Vid två tillfällen idag var jag på väg att tuppa av i värmen.
Inget hjälpte då vi var tvungna att jobba mitt i gassande solsken och +30 i skuggan.

Svetten rann på hela kroppen och jag var yr, darrig och illamående.
Till sist var jag alldeles kallsvettig och fruktansvärt hög puls.
Kroppens termostat kämpade förtvivlat.

Fick lov att lägga mig ner i skuggan och bara stänga av allt en stund.
Kollegorna oroliga över hur jag såg ut.
Alldeles gråblek och darrig.



Återhämtade mig efter ca 30 minuter såpass att jag kunde köra turen som var aktuell till Stockholm.
I bussen gick det ok då det var AC och fläktar.
Men ute var det kört bara efter nån minut.

Jobbade i nästan 14 timmar i denna hetta.
Nu helt slut hemma.
Har duschat, ätit och fått i mig extra salt

Hade svalkande melon med och gott om vatten. Det räckte inte ändå för att hålla mig sval.

Dessa dagar när det +30 grader och mera stundtals, har jag det tufft.
Det har många, det vet jag.
Men jag har åkt på värmeslag några gånger i livet och det verkar som att varje gång det sker, blir jag mer och mer känslig.

Nu kan jag tyda tecknen väldigt tidigt och det är bra.
Då gäller det att agera och det snabbt.
Få något kallt, komma i skugga och helst sitta eller ligga ner för att lugna kroppen.
Jag får jättehög puls och blir kraftigt yr och vinglig.

I bussen går det bra fast solen ligger på mot vindrutan. Där har jag svalka från AC och de fläktar som sitter i båda hörnen.
Luften rör på sig även fast det kan vara väldigt varmt

Men ute blir det problem.
Svarta uniformsbyxor och mitt i solen.
Då dröjer det inte länge förrän yrslet är ett faktum.

Lasta ur och i bagageutrymmet i en dubbeldäckare där det är kvavt och hett som i en bastu är förödande.
Såna här dagar hjälper vi varann allt vad det bara går så alla orkar.

Nu sitter jag i skuggan under väntetiden för nästa tur och bara vilar i min brassestol.
Det är redan nu +28 i skuggan och klockan är bara 9.45
Morgonen var sval och skön när jag putsade buss och grejade.
Det är jag tacksam för.