Alla inlägg under januari 2019

Av Sirpa Niva - 8 januari 2019 02:47

Min äldsta dotter sa en sak igår när vi pratades vid i telefonen, som fick mig att tänka till extra.
Jag hade berättat om lägenheten jag kommer flytta till med Nova.
Hur glad jag var och hur fint det kändes med ett eget boende igen.

Hon sa att det var den meningen med att jag skulle hamna hos den hyresvärd jag nu kommer vara kvar hos.

Jag förstod inte riktigt först vad hon menade men det var ju detta med livets krokiga vägar.
Flera år har gått sedan jag valde att släppa mitt trivsamt inledda liv som singel
Jag hade då bestämt mig för att leva ensam.
Kände att jag var färdig med allt vad karlar henne. Behövde inte en man i mitt liv för att fungera fullt ut.
Kände mig redo att bara må gott i ett liv som jag själv styrde över helt.

Nu blev det ju inte så.
Han som nu väljer bort livet med mig dök upp och allt blev ikullkastat
Känslorna tog över, allt förändrades.
Livet blev en enda turbolens under flera års tid och resulterade i att vi flyttade ihop, i denna trea vi nu bor i.
Vi hade härliga drömmar om en lugn och harmonisk framtid, vilket sprack fullständigt då det destruktiva i hans bagage följde med in i vårt gemensamma liv.

Ett bagage som han inte klarar av att släppa.
Som jag hoppades på att han skulle göra efter nåt år. Låta nytt och positivt ta över, men icke.

Slutsumman av denna långa, många gånger riktigt jobbiga färd resulterade i att jag återigen inrättar mitt singelliv i ett mycket bättre boende och ett oerhört mycket mera givande arbete än jag hade då förra gången.
Då bodde jag i en etta i Kungsör.
På en orolig gata som gjorde mig trött och stundtals lite rädd.
Jobbade på lokaltrafiken med körningar som inte gav min själ och kreativitet någonting.
Men jag trivdes ändå för jag styrde mitt liv och min tid själv.
Jag mådde jättebra.

Att livet är en krokig och backig väg att vandra har jag förstått enda sedan barnsben då far dog och lämnade mig vilsen
Jag återkommer till detta ofta.
Denna livshändelse har påverkat mig oerhört som människa.
Där började min kamp i överlevnad.

Där lärde jag mig att livet inte är en rak linje utan fylld av krokar och krön, backar och djupa dalar.
Den egna viljan och valen i livet styrde min väg, blandat med känslor.
Stor lycka, barn, barnbarn ja allt är skörden av egna beslut och val.
Mitt i detta också sorg och perioder av förtvivlan

Mina älskade barn och härliga barnbarn är min grundpelare i livet.
Dem kan jag alla ge mitt liv för.
De är de enda som finns vid min sida i vått och torrt.
Kommer alltid att finnas, så länge jag lever
Allt annat är något som bara hänger med i livet.

Den dröm som fanns om en gemensam framtid med den man jag älskade djupt, den har gått upp i rök
Återigen finns singellivet där likt en trygg famn att återgå till.
För många säkert skrämmande, för mig en skön känsla av frihet

Jag behöver inte bo och leva med en annan människa för att fungera fullt ut.
Gör det bättre för mig själv.
Med min egen värld som ingen kan rubba.
Min styrka som människa har byggts på ännu mera av dessa år.
År som givit mig insikt i hur jobbigt det kan vara med att försöka stå stadig mot destruktiva individers försök att förstöra en stark person.

Jag fixade det, stod pall och står nu på helt egna ben igen.
Ser fram emot min egen struktur i allt.
Egna beslut och utan störningsmoment.
Ingen annan styr mina val och ställningstaganden än jag själv.

Livet är alldeles för kort och värdefullt för att låta styras av svaga individers åsikter och försök att förminska.
Det har jag inte tid med.
Vill inte befatta mig med.
Styrkan och livsviljan behövs till annat.

Där inrättar jag mig nu vartefter igen.
Till det stabila singellivet.
Ännu mera fast besluten att inte ta in någon igen för att rubba min livsfilosofi.
Bygg inre styrka och stanna i det.

Jag är ju en människa som är i behov av egentid allt mera.
Mycket för att jag arbetar med människor i en många gånger hektisk miljö
Då är egentiden så viktig.

Nova och jag blir det team som kommer att samverka i vårt
Ett team av styrka som byggts av vår vilja att leva.

Vi har en stund att vandra nu i ett litet tomrum tills vi kan stänga vår egen dörr och inrätta det liv vi är värda att ha.
Trygghet utan en massa destruktiva individer ikring oss som styr tillvaron.
De är borta nu, med beslutet från Novas husse att låta oss slippa den livsstil han väljer att fortsätta med.

Han gör oss en björntjänst.
Klokt beslut nu med facit i hand.
Nu ser jag med klara ögon på allt.
Vi hoppas och ber bara att det livet han väljer ha ikring sig inte knäcker honom själv fullständigt.
För nu är ju stödet i hans liv inte kvar.
Jo som kompis men inte mer än så.



ANNONS
Av Sirpa Niva - 8 januari 2019 01:48

Lägenheten i grannhuset är min.
Skriver kontrakt efter att jag sett den ikväll vid 18 tiden.
De som bor där nu trivs jättebra och lägenheten är jättefin säger tjejen jag pratade med.
För liten har lägenheten blivit för dem med flera barn som kommer över ofta, så därför flyttar de till större.

Pratade med hyresvärden och hon ville att jag tittar innan vi skriver så jag vet vad jag får.
Kändes verkligen toppen igår när jag fick beskedet.

Meddelade mina barn direkt och han jag delar boende med ännu att det blir flytt för mig till 1/3.
Stora kramar från mina chefer och kollegor.

Fortsatte jobba med det vi höll på med denna dag, städa och tvätta bussar.
Skurade, putsade och fejade många timmar med en buss som var jättesmutsig.
Bagageutrymmen och allt.
Perfekt träning och terapi för mig med alla tankar i huvudet.

Handtorkade alla vägglister, utfällbara bord och golven
Efter att först ha dammsugit hela bussen jättenoga.
Tog ur småmattor och gjorde rent under.
Det samlas mycket i bussar

Funderade samtidigt över hur bra det gått med lägenhetssökandet.
Det kändes ju en stund som att jag hamnat i ett otäckt kärr som jag inte visste hur jag skulle ta mig ur.
Allt kom ju så hastigt med beslutet att inte fortsätta det liv som nu pågick.
Vilken tur att allt hände just nu då denna tvårummare fanns tillgänglig.
Så toppenbra att jag kan vara kvar hos Masmästaren.
Bästa hyresvärden någonsin.

Åkte på eftermiddagen och hämtade en buss från depå Hallstahammar till Västerås för rengöring imorgon.
Kramade på goa kollegor där innan jag körde hem den kalla bussen som stått flera dagar, till Västerås.

For hemåt vid 15.30 efter en fysiskt tuff dag.
En riktigt bra dag som givit mig extra energi från kollegor och varm atmosfär.
Trött och lättade kom ja så hem till en trött katt och sovande nattjobbare.
Fixade mig lite mat
Tog det bara lugnt resten av kvällen.
Lägenhetskompisen åkte till sitt jobb så jag fick ha det lugnt och stilla hemma hela kvällen.
Han hade kört iväg en del av det han packat till ett hyrförråd en bit bort.
Bra att han jobbar på med utflytten.

Var hungrig som sjutton så det fick bli både smörgås och glass innan jag lade mig för natten.
Kändes som kroppen behövde lite extra energi.
Somnade djupt och sov tungt till efter midnatt.
Nova sov på mig mest hela tiden.

Ligger nu vaken ett tag och förser mig med en kopp varmt och gott nattkaffe
Ska upp vid 6 tiden för att jobba vidare med bussrengöring.
Tycker att det är så himla kul att hålla på med.
Ger bra resultat och välbehövligt.
Vi hinner ju inte riktigt hålla efter under intensiva jobbperioder då tiden inte räcker till.
Jag vill ha rent och snyggt.
Dessutom får jag röra på mig på ett sätt som motsvarar gympass.

Umgänget med kollegorna på depån är också betydelsefull
Träffar dem inte så ofta annars när jag kör Eckerö.
Nu ligger båten i docka till 21:a Januari.



ANNONS
Av Sirpa Niva - 7 januari 2019 05:34

Nu har vi båda satt igång att packa ordentligt.
Sådant som inte används är ju lika bra att få ner i kartonger under lediga dagar.

Kommande vecka är en upptagen sådan att det inte ger utrymme för någon packning.
Känns ändå lugnt att vi nu i lugn och ro kan resonera om bodelningen och ta allt på ett vuxet sätt och inte storma iväg som han tänkte göra först.

Vårt gemensamma liv är slut och det är vi införstådda med båda två.
Steget är taget och det finns ingen återvändo.
Inget att försöka reparera eller försöka rädda i stunden.
Jag vill inte längre, det blev för mycket.
Jag klarar inte av att leva i detta kaos som ständigt råder ikring denna människa som jag ännu älskar djupt.

Kommer säkert att göra det resten av mitt liv.
Känner ingen sorg heller just nu.
Mest bedrövelse, ilska och uppgivenhet.
Låter allt bara fortskrida.
Min kämparglöd är borta.

Det som varit är historia.
Nya blad vänds upp och åter 2019 började väldigt dramatiskt må jag säga.

Säkert kommer verkligheten ikapp någonstans och jag vet inte hur jag då kommer att reagera.
Det går inte att i förväg sia om.
Vi är här och nu, det praktiska måste lösas så vi båda kommer vidare

Han har fått sin vilja igenom att fortsätta sin livskamp på egen hand.
Jag ställer mig inte i vägen.
Varför skulle jag.

Jag är stark och står på stadiga egna ben.
Är inte beroende av någon intill mig.
Kommer aldrig att bli.
Det är alldeles för smärtsamt att hänga upp sitt liv på en annan människa.
En dag är denne borta och du står vilsen kvar och kan ingenting.

Mitt hjärta är sårat och sargat, det lever jag med. Det läker med tiden.
Kvar blir ett ärr som säkert skaver ett tag men mjukas sedan upp.

Livet är här och nu.
Situationen är bara att lösa på bästa sätt.
Det andra får vänta

Gårkvällen fick vi packat en del.
Åt mat och såg på tv tillsammans.
Pratade som de vänner vi varit i många år nu
Vi pratade boende och han har stängt av den biten
Släkten upptar hans tankar och handlingar även nu i det vi sitter i
Det visar, tycker jag, hur lite livet med mig egentligen betytt för honom.
Jag var en mellanlandning till något annat.
Ett andningshål efter det han lämnade med stor turbolens.

Det gör inget för mig.
Om det givit någon energi så är ju en seger vunnen.
Kanske gav jag en hint om att ett liv kan levas utan kaos och ständigt bråk och trät.
Jag ställde inga andra krav än att vi skulle vara ärliga mot varann.

De två år som gått har mestadels präglats av andras elände, min plats var att finnas och bara stötta, lyfta och ge. Inte förvänta mig någonting tillbaka då det inte fanns något över till mig.

Vad är det för liv.

De dagar som gått sedan brevet låg på köksbordet och väntade på mig, då jag kom hem efter en 15 timmar lång arbetsdag, har givit mig mycket.
Insikter och beslut som känns verkliga.
Jag har kunnat ägna mig åt mina tankar, min framtid, min verklighet.
Inte bara lyssna, stötta, ge råd och ta hand om en annan människa.

Just nu känner jag mig lugn.
Det är måndag morgon. Nova väckte mig 4.30 och tyckte att vi ska gå upp.
Det gjorde vi.
Hon har så mycket att berätta vår lilla pälstoffla. Hon pratar och låter ständigt.

Dessa dagar har varit hemska för henne.
Hon tröstar båda och försöker få tillbaka det som var. Sin trygghet.
Hon bevakar vårt packande.
Lägger sig i lådor, grejar och donar runt.
Som att hon ömsom hjälper till ömsom vill återställa allt.
Hon sitter och tittar på oss med frågande ögon.

Jag pratar mycket med henne.
Berättar att vi snart ska flytta, hon och jag.
Hon stannar med mig behöver inte vara rädd och orolig.
Kanske har hon förstånd såpass att hon är rädd att mista oss. Kastas ut som hon blev utsatt för i sitt förra liv.
Aldrig att någon tar henne ifrån mig.
Hon och jag är ett.
Min lilla fina Nova, min livskamrat.
Vi ska bli gamla tillsammans har jag lovat henne.
Det ordet håller jag, så länge vi lever.

Husse tog sig tid med henne igår.
Tidigare har han avvisat hennes omsorger.
Hon står ju oskyldig i detta och måste få sin tid och kärlek ändå.

Snart ska jag till jobbet.
Längtar verkligen dit.
Det blev ju många dagar ledigt och jag älskar mitt arbete.
Idag får jag veta om den 2:a som finns i grannhuset blir min eller inte.
Känns lite nervöst.
Jag har krokar ute på annat och intresseanmälningar skickade på ett par till.
Både västerås och surahammar.
Att få bostad idag är inte lätt.

Hoppas och ber att allt löser sig snabbt
Jag har inte bett om detta.

En god vän ringde igår och erbjöd en liten stuga på 15kvm utan dusch.
Tackade hjärtligt och sa som det var att det är för litet.
Men jag kommer att åka och titta på det

Allt är värdefullt.

Härifrån går ju flyttlasset hursom.
Finns inget annat alternativ i min värld.



Av Sirpa Niva - 6 januari 2019 10:08

Stack iväg denna morgon med bil till syrrans viloplats för att finna lite ro och vila i själen.
Så fruktansvärt halt överallt.
Knappt så jag tog mig från bilen till hennes grav.
Blankis eller så var det svartis som inte syntes.

Känns som att sjukvården kommer ha en del att göra idag.
Många halkar säkert omkull och skadar sig.

Hade tänkt ta en promemad där på Hovdestalund men det var bara att glömma.
Isigt överallt.
Åkte så längs mindre vägar till Hälla.
Lika halt överallt.

Handlade lite mjölk, mat till Nova och soppa som jag gillar med ost och broccoli.
Tänkte ha med till jobbet imorgon.
Köper inte annat än det absolut nödvändigaste nu.
Håller stramt i ekonomin.
Frysen är full med mat så det räcker länge.
Den måste tömmas innan nytt inhandlas.

Dumt o fylla upp när den snart ska tömmas och frostas ur när vi flyttar.

Kom så hem igen och det var sandat på våran gård iallafall

Av Sirpa Niva - 6 januari 2019 08:17

Att flytta från den här bostaden vi nu bor i kommer att bli riktigt konstigt.
Har älskat denna lägenhet med de ljusa ytorna, rymliga utrymmen och den fantastiska balkongen.

Det kommer krävas väldigt mycket för att jag skall hitta något som ens är hälften så bra som denna trea.
Vi hade ju sån tur då för två år sedan som fick den, helt sådär bara mitt i vårat letande efter större boende
Vi trängdes då i min lilla tvåa som jag hade när vi blev tillsammans.

Min dröm är ju att få tag i ett boende på landet. Bort ifrån stan och allt oväsen.
Slippa grannar precis intill och deras rökning som varit ett problem för oss på sommaren.

Jag hör inte hemma i stan.
Där jag helst bor ska det vara tyst, fridfullt, nära vatten och skog.
Jag vill kunna gå ut naken mitt i natten och titta på stjärnhimlen utan att det stör någon.

Tänk att bo så Nova kunde vara katt på riktigt och vara ute också. Fånga möss och må gott.

Drömma får man göra. Det kostar ingenting och håller hoppet vid liv.
Just nu behöver jag det i allra högsta grad.
Drömma och planera för en framtid för mig och Nova.
Stänga ute allt negativt och destruktivt som finns likt en ständig följeslagare i det liv jag nu befinner mig i.
Jag drabbas av det på ett sätt som jag inte trodde var möjligt.
Har kämpat en längre tid för att hålla alla på avstånd.
Krafter som bara vill förstöra och förgöra då individerna som ägnar sig åt det, själva mår väldigt dåligt.
Då måste de på alla möjliga vis få andra på samma nivå.

Jag har inget med dem att göra men det kommer in via den person jag levt med.
Så indirekt har de lyckats.
Vårt gemensamma liv som bara blev 2 år gammalt är nu över.

Mina blogginlägg i dessa dagar är nog ganska förvirrade. Det är så mycket som bubblar i min hjärna och känslorna åker bergochdalbana hela tiden.
Tankarna får ingen ro, inte ens i sömnen.

Längtar till imorgon och jobbet där jag har människor med skratt i sina liv som jag kommer jobba med.
Behöver få känna att jag har ett värde i nåns liv
Just nu slåss jag ensam med mina tankar.
Därför blir bloggen en bbegränsad ventil där jag ändå bara skriver väldigt lite om allt som rör det inträffade

Ingen ska ju hängas ut på nåt vis utan det som här framkommer i det jag skriver, de orden står jag för.
Det är mina egna känslor och tankar i ord.

Vad gäller denna lägenhet så har jag börjat att ta bort allt det trivsamma och behagliga som fanns här.
Min själ orkar inte se den kuliss som jag byggde upp i någonting jag trodde var mitt liv och framtiden.

Balkongen är svart och avklädd.
Allt fint är borttaget, ljusslingor, fåglar och ljuslyktor.
Enda som finns kvar är långkrukor med ljung, Novas eget bord och nätet så hon inte trillar ut.

Jag vill kunna hinna landa i tanken att lämna detta bakom så snart som möjligt
Skulle inte kunna tänka mig tanken att skapa ett eget liv på dessa våra gemensamma ytor, även om det skulle funka ekonomiskt.
Vilket det inte gör. Kostnaden är anpassad för två inkomster.

Likaså inne i lägenheten.
Allt som inte behövs för det dagliga livet packar jag ner vartefter.

Blev kontaktad av min chef för en stund sedan.
Jag kommer ha mycket jobb kommande dagar och det gör mig så tacksam.
Hon finns för mig den fina människan.
Likt en vän som några andra till som hört av sig till mig under senaste dagarna.
Människor jag behöver.
Som jag kan lita på vill mig väl.

Jag är ärlig i det jag lever i och det verkar vara den rätta vägen.
Mina nära och kära finns vid min sida och mina få fina vänner.
Alla guld värda.
Tack mina fina, ni värmer min själ.

Du vet vem du är :) som kan ta till dig min tacksamhet.

Nu har jag ätit frukost.
Nova sover och det gör även hennes husse.
Dörrar är stängda så vi håller isär sov och vakentid.

Det ljusnar ute och jag har faktiskt lagt ut ett anrop på fb om att hålla ögon och öron öppna för boende på landet.
Om någon vet nåt eller har tips att komma med.

Såjag sitter inte passiv och väntar på färdigt.
Letar på nätet på alla de boendesajter som finns.
Har anmält intresse på ett par lägenheter.
Så trådar har jag ute åt många håll

Hoppas det nappar någonstans

Av Sirpa Niva - 6 januari 2019 04:50

Gick och lade mig igår kväll redan vid 20.30 tiden. Helt utmattad.
Hjärnan ger mig ingen ro och det känns lite som att vara bakbunden i en väntan på ett svar om framtiden.

Vart styr jag nästa steg?

På måndag får jag veta om det går i lås det som vår nuvarande hyresvärd har på förslag.
Om det gör det så kan jag flytta bara ett hus längre bort och ha samma hyresvärd med en 2:a på 60kvm.

Väntan är hemsk.
Jag är en människa som vill agera och jobba för det som komma skall så det blir en ordning snabbt.
Mår pyton av att trampa på en fläck i ovisshet.

Började igår lite smått att packa ihop kontoret. I en känsla av uppgivenhet.
När vi byggde upp detta rum så var det med tanke att bli kvar i denna bostad i många många år.
Nu, efter knappt två år här är det dags att riva upp allt igen.

Detta är känslomässigt så fruktansvärt jobbigt att jag måste frambringa mängder med energi för att genomföra allt.
Alla de drömmar som låg i framtidens väntande vagga är sönderslagna, krossade.

Skönt iallafall att vi nu kan prata som vettiga människor.
Jag inser mer och mer att jag står utan skuld till allt som händer.
Har haft så svårt att ta in det fast han hela tiden sagt det, att jag inte är orsaken till uppbrottet.
Han ger upp allt i sitt liv och börjar om för att orka med tillvaron.
Han lever i en konstant tärande stress med allt i sitt liv.
I denna stress far jag illa menar han.

Där åker jag med ut i samma skopa fast jag är den enda fungerande biten i hans liv.
Åker ut för att skyddas och ges möjlighet att inte behöva uppleva den totala kraschen i hans liv som kommer inom en snar framtid.

Jag får inte vara den som stöttar honom utan han ska ro allt i land ensam.
Det är han van vid sen barnsben som han uttrycker det. Typisk envis finsk gubbe!
Hans sätt att visa sin kärlek, skona mig från allt elände.

Orkade jag bara tänka på samma sätt och bortse från att vi inte ser på kärlek på samma sätt så skulle jag ta detta som något mycket bra och omtänksamt sätt att agera.
Nu är det inte så.
För mig ligger bara känslan att ha blivit utrangerad för att min kärlek inte duger.

För mig finns gemensam kamp som en kärlekshandling, inget annat
Älskar man starkt och riktigt så tar man livet tillsammans i både gott och ont.

Jag fick inte ens vara delaktig i valet utan ställdes helt utanför.

Där står vi nu.
Finns ingen återvändo för min del iallafall.
Tilliten är borta och med den försvann också många varma känslor ur mitt hjärta.
Ersattes av isbitar som ligger där och kyler ner, gör ont och förhoppningsvis smälter bort med kommande åren så tilliten till andras ord återkommer.
Nu är den helt söndertrasad.
Jag har satt upp en hög skyddsmur mot allt.

Nu är det bara praktiska och ekonomiskt hållbara lösningar som gäller.
Massor med oro och jobb ligger framför.
Så mycket i livet som rivits upp med rötterna utan att jag ens gjort mig förtjänt av detta.

Hade jag gjort något fel så hade jag stått mitt kast, självklart.

Jag har inombords en dröm som spirar svagt.
Min längtan efter att få fatt i ett boende på landet får nu ny fart, då jag står ensam med det valet nu.
Kanske finns den möjligheten fram i livet.
Nu gäller det att hitta ett vettigt boende som jag kan landa i.

Likaså få fatt i något åt honom också.
Inte ett sketet rum som han i panik ordnade fram.
Där kan han knappast hitta sig själv.
Bra att han ändå tänker lite sunt nu och stannar i det boende vi har.
Vi lever nu som kompisar med olika dygnsrytm.
Kommer inte att ses mycket men ändå se till att detta boende delas och packas ihop.

Hur jobbigt det här ändå blivit så har jag svårt att se honom fara illa genom att han fattar dumma beslut.
Ta en sak i taget nu och landa i något som ger en uns trygghet är det enda rätta.
Sedan utgå därifrån

När våra boenden säras så behöver han aldrig mera se mig igen.
Inte för jag förstår valet han gjort men det är bara att acceptera.
Jag vägrar att böna och be eller tvinga någon till ett liv med mig.
Varför skulle jag.
Står stark själv och trygg i mig som person.

Allt måste lösas på ett vuxet och moget sätt.
Ingen tjänar på att vi sitter i varsin lya med kraschad ekonomi på grund av paniklösningar och beslut i affekt.

Nu har jag vaknat för denna söndag, tidigt.
Har kunnat sova ordentligt i 6 timmar och det är bra.
Mannen ser på hockeymatch innan han sedan ska sova. Kom hem från sitt arbete inatt.
Så sovrummet inhyser oss en i taget vilket blir en bra lösning.

Praktiskt tänk håller mig flytande.
Imorgon ska jag jobba igen och det känns bra.
Få lite annat att tänka på är väldigt nödvändigt känner jag.

Har dessutom anmält mig till Björks Koncernkryssning den 19/1. Om jag får en egen hytt, vill inte dela med någon.
Det gör jag tillräckligt i jobbet på Eckerökörningarna.
Detta beslut tog jag också för att komma bort mellan varven från livets allvar.

Av Sirpa Niva - 5 januari 2019 14:32

Hade ett bra samtal imorse med mannen jag delar bostad med.
Vi kom överens om att leva som de kompisar vi ändå är, här i trean vi nu har.

Söker efter varsin bostad intensivt och håller oss ur vägen för varann så gott det går.
Ska inte vara några större problem med den biten då vi jobbar olika tider på dygnet.

På så vis spar vi pengar och möda just nu.
Klokt beslut till sist.

Personligen har jag varit helt på tomgång idag. Plockat ner lite ljusslingor, burit ner julgrejer i källaren
Tampats med tårar som envist runnit längs kinderna. Slagits med huvudvärk och berättat för min son vad som hänt.

Äter nu smördegsknutor med ost.
Tänkte bara vila resten av dagen.
Orkar inget mera.
Det här suger musten ur mig totalt
Känns som blodtrycket ligger för högt.
Hjärnstress helt klart.

Vila, mat och dryck idag.
Morgondagen är en ny dag, med nya krafter

Av Sirpa Niva - 5 januari 2019 07:55

Lyckades somna om efter att Nova och jag förflyttat oss till soffan.
Drömde jobbigt och kände mig alldeles tillplattad när jag vaknade vid 6.45

Låg kvar en stund och bara sorterade i hjärnan. Vilket var dröm och vilket var verklighet. Känns lite som hjärnan inte riktigt greja att filtrera allt som nu kommer in.
Den är i stress.

Mycket praktiska lösningar måste ordnas och viktiga beslut tas nu under kommande dagar.
Samtidigt aom jag kommer att jobba heltid.

Våra tillhörigheter ska delas upp.
Det som togs in i boet tar vi med oss förstås.
Sedan får vi fördela resten rättvist.

Nova stannar hos mig då jag är kattmänniskan som ville ha henne till vårt liv.
Nova kan jag inte vara utan. Hon är min fasta punkt i tillvaron nu.
Där är kärleken kravlös.
Jag duger i alla lägen och hon ger så oerhört mycket till mig ständigt.

Denna helg väntar jag på ett svar om en lägenhet som vore toppen för oss.
Kanske lite dyrare än jag tänkt men allt annat perfekt i det läge vi står i nu.
Får svar på måndag.
Funkar det så kan det bli flytt ganska snart.
Hoppas men vågar inte lita på att det går igenom.

Söker vidare under väntetiden.
Nu är det ju helg och alla kontor stängda.

Sitter med balkongdörren öppen.
In strömmar frisk luft och Nova är därute spanande efter morgonpigga fåglar.
Trafiken är lugn och stan sover ännu.
Lördagarna kommer igång lite senare.
Kaffet urdrucket.

Vet inte riktigt vilken ände jag ska påbörja denna dag. Vill hinna få gjort så mycket som möjligt då jag egentligen skulle jobbat idag.
Blev en extra fridag, ofrivilligt.
Den kommer jag att använda på ett bra sätt.
Få igång packning av allt.
Även mina saker som går att stuva undan.

Funderar på att ta en källarröjning också.
Få iväg en del till återvinningen som ska bort.
Sånt är bra att förbereda inför flytt
För det blir det ju de närmaste tre månaderna. Förhoppningsvis snabbare.

Min bil ska besiktigas innan fedruari månads utgång.
Ska se efter en tid någonstans och få det gjort. Vet ju inte om hon går igenom.
Nu bär jag allt sånt ensam igen som jag är van vid.
Som tur gjorde jag mig aldrig praktiskt beroende av mannen jag ännu delar tak med.

Längtar efter våren.
Med värmen och solen går allt liksom lättare
Men ännu är det vinter länge till.
Det spås ju om en vargavinter snart så vi får se när den kommer.
Skulle hålla -30 under en lång period.
Just nu är det plusgrader och igår regnade det.

Min husvagn står undanstoppad i en lada med sin obehagliga fuktskada.
Den kommande säsongen har jag ingen som helst ekonomisk möjlighet att fixa till den. Kostar garanterat över 20.000 att laga till.
Så sommaren får bli jobb och några veckor ledighet.
Ekonomin över på plus är ett måste.

Mycket att klura med så jag står inte sysslolös :) det är då säkert.
I maj fyller jag sedan 60 år och har inte ett öre över för att fira det
Hoppas jag kommit till ro i ett boende och kan själv där ordna med god mat och lite festligheter.
Drömmen om Hurtigrutten och annat är bara att glömma.
Inget får kosta pengar nu.

Mamma blir 80 år nästa vecka.
Hennes present har jag klar.
Firar henne under helgen.
Resan med äldsta dottern till Ullared på Torsdag avstår jag inte ifrån.
Den är planerad sen långt tillbaka.
För oss ett fint tillfälle till gemenskap och umgänge hemifrån.
Dottern kommer att handla mycket till hästen och jag behöver lite underkläder och andra förbrukningsartiklar.

Nova kommer att vara med husse då vi blir borta över natten. Det har han lovat.
Efter hemkomst därifrån får det bli grattandet av gamla mamma.
Jag vet att hon inte vill ha nåt större ståhej så vi gör det enkelt.

Nu ska jag ta tag i denna dag.



Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9
10
11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23
24
25 26 27
28
29 30 31
<<< Januari 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se