Alla inlägg den 5 januari 2019

Av Sirpa Niva - 5 januari 2019 14:32

Hade ett bra samtal imorse med mannen jag delar bostad med.
Vi kom överens om att leva som de kompisar vi ändå är, här i trean vi nu har.

Söker efter varsin bostad intensivt och håller oss ur vägen för varann så gott det går.
Ska inte vara några större problem med den biten då vi jobbar olika tider på dygnet.

På så vis spar vi pengar och möda just nu.
Klokt beslut till sist.

Personligen har jag varit helt på tomgång idag. Plockat ner lite ljusslingor, burit ner julgrejer i källaren
Tampats med tårar som envist runnit längs kinderna. Slagits med huvudvärk och berättat för min son vad som hänt.

Äter nu smördegsknutor med ost.
Tänkte bara vila resten av dagen.
Orkar inget mera.
Det här suger musten ur mig totalt
Känns som blodtrycket ligger för högt.
Hjärnstress helt klart.

Vila, mat och dryck idag.
Morgondagen är en ny dag, med nya krafter

ANNONS
Av Sirpa Niva - 5 januari 2019 07:55

Lyckades somna om efter att Nova och jag förflyttat oss till soffan.
Drömde jobbigt och kände mig alldeles tillplattad när jag vaknade vid 6.45

Låg kvar en stund och bara sorterade i hjärnan. Vilket var dröm och vilket var verklighet. Känns lite som hjärnan inte riktigt greja att filtrera allt som nu kommer in.
Den är i stress.

Mycket praktiska lösningar måste ordnas och viktiga beslut tas nu under kommande dagar.
Samtidigt aom jag kommer att jobba heltid.

Våra tillhörigheter ska delas upp.
Det som togs in i boet tar vi med oss förstås.
Sedan får vi fördela resten rättvist.

Nova stannar hos mig då jag är kattmänniskan som ville ha henne till vårt liv.
Nova kan jag inte vara utan. Hon är min fasta punkt i tillvaron nu.
Där är kärleken kravlös.
Jag duger i alla lägen och hon ger så oerhört mycket till mig ständigt.

Denna helg väntar jag på ett svar om en lägenhet som vore toppen för oss.
Kanske lite dyrare än jag tänkt men allt annat perfekt i det läge vi står i nu.
Får svar på måndag.
Funkar det så kan det bli flytt ganska snart.
Hoppas men vågar inte lita på att det går igenom.

Söker vidare under väntetiden.
Nu är det ju helg och alla kontor stängda.

Sitter med balkongdörren öppen.
In strömmar frisk luft och Nova är därute spanande efter morgonpigga fåglar.
Trafiken är lugn och stan sover ännu.
Lördagarna kommer igång lite senare.
Kaffet urdrucket.

Vet inte riktigt vilken ände jag ska påbörja denna dag. Vill hinna få gjort så mycket som möjligt då jag egentligen skulle jobbat idag.
Blev en extra fridag, ofrivilligt.
Den kommer jag att använda på ett bra sätt.
Få igång packning av allt.
Även mina saker som går att stuva undan.

Funderar på att ta en källarröjning också.
Få iväg en del till återvinningen som ska bort.
Sånt är bra att förbereda inför flytt
För det blir det ju de närmaste tre månaderna. Förhoppningsvis snabbare.

Min bil ska besiktigas innan fedruari månads utgång.
Ska se efter en tid någonstans och få det gjort. Vet ju inte om hon går igenom.
Nu bär jag allt sånt ensam igen som jag är van vid.
Som tur gjorde jag mig aldrig praktiskt beroende av mannen jag ännu delar tak med.

Längtar efter våren.
Med värmen och solen går allt liksom lättare
Men ännu är det vinter länge till.
Det spås ju om en vargavinter snart så vi får se när den kommer.
Skulle hålla -30 under en lång period.
Just nu är det plusgrader och igår regnade det.

Min husvagn står undanstoppad i en lada med sin obehagliga fuktskada.
Den kommande säsongen har jag ingen som helst ekonomisk möjlighet att fixa till den. Kostar garanterat över 20.000 att laga till.
Så sommaren får bli jobb och några veckor ledighet.
Ekonomin över på plus är ett måste.

Mycket att klura med så jag står inte sysslolös :) det är då säkert.
I maj fyller jag sedan 60 år och har inte ett öre över för att fira det
Hoppas jag kommit till ro i ett boende och kan själv där ordna med god mat och lite festligheter.
Drömmen om Hurtigrutten och annat är bara att glömma.
Inget får kosta pengar nu.

Mamma blir 80 år nästa vecka.
Hennes present har jag klar.
Firar henne under helgen.
Resan med äldsta dottern till Ullared på Torsdag avstår jag inte ifrån.
Den är planerad sen långt tillbaka.
För oss ett fint tillfälle till gemenskap och umgänge hemifrån.
Dottern kommer att handla mycket till hästen och jag behöver lite underkläder och andra förbrukningsartiklar.

Nova kommer att vara med husse då vi blir borta över natten. Det har han lovat.
Efter hemkomst därifrån får det bli grattandet av gamla mamma.
Jag vet att hon inte vill ha nåt större ståhej så vi gör det enkelt.

Nu ska jag ta tag i denna dag.



ANNONS
Av Sirpa Niva - 5 januari 2019 02:42

Försöker somna om men det är inte så lätt.
Var nyss ut i köket och fixade mig lite rostsmörgås.
Viktnedgången blir inget problem iallafall.
Har tappat aptiten helt och måste verkligen komma ihåg att få något i mig.

Dotter och barnbarn kom över idag några timmar. Vi åkte ut en stund först för att jag skulle komma bort hemifrån.
Åkte ut till Björnöns nya brygga.
Gick med Ludde en stund och bara andades frisk luft
Det småregnade men vi brydde oss inte.
Skönt att komma ut en stund.

Vattnet är ju dessutom mitt andningshål.
Nu ligger isen men det gör ingen skillnad.
Sjöns vatten finns därunder.

Vi åkte sedan hit hem och jag fixade mat åt oss. Hade de inte ätit med mig så hade jag inte fixat nån mat, inte fått i mig något alls.
Nu åt jag lite köttbulle och pasta.

Nova fick lite nattmat också och lade sig sedan i soffan.
Hon har tagit hand om mig hela kvällen.
Det är så faschinerande detta med att djuren känner sinnesstämningar hos oss människor.

På eftermiddagen när hennes husse sov en stund innan nattjobb så ville hon hjälpa honom då han hade rejält ont i magen.
Han avvisade henne hela tiden och hon gick oroligt omkring och visste inte hur hon skulle hjälpa när hon inte fick komma nära honom.
Jag fick lov att plocka ut henne och stänga dörren till sovrummet.

Då satt hon utanför dörren och jamade.
Hon kunde inte förstå varför husse var så konstig mot henne.
Han är ju på väg bort och vill inte längre ha med henne att göra känslomässigt.
Varken mig eller henne.

Nu inatt när Nova låg på min mage så pratade vi.
Jag berättade att husse lämnar oss och att hon och jag kommer att flytta till eget boende, något mindre än det vi har nu.
Hon svarade mig hela tiden med olika läten
Som att hon förstod vad vi resonerade om.
Spann hela tiden.

Sedan tittade hon mig djupt i ögonen med sin kloka blick.
Som för att bekräfta att vi kommer fixa detta.
Vi kommer hålla ihop, livet ut Nova och jag.
Utan henne hade jag haft det fruktansvärt just nu.
Hon tillför så oerhört mycket.
Enorm kärlek och tillit.
Min älskade lilla underbara kattjej.

Om en stund kommer husse hem från jobbet. Får se hur hon beter sig då.
Han har fortfarande ont i magen och behöver snabbt in i sömn då han ska jobba vid lunchtid redan imorgon

Jag får gå med henne till soffan och så sover vi där. Så får husse sin vila utan oss störande.
Vi är ju van vid att sova i soffan Nova och jag.
Efter alla snarknätter som varit det sista året.

Hoppas själv på att få sova några timmar till
Känner att jag har sovit alldeles galet för lite.
Nu borde det gå med lite ostsmörgås i magen så den är tyst och lugn.
Den knorrade innan

Det ringer och tjuter i mitt huvud och i öronen. Stressen inombords visar sig på det sättet. Önskar att det gick stänga av allt nån timme så jag fick lite ro.
Energiåtgången är stor när livet krisar.

Av Sirpa Niva - 5 januari 2019 01:27

Pälsklingen är orolig och beskyddande nu.
Hon förstår smärtan och försöker trösta och hela

Av Sirpa Niva - 5 januari 2019 01:25

Ligger vaken i natten.
Somnade i ren utmattning vid 21 tiden ikväll
Dagen har varit ett förvirrat töcken.

Vilt jagande efter boende så snart som möjligt
Finns ju inte en chans att jag kan bo kvar i den här dyra trerummaren.

Han jag bodde med har hållit på med sitt idag. Jobbar nu natt och vi kommunicerar via sms.
Verkar vara det enda som funkar
Prata öga mot öga fungerar inte utan att vi hamnar i konstigt läge.

Jag står oförstående till det som hänt.
Att jag blir lämnad för att bli skyddad på det sättet, från ett liv i destruktivt tänk.
Att han på detta sätt ger mig ett bättre liv än med honom.
Jag får inte in det i mitt förstånd.

I min värld blir jag lämnad för att jag inte duger längre åt honom.
Att jag inte längre är älskad.
Men han säger något annat.

Vi pratar helt olika språk i våra tydligen helt olika världar.

Så förvirrande.

Men han har tagit steget ut och gått dessutom bakom min rygg och planerat detta utan att göra mig delaktig.
Ordnat boende och dessutom förråd för sina tillhörigheter.

Min tillit är bortblåst vad gäller det vi hade.

All den kamp jag utkämpat i flera år har varit helt förgäves.

Jag fixar detta, helt klart.
Chocken har lagt sig och jag ser mig förvirrat omkring.

Vänner ringer mig och jag får prata av mig
Får bekräftat att jag inte gjort något fel
Men det hjälper en stund. Sedan börjar jag söka fel hos mig igen.
Vad hade jag kunnat göra annorlunda för att utfallet skulle bli annorlunda, ställer jag mig frågan.

Har jag brytt mig för mycket? Eller för lite?
Har jag missat nåt viktigt?

I hans värld finns bara förklaringen att han inte klarar se mig så ledsen och uppgiven, när hans ork tryter under bördan han väljer bära ensam
Jag blir inte insläppt i nånting.
Ställs utanför likt en främling.

Så valet han gör är gjort av ren kärlek är hans ord.

Det tror jag inte på, inte en sekund att den förklaringen är tillräcklig för mig
I sann kärlek bär man bördor tillsammans.
Stänger inte sin livskamrat utanför.

Han har kämpat hela livet ensam och han väljer fortsätta så.
Då får det bli så
Jag måste respektera det valet

Jag hatar bråk och hämnd så det finns inte på kartan för mig.

Vill inte en människa veta av mig så är det bara så.

Livet går vidare oavsett.

Jag måste få kontroll över situationen igen
Stänga känslorna ute ett tag och agera rent praktiskt.

Fick inget jobb imorgon då det inte var några bokningar på den turen till Eckeröbåten.
Så morgondagen får jag packa grejer.
Se till att han kommer iväg snarast möjligt till sin egenvalda tillvaro.
Jag håller inte fast honom.
Alla har en fri vilja att göra vad de vill

Sårad och sargad är jag.
Helt trasig i själen
Det läker men lämnar ärr som ger mig beskydd framöver
Tilliten till män är borta för min del.
Kommer aldrig att lita på en mans ord igen.

Försöker att staplande ta mig framåt nu
Med stöd av dotter, barnbarn och goda vänner.
Jag är jättetrött och tycker inte att jag förtjänar detta.

Men livet går vidare, steg för steg

Av Sirpa Niva - 5 januari 2019 00:37

I ett förvirrat töcken

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9
10
11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23
24
25 26 27
28
29 30 31
<<< Januari 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se