Alla inlägg den 26 juni 2018

Av Sirpa Niva - 26 juni 2018 22:03

Detta är nog det finaste fotot jag någonsin tagit

ANNONS
Av Sirpa Niva - 26 juni 2018 19:34

Igår efter att jag stängt ner datorn och slutat jobbet för denna dag, 10 timmars dag, bytte jag om till träningskläder.
Kände mig som nedstämd efter arbetsdagen. Håglös.
Tappat sugen liksom.

Gick ut igenom dörren med bestämda steg för att ta mig en promenad till Stora Coop.
Behövde röra på mig rejält och dessutom handla hem sånt som saknades.

Hade på mig alldeles för mycket för det tempo jag höll och var snart rejält varm och svettig.
Sambon var iväg och grejade med bilen och jag försökte få tag i honom så jag kunde få skjuts hem med varorna sedan.

Han kom och plockade upp mig när handlandet var klart.
Tung kasse så jag var tacksam att han var klar med bilen och hade möjlighet att hämta mig.

Vi körde hem varorna, jag bytte om till klänning och plockade med våra badkläder.
Åkte till gropen i Vad.
Båda svettiga och varma efter att ha kämpat på varsitt håll.

Det var så underbart skönt att gå i vattnet, låta det omsluta hela min kropp.
Även håret.
Svalt och uppfriskande i vattnet.
Kanske +17 - 18 grader.
Alldeles lagom för mig.

Kärestan kom också i efter en stund.
Han kunde inte låta bli då han såg hur jag njöt av svalkan.

Det låg i tre simmare med våtdräkter och träningssimmade. Jättebra ställe att simma längre sträckor.
En vovve var också där och badade.
Lekte i vattnet med sin husse.

Vi längtar ju så efter att kunna bli med vovve.
Drömma är gratis!
Aldrig med de arbetstider vi har.

Motvilligt gick vi upp och bytte om.
Åkte hem och åt kvällsmat.
Det var ett lyckokast med både promenad och bad
Fick mig att slappna av efter jobbet.
Var riktigt mentalt trött direkt efter jag avslutat dagens jobb.
Det hade gått över.
Behövde röra på mig och positiva inputs.

Var trött på kvällen och lade mig vid 21.30 tiden. Bloggade ur mig helgens händelser innan jag kunde somna.


ANNONS
Av Sirpa Niva - 26 juni 2018 06:13

I Söndags var jag och sambon till Strömsholms Slott på en guidad tur, inne i slottet. Vi visste inte ens om att det var öppet. Glädjande överraskning.

Den var för mig väldigt speciell då jag på vissa ställen i slottet, kände mig så hemma.

I trapporna mellan våningarna där jag kände att mina steg varit förr. Likaså fastnade jag vid ett porträtt av en prinsessa.
Syster till Fredrik 1:e
Vilhelmina Charlotta, som dog väldigt ung.

Mest hänförande upplevelsen och känslan infann sig då vi steg in i kapellet som ligger längst upp i slottet.
Med takfönster och ljusinsläpp runtom.
Sådant ljus och fantastisk rymd i detta lilla fantastiska kapell.

Jag hade gåshud över hela kroppen när jag vandrade omkring där.
Vid altaret, dopfunten, sittplatserna där de högsta på slottet satt.
Vända till 3/4 mot övrig församling i rummet. Inte mot altaret som alla andra.

Annorlunda placering kunde jag tycka.

Predikstolen var vid sidan av med trapp upp bakom.
Vackert gulddekorerad.
Jag skulle gärna haft med mig Herman Lindqvist till detta kapell för han har garanterat förklaringar på allt.
Han kan allt om Sveriges historia och dess Kungar och Drottningar igenom tiderna.

Jag stod och tittade ut igenom fönstren ut i slottsparken.
Kändes återigen som jag gjort det förr.
En behaglig känsla som gjorde mig trygg och väldigt nyfiken.

Jag blev kvar en stund i det lilla kapellet när den övriga gruppen skingrats.
Guidningen var slut däruppe.

Vi gick också ner efter en stund.
Det tog emot att lämna slottet och gå ut, samtidigt befriande på nåt vis att komma ut i friska luften.

Att bära samma igenkännande känsla på både Brahe Hus och Strömsholm Slott gör att jag vill gå in i historien och försöka ta reda på vad det är jag upplever inombords.
På vilket sätt är dessa kopplade till mig.
Jag är ju inte ens svensk från ursprung.
Jag är ju finskfödd.

Vi gick bort till Stenköket som har en fin servering.
Tänkte äta något där men det var grymt dyrt.
Räksmörgås för 140:- var lite för mycket för vår plånbok.

Vi var dessutom mera hungriga på mat.

Det fick bli Gula Hästen en bit bort mot stallarna.
Vi beställde varsin Hamburgarmeny som var grymt god och serverad på ett kul sätt.

Tur att maten var bra för det bemötande vi först fick då vi kom in och beställde var under all kritik.
Mannen bakom disken tycktes anse att vi bara var till besvär, ett nödvändigt ont.
Sånt avskyr jag som själv är servicemänniska.
Det är av yttersta vikt att bemöta kunden väl de första sekunderna, annars är det kört.

De övriga som bemötte oss var toppen istället så säkert hade den förste mannen en riktigt dålig dag.
Vi försökte tänka så.

Vi åt med god aptit då klockan var en bra bit in på eftermiddagen.
Rullade sedan vidare hemåt via Sandabadet där jag tog ett bad.


Väl hemma fick det bli gokaffe och glass.
Satt på balkongen och njöt tills grannen jagade in oss med sin cigarettrök.

Detta var sista lediga dagen innan arbetet börjar igen.
Två veckors semester var till ända och jag ville suga på känslan av frihet och ledighet så länge det bara gick.

Besöket på Strömsholm hade berört mig mycket, skakat om mig på en förunderligt vis.
Sambon hade tagit en hel del foton inne på slottet.
Han fick inte använda blixt därinne. Det kunde skada målningar och annat enligt de som hade hand om slottet.
Full respekt från vår sida givetvis.
Vår historia är viktig att spara till eftervärlden.

Fotona blev fantastiska ändå.

Av Sirpa Niva - 26 juni 2018 05:27

Måndag morgon var det då dags att ruska liv i jobbdatorn igen, inne på vårt kontor hemma.
Hade som en ångestklump i magen då jag kände på mig att det låg mängder med jobb och väntade.

Mycket riktigt!
Ärendekorgen var full och det var bara att sätta sig in i allt direkt.
Med full kraft satte jag igång med mitt arbete.
Kände hur stressen kom krypande inombords då jag förstod att det är jag som ensam får jobba med allt under denna vecka.
Det är ju semestertider och jag hade ju haft mina två veckor.

Kontaktade min gruppchef som förare om att få tisdagen avsatt till Kundsupport istället för körning.
Jag har ju körhelg framför mig så köra buss kommer jag att göra ändå.

Det gick att genomföra och jag kunde andas ut och bara jobba på med allt.
Ärende efter ärende betades av.
Vissa enkla och andra så grymt krävande att jag fick lov att lämna datorn en stund och ta mig ett glas vatten och gnissla tänder.

Tog mig en kort kort lunch för att jobba vidare. Arbetsdagen slutade med 10 timmar vid skärmen. Det kändes i huvudet kan jag lova.
Kände mig nedstämd efter allt negativt jag hela tiden betade av och försökte vända till något positivt.

Riktigt tufft jobb är det jag kämpar med.
Denna befattning måste bort till hösten.
Jag vill inte utsätta mig för allt det negativa i vårt eget hem.
Detta bryter ner mig i själen.

Känner att hur jag än jobbar så blir det inte bra. Mår pyton efter att ha levererat i timmar utan att få tillbaka något positivt.

Dessutom låg ett mejl och väntade från en kollega som ansåg att det är fel att jag jobbar med individ tänk.
Jag ser en människa bakom varje ärende och gör mitt bästa för att få denne nöjd och positiv till oss.
Tydligen är inte detta bra utan jag skall bara behandla alla på samma kyliga, principfasta och paragrafstyrda vis.

Det fungerar inte för mig.
Alltså måste jag lämna denna post.
Jag vill jobba med människor och inte behandla alla som robotar.

Varje människa har en själ och ett hjärta.
Det tar jag hänsyn till.
Får jag inte göra det så mår jag själv inte bra.

Alltså gäller arbetsbyte

Kommer inte Flixbus till skott snart med vad de planerar göra med oss så lämnar jag Swebus.
Jag vill jobba på ett sätt som får mig att må bra och känna att jag levererar en bra produkt.
Annars får det vara.
Halvdana jobb är inget jag vill uträtta.

Antingen så får jag jobba med den potential och kompetens jag bär inom mig eller så får man klara sig utan mig.
Alltid är det någon arbetsgivare som värdesätter en anställt som vill och behöver få leverera till 100 %

Jag vet att det märks hur upprörd jag är och jag står för det.

Kompetent folk behövs överallt.

Idag vaknade jag redan vid 4 med klumpen växande i magen över dagen jag har framför mig.
Det känns inte bra, hur jag än försöker intala mig att jag bara kan göra mitt yttersta för att lösa alla problem som ligger på hög.

Om det blir som igår så blir det urtufft.
När jag betat av ett ärende trillade det in två nya i inkorgen.
Jag har två dagar på mig att fixa detta och sedan har jag körning.

Försöker hålla stressnivån nere men det är svårt.

Börjar med en kopp kaffe så får vi se.
Kan inte logga in för tidigt då jag inte kan mejla kunder för tidigt på morgonen.

Berättar senare ikväll hur jag mår efter ännu en dag som soptunna.
För det är så jag känner mig i jobbet just nu.
Längtar efter att få börja köra heltid igen.
Jag behöver glädje omkring mig och inte bara ta hand om negativa åsikter, skäll, hot, hatfyllda ord och människors känslor i affekt.
Det är vad jag sitter med timme efter timme.

Livet som Kundsupporthandläggare.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23
24
25 26
27
28 29 30
<<< Juni 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se