Fick veta när jag var på Öland att den 8 dagars resa jag skulle kört i Norge var inställd.
Det var för lite resandeantal att det inte lönade sig köra den fantastiska rundan som jag redan kört för några veckor sedan

Robinson Scandinavia valde att ställa in och satsa på nästa sommar istället.
Jag skulle ha kört den sista veckan av 2019 års resor.

På ett sätt blev jag lättad att det inte blev då det känns jobbigt att lämna Nova igen.
Hon får ju underbar omvårdnad självklart men det är ju mig hon vill ha hemma.
Såg ju nu när jag kom från Öland och hon hade haft kattvakt de dagar jag inte var hemma, hur glad hon blev när jag återvände hem.
Hon har ju en gång blivit lämnad av sin förra matte, utkastad för att klara sig själv.
Så levde hon ett år innan en granne förbarmade sig över henne och lämnade henne till Djurskyddet.
På den vägen hittade Nova till mig och jag älskar henne djupt.
Hon är värd ett hem fyllt med kärlek och trygghet.

Nu behöver jag inte åka ifrån henne.
Samtidigt känner jag lite besvikelse då jag såg fram emot att göra resan igen.
Utan Stockholm och Köpenhamn denna gång. Bara Norge.
Det är ju så vackert i Norge.

Denna andra resa tänkte jag passa på att njuta mera då jag redan varit på alla ställen och hittade dit, visste hur det såg ut och vart jag kunde parkera bussen.

Men nu blev det inte så.
Får se fram emot nästa sommar då jag hoppas på att få köra åtminstone två resor.

Idag kör jag Eckerö tidig. Den jag gillar.
Har nyss släppt av gästerna vid båten och parkerat bussen.
Bytt om och vilar lite i den stuga vi förare har tillgång till på land.
Tänkte ge mig ut och gå sedan, för att avsluta med ett bad i havet och lite mat innan hemfärd.
I stugan är det en manlig kollega från ett annat bolag också och vilar.


Känner mig trött och loj så det funkar nog att sova en stund.
Låg vaken inatt och kunde inte sova.
Sov som bäst när det var dags att gå upp vid 3.45 imorse.

Körde hem från Öland i fredags och det var inte så lätt inte.
Redan på ön var trafiken hemsk. Kö igenom Köpingsvik och Borgholm.
Galet stressade semesterfirare överallt.

Sedan fortsatte bilflödet på fastlandet och ett jagande utan dess like på vägen
Väglöss som stoppade upp med resultat att det pågick livsfarliga omkörningar och inbromsningar.
Jag ville hålla avstånd till framförvarande men hade ständigt någon alldeles bakom i hasorna.
Så otryggt!

Tankade i Ålem som jag brukar.
Kort kisspaus utanför Västervik.
Kaffe och mackade hade jag bredvid mig i fikakorgen så det var bara att köra

Utanför Katrineholm traskade det ut en stor älg på vägen så det blev en inbromsning som fick packningen i bilen att flytta på sig.
Jag fortsatte med lite skakiga knän då minnet från älgkrocken i höstas väcktes till liv.

Tröttsam, energisugande körning mest hela vägen på grund av den trafikbelastning som rådde.
Längs E18 var det köigt på grund av brobygget vid Eskilstunaavfarten.
Valde att åka där då jag inte orkade de mindre vägarna denna dag.
Tiden blev nog lika oavsett val av väg.

Kom hem jättetrött 1 timme senare än vanligt. Bar upp allt från bilen och möttes av min älskade Nova.
Hon var så lycklig att få hem morsan.
Min son hade tagit hand om henne medans jag var iväg.

Dusch och uppackning gällde.
Mat i magen och blommorna vattnade innan sänggång
Skulle ju jobba tidigt dagen därpå.

Nu dröjer det till september innan nästa resa till Öland. Gillar inte att vara där under högsäsong.
Skördeveckan och hämtning av dotterns vagn gäller då.

Torsdag 18/7 fyllde mitt yngsta barn 30 år.

Vi grillade spett och käkade tårta och dotra fick bubbel att njuta av under dagen.

Dag fylld av glädje och presenter.

Vädret visade sin bästa sida också och det gjorde firande ännu trevligare.
Vi åkte på dagen och badade vid klipporna på andra sidan ön.

Lägger inte ut foton på människor utan bara på omgivningar, mat och annat.

Varken födelsedagsbarnet eller jag hade riktig ork den dagen och det vill vi inte ha fotominnen utav.
Dottern bär ju sin ohälsa och orkeslöshet och jag var nere i en trötthet som urlakade mig i två dygn helt.

Vi firade så gott det bara gick...