Direktlänk till inlägg 14 maj 2018

Hemska mardrömmar

Av Sirpa Niva - Måndag 14 maj 08:48

Min hjärna roar sig för fullt med att rensa bort gamla skräpfiler.
Drömmer hemska mardrömmar vissa nätter.

Framförallt när jag sover ensam.
Vaknar tidigt på morgonen och är helt förtvivlad en bra stund efter drömmen som tagit min energi helt.

Vet ju sedan tidigare att just drömmar är bra för då blir det urstädat i tankarna.
Men jag mår ju inte bra timmarna efter hemskheter.

De flesta handlar om att mina nära, älskade råkar illa ut och jag kan ingenting göra.
Bara se på när det sker.
Jag kämpar, slåss och skriker men inget gör skillnad.
Döda människor och djur kommer tillbaka och allt är bara förvirrat.

Saknade min älskade sambo väldigt igår kväll när det blev dags att sova.

Dessa dagar och nätter ifrån honom har fått mig verkligen att inse hur mycket han betyder för mig.
Visst tycker jag om och behöver egentid, men det är honom jag vill ha vid min sida under livets gång.

Jag är ju något av en ensamvarg, framförallt när det är turbolent i livet och enorma krav ställs på mig från olika håll.
När själen inte hinner med i allt så kommer egentiden till sin största vikt och betydelse.

Nu börjar jag lite smått längta hem.
Till min käresta och vårt liv därhemma.
Han jobbar för fullt idag igen och kommer göra det maj månad ut.
Sedan har han 4 veckor semester.
Så välbehövligt.

Första och sista veckan har han själv, jag jobbar då.
Två veckor i mitten tillsammans.
Vi har lite funderingar på Gotland.
Får se hur det blir råd till nånting.
Ekonomin är ännu lidande efter min sjukskrivning.

Som en summering av den dryga vecka jag nu haft semester så har jag lyckats reda ut händelser, sorg och annat som låg på hög och tryckte ner min livsglädje.

Min yngsta dotters kamp efter misshandeln utav henne och på detta kampen om vårdnaden av hennes lilla dotter.
Båda delarna fruktansvärt jobbiga tingsrättsförhandlingar och dom till sist.

Alldeles för litet straff för förövaren tyvärr.
Hustrumisshandel i vårt land räknas inte som något brott. Straffet därefter.
Mera ett "ajabajaintegöraså" än ett straff.

Dotterns vårdnad fick hon helt själv, till stor, stor glädje för oss alla.

Syrrans bortgång har jag äntligen accepterat i själen. Det tog ett år att få in det i huvudet att hon är borta. Bouppteckningen riktigt tung mitt i sorgen. Samhället jagar även den döde för att suga ur allt som går efter denne. Ett underligt land vi lever i.
Vi kommer ses igen hos vår skapare, syrran och jag.

Titti och Lovan, mina små pälsklingar har jag nu strött till moder jord på Öland.
Känns som ett skönt avslut.

Jag har gråtit, pratat högt och bara låtit känslorna flöda stundtals.
Varit arg på allt, känt en enorm saknad och sakta släppt taget och bara låtit allt flyga sin väg.

Saknaden kommer alltid att finnas kvar.
Bara ändra skepnad och styrka vartefter.
Livet går vidare trots allt.

Min egen hälsa har ju sviktat rejält och nu känner jag att den sakta återvänder.
Måste bara hålla energitjyvar på avstånd hela tiden.
Jag tar till mig det jag orkar och känner att jag klarar.
Vill inte ner på knä igen.

Nya tag och nya utmaningar.
Ingen vet vad som väntar nästa dag.

Idag ska jag bara njuta av det vackra vädret, lugnet och friden som börjat hitta tillbaka inom mig.

Ännu finns saker att bearbeta, men jag tar en sak i taget.
Ett steg framåt, i min egen takt.

Fotot är taget av min äldsta dotter på lillkillen som står mitt i livet.
Ett härligt foto av frihet :)

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sirpa Niva - Onsdag 12 dec 07:40


Tisdagen blev mycket trevlig och givande. Björks hade samlat ett gäng förare som antingen var intresserade av att börja köra beställningsköringar eller redan gjorde det sedan en kort tid tillbaka. Jag hör ju till de sistnämnda. Har kört i drygt ...

Av Sirpa Niva - Tisdag 11 dec 06:27

Gick under Måndagen som i ett trött töcken. Vaknade tidigt men var definitivt inte utsövd. Så mycket som rör sig i tankarna. Den begravning vi var på i helgen och de möten vi hade med älskade vänner i stor sorg och saknad efter sin mor och hustr...

Av Sirpa Niva - Måndag 10 dec 16:00

Efter begravningen i Lördags i Kiruna, startade vi så färden nedåt landet. Redan där snöade det en del och det tilltog vartefter. Snöröken och dåliga sikten var återigen ett faktum. Ställde mig i det skedet frågan till mig själv om jag verkligen...

Av Sirpa Niva - Måndag 10 dec 06:37

På Lördagen då vi anlände till Kiruna var det ca -12 grader och garanterat myggfritt. Vi ordnade först av allt med handrosor till oss att lägga som avskedshälsning på kistan. Vi mötte upp min dotters far och hustru utanför kyrkan och gick så in i...

Av Sirpa Niva - Söndag 9 dec 07:47

Ibland går inte allt som man tänkt sig och orken tryter, man räcker inte riktigt till. Så blev det nu, denna helg. Kommer att skriva två blogginlägg om detta då det är mycket. Med sambons bil i mina händer lämnade jag Västerås fredag 7/12 vid 3 ...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9
10
11 12 13
14 15 16
17
18
19
20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Maj 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se