Min älskade vän som idag ligger mycket sjuk i cancer har jag många fina minnen tillsammans med.

Vi var kollegor i många år där vi skapade en vänskap som känns trygg.

Vi gjorde en helt otrolig cykeltur från Kiruna till Västerås 2009 där vi trampade inlandet.
Som vi kämpade med 20 kg packning på våra Skeppshults hybridcyklar.
Jag har min kvar ännu.
Hans blev stulen utanför huset för några år sedan.

Sedan har vi gjort några åkturer med hans motorcyklar.
Fina hojar som jag blev så förtjust i.
Framförallt Yamahan som var min favorit.

Nu är han sjuk min vän.
Jag har ännu inte hälsat på honom.
Det blev inställt tidigare då han inte orkade med besök.
Gör ett nytt försök i helgen.
Saknar honom och våra energigivande, härliga motorcykelturer

Idag efter jobbet då vi kommit hem ordnade jag med mat som vi satt och åt på vår balkong.
Det var väldigt varmt ute.
Sambon var jättetrött då han gått upp mitt i natten för att jobba.

Jag hade inte tänkt göra så mycket denna fredagseftermiddag.
Kände mig uppgiven med det jobb jag har ännu under några veckor.
Mängden ärenden är så stor att jag kroknar under bördan.

Försökte tänka på annat.
Tanken var att jag skulle hämta Alfred Sävsjö imorgon Lördag från Malingsbo Camping.
Kände där jag satt och slappade i soffan att det skulle jag ju kunna fixa redan idag.

Så blev det.
Packa ner vattenflaska och tog bilen och for iväg.
Ringde mamma från bilen.
Väl framme var det bara att packa ihop det sista.
In med grillen in i vagnen.
Upp med stödbenen.
Bort med elkabel
Läste av elmätaren. Kasta skräp och gick på toa. Koppla på vagnen på bilen.

Körde till receptionen.
Fick där en stor kram från en av ägarna.
Kändes riktigt vemodigt att måst lämna detta härliga ställe.
Men vi hinner ju inte vara där.
Blev bara ett stressmoment.

Vi sade hejdå vi ses igen.
Kanske hyr vi stuga nångång, vem vet.

Styrde hemåt. Ringde kärestan.
For till dottern med cafegrupp och dammsugare. Dem fick hon.
Fortsatte hem och lastade ur grillen ner i källarförrådet.
Sedan rullade jag vidare till sonen och hans familj på landet.

Det var dit Alfred skulle flytta.
Våra vägar skulle skiljas nu.
Alfred skulle säljas.
Kändes så bra att veta vilket bra hem han får. Han kommer till användning.
Inte som med oss, bara sporadiskt med långa uppehåll

Han blir en del av familjens hem där på landet. Redan nu högt älskad.
Svärdottern och jag satte honom på en tillfällig uppställning.
Veva ner stödbenen och visade det som jag lämnat kvar i vagnen.

Sedan for jag hemåt med grejer i bilen.
Orkade inte ta in mer än ett par kassar.
Tar resten imorgon.

Nu ska jag smälta detta några dagar.
Vi gör upp affären under nästa vecka.
Då sker ägarbytet.

Alfred har flyttat.
Min fina älskade husvagn

Det är ingen enkel uppgift att sova med denna värme.
Hela natten står pelarfläkten igång i vårt sovrum.
Hade vi inte den så skulle det vara stora problem.

Gårdagens arbete var verkligen tärande för min själ.
Det märks så tydligt hur alla lider av värmen.
Människor är trötta, irriterade och griniga.
Kunderna klagar på precis allt.
Förarna mår dåligt. Bussarna far illa av värmen.
AC anläggningar lägger av på grund av överhettning.

Inget i vårt land är gjort för att klara sådan värme.
Igår hade döttrarna och barnbarnen +35 på Öland i skuggan.
Vi hade +32 här.

Jag städade vårt kontor på jobbet igår och det var tufft.
Att anstränga sig fysiskt i värmen är inte att föredra. Svetten forsade om mig av den lilla ansträngningen.
Cyklade till och från jobbet som jag nu gör varje dag.
På morgonen helt ok men eftermiddagen är en prövning.

Rakt in i duschen när jag väl är hemma.
Cyklar fort för att undkomma solen.
Mår illa i den direkta hettan från solens strålar.

Undrar hur många hudcancerfall denna sommar kommer att frambringa.
Hemskt att tänka så men ren fakta.
Att hela tiden ha full sol är inte bra för någon av oss.
Hoppas föräldrar har förstånd att skydda sina barns hud.

Idag kommer jag att jobba med Kundsupport.
Skulle kört egentligen men fick bortbytt då jag har så grymt mycket att göra.
Är överhettad i hjärnan efter alla negativa mejl dagarna i ända.
Räknar dagar till jag befrias helt från denna tjänstgöring.

Visst är det så som många säger att jag inte ska ta åt mig av allt som skrivits i affekt.
Men när man sitter dag ut och dag in med detta så går det inte att bara rycka på axlarna och tro att det bara försvinner.
Jag påverkas.
Blir ledsen av de elaka kommentarer som skrivs om mina kollegor, mina vänner

Nu är det inte många dagar kvar.
Sedan gäller busskörning för hela slanten.
I ny regi, nya kläder, nytt tänk och framåtsträvan.

Igår kväll var det åskväder som smög in över stan. Det mullrade och blixtrade så jag satt på balkongen och såg på skådespelet över himlen.
Kom lite regn och luften blev lite friskare en kort stund.
Det försvann snabbt i fjärran.
Skulle behövas ett rejält oväder för att rensa luften.
Bra att det kommer lite regn iallafall.

Idag efter jobbet har vi tvättstuga.
Mycket tvätt från det jag tog hem från husvagnen.
Sängkläder vi svettas ner, badlakan från detta eviga duschande.
Tre duschar för mig igår.

Helgen är ledig.
Nån av dagarna hämtar jag husvagnen.
Den ska till sonens familj i Sevalla.
De köper vagnen av mig.
Sedan behöver vi inte känna stress över att vagnen bara står på campingen och vi inte hinner vara nåt där.

Det som skulle bli så härligt med ledig tid där hela sommarsäsongen, blev en stor flopp och ekonomisk förlust för oss.
På grund av att våra arbetsscheman plötsligt gjordes om.
Med arbete varannan helg.
Tack Swebus/Nobina.
Som en stor käftsmäll.

För oss en förlust på närmare 10.000 kronor i en säsongsavgift på campingen som vi aldrig hinner använda.
De lediga helger vi har går åt till att göra det vi inte hinner och orkar under arbetsdagarna.

Så vi säljer husvagnen.
Den blir bara stående för oss.
Bättre att de som har användning för den få den istället till sig.

Så i helgen blir vi utan husvagn
Den blir såld.
Min fina Alfred flyttar ifrån oss.
Allt plockade jag ner förra helgen.

Vem vet hur framtiden ser ut.
Kanske kan vi köpa oss en annan pärla framöver.
Vi väljer leva utan vagn några år först.

Vi har troligtvis en annan kamp framför oss min älskade och jag.
En kamp med hälsan.
Väntar på att få komma in på ordentliga undersökningar för att påbörja en livsviktig behandling.
Sjukvården går på knä så en väntan gäller först.

Vi ber och hoppas.
Vad som än händer så står vi starka tillsammans.
Livet är ingen dans på rosor.
Vi kämpar som vi gjort hela tiden.

Detta kommer vi att klara, tillsammans.

Viljan att överleva är starkare än något annat.
Hösten bär med sig en tung tid...

Augusti månad är för mig favoritmånad på året.
I vanliga fall står naturen i full blom och skördarna med frukt, grönt och rotfrukter börjar vara klara

Nu är det ju torrt och missväxt på mycket tyvärr, efter denna varma och regnfattiga sommar.

Jag älskar Augusti månads kvällar.
De börjar vara mörka, svala och sammetslena.

Jag far illa i denna värme.
Har aldrig varit en vän av höga temperaturer.
Nu har det varit och är extremt.
Svettig och klibbig dygnet runt.
Dålig sömn och orken obefintlig.

Augusti är välkommen.
Det har utlovats lite svalare väder efter denna vecka.
Längtar efter det.

Dessutom är det extra för oss iår.
Vi övergår i en ny anställning på jobbet.
Vi blir Axelssons från och med 27/8.
En ny tid börjar, en spännande tid.