Det är ingen enkel uppgift att sova med denna värme.
Hela natten står pelarfläkten igång i vårt sovrum.
Hade vi inte den så skulle det vara stora problem.

Gårdagens arbete var verkligen tärande för min själ.
Det märks så tydligt hur alla lider av värmen.
Människor är trötta, irriterade och griniga.
Kunderna klagar på precis allt.
Förarna mår dåligt. Bussarna far illa av värmen.
AC anläggningar lägger av på grund av överhettning.

Inget i vårt land är gjort för att klara sådan värme.
Igår hade döttrarna och barnbarnen +35 på Öland i skuggan.
Vi hade +32 här.

Jag städade vårt kontor på jobbet igår och det var tufft.
Att anstränga sig fysiskt i värmen är inte att föredra. Svetten forsade om mig av den lilla ansträngningen.
Cyklade till och från jobbet som jag nu gör varje dag.
På morgonen helt ok men eftermiddagen är en prövning.

Rakt in i duschen när jag väl är hemma.
Cyklar fort för att undkomma solen.
Mår illa i den direkta hettan från solens strålar.

Undrar hur många hudcancerfall denna sommar kommer att frambringa.
Hemskt att tänka så men ren fakta.
Att hela tiden ha full sol är inte bra för någon av oss.
Hoppas föräldrar har förstånd att skydda sina barns hud.

Idag kommer jag att jobba med Kundsupport.
Skulle kört egentligen men fick bortbytt då jag har så grymt mycket att göra.
Är överhettad i hjärnan efter alla negativa mejl dagarna i ända.
Räknar dagar till jag befrias helt från denna tjänstgöring.

Visst är det så som många säger att jag inte ska ta åt mig av allt som skrivits i affekt.
Men när man sitter dag ut och dag in med detta så går det inte att bara rycka på axlarna och tro att det bara försvinner.
Jag påverkas.
Blir ledsen av de elaka kommentarer som skrivs om mina kollegor, mina vänner

Nu är det inte många dagar kvar.
Sedan gäller busskörning för hela slanten.
I ny regi, nya kläder, nytt tänk och framåtsträvan.

Igår kväll var det åskväder som smög in över stan. Det mullrade och blixtrade så jag satt på balkongen och såg på skådespelet över himlen.
Kom lite regn och luften blev lite friskare en kort stund.
Det försvann snabbt i fjärran.
Skulle behövas ett rejält oväder för att rensa luften.
Bra att det kommer lite regn iallafall.

Idag efter jobbet har vi tvättstuga.
Mycket tvätt från det jag tog hem från husvagnen.
Sängkläder vi svettas ner, badlakan från detta eviga duschande.
Tre duschar för mig igår.

Helgen är ledig.
Nån av dagarna hämtar jag husvagnen.
Den ska till sonens familj i Sevalla.
De köper vagnen av mig.
Sedan behöver vi inte känna stress över att vagnen bara står på campingen och vi inte hinner vara nåt där.

Det som skulle bli så härligt med ledig tid där hela sommarsäsongen, blev en stor flopp och ekonomisk förlust för oss.
På grund av att våra arbetsscheman plötsligt gjordes om.
Med arbete varannan helg.
Tack Swebus/Nobina.
Som en stor käftsmäll.

För oss en förlust på närmare 10.000 kronor i en säsongsavgift på campingen som vi aldrig hinner använda.
De lediga helger vi har går åt till att göra det vi inte hinner och orkar under arbetsdagarna.

Så vi säljer husvagnen.
Den blir bara stående för oss.
Bättre att de som har användning för den få den istället till sig.

Så i helgen blir vi utan husvagn
Den blir såld.
Min fina Alfred flyttar ifrån oss.
Allt plockade jag ner förra helgen.

Vem vet hur framtiden ser ut.
Kanske kan vi köpa oss en annan pärla framöver.
Vi väljer leva utan vagn några år först.

Vi har troligtvis en annan kamp framför oss min älskade och jag.
En kamp med hälsan.
Väntar på att få komma in på ordentliga undersökningar för att påbörja en livsviktig behandling.
Sjukvården går på knä så en väntan gäller först.

Vi ber och hoppas.
Vad som än händer så står vi starka tillsammans.
Livet är ingen dans på rosor.
Vi kämpar som vi gjort hela tiden.

Detta kommer vi att klara, tillsammans.

Viljan att överleva är starkare än något annat.
Hösten bär med sig en tung tid...