När min flytt till den här lägenheten kördes i Februari så råkade en glashylla till mitt vitrinskåp gå i kras.
Det blev riktigt fint glaskross av den och jag ville inte kasta bort det.

Hyllorna hade jag virat in i fleecefiltar så krosset fick vara kvar i filten.
Lade in den i en låda för att ta omhand senare.

Nu tyckte jag att det var dags för det.
Plockade fram filtknytet och plockade ner krosset i burkar för att använda till dekoration framöver.
Det går att göra så fina konstverk av isblått glaskross.

Se bara så fint det är.
Precis som is

Detta är återvinning av extra klass

Varje år kommer hösten efter sommaren.
Jag trivs med hösten. Den är vacker och luften är så skön att andas.
De grymt varma och jobbiga dagarna börjar vara över och det går att leva normalt igen.

Jag är ju ingen vän av de smällheta sommardagarna då det är risk att få värmeslag.
Allt är svettigt och klibbigt. Varje rörelse blir kämpig och jag måste ständigt hålla koll att jag inte får vätskebrist, iallafall när jag jobbar.

Denna sommar har jag ju dessutom jobbat helt och är glad över att det inte var lika varmt som sommaren 2018.

Det som jag nu lägger märke till är hur många människor deppar ner sig när hösten kommer.
Det skrivs på facebook om allvar som börjar igen, det roliga är över, tristessen tar över osv osv...

Ställer mig frågan då om dessa människor bara lever på sommaren.
Lever de inte med glädje i hjärtat under resten av året?
Måste vara jättetufft att ha det så när sommaren är så kort.

För mig har varje årstid sin tjusning.
Med hösten kommer de sköna skymningarna och man kan tända levande ljus igen. Kura soffan är helt ok.
Promenaderna ute i den friska luften blir längre.
Jag badar ju till långt in på senhösten så det nöjet hänger med mig under lång tid.

Min semester blir ju av i September.
Då är det lugnt och skönt överallt och den hysteriska semesterstessen är över.
Det är den ju så fort vi kommer in i mitten på Augusti.

Jag ser fram emot att ha lugnt och skönt på min semester. Vad gör väl det att det är kyligare. Jag klär på mig isåfall
Överallt kommer det att vara framkomligt.
Ingen hets, inget köande utan bara lugnt.
Många sommaröppna butiker har stängt men dem kan jag helt vara utan.

Min första vecka kommer jag och Nova vara iväg med hyrd husbil.
Andra veckan blir i slutet av September och då blir vi på Öland i min dotters husvagn som vi sedan packar ihop och drar hem för säsongen.

Öland kommer att vara nästan tom på besökare. Det är öborna som kommer fram istället och stränderna ligger öde.
Som gjorda för långa vandringar i egna tankar och lugn.
Perfekt för mig.
Jag var ju ner på ön när min dotter fyllde i Juli.
Hemskt vara där då. Folk överallt och ett tempo som sög musten ur mig totalt.

Jag har så mycket människor omkring i jobbet att jag måste få ha lugnt på semestern. Då är hösten perfekt då de flesta är igång och jobbar igen och lever i sin vardagslunk i väntan på nästa sommar.

Sommarens förväntningar är stora för många. Mina förväntningar lägger jag ut över hela året istället.
Lever varje årstid och njuter av dem så det vis som årstiden erbjuder.

Vi vet ju att det blir mörkare nu för varje dag.
Men för den skull ska vi ju inte låta sinnet bli mörkare utan leva ändå.

Visst är det tufft många gånger med snöblask, mörkt tidigt och gryningen kommer sent.
Framförallt för bussförare som jag, med tidiga mornar då det tar många timmar innan morgonljuset kommer.
Men ändå, vi vet också att det kommer ljusare tider snart.
Det mörka tar inte över hela året.
Om vi inte tillåter det ta över våra själar och sinnen.

Njut av hösten.
Passa på att göra något du tycker om just då.
Kryp inte in i en bubbla och sluta lev.
Livet pågår hela året.

Hösten är vacker

Grönskande och blommande balkongen hemma hos mig och Nova :)

Idag efter jobbet var jag så grymt sugen på potatismos.

Så när jag kommit hem och bytt bort jobbkläderna åkte stekpannan fram och stekt falukorv med mos stod på middagsmenyn.

Fixade pulvermos som jag piffade till med mjölk och norskt smör.

Det blev jättegott då jag rörde om så moset blev fluffigt.

Stark och god senap till.
Tunn smörgåsgurka som tillbehör.

Supergott!

Inte ofta man unnar sig så god och enkel mat.
Falukorv och mos :)

Det kostar på att inte ha någon sommarsemester alls.
Den tid som gått av vår och sommar har varit så fylld av jobb och aktiviteter att min kropp och knopp börjar vara trött och sliten.
Även fast jag haft det helt fantastiskt och roligt.

Arbetsdagarna är ju många gånger så grymt långa som beställningsförare att det liksom inte blir någon fritid kvar.
Knappt ens återhämtning.

Dygnsvilan tajtas in till minimum och det tar på mig iallafall ganska hårt.
Hinner inte sova tillräckligt och jobbet släpper inte hjärnan under lång tid.

Sedan måste jag ju självklart tillägga att det mesta jag gör i mitt jobb som beställningsförare trivs jag med. Det med tiderna får man på köpet och därför orkar inte så många jobba med detta.
Att inte ha någon schemaläggning eller ens en aning om vad som händer kommande vecka.

Nu känns det som att jag inte återhämtar mig helt under den vilan som är.
Det blir kanske 50-60 % bara, så batterierna blir aldrig fulladdade. De töms nu bara mer och mer.

Detta resulterar i att jag söker ny energi hela tiden.
Äter onyttigt och konstiga tider på dygnet.
Sockersug på kvällarna och det är ju då kroppen ska i vila egentligen, även magen.

Resultatet har blivit att min mage är för stor för jobbarbyxorna.
Det är inte behagligt kan jag säga!
De sitter hårt över magen och den känsla som blir är bara obehaglig.

Jag vill helst att de sitter löst så jag kan känna mig fri då jag sitter vid ratten.
Nu sitter de åt när jag står upp och stramar hårt när jag sitter.

Detta sätter jag bara på trötthetskontot.
Jag äter istället för att göra något åt det för jag orkar inte just nu.
Behöver få vara ledig under en längre period och känna att jag inte ständigt har väckning på och måste prioritera sömnen.

Semester för min del knackar hårt på dörren. Eller kanske ska jag säga, bankar på dörren, hårt!
Få komma bort från vardagen, kraven och det som måste presteras ständigt.

De fridagar jag haft under sommaren har till stor del gått åt till att hinna ikapp med mitt härhemma. Städ, tvätt och fixa med allt som hör livet till.
Jag hjälper andra och sätter mig själv och min lediga tid i sista rummet.
Sånt blir inte bra i längden.

Att jobba över 50 timmar per vecka och sedan inte få den återhämtning som är livsviktig blir förödande.

Jag är sliten

Igår då jag låg och vilade i stugan vi förare får använda, ringde min mobil och det var en kollega i driften som frågade om jag hittat nån mobil i bussen.

Sa som det var att jag tittat igenom bussen som jag alltid gör innan körning, men inget hittat.
Han visste att jag är noga med mina bussar.
Vill ju inte att kunden får en smutsig eller skräpig sittplats.

När jag sedan kom ut till bussen så gick jag bak där gästen suttit och tittade noga överallt. Mellan sätena hade det kilat fast en mobil.
Visste jag inte vad jag letade efter så hade jag inte hittat den. Låg så inkilad och dold.
Fick upp den och kunde ringa driften att jag hittat den.

Gästen var tydligen helt förstörd då det var en massa kort i fodralet.
Förstår hans känsla då jag har likadant.
Allt finns i mobilskyddet i facken.
Driften kontaktade honom och han hade blivit överlycklig och lättad.
Vi kom överens om att han hämtar den när jag kommer till Västerås vid 17 tiden och släpper av mina gäster.

Så blev det och med stor överraskning.
Jag såg ingen stå och vänta vilket jag trott.
Gick ut och öppnade bagageluckorna åt mina gäster.
Då kommer det fram en man med en kasse i handen och presenterar sig.
Helt klart mobilägaren. Han var lättad, glad, översvallande tacksam och något skamaen över sitt slarv.
Alla kan ju tappa och glömma och det var jj bra att den låg kvar så ägaren fick den åter.

Jag blev glad och lite generad över hans tacksamhet då det i kassen låg en stor, underbart vacker blombukett och ett Tackkort till mig.
Oj, det värmde mitt hjärta enormt att han visade sin tacksamhet så.

Vi hann inte prata så mycket då gäster i min buss behövde hjälp och han gick iväg med sin mobil hårt i handen.
Förstod hans känsla.

Blev bara så förvånad över att en människa visar sin tacksamhet så fint.
Folk brukar oftast bara säga tack och vilken tur att jag hittat och sen inget mera.
Det tas för det mesta förgivet bara att vi finns för den servicen också.
Ta hand om folks borttappade saker.

Nu var det ren glädje och stor tacksamhet.
Mitt hopp om mänskligheten ökade många procent.

Nu står den vackra buketten på köksbordet och minner mig om en människas stora glädje och tacksamhet.

Jag ska vårda den noga så den lever länge.

Tack S du skulle bara veta hur detta glädjer ett chaufförshjärta.

Idag i Grisslehamn när jag gick omkring och skrotade under den långa väntan på mina gäster som var ombord på Ms Eckerö så gick jag in på en liten butik.

Det visade sig vara ett konstcafe som drivs av en driftig, härlig och levnadsglad kvinna som liksom jag var ursprungligen från Finland.

Hennes egna skapelser hängde lite överallt inne i det lilla söta cafet.

Hon tillverkade måsar, trollsländor och lite annat av fiskben.
Hennes man är fiskare så iden till detta fick hon i början på 90 talet då hon kände att något nytt måste till i livet.

Jättefina är de måsarna.
Köpte två stycken av henne som packades in noga i papper och kartong så de inte skulle fara illa under bussfärden hem.

Svårt att få med dess naturliga skönhet på foto.
Bästa är att besöka henne och se själv

När vi pratade så visade det sig också att vi var födda i samma trakt i Finland.

Sådana här möten med människor tycker jag är så fantastiska.

Fick av min äldsta dotter en taklampa som hon själv köpt begagnad men aldrig fått användning för.
Jag tycker att den är jättefin och passar ovanför mitt snygga matbord.

Gillar att det är levande ljus också.
Det kommer jag att använda under den mörka årstiden.

Så snyggt!