Grönskande och blommande balkongen hemma hos mig och Nova :)

Idag efter jobbet var jag så grymt sugen på potatismos.

Så när jag kommit hem och bytt bort jobbkläderna åkte stekpannan fram och stekt falukorv med mos stod på middagsmenyn.

Fixade pulvermos som jag piffade till med mjölk och norskt smör.

Det blev jättegott då jag rörde om så moset blev fluffigt.

Stark och god senap till.
Tunn smörgåsgurka som tillbehör.

Supergott!

Inte ofta man unnar sig så god och enkel mat.
Falukorv och mos :)

Det kostar på att inte ha någon sommarsemester alls.
Den tid som gått av vår och sommar har varit så fylld av jobb och aktiviteter att min kropp och knopp börjar vara trött och sliten.
Även fast jag haft det helt fantastiskt och roligt.

Arbetsdagarna är ju många gånger så grymt långa som beställningsförare att det liksom inte blir någon fritid kvar.
Knappt ens återhämtning.

Dygnsvilan tajtas in till minimum och det tar på mig iallafall ganska hårt.
Hinner inte sova tillräckligt och jobbet släpper inte hjärnan under lång tid.

Sedan måste jag ju självklart tillägga att det mesta jag gör i mitt jobb som beställningsförare trivs jag med. Det med tiderna får man på köpet och därför orkar inte så många jobba med detta.
Att inte ha någon schemaläggning eller ens en aning om vad som händer kommande vecka.

Nu känns det som att jag inte återhämtar mig helt under den vilan som är.
Det blir kanske 50-60 % bara, så batterierna blir aldrig fulladdade. De töms nu bara mer och mer.

Detta resulterar i att jag söker ny energi hela tiden.
Äter onyttigt och konstiga tider på dygnet.
Sockersug på kvällarna och det är ju då kroppen ska i vila egentligen, även magen.

Resultatet har blivit att min mage är för stor för jobbarbyxorna.
Det är inte behagligt kan jag säga!
De sitter hårt över magen och den känsla som blir är bara obehaglig.

Jag vill helst att de sitter löst så jag kan känna mig fri då jag sitter vid ratten.
Nu sitter de åt när jag står upp och stramar hårt när jag sitter.

Detta sätter jag bara på trötthetskontot.
Jag äter istället för att göra något åt det för jag orkar inte just nu.
Behöver få vara ledig under en längre period och känna att jag inte ständigt har väckning på och måste prioritera sömnen.

Semester för min del knackar hårt på dörren. Eller kanske ska jag säga, bankar på dörren, hårt!
Få komma bort från vardagen, kraven och det som måste presteras ständigt.

De fridagar jag haft under sommaren har till stor del gått åt till att hinna ikapp med mitt härhemma. Städ, tvätt och fixa med allt som hör livet till.
Jag hjälper andra och sätter mig själv och min lediga tid i sista rummet.
Sånt blir inte bra i längden.

Att jobba över 50 timmar per vecka och sedan inte få den återhämtning som är livsviktig blir förödande.

Jag är sliten

Igår då jag låg och vilade i stugan vi förare får använda, ringde min mobil och det var en kollega i driften som frågade om jag hittat nån mobil i bussen.

Sa som det var att jag tittat igenom bussen som jag alltid gör innan körning, men inget hittat.
Han visste att jag är noga med mina bussar.
Vill ju inte att kunden får en smutsig eller skräpig sittplats.

När jag sedan kom ut till bussen så gick jag bak där gästen suttit och tittade noga överallt. Mellan sätena hade det kilat fast en mobil.
Visste jag inte vad jag letade efter så hade jag inte hittat den. Låg så inkilad och dold.
Fick upp den och kunde ringa driften att jag hittat den.

Gästen var tydligen helt förstörd då det var en massa kort i fodralet.
Förstår hans känsla då jag har likadant.
Allt finns i mobilskyddet i facken.
Driften kontaktade honom och han hade blivit överlycklig och lättad.
Vi kom överens om att han hämtar den när jag kommer till Västerås vid 17 tiden och släpper av mina gäster.

Så blev det och med stor överraskning.
Jag såg ingen stå och vänta vilket jag trott.
Gick ut och öppnade bagageluckorna åt mina gäster.
Då kommer det fram en man med en kasse i handen och presenterar sig.
Helt klart mobilägaren. Han var lättad, glad, översvallande tacksam och något skamaen över sitt slarv.
Alla kan ju tappa och glömma och det var jj bra att den låg kvar så ägaren fick den åter.

Jag blev glad och lite generad över hans tacksamhet då det i kassen låg en stor, underbart vacker blombukett och ett Tackkort till mig.
Oj, det värmde mitt hjärta enormt att han visade sin tacksamhet så.

Vi hann inte prata så mycket då gäster i min buss behövde hjälp och han gick iväg med sin mobil hårt i handen.
Förstod hans känsla.

Blev bara så förvånad över att en människa visar sin tacksamhet så fint.
Folk brukar oftast bara säga tack och vilken tur att jag hittat och sen inget mera.
Det tas för det mesta förgivet bara att vi finns för den servicen också.
Ta hand om folks borttappade saker.

Nu var det ren glädje och stor tacksamhet.
Mitt hopp om mänskligheten ökade många procent.

Nu står den vackra buketten på köksbordet och minner mig om en människas stora glädje och tacksamhet.

Jag ska vårda den noga så den lever länge.

Tack S du skulle bara veta hur detta glädjer ett chaufförshjärta.