lite.

Det blev en helt medvetslös natt för oss båda. Kärestan hade varit på massage efter jobbet och gymet.
Han kom trött och genomknådad.
Blossande röd i ansiktet efter att kroppen fått igång cirkulationen ordentligt.

Han går hos en riktig idrottsmassör.
Lite för sällan tyvärr.
En gång i månaden vore alldeles lagom.
Försöker få honom att unna sig det.

Det är tur han börjar jobba senare idag då morgonen hade varit för kämpig, efter en sådan dag.

Jag själv vaknade 4.30 fast jag kunnat sova en timme till.
Morgonpigg som en tok.
Upp, fixa kaffe och gjorde iordning frukost att äta i bilen.
Ska till Uppsala och Fyrislund, depån där, för ett steg i min ykb utbildning.
Den måste ju hela tiden hållas färsk.

Dagen där börjar 8 men jag behöver åka 6.30 hemifrån.
Det är ju i värsta morgontrafiken.
Blir lagom att äta frulle i bilen.

Gjorde iordning två kokta ägg, med salt på.
Lindade in fetaost i skinkskivor.
Sedan gurkstavar.
Allt iordninggjort så jag lätt kan öppna förpackningen och bara stoppa i mun.
Inget som stör körningen.

Hoppas det blir mat på dagen som jag kan äta.
Annars får jag åka till närmsta butik och inhandla det som jag vill ha.

Att äta på detta vis är så nytt för mig och kräver planering.
Jag är så glad att min äldsta dotter hjälper mig igång. Med kostråd och tips
Är ju så van att svälta mig vid viktnedtag.
Nu ska jag lära mig äta mera och på ett annat vis.

Vägde mig i Måndags morse och tänkte göra det varje Måndag, inte oftare än så.
Vår våg har ju allt som behövs.
Vikt, vätskebalans, muskel och benmassa.
10 kg vill jag ha veck och samtidigt bygga muskler i samband med träning.
Gick 7000 steg på Arlanda igår.
Var så trött att det inte gick att åstadkomma mera.
Satt och vilade när inte jobb fanns.

De tidigare dagarna med 14.000 steg tog musten ur mig.

Om jag orkar idag, efter utbildningen och resan hem, så ska jag inhandla mat hem, som jag kan göra gott att äta av till oss båda.
Vi kan ju äta samma mat, bara att jag tillför pasta, ris eller potatis åt min älskade sambo.
Han behöver rejält med allt då han tränar så hårt och har så lite kroppsfett.
Mitt muskelpaket till karl :)

Nu ska jag klä mig för dagen.
Något ledigt och lätt.
Känns så bra när min mage inte ömmar eller är svullen. Den mullrar inte heller. Lugn och fin bara.
Helt otroligt om det på detta vis redan ger effekt med kostomläggningen.

Spännande tid följer.
Vore toppen att bli av med magsmärtor samtidigt som vikten minskar och kroppen återgår till sin normala form.

Att linda in en bit smör i en skiva ost, känns något galet för mig.
Jag som alltid jagat kalorier och fett.

Riktigt intressant detta med Lchf.
Gillar det redan, efter första dagen.
Min äldsta dotter är min mentor.

Jag tar gärna emot från er andra som använder Lchf, tips och råd.
Idag har jag ätit alldeles för lite

Gott och nyttigt

Måndag morgon, Annandag Påsk.
Både jag och sambon har arbetsdag.

Vi gick upp 3.15 efter alldeles för få timmar av sömn.
För min del 4.5 timmar. Det kändes då det var dags att vakna.

Körde igång mitt LCHF leverne idag.
Bort med socker och nästan alla kolhydrater.
Det kommer bli intressanta dagar här framöver då jag verkligen unnat mig allt möjligt i matväg, de senaste veckorna.

Det tar ju ett tag att mogna i en tanke och sedan komma till skott med starten.
Ville först lära mig lite om vad jag kan äta.
Att äta fett har ju alltid varit så fel för mig, så detta blir en omställning.

Gjorde bort mig igår med att gå med i en viktklubb, där jag trodde att de hade Lchf valet också.
Men där tog jag fel.
Metoden de använder är svält.
1300 kalorier max per dag.

Så pengarna kastade jag i sjön.
Som tur inte så jättedyrt. Kymigt ändå när jag inte kan använda det

Sitter nu på Arlanda och dricker kaffe.
Kom hit tidigt med kärestans tur, som han körde.
Har nu ätit två kokta ägg och lite ost till frukost.
Är inte sugen på nåt.
Finns med en ostomelett till lunchen sedan.
Hemma väntar bacon och annat gott sedan

Mycket resenärer på de turer jag tagit hand om hittills. Just nu ett glapp där jag kan göra annat.
Snart dags att lasta en tur på 30 resenärer och sedan blir det full fart till eftermiddagen.

Känner mig frusen idag och det beror på att det är kyligt här på Arlanda.
Har nog för lite på mig.

Igår efter att vi firat Påsk, med god mat och äggletning på tomten så for vi vidare till Köping och hämtade vovve.

Åkte hemåt direkt då vi båda var jättetrötta och bara ville hem till lugn, ro och vila.
Vovve var glad och busig.
Han tyckte inte alls att vi skulle vila nåt.

Sambon gick ut med honom ett par vändor och jag lade mig att sova ganska tidigt.
Var helt färdig efter dagen
Sms:ade med yngsta dottern som var förlamad av sorg i själen.

Lilla söta Lilly som fattas oss alla nu.
Hon är trygg utan smärtor i den eviga vilan.
Min dotter har jobbiga veckor framför sig.
Som om hon inte redan hade nog av allt som sker i hennes liv.

Vi sov länge imorse.
Ända till 7 då vovve började putta med nosen på sambon, att han behövde ut och kissa.
Gick upp och fixade frukost åt oss medans de var ut.

Bestämde redan igår att vi skulle ut på en lite längre vandring med vovve så han skulle få busa av sig.
Klädde oss och åkte till Björnön.
Där var det full glädje och busartag.
Kasta pinnar och borstning av päls.

Fick så härliga foton på vovve då han njöt av husses pälsvård.

Se bara :)

Det blev många tussar med bomaterial till fåglarna efter vovves borstning.

Det var kallt och friskt.
Ganska mycket is kvar längs spåret på Björnön.
Vårisen på Mälaren sjöng sin klagosång, hela tiden vi gick där.
Vovve gillade inte riktigt ljudet.

Åkte hem via Willys där jag inhandlade lite färskvaror.
Hem och fixade en pizza på det som behövde rensas ur kylen.
Gott vart det med salami, bacon, skinka, ost, färsk paprika och kryddor.

Senare efter lunch åkte vovve hem till sin matte.
Sambon hälsade på sin mor på sjukhuset.
Vi hoppas på att hon snart kommer hem.

Under tiden han var iväg städade jag hemma.
Dammsög och skurade alla golven.
Tog en dusch när det var klart.