På Lördagen då vi anlände till Kiruna var det ca -12 grader och garanterat myggfritt.
Vi ordnade först av allt med handrosor till oss att lägga som avskedshälsning på kistan.

Vi mötte upp min dotters far och hustru utanför kyrkan och gick så in i samlad trop.
Stunden kändes både skrämmande och fin.
Att vi samlats där 140 mil hemifrån var en självklarhet för oss.
Vi var där för att säga hejdå till vår fina vän M som lämnat oss på jorden.

Denna dag skulle vi tillsammans alla i kyrkan, ge henne i Guds händer och till den eviga vilan.

Väl inne i kyrkan möttes vi av T som som är hennes man och deras tre vuxna barn
Många kramar och tårar.
Mitt i detta en glädje för återseendet med oss söderifrån landet.
Det finns inte ord för de känslor som omgav oss alla i stunden.
Vi ville som krama in energi och tröst till dessa underbara människor som stod där med sin enorma sorg och saknad.

Hustru, mor, mormor och farmor som lämnat dem alla i en tung chock och förtvivlan.

Vi satte oss långt fram enligt familjens önskan.
Mycket människor hade samlats där i den vackra kyrkan och avskedet av vår vän.
Barn grät och stunden var tung.

Längst fram under den vackra altartavlan vilade så M i sin vita kista.
Så vackert allting.
Med blommor och ett foto på den bortgångne.

Hela cermonin var sedan stillsam lång och vacker. Djupa känslor och många tårar.
Vackra ord och gripande, talande musik.
Texter som berörde, lyfte och gav kraft för alla att blicka framåt.
Bortanför det sorgesamma.
Framåt till ljuset och livet.

Hennes egna ord fanns där i kyrkorummet.
Orden hon ville lämna efter sig till oss alla som var kvar här på jorden.

Vördnaden till livet och glädjen fanns i allt.
Det var så hon levde och ville nu att vi andra skulle fortsätta med.
Ta tillvara varje stund i livet.

Hon var själv en varm och god människa.
Envis och underbar levde hon det liv hon själv ville ha, med sina nära och kära.
Med sina vänner, sitt arbete och de intressen hon hade.

Nu hade hon gått vidare och fanns inte mera bland de sina, bland oss.

Min egen känsla var en stor saknad.
Hon var ju inte där med sin familj, med sitt leende ansikte och sin energi.

Den smärta och sorg som familjen bar på sina axlar och i sitt hjärta, ville jag hjälpa att bära men visste inte hur.
Sorgen och förtvivlan hos hennes man, vår fine vän, var så hemsk att se och inget annat kunna göra åt än att bara krama och hålla om när det gavs tillfälle till det.

Efter kyrkan bar så de närmaste ut kistan till bilen utanför och blommorna likaså.
I karavan for vi så vidare till den vackra kyrkogården för gravsättning.

Det var kallt och friskt när vi alla gick efter bilen med henne i kistan först, till den plats där hon skulle få sin eviga vila.
Själen hade redan gått för länge sedan, nu var resten redo att lämnas till jordefriden.

Cermonin där var kort och ännu en gång väldigt känslosam
Alla lade sina avskedsblommor på kistan som redan låg en bit ner i graven.

För mig var detta första gången jag upplevde en jordbegravning.
Kändes lite obehaglig då det väckte hemska minnen från de mardrömmar jag hade som barn när min egen far gick bort och jordbegravdes.
Jag var aldrig med på den begravningen.
Den valde jag bort då.
Klarade helt enkelt inte av det.

Nu var allt väldigt fint och stillsamt
Alla stod i vördnad och tog det ett sista farväl och gick sedan därifrån.

Prästen och jag gick och pratade på väg till bilarna. Hon var verkligen toppen
Så närvarande i sitt arbete och sådan tröst för de anhöriga.
Fantastisk människa som säkert gav sitt yttersta i sitt Gudskall.

Alla samlades sedan i Församlingshemmet.
Där bjöds på landgång och några tal hölls.
Gåvobrev och hälsningar i mängd lästes upp.
Pengar hade skänkts till cancerfonder, hjärnfonden och en massa andra ställen där forskning pågick om våra vanligaste sjukdomar som tog många liv.
Vi gav till Hjärnfonden.
Kändes närmast för oss

När allt sedan var över där tog vi beslutet att börja åka hemåt
Det var eftermiddag och vi hade de 140 milen hem att avverka innan Söndag kväll.

Kramar i mängd igen och varma ord
Vi alla var medtagna av stunden.
En del skulle senare mot kvällen samlas hos familjen.
Från oss blev min dotters far och hustru kvar. De skulle flyga hem nån dag senare.
Vara kvar som stöd för familjen

Nu var vår vän överlämnad och vi kunde gå.

En fin människa hade lämnat det jordiska och kvar låg en sorg och saknad.
Hennes ord följer med oss vidare i livet.

Lev fullt ut.
Lev och var glad, le och skapa din egen lycka. Älska och må bra.

Den text jag lägger med här i bloggen är hennes egna ord.
En text som berör djupt, som öppnar själen inför det fortsatta.

Vila i Frid du Älskade vän

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter att ha blivit hämtad av mina tjejer på Måndag eftermiddag 8/4 så kunde jag vara lite ledig. Hade först under Måndagen efter jag sovit 5 timmar, städat ur rummet jag sovit i. Det var nog evigheter sen den fått sig en ordentlig städning. Nu b...

Söndagen blev en riktigt spännande och rolig och lång dag. Vi checkade ut och lämnade hotellet för att spela de två sista matcherna. Tjejerna jätteduktiga och gick till Final. Den spelades ganska sent och vanns av Täbytjejerna överlägset. Så ...

Fredagen och Lördagen var fylld av glada pigga tjejer. Det spelades två matcher per dag och för mig blev det mycket väntan som jag ägnade åt att se på matcherna, städa buss, ha bussen öppen och varm så tjejerna kunde vila och torka matchtröjorna i me...

Den 4/4 körde tjejerna mig till depå Håbo buss utanför Bålsta för min första körning för det bolaget. Tjejerna behövde bilen hemma och jag hade ju ingen nytta med den när jag skulle iväg i flera dagar i busskörning. Installerade mig först av al...

Fast jag var bortrest i jobb hela Påskhelgen så jag missade allt påskfirande hemma med allt vad det brukar vara. Äggletning, påskbuffe och påskgodis. Nu hade tjejerna en överraskning åt mig när jag kom hem. Dem hade sparat mat åt mig från buffen...