Idag drog Summermeet igång i stan.
Vi bor ju alldeles vid cruisingstråket så det är ett liv utan dess like.
Har hållit på enda sedan igår när många anlände till stan.

Jag har suttit och jobbat med fönstet öppet på kontoret hela dagen. Det är för varmt annars på kontoret.
10 timmar totalt har jag suttit i detta oväsen.

Det ringer i mitt huvud hela tiden nu när jag lagt mig.
Kommer ju inte undan nånstans ifrån ljudet, dunket, skränandet, vrålandet och musik på så hög nivå att det dånar i väggarna i huset.

Satt ute på kvällen och då vågade Ville katt ut på balkongen.
Annars håller sig båda inne helst.
De blir så skrämda när någonting plötsligt vrålar till ute på gatan.

Nu kom Ville ut och kröp ner under en hylla som står därute med blommor.
Han låg platt på mage och såg ut igenom hålen i räcket.

Bara en stund och sedan fort in igen.

Kolla in hans söta bakben och svans

Måndagen började med ett grymt uppvaknande tidigt. 3.45 var klockan bara då jag kände hur huvudet hotade att sprängas i bitar. Tror att det berodde på att jag fick i mig för lite vätska under söndagens körpass.
Det var grymt varmt då.

Tog ur nattduksborden en tablett och lade mig försiktigt ner igen för att försöka få tag i sömntåget.
Vet av erfarenhet att sova bort migrän som precis kommit igång är nåt som kan funka på mig.
Hade inte börjat må illa ännu så det var ett gott tecken.

Lyckades somna om när tabletten började verka. Vaknade av mobilväckningen 7.00 då jag skulle gå upp och jobba med kundsupport.
Mådde pyton.
Gick upp och tog ännu en tablett.
Detta hade jag inte tid med då mängder av jobb väntade.

Jag såg ju i Lördags då jag stängde datorn att det bara tickade in nya ärenden hela tiden. Hann inte hålla undan ens fast jag jobbade extra timmar.

Gjorde ett försök att vara uppe. Det gick bara inte. Huvudet var som en söndersparkad boll. Kunde inte vrida på det.

Lade mig igen och skickade ett meddelande till min chef om senare inloggning.
Jag fick helt enkelt skjuta fram hela arbetsdagen.
Somnade och sov en timme till innan det till sist började ge med sig.

Gick upp 8.30 alldeles paj i huvudet.
Kunde knappt tänka klart.
Tog mig kaffe och det fick mig lite piggare.
Loggade in och satte igång med jobbet.
Kontaktade min chef senare och meddelade läget.
Hon ville att jag skulle ta en lugn dag.

Jobbade på så gott det gick.
När jag haft migrän så kastar jag om bokstäverna då jag skriver och så var det denna dag.
Mot seneftermiddagen gav detta hinder vika och jag kunde jobba smidigare.
Men då var jag jättetrött istället.

Fick meddelande från planeringen om min önskan att ha kundsupport alla arbetsdagar denna vecka och de lyckades ordna det.
Till min chefs stora glädje då vi drunknar i ärenden just nu.
Vi hade två telefonsamtal om olika frågeställningar i ärenden.
Kom till lösningar och jobbade vidare.

Information från våran nya ägare inkom under dagen som var mycket positiv och givande.
Ett steg framåt i detta iallafall och det känns skönt.
De nya ägarna verkar tänka igenom allt noga innan beslut fattas och sedan skrider de till handling.
Ett bra sätt som inger trygghet i slutänden.

Min känsla säger bara... Nu kör vi!
Med näsan pekande framåt och bestämda steg.
FlixBus har talat om vad de vill med oss och vi är med. Till 100%.

En spännande framtid ligger för oss.
Med förändringar som bara kan bli bättre.

Jobbade på nån timme till och fick till den mängd ärenden jag märkade med denna dag. Stängde ner jättetrött men inte nöjd med det jag åstadkommit.

Åt litegrann och vilade i soffan, somnade till en kort stund.
Fick av det så mycket energi att jag tog på mig träningskläder och stack ut.
Gick mot Resecentrum där jag visste att sambon skulle ta sin buss efter rasten straxt.

Han hade ringt mig några gånger under dagen för att kolla av hur jag mådde.
Nu möttes vi upp och han hade ett varv kvar att köra. Arlanda och hem.
Jag hade tänkt att gå nedåt vattnet och sedan hemåt men det blev att jag åkte med honom.
Så få resenärer att vi kunde sitta och prata om den information vi fått.

Många frågetecken finns framför oss men nu vet vi ju vägen som är tänkt.
Det känns bra.

Sedan får vi se om de som kommer ha hand om oss vill anställa alla.
De har ju möjligheten att välja.
Russinen ur kakan.
Kanske åker jag då min ålder börjar bli högre.
Eller inte. Det visar sig.
Känner inte någon direkt oro över det.
Jobb finns alltid.

Kom hem sent och hade lite svårt att somna.