På Midsommardagen bär det av på jobb utanför Sveriges gränser för min del.
Kommer att vara borta närmare två veckor hemifrån.

Jag har ju Nova katt som jag ogillar att behöva vara ifrån men det är ju inget att göra åt.
Hon kommer att få den omvårdnad och omsorg i sitt eget hem från mina barn och barnbarn, så henne går det absolut ingen nöd på.
Kommer nog att bli ganska bortskämd den sköna damen.
Alla älskar katter och det är jag jätteglad för

Mina blommor däremot blev en gåta hur jag skulle lösa. Ingen orkar ju eller har tid att fixa med dem som jag gör.
Vill heller inte att andra ska behöva jobba en massa extra. Den tiden ska läggas på Nova isåfall.

Har plockat ihop de finaste och känsligaste blommorna för att imorgon köra hem dem till min mor och hennes fina balkong.
Hon ville gärna sköta om dem medans jag var på resa.

Sedan har ju penseerna blommat klart för sin säsong. De är ju mest vår och försommarblommor.
Tog upp alla och lade i kompostpåsar för att låta dem gå åter till naturen.
Så nu står det många tomma krukor med bara jord och väntar på nya blommor när jag kommer hem.

Kändes nästan höstlikt när jag tog bort växterna. Det brular jag ju göra när frosten kommer.

Inne blir det bara några ormbunkar kvar att ge vatten.
De klarar sig bara de inte torkar ur.

Inga värdesaker finns hemma hos mig så tjyvar gören sig icke besvär.
Dessutom kommer min son att sova här några nätter så det blir inte tomt.

Min gamla tv är inget att stjäla och kontanter har jag inga.
Inga smycken heller mer än krimskrams utan värde

Det enda riktigt värdefulla jag har hemma är min älskade katt, sambo och livskamrat Nova. Värdet består i den kärlek vi hyser för varann. Hon är min bästa vän.
Nova är en blandraskatt, den sötaste jag vet.

Jag packar och fixar härhemma.
Plockar ur kylen det som kan bli gammalt.
Annars kommer ju sonen och äter av det som finns.

Ska tvätta torsdag morgon så allt är rent inför resan.
Imorgon hälsar jag på mamma.

Lilla Pompis fick somna in och slippa ifrån sin smärta och oro.

Ett tufft beslut att ta som djurägare.
Det gäller att lägga de egna känslorna åt sidan och bara fokusera på den älskade familjemedlemmen som det blivit dags att låta gå över regnbågsbron.

På Strömsholm är de helt underbara i stunder som denna. Det är de ju alltid men just när det gäller avsked vet de exact hur de skall finnas för både djur och människor.

Vi fick ett värdigt, stilla avsked av Pompis som lugnt och fint fick gå vidare över till andra sidan
Slippa ifrån smärta och oro som hon haft ett tag med sin tandsjukdom och nu njurar som inte längre orkade, med ålderns rätt.

Hon fick några fina år med sin nya familj som räddade henne från döden 2015 då hon skulle tas bort när förra ägarna skulle flytta.
Fullt frisk då.

Hon var en bedårande dam med stort hjärta.

Vila i frid mormors lilla kisse.

Vi skickade hälsningar med henne till alla andra som redan gått över och nu väntade på henne