Kolmårdens Djurpark var vi ju på när mitt första inlägg härifrån pausades.
Det är så mycket intryck och vackra djur att beskriva min känsla över att få beskåda och även röra vid.

Efter lunchen gick vi så vidare för att titta på Sälarna som är storfavoriter för mig.
Nyfikna, snälla och busiga.
Lite svårt att ta foton på dem då det blev igenom glasrutor under vatten.
Väldigt intressant att se deras snabbhet och simkonst.

Man tror inte det är samma varelse som är så osmidig på land.
Simmar fram som en projektil i och under vattnet.

Sedan styrde vi stegen mot Safariparken vilket visade sig ha en linbana.
Ca 30 minuter glider du fram i en korg ovanför alla djuren.
Bloggar mer om detta senare. Så fantastiskt njutbart

Tog oss varsin jättegod mjukglass medans vi satt i skuggan där aporna kunde titta på oss.
Det blev lite den känslan då jag tycker att aporna är så oerhört lika oss.
Vi såg på varann där på varsin sida om staketet och vattnet.

Jag har under så många år levt med känslan att djurparker inte är bra.
Gillar inte när djur som i vanliga fall lever fria på stora ytor i naturen, stängs in i burar för beskådan av oss människor.

Den hantering som Kolmården har av djuren är bara till fördel för de djur som vistas här.
Många arter är utrotningshotade i sin naturliga miljö och för oss människor blir ju detta ett sätt att rädda och bevara arter som annars skulle försvinna.

Sedan är det ju naturens gång att arter skall försvinna och nya tillkomma, när det är naturens normala gång och kretslopp.
Men det är ju vi människor som skövlar skogar och förorenar vatten och natur, vilket leder till det stora hotet mot alla djur på vår planet.

Människan är ett vidrigt egoistiskt rovdjur som förstör för sin egen vinning överallt.

Så min inställning om djurparker av detta slag som Kolmården har helt förändrats efter de två dagar vi varit på besök på denna välordnade bostadskollektiv för djuren.

Den kärlek som djurskötarna hyser för sina skyddslingar är sann och äkta. Det syns i hanteringenav djuren och hur de tyr sig till sina skötare.
Sånt går inte att fejka.
Dessutom är jag ganska övertygad om att man som anställd väljer att arbeta med djur, endast om man har den passionen.

Jag skulle älska ett sådant arbete.
Få vistas med djur varje dag, timme och minut i mitt arbete.

Efter linbanan var det sedan dags för en helt underbar Rovfågelsuppvisning.
Den kommer jag också att skriva ett eget inlägg om då den berörde mig till gåshud över hela kroppen och tårar i ögonen.
Så vackra fåglar!
Lägger ut en bild nu på Manfred.
En spelevink som tog allas hjärta.

Se bara glädjen och kärleken i skötarens ögon.
Helt underbart!

Vi vandrade vidare och fötterna mina började ta stryk.
Vi såg inte till varken tigrar eller varg.
De vilade någonstans i skuggan denna varma dag.

Vi kände ingen brådska i någonting då vi visste att nästa dag skulle erbjuda oss nya möjligheter att uppleva hur mycket vi själva ville och som dessa härliga djur erbjöd oss.

Vi har en fantastisk upplevelse till som kommer bli ett eget inlägg.
Mötet med de två vackra Snöleoparderna.

Vi fick uppleva något som vi kommer att bära med oss i hjärtat för resten av våra liv.
Dessa två skönheter gav oss möjligheten att fotografera på så nära håll att dessa foton kommer vi båda att vara så rädda om.

Mina kommer jag att märka upp, då de bara är ämnade för mig.

När eftermiddagen infann sig och vi kände att vi var mätta på intryck och fötterna, höfter och rygg började klaga relält, så drog vi oss ut till Elsa för att återvända till hotellet.

Köpte med oss lite ätbart från macken utanför hotellet.
Jag var inte ens badsugen.
För trött och jag orkade heller inte med de stojiga barnfamiljer som befann sig vid den lilla poolen.
Räckte med allt vi haft ikring oss under dagen.

Jag måste bara tillägga i detta inlägg min känsla och förundran över dagens småbarnsföräldrar.
Absolut inte alla men tyvärr väldigt många.
Varför fostrar de inte barnen längre.
Barnen är ju överallt samtidigt och så speedade och högljudda.
Känslan av frustration och stress ligger precis under ytan hela tiden hos barnen.

De jagar från den ena grejer till den andra, i full fart. Inget stopp någonstans utan hjärnan måste pumpas med nya intryck precis hela tiden.
Normalt samtal finns knappt utan det är högsta volym och det konstant.

Är det föräldrarna som gör barnen sådana eller är det socker som speedar dem.
Riktigt otäckt stundtals.

Även där i djurparken, i lekparker och överallt fanns dessa Gamnackar till föräldrar som hängde med sin mobil istället för att vara, leka och deltaga i barnens aktiviteter.
Jag hamnade i känslan av att dessa föräldrar valt Kolmården som "barnvakt" för att själva vara inne i sin mobil.

Läskigt är det.
Dessa barn är ju vår framtid

Vi två gamlingar somnade vid midnatt till måsarnas skränande utanför hotellfönstret.
Rummet var väldigt varmt så valet att ha öppet fönster var att föredra.
Vi låg som två strandade valar i våra sängar och bara njöt av alla intryck från dagen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det tidig Tisdag morgon och jag vaknade efter en natt med djup, nästan medvetslös sömn. Natten innan var det svårt att komma till ro då jag anlände rätt sent och skulle upp tidigt. Det blev slarv med matintaget också igår och det gjorde nog...

Söndagen bjöd på jättefint somigt väder, men hu så kyligt. Men kylan märkte jag inte av där vid bussratten. Hann äta frukost denna morgon innan det bar iväg till Kristinehamn för lastning av tågresenärer till Karlstad och Oslo. Jag fick med mång...

Kände mig trött och hungrig när jag gick ut till bussen och hämtade laddsladden till min mobil. Passerade receptionen på hotellet och kunde inte motstå att köpa mig en Linssallad med handskalade räkor och kokt ägg som kostade 89:- Har köpt nåt...

Vaknade jättetidigt i husbilen. Det bar minusgrader ute och det kändes inne hos mig där i bilen. Pannan gick igång ofta. Bryggde på gott starkt kaffe och låg sedan kvar i söngvärnen en stund. Hörde hur kollegor hämtade sina bussar. Jag fick ...

Måndagen började jag med att haltande av smärta kliva upp tidigt och få igång kroppen innan det var dags att köra barnbarnet till skolan och direkt därefter åka och besiktiga min lilla bil. Jättetrevlig besiktning. Dekra i Svista hemma i Eskilstun...