Alla inlägg under december 2018

Av Sirpa - 12 december 2018 16:01

Ligger nerbäddad i min lilla pyttehytt på Ms Eckerö.

Startade imorse från Västerås med bussen.
Tom till Köping där jag började ta ombord gäster.
Vidare Hallstahammar, Västerås och sist Enköping gamla busstation.

Stannade till vid macken i Uppsala.
15 minuters paus.
For vidare mot Grisslehamn
Full buss med glada och goa gäster.
Förväntansfulla och hungriga på julbordet ombord.

Vi chaffisar ställde bussarna, checkade in våra gästers listor och gick snart ombord
Snabbt av med jackan i hytten och väskan parkerad.
Mat i kafeterian stod på tur
Var inte sugen alls på julmaten.

Åt spätta med stekt potatis och sås.
Riktigt gott.

Handlade godis i taxfree innan sovdags.

Tänker nu sova en timme eller två.
Det blir sent hem inatt.
Lämnar nog depån vid 1 tiden och går hem i natten.
Åkte buss till jobbet.

Av Sirpa - 12 december 2018 07:40

Tisdagen blev mycket trevlig och givande.
Björks hade samlat ett gäng förare som antingen var intresserade av att börja köra beställningsköringar eller redan gjorde det sedan en kort tid tillbaka.

Jag hör ju till de sistnämnda.
Har kört i drygt två månader nu och vill gärna lära mig mera.

Intressant att se upplägget från kundens beställning till färdig körorder som kommer i mina händer.
Det är inte enkelt någonstans.
Mycket kan förändras under färd och tiderna stämmer sällan från det som lagts i grunden.

För mig känns detta mera som en utmaning än något annat
Att ha en grund och därifrån kommer sedan det spännande i vart jag egentligen hamnar.

Vill jag ha en stabil körning och en dag med tid som håller får jag köra annat än beställning då.
Inte svårare än så.

Förmiddagen ägnade vi till det teoretiska.
Bjöds på sallad och bröd av jobbet.
Tacksam över det, slippa ha med eget.

Eftermiddagen åkte vi så ut i en buss.
Var ich en hade fått en egen adress att hitta till, köra själv och först söka informationen för att se färdvägen.
Sedan körde vi, en och en till sin egen adress.

Vi fick alla lära oss många typiska ställen i stan som vi kunde få körningar till.
Trånga ställen, återvändsgator och hinder av olika slag.
Jättespännande.
Jag tror många av oss var lite nervösa då vi samtidigt kollades upp hur vi var som förare och hur vi gav presentation och information i microfonen.

För mig var detta vardagsmat.
Jag älskar ju mitt jobb, att köra och att möta kunden.
Prata microfon är ju min grej dessutom.
Ordentlig, trevlig info är A och O för en bra resa.

M som sedan gav feedback var ett stort leende bara då vi satt bak i bussen och jag fick mitt betyg.

Trötta och nöjda återvände vi till depån.

De som ledde denna utbildning var toppen.
Visste vad de talade om då de var själva förare med stor rutin.
Lugna och fina framförde de det som vi behövde få veta.

Bra Björks!
Oerhört värdefullt för oss nya.

Av Sirpa - 11 december 2018 06:27

Gick under Måndagen som i ett trött töcken.
Vaknade tidigt men var definitivt inte utsövd.
Så mycket som rör sig i tankarna.

Den begravning vi var på i helgen och de möten vi hade med älskade vänner i stor sorg och saknad efter sin mor och hustru, gav mig mycket att fundera över med livet och döden.

Det känns stundtals som att det inte finns en rättvisa någonstans.
När en människa, mitt i livet slits bort hastigt. Skoningslöst och hårt.
Som lämnar efter sig mängder med nära och kära som står förlamade av sorg och saknad.

En människa som hade planen klar att efter ett liv i förvärvsarbete, gå i pension till våren och ägna sin tid åt barn, barnbarn och övriga intressen.
Nejdå, så fick det inte bli
Hon slets bort från de sina istället
Helt och hållet.

Endast 62 år gammal lämnade hon livet.

I min hjärna vill detta liksom inte in för att accepteras.

Att se och känna sorgen hos dem som lämnades kvar på jorden tog fullständigt andan ur mig.
Jag ville stå upp och bara skrika
VARFÖR!!???

Det går inte att förstå, hur gärna man än vill.
Detta fyllde min dag i tankarna.

Likaså mitt eget liv, hur det ser ut just nu.
En oro och främmandeskap inför något vi inte förstår eller kan få chansen att göra något åt, bearbeta.
Min käresta mår inte bra.
Något är fel och vi vet inte hur vi skall ta i detta
Frågetecknen är många och dagens sjukvård är så bristfällig att hjälpen dröjer.

Detta sliter så oerhört på oss båda.

Han är dessutom en man som är van att fixa allt ensam.
Jag ställs utanför, orolig och oförstående.

Under dagen som gick plockade jag med hushållet.
Tvättade 9 maskiner tvätt.
Bäddade rent och dammsög överallt.

Jag var jättetrött så efter lunchen fick det bli en stunds sova.
Vaknade lika trött och ledsen

Tog upp granen och satte upp.
Nova nyfiken på den och senare klädde vi den fint hon och jag.
Hon såg storögt på den när ljusen tändes och allt som glittrade.
Bet lite i ett pynt som mitt barnbarn gjort.

Sedan lade hon sig i sitt älskade fönster och sov utsträckt på varma fönsterbrädan.

Tog mig glögg och smörgås på kvällen innan jag redan vid 21 tiden uppsökte sängen
Somnade som en stock.

Att greja hemma med hushållet är min terapi. Jag hinner tänka och känna, sortera tankar och komma till lösningar.

Känner mig tacksam över att vi gjorde resan upp till Kiruna.
Någon mening var det med detta också som med allt som sker

Av Sirpa - 10 december 2018 16:00

Efter begravningen i Lördags i Kiruna, startade vi så färden nedåt landet.
Redan där snöade det en del och det tilltog vartefter.
Snöröken och dåliga sikten var återigen ett faktum.

Ställde mig i det skedet frågan till mig själv om jag verkligen skulle hinna hem till det var dags att jobba på måndag morgon 4.45

Mådde inte bra alls efter all sinnesrörelse dagen bjudit på.
Redan då var vi alla tre i bilen trötta och nedstämda.
Inget blev bättre då vi försökte boka hotell i Luleå men hittade inget ledigt.

Körde på vidare och dottern letade hotellrum. Vi måste ju ha någonstans att sova då jag aldrig skulle mäkta med att köra hela sträckan hem.
Jag hade dessutom ingen mobiltäckning då jag har 3 under många timmar.

Gjorde några korta stopp för toabesök och bensträckare.
Riktigt jobbigt att köra men vi hade ju inte något att välja på.
Ringde jobbet och berättade hur situationen var och de plockade bort jobbet för mig på måndagen.
Det lättade upp väldigt för oss.
Vi hade inte lika tuff tidspress som innan.

Hem måste vi till senast söndag kväll då lillan hade skola måndag morgon.
Hotell fick vi till sist efter några timmar i Umeå.
Scandic syd Umeå.
Vi körde på mil efter mil.
Elsa saab kämpade på i snön och jag kände hur mina krafter stundtals ebbade ut rejält.
Fick dem åter med lite godis och frukt i bilen.

Snön övergick så småningom i regn och slask. Graderna blev varmare ju längre ner i landet vi kom.
23.30 landade vi så på hotellets parkering och släpade oss in med vår packning.
Regnet hällde ner och den snö som kommit låg som en blöt sörja överallt.

Checkade in hos en trevlig receptionist vars man var snöplogare och skulle ut om ett par timmar för att röja upp på vägar.
Hon tyckte så synd om oss som kom från det hemska väglaget.
Såg hur trötta vi var alla tre.

Väl på rummet var det bara att kravla ur kläderna som jag hade kvar på sen begravningen.
Bytte om för att hämta mera saker vi glömt i bilen. Fixade till kaffe.
Köpte med mackor från receptionen.

Fick lite krafter åter igen av starkt kaffe.
Jag var så glad över att vattekokaren och instantkaffe var med.

Tjejerna hade redan krypit ner i bäddarna och lillan sov trött.
Klockan var då efter midnatt.
Jag somnade också så småningom.
Kropp och knopp var så uppe i varv och spänd efter den jobbiga körningen.
Vi hade avverkat 60 mil den dagen.
Med resa från Gällivare till Kiruna på morgonen.
Begravningen sedan innan avfärd.

Vi hade pratat mycket i bilen under färd om begravningen.
Hur mycket vi saknade M under de timmar vi var där.
Känslan av tomhet var påtaglig.
En så stor och viktig bit i den familjen var borta.
Underlig känsla.
Somnade totalt utmattad till sist.
Tyst och bra hotell.

Vaknade redan vid 5.30 på morgonen.
Kunde inte somna om.
Låg och bloggade innan jag tog mig upp för att fixa morgonkoppen kaffe.
Då var klockan vid 7.30 och tjejerna började vakna till.
Jag tog en välbehövlig dusch innan det var dags för frukost.

Unnade oss en riktigt lång och god frukost.
Vi behövde fylla på energidepåerna inför resan vidare nedåt landet och hem.

Stimmigt och rörigt i frukostmatsalen då det var mycket folk på hotellet.
Fullbokat skulle jag tro.
Det jobbiga vädret styrde folks resande en hel del.

Vi packade och gjorde oss klara för att fortsätta. Checkade ut och tackade för oss
Körde fram bilen då regnet hällde ner.
Sedan vidare ut på E4 för att bränna mil.
Nu var det lättare att köra då det snart blev ljust och vägen bättre

Tankade, stannade och åt lunch.
Några korta stopp till innan vi var i Gävle.
Då var det mörkt igen och vi kunde köra med extralysena på.
Det gick ju inte när det snöade.

Körde på mil efter mil.
Lillan sov stundtals. Annars satt hon och ritade, målade och sjöng i baksätet.
Vi var jättetrötta och less på att resa.
Längtade hem.

Det var en befriande känsla att köra in i Västerås efter alla de timmar vi farit fram på vägarna.
Trafiken var hård och pressande från Gävle och hem.
Söndag och stressade människor hela vägen.

Lastade över tjejernas saker i deras bil och for sedan hemåt.
Bar upp mitt pick och pack hem innan Elsa kördes i garage.
Resan på 280 mil var över.
Hemma väntade en ostädad lägenhet och ett berg av tvätt.

Jag var helt slut....

Av Sirpa - 10 december 2018 06:37

På Lördagen då vi anlände till Kiruna var det ca -12 grader och garanterat myggfritt.
Vi ordnade först av allt med handrosor till oss att lägga som avskedshälsning på kistan.

Vi mötte upp min dotters far och hustru utanför kyrkan och gick så in i samlad trop.
Stunden kändes både skrämmande och fin.
Att vi samlats där 140 mil hemifrån var en självklarhet för oss.
Vi var där för att säga hejdå till vår fina vän M som lämnat oss på jorden.

Denna dag skulle vi tillsammans alla i kyrkan, ge henne i Guds händer och till den eviga vilan.

Väl inne i kyrkan möttes vi av T som som är hennes man och deras tre vuxna barn
Många kramar och tårar.
Mitt i detta en glädje för återseendet med oss söderifrån landet.
Det finns inte ord för de känslor som omgav oss alla i stunden.
Vi ville som krama in energi och tröst till dessa underbara människor som stod där med sin enorma sorg och saknad.

Hustru, mor, mormor och farmor som lämnat dem alla i en tung chock och förtvivlan.

Vi satte oss långt fram enligt familjens önskan.
Mycket människor hade samlats där i den vackra kyrkan och avskedet av vår vän.
Barn grät och stunden var tung.

Längst fram under den vackra altartavlan vilade så M i sin vita kista.
Så vackert allting.
Med blommor och ett foto på den bortgångne.

Hela cermonin var sedan stillsam lång och vacker. Djupa känslor och många tårar.
Vackra ord och gripande, talande musik.
Texter som berörde, lyfte och gav kraft för alla att blicka framåt.
Bortanför det sorgesamma.
Framåt till ljuset och livet.

Hennes egna ord fanns där i kyrkorummet.
Orden hon ville lämna efter sig till oss alla som var kvar här på jorden.

Vördnaden till livet och glädjen fanns i allt.
Det var så hon levde och ville nu att vi andra skulle fortsätta med.
Ta tillvara varje stund i livet.

Hon var själv en varm och god människa.
Envis och underbar levde hon det liv hon själv ville ha, med sina nära och kära.
Med sina vänner, sitt arbete och de intressen hon hade.

Nu hade hon gått vidare och fanns inte mera bland de sina, bland oss.

Min egen känsla var en stor saknad.
Hon var ju inte där med sin familj, med sitt leende ansikte och sin energi.

Den smärta och sorg som familjen bar på sina axlar och i sitt hjärta, ville jag hjälpa att bära men visste inte hur.
Sorgen och förtvivlan hos hennes man, vår fine vän, var så hemsk att se och inget annat kunna göra åt än att bara krama och hålla om när det gavs tillfälle till det.

Efter kyrkan bar så de närmaste ut kistan till bilen utanför och blommorna likaså.
I karavan for vi så vidare till den vackra kyrkogården för gravsättning.

Det var kallt och friskt när vi alla gick efter bilen med henne i kistan först, till den plats där hon skulle få sin eviga vila.
Själen hade redan gått för länge sedan, nu var resten redo att lämnas till jordefriden.

Cermonin där var kort och ännu en gång väldigt känslosam
Alla lade sina avskedsblommor på kistan som redan låg en bit ner i graven.

För mig var detta första gången jag upplevde en jordbegravning.
Kändes lite obehaglig då det väckte hemska minnen från de mardrömmar jag hade som barn när min egen far gick bort och jordbegravdes.
Jag var aldrig med på den begravningen.
Den valde jag bort då.
Klarade helt enkelt inte av det.

Nu var allt väldigt fint och stillsamt
Alla stod i vördnad och tog det ett sista farväl och gick sedan därifrån.

Prästen och jag gick och pratade på väg till bilarna. Hon var verkligen toppen
Så närvarande i sitt arbete och sådan tröst för de anhöriga.
Fantastisk människa som säkert gav sitt yttersta i sitt Gudskall.

Alla samlades sedan i Församlingshemmet.
Där bjöds på landgång och några tal hölls.
Gåvobrev och hälsningar i mängd lästes upp.
Pengar hade skänkts till cancerfonder, hjärnfonden och en massa andra ställen där forskning pågick om våra vanligaste sjukdomar som tog många liv.
Vi gav till Hjärnfonden.
Kändes närmast för oss

När allt sedan var över där tog vi beslutet att börja åka hemåt
Det var eftermiddag och vi hade de 140 milen hem att avverka innan Söndag kväll.

Kramar i mängd igen och varma ord
Vi alla var medtagna av stunden.
En del skulle senare mot kvällen samlas hos familjen.
Från oss blev min dotters far och hustru kvar. De skulle flyga hem nån dag senare.
Vara kvar som stöd för familjen

Nu var vår vän överlämnad och vi kunde gå.

En fin människa hade lämnat det jordiska och kvar låg en sorg och saknad.
Hennes ord följer med oss vidare i livet.

Lev fullt ut.
Lev och var glad, le och skapa din egen lycka. Älska och må bra.

Den text jag lägger med här i bloggen är hennes egna ord.
En text som berör djupt, som öppnar själen inför det fortsatta.

Vila i Frid du Älskade vän

Av Sirpa - 9 december 2018 07:47

Ibland går inte allt som man tänkt sig och orken tryter, man räcker inte riktigt till.
Så blev det nu, denna helg.
Kommer att skriva två blogginlägg om detta då det är mycket.

Med sambons bil i mina händer lämnade jag Västerås fredag 7/12 vid 3 tiden på morgonen.
Styrde mot Ramnäs för att plocka upp dotter och barnbarn.
Vi skulle till slutdestination Kiruna för att ta farväl av en älskad vän som hastigt rycktes bort från livet.

En chock för oss alla och för mig kom genast beslutet att jag vill vara med när hon överlämnades i Guds händer och den eviga vilan.
Dottern kände på samma sätt och vi planerade och undersökte de möjligheter vi hade för att resa upp till Kiruna.
Flyg blev för dyrt och dessutom hade vi fått lov att däruppe hyra bil för att ta oss fram.
Så det valde vi bort.

Sambons Saab var det bästa alternativet med sin fina väghållning och trygghet på vägen om olyckan var framme.
Elsa åtog sig jobbet att ta oss dit och hem.

Vi valde att åka inlandet då det kändes rätt i stunden och det rådande väglaget.
E4 lockade inte med sin stress och hets.

Resan upp till vårt delmål Scandic Gällivare gick bra.
Vi gjorde korta stopp för toabesök och bensträckare.
Mat hade vi med oss och kaffe.
Barnbarnet pysslade med sitt i baksätet.
Hon älskar att åka bil och är van vid det.

Väl framme i Gällivare vid 20. 30 tiden på kvällen så blev det vila ganska bums.
Tiden hade dragit ut på grund av att det snöade de 5 sista timmarna innan ankomst Gällivare.
Vi tog det lugnt och körde med säkerhet.
Snörök och väldigt dålig sikt.

Från att ha åkt hemifrån och + grader, barbacke och duggregn till -10 grader och snö tog det många långa timmar.
Vi ville komma fram tryggt och säkert.
Det var viktigast.

Jättemysigt hotell med härlig receptionist.
Hon tog hand om oss på bästa tänkbara sätt.
Gjorde kväller med kaffekopp på rummet.
Kokkorv och bröd. Frukt och bulle.
Korven värmde vi i thermos med kokande vatten.

Vi pratade om våra timmar upp till Gällivare.
Planerade nästa dag, hur vi skulle lägga upp det tidsmässigt.

Vi hade under vår färd upp nästan kört ihop med en Kungsörn som majestätiskt lyfte från sidan av vägen och flög ut framför oss.
Med en vingbredd på säkert 1. 5 meter var fågeln en imponerande syn.
Jag bromsade rejält för att inte skada den vackra örnen.
Den var så vacker.

Sedan på ett ställe fick vi en smäll mot Elsa då något kom flygande emot oss från en mötande bil.
Det snöade då ymnigt och vägen var full av isklutar som släppte från långtradare och låg där stenhårda och farliga
Smällen kom mot förardörren och när vi stannade en stund senare såg vi att vänster backspegel fått sig en smäll.
Själva kåpan hade sprickor i sig.

Kändes inte kul alls att ha fått en skada men vi var glada att denna inte landade mot rutan för smällen var så kraftig att vi nog fått rutan krossad.

Jag lyckades också skada mitt högerknä då jag halkade till vid ett av våra korta stopp och vred till knät så det drog in som en kniv i den.
Jösses vad det gjorde ont.
Den smärtade sedan vid varje sidorörelse så jag var tacksam att Elsa har automatlåda.
Farthållaren gick inte att använda då väglaget krävde så varierad körning.
Snöröken hindrade detta.
Varje lasbil vi mötte gjorde att vi måste bromsa in och låta snöröken lägga sig för att vi skulle se något.

Mörkret lade sig så snabbt vartefter vi åkte uppåt.
Extralysena fick jag ha övertäckta då de inte gick att använda i snöfallet.
Blev bara som en vit vägg framför.

Vi somnade efter 23 nångång efter att ha bestämt att vi ska vara klara för avfärd klockan 8 på morgonen.

Vi hade tid i Kiruna att passa.
Senast 10.15 ville vi vara där då begravningen började 11.00
Vi skulle köpa handrosor åt alla innan dess.
Blommor hade jag förmedlat redan tidigare.
Likaså en gåva till Hjärnfonden.

Vaknade bara 4 timmar senare igenomsvettig efter mardröm.
Drömde att vi inte hunnit fram till begravningen. Att vi inte varit med och tagit farväl av vår älskade vän.
Den oron som drömmen gav tog min sömn helt.
Gick upp redan 4.30 och fixade kaffe till mig.
Tjejerna sov lite till. Jag tog en dusch.

När alla vaknat och vi var klädda för dagens kommande uppgifter så intog vi i lugn och ro frukost.
Lugnt och skönt vid frukosten med bara några gäster till.
Vi åt så tidigt då vi behövde iväg.

Jag mådde lite illa och hade svårt få något i mig. Åt bacon som gav salt och gjorde att jag mådde bättre.

Elsa väntade utanför täckt av snö.
Lätt snö då det var -10 ute.
Friskt och skönt. Snöade lite när vi lastade och klara åkte mot Kiruna vid 8 tiden.

Mycket bra hotell och vi kände oss redo för dagen.
Lite trötta och nervösa men vid gott mod.
Vi skulle få träffa älskade vänner som vi känt i så många år.

Kom till Kiruna vid 9.30
Resan dit gick så bra. Inga stopp eller hinder och fint vinterväglag.
Älskar de riktiga vintervägarna norröver.
Slippa salt och slask.

Vi köpte rosorna och förenades sedan med mina barns far och hans hustru vid Kiruna Kyrka.

Här stoppar jag detta inlägg för att samla kraft till det som vi sedan var delaktiga i.
Det följde känslomässigt både glädjande och fullkomligt utmattande timmar.
Hjärtat hotade med att brista av förtvivlan gång på gång....


Av Sirpa - 5 december 2018 04:39

Älskar doften av Hyacinter som vi just nu har hemma. Fyra stycken som jag köpte med blommorna änni i knopp.
Två av dem är nu i full blom och sprider sin juliga doft härhemma.

Jag älskar Julen som jag firar mest hela December med början dagarna innan Första Advent.

Tyvärr är det ju så mycket människor och djur som inte tål doften.
Min syster var en av dem.
Köpte bara julgrupper utan Hyacint åt henne igenom åren.

Njuter nu i fulla drag.
Vaknade 4 imorse redan, helt utsövd och gick upp till Novas förtjusning.
Lade mig så tidigt igår kväll efter en något hektisk dag på jobbet.
Så kudden var en skön plats redan efter 21 igår.

Tycker om den här tystnaden som råder innan dagen vaknar.

Ett ljus tänt, doften av hyacint samt god kopp kaffe ger en fin början på denna Onsdag.
Nova sitter i sitt julfönster och tittar ut.
Hon var en sväng ut på balkongen men tyckte att det var för kallt.

Idag blir en annorlunda dag för mig.
Vi kommer på Björks att ha en Tjejdag.
Via Arbetsförmedlingen kommer vi att ha en dag då tjejer är inbjudna för att bekanta sig med bussyrket bla.
På plats kommer också att finnas en grävmaskin och en lastbil.
Prova på bussimulator finns också.

Jag kommer att prata om bussföraryrket som kvinna. Har ju så många års erfarenhet.

Spännande dag.
Hoppas vädret står på vår sida.
Uppehåll och vindstilla är att föredra.
Då blir allt så mycket enklare och trevligare.

Skriver mer om dagen när den varit.
Försöker ta foton på fordon och upplägg.

Nu har sambon vaknat.
Dags att dra igång dagen.
Hyacintdoften hänger kvar i sinnet hela dagen hoppas jag.

Av Sirpa - 4 december 2018 20:34

Idag kändes det lite jobbigt att inte kunna krama om och gratta lillsyrran på hennes födelsedag.

Köpte med vackra rosa rosor och ljus, for till hennes viloplats och pratade en stund med henne där, medans jag tände ljuset och arrangerade rosorna fint i en vas.

Kändes tungt i hjärtat.
Saknar henne jättemycket stundtals.
Framförallt dagar som denna.
Hennes egen dag.

Det brann många ljus redan där.
Ett till lämnade jag som kommer brinna två dygn minst.

For sedan till jobbet.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5
6
7
8
9
10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< December 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards