Bra terapi för mig när jag känner att jag behöver tid att bara tänka och finnas.

Jag hade tagit med en stor kasse med krukor senast jag var till äldsta dottern.
De fanns i hennes källare som jag lämnat tidigare.

De kom väl till pass idag.
Jag satte igång att diska dem rena för att sedan stoppa undan dem för framtiden.
I min dröm finns ju det lilla huset jag någonsin hoppas på att hitta.
Då finns möjligheten att så egna fröer och odla det jag vill.
Krukorna behövs då.

Nu diskade jag dem under hela dagen.
Tog 10-15 åt gången.
Lade i blöt, diskade noga och sedan fick de självtorka.
Gjorde annat en stund och återkom sedan till min krukdisk.
Rogivande och på något sätt själavårdande.

När jag var klar för en stund sedan så hade jag diskat upp ca 150 krukor i olika storlekar.
Mest små som blir perfekt att så fröer i.

Torra och fina ligger de nu åter i den rengjorda kassen och kommer att förpassas ner till mitt källarförråd under morgondagen.

Har funderat mycket över min bortgågna vän. Alla minnen från den tid då vi jobbade tillsammans.
Jag minns när jag behövde hjälp så fanns han alltid där när vi jobbade som Trafikledare tillsammans.

Tänkte på vår cykelresa från Kiruna till Västerås. Hur vi kämpade tillsammans och uppfyllde en dröm han haft i många år.
10-15 mil om dagen cyklade vi med 20 kg packning på cyklarna.

Den finns som blogg.
Jag bloggade varje dag när min vän lagt sig att sova. Han var slutkörd varje kväll och somnade flera timmar före mig.
Vi hyrde stugor som vi sov i och varje dag under våran resa regnade det.
Allt var blött när vi kom till stugorna på kvällen.
Så jag hängde blöta kläder varje kväll.
Fixade mat åt oss och sedan skrev jag om dagen som gått.

Upp tidigt, frukost och packade cyklarna igen för att fortsätta.
Som vi kämpade!!

Vi möttes upp av våra kollegor på Västerås Lokaltrafik 14 dagar senare då vi trampat sista etappen från Avesta.

Den resan gjorde oss till vänner med starka band. Vi levde varsina liv men banden fanns där ändå.

Båda två envisa kämpar som vägrade ge upp.

De sista åren var vi ute och tog mc turer med hans motorcyklar.
Sista tiden var han trött och medtagen efter våra turer.

Sedan kom beskedet.
Min vän hade cancer.
Han opererades flera gånger och fick cellgifter.
Hans allvarligaste livskamp pågick i nästan två år innan han nu i torsdags gick bort.
Med sina barn runtikring hade han stilla somnat in.

Min älskade vän, kämpe och glädjespridare.
En människa med stor livsvilja och kämparglöd fick lov att ge vika och lämna oss andra kvar på jorden.

Det finns jättemycket att skriva om vår cykelresa. Kanske skriver jag mera senare, jag vet inte.
Känns nu bara så ofattbart att han är borta.

Han gick över till sin vovve som han saknat så.

Det är bara drygt två år sedan som cancern tog min syster. Den vidriga sjukdomen tar skoningslöst.

Krukdisken har hjälpt mig idag.
Jag har tänkt, gråtit, pratat högt och bara låtit hjärnan bearbeta det som känns jobbigt.

Just nu brinner ett ljus för min vän.

Vila i Frid du härliga människa.

Den blev både jätterolig och tung.

Hade Vsk körning till Södertälje med laget som jag kommit att tycka om jättemycket.
Superettanmatch mot Assyriska var på programmet denna soliga fina dag.

Jag hade tränat pw en mil först på morgonen. Färgat utväxten i håret och duschat. Intagit det jag nu äter och kaffe.
Sedan fått en kort vila innan avfärd till depån och check av bussen så den var ren och fin.

Såg fram emot dagen och att få träffa grabbarna igen. Micke, Peter, Thomas och Åke och alla spelarna.
Mitt Vsk fotboll :) som jag älskar att köra.
Ett härligt gäng som ger mig mycket.
Jag känner att jag är behövd.

Kommer till depån och det ringer ett okänt nummer till mig.
Jag svarar och det samtalet var mycket, mycket sorgligt.
Min gode vän, tidigare kollega, cykelkompis från Kiruna till Västerås och Motorcykelkompis hade förlorat sin kamp mot cancern.
Han hade somnat in i torsdags med sina barn ikring sig, stilla och lugnt.

Det var hans syster som ringde då hon tyckte att jag skall ha få ett eget samtal och inte höra via andra.
Hon berättade att han så ofta pratade om mig.

Han var sjuk en längre tid och jag hade gjort försök att hälsa på honom men varje gång skjöts det upp. Han avbokade.
Jag tror att han inte ville att jag skulle se honom så sjuk.
Vår gemenskap var ju alltid fylld av glädje och energi när vi umgicks.

Kanske borde jag känna dåligt samvete över att det inte blev något besök, men det gör jag inte.
Om han nu gjorde det valet så respekterar jag det.
Vi talades vid i telefon några gånger och han var inte sig själv.
Inget av energin fanns kvar fast han kämpade in i det sista mot sjukdomen.

Jag var oerhört tacksam över att släkten ville meddela mig och jag tackade hans syster som ringde.
Vi håller kontakt och jag får veta när begravningen är.
Där vill jag närvara och ta farväl

Min älskade goa vän.
Vila nu i frid.
Borta är smärta och oro.
Nu fick du komma till din vovve som du saknat hela tiden sen hon gick över regnbågsbron.
Nu är ni ett igen.

Min dag blev lite konstig efter samtalet.
Jag ville gråta och låta sorgen ta över men det gick ju inte.
En viktig körning låg framför mig och jag är ju proffs. Det var bara att sköta.
Lägga allt annat åt sidan.

Det lyckades och jag jobbade som jag brukar. Kanske något mera dämpad bara
Hade fullt upp och det hjälpte mig då hjärtat knöt ihop sig gång på gång.

Mitt lag vann, det var en lugn tillställning.
Ingen oro eller bråk.
Jag hade maten varm åt grabbarna i bussens ugn och for hemåt när allt var klart.
En solig fin och varm kväll.

Jag samtalade med min vän i tanken och det kändes skönt på nåt vis.

Kan nästan se och höra honom.

Sitta på ett moln och svära ilsket.

Fan, det var ju inte hit jag skulle.
Jag skulle ju flytta till Spanien

Idag tillåter jag mig sörja
Idag får känslorna flöda.
Idag får jag gråta

Äntligen fick jag till milen i benen idag.
Det kostar på att både kämpa med viktreducering och samtidigt försöka uppnå resultat när jag är ute på mina vändor.

Idag blev det lite varierat med powerwalk och mera rask gång än jag tidigare har utsatt kroppen för.
Känner att det funkar då stegen är lättare och det börjar bli ett driv i stegen.
Flåset hänger med det också.

Joggade uppför trappor när det kom sådana under min runda.

Kom hem ordentligt trött men oerhört nöjd och glad över att ha tagit ett steg till.

10 km fixat :)

Nu är det bara att köra vidare.

Fortfarande tillför jag kroppen endast 500-700 kalorier per dygn.

Tufft och effektivt

Tack gode gud för att det finns toaletter i stan när det krisar.

Gick hemifrån ut på powerwalkpass tidigt denna lördagsmorgon.
Det var med lätta steg och glädje i sinne jag trampade på ner på stan och över till hamnen.

Hade bara tagit min obligatoriska kopp med kaffe efter uppstigning ur sängen på morgonen och inte ätit något.
Det gör jag aldrig förrän flera timmar senare.

Går igen ett tyst cenrum och känner plötsligt hur magen fullkomligt kraschar.
Den känslan är inte att föredra ute såhär i en stad.

Det var bara för mig att snabba på stegen ner till Preemmacken innan Lögarängen och den allmänna toan.
Hoppas på att den var öppen och hyfsat fräsch.

Det var den och lyckan är fullkomlig.
Jag kan fortsätta mitt träningpass lätt om magen och glad igen.
Magen lugn och fin

Jag har ju min "sjuka" husvagn stående i en torr och fin lada sedan han fick en fuktskada förra året.
Jag har varken haft tid, ork eller råd att fixa till skadan, utan han har stått där och torkat.
Skadan blottade jag direkt, rev upp och tog bort så mycket jag bara kunde.

Nu är han till salu i befintligt skick då jag inte längre känner att jag vill idka husvagnsliv med egen vagn.

Dessutom är det vansinne att låta en fullt funktionsduglig vagn i övrigt. Låta bara stå och förfaras.

På söndag kommer en intresserad kompis och tittar på honom så jag ville checka att allt var ok och hämta hem sånt jag hade kvar.
Tältstänger, lite kannor och hinkar och sånt.

Anlände dit igår efter att jag först tvättat på morgonen. Det regnade rejält och jag blev genomblöt när jag gick ut och skulle låsa upp porten.
Nyckeln passade inte!!
Jag blev förvånad och samtidigt orolig.

Lokalens ägare hade inte meddelat mig något om byte av lås.
Ringde honom och han kom ut efter en halvtimme och låste upp
Han hade satt dit nytt lås förra veckan och tänkt ringa mig men sedan hade han glömt.
Det gjorde inget, jag hade tid att vänta.
Kul att pratas vid en stund.

Jag undersökte vagnen.
Plockade ur det som skulle med hem och tvättade bort fågelbajs som en fågel roat sig med att måla husvagnen med.
Den hade suttit på en balk ovanför och dyngat ett bra tag.
Bajset satt hårt och jag hade ju bara mitt eget dricksvatten i två flaskor att använda.

Fick bort det mesta och kunde sedan bara låsa till, ta lite foton och åka därifrån.
Lite vemodigt i hjärtat att sälja honom.
Vi har ju haft många år tillsammans.
Alfred som han heter min husvagn.
Tog foton inne också.
Väldigt mörkt inne i ladan så det blev inte så bra, men duger.

Sista fotot där sängen är med visar det som jag fick lov att plocka bort för att komma åt den skadade väggen.
La allt i en hög bara i väntan på reparation.

Min älskade Alfred.
Hoppas han kan få ett nytt liv med andra som trivs med honom.

Vi får se på Söndag.

Håll tummarna!
Det är bra människor

Igår hälsade jag på ett av mina "barnbarn" som bor i ett underbart stall utanför Eskilstuna.

Han hör till min äldsta dotter med familj och har ganska nyligen flyttat till detta fräscha, fina och härliga stall.

Tog lite foton på honom när han stod i boxen och mumsade mat innan han skulle ut i hagen med sin kompis Sören.

Magino heter denna snygging.

Han stod ivrigt och väntade på att få gå ut och gnäggade åt sin matte att skynda på med alla sysslor.
Hon hade nyligen ridit honom och han var lite svettig så hon ville att han torkar först innan utgång.

Se bara vilken Goding han är :)

Nu är jag inne på dag 10 tror jag i fastan.
Det går jättebra och kroppen har nu kommit på att det finns massor att hämta i fettcellerna.
Så energi och ork har jag och faktiskt att jag måste komma ihåg att få i mig något.

Rör ju på mig en hel del och jobbar för fullt så det går ju åt energi.

Igår hämtade jag ut ett paket som jag beställt från Apotea.
Mat för säkert 3 veckor finns nu laddat i skafferiet.

Köpte ett paket med bars också för jag kommer ju så småningom att gå över till mera fast föda.

Nu har jag i dagarna tre bytt ut en måltid till en burk tonfisk i olja.
Äter jag den så fårjag i mig bra olja som håller igång magen.
Har heller inte ont i magen längre och det är så njutfullt.

Att vara ute och gå minst 5 km mest varje dag har redan nu blivit en rutin för mig.
Musklerna känner igen detta och jag känner hur flåset bara blir bättre och bättre.

Jag mätte mig helgen som var över höfter och lår. Tänkte att jag ska mäta igen på söndag så får jag se om det försvunnit nån centimeter.
Känner i jobbarbyxorna iallafall att det som ligger på mina höfter börjar på att minska.

Det får inte gå för fort heller. Lite lagom takt.
Känner hur stegen är mycket lättare och jag stånkar inte längre när jag reser mig upp ur min låga bil :)

Smidigheten växer och jag kände inatt när jag sov att jag återigen kan dra upp knät mot magen och ligga så som jag alltid gjort.
Då sover jag skönast.
Magen har tagit emot fram till nu när jag lagt mig på det viset.

Väga mig kommer jag inte att göra förrän jag känner att jag börjar bli fullt nöjd med resultatet.

Känner mig riktigt stolt över att ha kommit så långt och att kunna leva utan att ständigt känna ett sug i magen.
Sötsuget är helt borta.
Tillsätter lite salt varje dag för jag svettas grymt mycket när jag är ute på mina powerwalks.

Idag får det bli en vilodag.
Känner i vadmuskler och rumpan att jag rört på mig mycket.
Denna vecka är jag uppe i över 4 mil.
Ett marathon med andra ord.

Nästa vecka ska jag öka på mera.
Ska ha några milsprommisar den veckan.
Få se om jag sedan vågar mig på att jogga korta stunder under den milen.
Lyssnar noga efter vad muskler och leder säger.
Vill inte åka på nån skada.
Känner att jag ännu är för tung för mer avancerat.

Plockar fram cykeln också nästa vecka.
Lite trist att jag jobbar så mycket från annan depå än stan så det blir för långt med cykel.
Dit kan jag cykla kommande vår :) då ska träningen vara på en sådan nivå.

Såvadman än tyckas kan om min metod så fungerar den för MIG.
Hur du gör är helt och hållet ditt val.

Jag har faktiskt denna gång inte ordat till många om att jag håller på med viktreducering.
Känns bäst så för jag är ganska less på folks kommentarer.

Att få till sig uttryck som.. Du är dum i huvudet....jag skulle aldrig göra nåt sånt... Vafan, är du inte klok människa! Äter du inte mat när det är gratis osv osv...
Det behöver jag inte höra när jag kämpar på.

Alla har rätt till sin åsikt men det är inte ok att trycka ner någon som kämpar.

Jag är det som känner min kropp och har viljan nu att göra något åt det som plågat mig under en längre tid.
Jag vill vara frisk, fräsch och känna att jag orkar allt jag vill göra i livet.

Att träna inför lopp är wn sån underbar morot för mig så det kommer jag att fortsätta med.

Kroppen i trim så mår hjärnan bra, helt klart.

Fotot är från igår då jag efter träning tog mig ett svalkande bad i havet i Grisslehamn.
Helt underbar belöning efter svettpass

Solen går upp medans jag gör mig redo för dagens körning.
Grisslehamn och Ms Eckerö.
Jag kommer stanna iland för träningspass och vila.