Nova väckte mig tidigt imorse med att sitta i hallen och prata högt. Jag trodde att det var badrumsdörren som var stängd så hon inte kom åt sin toa.
Så var det nu inte utan hon ville bara få mig att vakna.

Det gjorde absolut ingenting då jag sovit i 8 timmar, utan att knappt vakna till.
Kändes att natten varit till största delen i djupsömn, vilket behövdes.
Natten innan, såsom flera andra före, var sömnen ytlig, orolig och totalt sönderhackad.
Sånt räcker inte för mig. Inte för någon skulle jag tro.
Man måste få ordentlig återhämtning och vila. Annars hinner kroppen och hjärnan aldrig att reparera de skador som blivit under vakentid.

Gårdagen var jobbig för mig.
Dels kom jag inte iväg på det jag planerat pga snöoväder som gjorde att jag valde att avstå från att ge mig ut på vägarna.
Lyssnade på polisens och vänners varningar och stannade hemma.

Detta gjorde att jag gick här i mitt provisoriska "hem"
Det flyttkaos jag nu lever i fram till flytt och bara kände hur tankarna åt på min energi.
Hjärtat krånglade.
Det stannade upp stundtals för att sedan rusa en massa slag vilket gjorde att jag kippade efter andan en stund.

Typisk stresskänning.
Det har jag bara här i lägenheten, i denna väntan och i allt jag känner att jag måste ha ork till att göra innan flyttdagen.
Känns så orättvist att behöva bära allt ensam.
Han jag levde med valde ju att bara dra.
Smita ut igenom dörren med sitt pick och pack, för att sedan lämna allt annat kvar till mig att ordna med
Så förbannat fegt och dessutom planerat bakom min rygg.

Det känns nästan jobbigast.
Att den människa jag trodde var min bästa vän gör så.
Mitt värde som människa i hans liv var inte mera värt än så.
De tankarna och känslorna får mig utmattad. De suger min ork och kraft att agera på ett bra sätt.

Jag vägrar bära det som ett ok i framtiden.
Den biten måste jag bearbeta på ett konstruktivt sätt för att komma vidare.
Hans agerande ska inte styra min tid, mitt liv och mina känslor.
En destruktiv person ska inte få ha sin makt i mitt liv.

Igår vilade jag det som gick.
Jobbade med att måla köpmandisken, skruva dit handtag, skruvade isär sängen efter att ha klurat ut hur jag får ur den tunga madrassen utan att knäcka ryggen.
Lyckades bra och sängdelarna står redo inför flyttdagen

Jag packade av sådant som ännu är kvar.
Ute rasade snöstormen för att mot eftermiddagen gå över i solsken.
Då var jag så trött i kropp och själ att jag ägnade min tid åt slötitta på tv.
Tog en dusch.

Hade vid det laget dammsugit noga i rummen. Varit ner en sväng i källarförrådet för att inventera mängden saker där.
Ska se till att få iväg grillen till min dotter.
Sedan röja bort det jag inte ska ha kvar.
Flyttdagen ska det bara vara att bära över till det nya förrådet, som är mindre i storlek.

Funderar på att skaffa ett par förrådshyllor från Ikea så jag får en bra ordning i det nya.
Nu är allt bara stuvat på varann.
Blir en bättre överblick med hyllor.

Mycket är det jag vill göra och mitt i detta ska också mitt heltidsarbete skötas.
Är så tacksam över min arbetsplats.
Att jag trivs så bra där och arbetar så som jag vill göra och fungerar bäst i.
Det är en gudagåva att ha det så.
Mina fina kollegor som finns runt mig där med sin familjära närhet.
Vi trivs tillsammans.

Denna vecka har jag Ykb utbildning.
Det är något som alla yrkesförare måste göra för att få sitt kort.
Yrkesförarkompetensbevis som då har förkortning Ykb.
Mitt som jag har med mig från swebus räcker inte. Det är Nobinas utbildning, anpassad för linjetrafik och jag behöver den för Beställningstrafik.
Den innefattar mera då jag även kommer köra på utlandskörningar.

Så denna vecka är ren utbildning och jag kommer att skriva inlägg om de olika blocken. Sedan får vi se om jag blir klar denna vecka.
Har tid för Hjärtultraljud på Fredag och då kanske jag inte kan få den dagen komplett i utbildningen, utan måste göra den senare på annan ort.

Det är jättenoga att allt följs till punkt och pricka, fast jag varit i över 30 år i branchen.
Kommer vi en minut försent till kursstart på morgonen så är vi inte välkomna in.
ALLT måste följas slaviskt.
Lika noga är det med vår hantering av färdskrivaren i bussarna.
Minsta lilla så blir det en straffbar överträdelse.
Inte en sekund får bli fel.

Detta känns lite märkligt då det väller in förare över våra landsgränser, med livsfarliga fordon och förarkort i flera namn, som de använder hursomhelst på våra vägar. Samma vägar som vi kör.
Varför gäller inte samma strikta regler för dessa förare? Åker de dit så straffas de inte.
De åker vidare som inget hänt.
Kanske ett litet "ajabajaintegöraomdet" från vårt rättsväsen.
Väldigt märkligt.

Sverige i ett nötskal. Olika villkor för olika individer.
Är du brottsling så klappas du på huvet.
Är du skötsam medborgare så åker du dit så ditt hela liv står och faller om du gör ett misstag nånstans.

Har jag rätt eller???

Nu svävade mina funderingar ut i större saker än jag hade tänkt mig.
Lätt hänt när man har en hjärna som min.
På högvarv som oftast.

Idag kommer jag att börja 8.00 med första utbildningsdagen.
Har inte sett någon dagordning så det blir intressant.
Utbildningen hålls av en mycket kompetent kollega som jag har stor tillit till.
Han gör säkert dagen till någonting givande och intressant, med det material som finns att använda sig utav.

Om jag inte minns fel så avslutas varje dag med ett test. Ett prov som bevisar hur mycket som fastnat hos kursdeltagaren.
Det är bra tycker jag. Där framkommer hur deltagaren tagit in av utbildningen.

Straxt ska jag gå upp och måla det sista på köpmandisken så blir det klart.
Sedan göra mig iordning för dagen.

En ny vecka, nya krafter.
Tacksamhet över nattens återhämtning och nya energier.
Ett steg i taget framåt.
Detta kommer att bli så bra allting.
Ett positivt framåttänk är viktigt.
Likaså att tillåta mig leva i nuet, göra det bästa av allt och tillåta det ta sin tid.
Sörja, bearbeta och lägga bakom.
Livets gång