Det blir som alltid för mig att när krafterna börjar återvända det minsta, så kan jag inte låta bli att göra någonting.

Idag räckte det med att vattna blommorna.
Var ner i källaren en sväng. Flåsade som ett ånglok i trappen.
Plockade lite i köket och tog sedan en dusch

Krafterna tog slut efter det.
Så återhämtad och frisk var jag.

Åter soffan och viloläge

Nu äntligen känns det som att denna jobbiga förkylning börjar vända.
Har sovit 5 timmar helt ostörd sömn efter väckningen igår kväll av någon människa vid dörren.
Lyckades till sist somna om efter att jag kommit ner i varv. Hostan lugnade ner sig.
Nova kröp upp hos mig och med henne spinnande på magen somnade jag tungt.

Vaknade vid 3 tiden genomsvettig.
Nova fortfarande intill mig spinnande.
Säkert har hon helat mig under tiden jag sovit då det kändes bättre i huvudet än det gjort på många dygn.

Nu har det nog vänt åt rätt håll och jag kan snart börja leva normalt igen.
Kommer inte att rusa iväg i jobb och träning bara för att det känns bättre.
Det som gäller nu är att bara ta det lugnt och sakta komma tillbaka.
Vill inte åka på ett bakslag igenom att ge mig ut för tidigt.

Känns nu som att jag inte har någon feber iallafall.
Igår behövdes det heller inte full dos av värktabletter. Skönt att bara få minska ner på den biten.
Aldrig bra att äta sånt för länge.

Hörde nyss hur tidningen kom.
Den delas ut till alla hushåll oavsett man vill ha eller inte.
Jag läser den inte utan kastar direkt i återvinningen.

Ogillar allt sånt där som prackas på mig fast jag inte vill ha.
Likaså dessa kuvert med julkort som kommer i brevinkastet.
Det ska spelas på mitt samvete i allt för att sugas pengar. Överallt ska det skänkas pengar.
Behåll korten utan kostnad Om du vill!
Men betala för dem helst.
Jag vill inte ha några kort då jag inte ens skickar några julkort.

Jag låter gnällig nu det är jag medveten om

Vad kostar inte alla dessa utskick?
Är det inte bättre att använda dessa pengar redan till nåt viktigare.
Reklam klarar jag mig ifrån tack vare den skylt som redan satt på min dörr då jag och Nova flyttade hit.
Den får sitta kvar.

Nog gnällt om det.

På Lördag börjar jag jobba igen.
Kontaktade jobbet igår och hörde efter om det fanns nån Eckerökörning.
Det fanns det som tur var.
En dubblering som jag tror blir bara från Västerås.
Ska bli skönt att komma igång med körningarna igen.

Skrev på en lista igår också om hur jag vill jobba framöver. En önskelista helt enkelt som arbetsgivaren ger till oss.
Helt suveränt.
Jag vill fortsätta med mina varierade beställningar med övernattningar och allt.
Det trivs jag bäst med.
Köra Vsk herrar A laget självklart.
Fick sms igår om jag kör deras sista bortamatch för säsongen.
Borlänge den 27/10.
Det vill jag jättegärna

Ligger nu i sängen med kaffekopp bredvid på nattduksbordet.
Kommer att sova några timmar till innan det är dags att gå upp.
Känns så skönt att inte vara blytung i huvudet. Hostar en hel del och det känns att något lossnar från luftvägarna.
Förkylningen ändrar karaktär.
Nyser mera istället och känner mig snuvig.
Vändningen till det bättre har kommit och det är skönt.

Livet återvänder sakta men sakta men säkert.

Jag har kämpat med nattsömnen i flera dygn nu då jag är febrig och hostig med värk i hela kroppen.

Kände tidigt ikväll att det var läge att krypa ner i bädden och äntligen sova.
Hostan var lugn och jag jättetrött.

Vid 20.00 tiden vaknar jag av en ringsignal.
Fattar först inte vad det är men sen hörs det igen.
Dörrklockan!
Jag väntar inte besök och definitivt inte utan att någon ringt på porttelefonen först
Min trappa är låst dygnet runt.

Det ringer igen och jag går ut i den mörka hallen och tittar i titthålet.
Utanför står en kvinna med en skrivplatta igång och knappar på den.
Ringer på igen och jag öppnar definitivt inte.
Nån försäljare förstås, vad annars.
Hur i bövelen tar de sig in i trappen som är låst??
Detta skydd har vi här för att slippa just sånt och som nu klockan 20 på kvällen.

Självklart kan jag inte somna om sedan.
Hostan drar igång och det var bara att stoppa i mig värktabletter igen mot huvudvärken som återvände.

Jag som sov så djupt och skönt.

Förbannade människor som inte respekterar portlås. Det finns en orsak att de är där.

Jag behöver få sova!!!!!!!!

Det verkar som mitt mående nådde sin kulmen inatt.
Hostade, febrig med smärtan i lederna så jobbig att det var omöjligt att ligga stilla.

Gick upp tog mig varmt the med Ingefära och honung. Det lindrade hostan en stund.
Somnade korta stunder mot morgonen.

Dagen innan var yngsta dottern och jag till verkstan och hämtade hennes husvagn.
Nu är den redo för vintern.
Vi hämtade Lillan från skolan och sedan följde de med hem till mig för att sova över.
Vi behövde varandra för att orka med matlagning och det som behövde göras.

Vi gjorde kväller tidigt.
Jag duschade och hade sedan sån frossa när håret var blött.

Natten blev en enda kamp.
Hade bäddat på soffan så tjejerna fick sovrummet.

Gick upp helt slut när Lillan skulle till skolan.
Hennes mamma körde henne. Lika trött och slut hon med.

Vad jag längtar efter att bli pigg och frisk igen.
Det är så mycket som behöver göras

Såhär är den ungefär

Hela gårdagen, efter att jag kört dotterns husvagn till verkstad bara, så gick eller låg jag härhemma i lägenheten och frös.

När jag kommit hem så blev det genast ombyte till varma myskläder.
Frös så jag skakade.
Lederna sprängvärkte och fingrarna var alldeles svullna.
Svullen även i ansiktet kände jag.

Dottern och jag åt mat. Köttfärssås som jag tinat upp från frysen till min son och barnen skulle kommit i Lördags.
Nu blev det ju inte så utan jag var dit.
Såsen stod kvar och måste ätas upp.

Kokade på bandspaghetti bara till så det blev enkel matlagning. Det var allt vi orkade.
Dottern åkte sedan nästan direkt då Lillan slutade skolan.
Jag lät disken stå och kröp ner i soffan under varm filt vid tv:n.
Halstabletter, vatten och kaffe med mig.

Rätt omgående somnade jag en stund och vaknade med ett ryck och fattade inte vart jag var först.
Kokade på hett the. Det var gott när jag frös så.
Feber fast jag tagit febernedsättande.
Hostade och hade mig.
Känns att förkylningen sitter nere i luftvägarna som den brukar för mig.
Blir ju sällan snuvig utan det ligger i halsen och nedåt lungorna.

Orken låg på minus totalt.
Somnade till ett par vändor till under eftermiddagen. Det behövdes den vilan.
Koppla bort skallen från allt som jag skulle behöva göra.
Roliga körningar som jag går miste om bara för denna helvetesförkylning.

Jag skulle behöva hjälpa sonen, min yngsta dotter och även besöka gamla mamma.
Det funkar ingenting just nu när jag bara går härhemma som en rosslig gammal padda.

Det märks hur mycket jag behövs överallt.

Gick upp och diskade upp efter vår lunch iallafall.
Dottern hade med sig en kasse krukväxter som ska bo hos mig.
Samt några lampor som får vara hos mig medans hon bor hos sin systers familj.
Nån dag i framtiden kommer hon att kunna ha råd med egen lägenhet igen eller ett hus.

Tack Försäkringskassan och Sosseregeringen för att ni ställer sjuka människor utan pengar!!
Snyggt jobbat.
Hoppas ni är stolta över det ni åstadkommer och njuter i era lyxiga boenden av att sjuka hamnar på gatan.
Nu har min dotter turen att ha sin syster som ger henne möjlighet att tillsvidare kunna härbärgera hos dem.
Deras hus är gammalt men fyllt av kärlek.

Mitt hem står också öppet för mitt barn och barnbarn men att sätta Lillan i skola här i Västerås är inget alternativ.
Hon kommer att gå i en liten skola med sin kusin. En skola som fungerar.
Det ser jag fram emot.
Hon kan äntligen få hjälp med sina läs och skrivsvårigheter vilket Surahammars skolor fullständigt skiter i.

Nu har jag spytt galla ett tag och det behövs.
Allt som sker i vårt land är inte ok längre
Människor utförsäkras och tvingas jobba fast de till och med är döende.
Nåt har fått helt galet snett.

Som ni säkert förstått så är jag ingen sossevän.
Det är ett gäng pajasar som skor sig själva och klappar sina partivän på ryggen och ser till att alla de sina sitter tryggt.
Sverige skiter de fullständigt i

Vi ska vara världens försörjare
Döda den egna befolkningen först och sedan låta landet bli nåt helt annat än det Sverige som en gång fanns.

Vidrigt!!

Ligger som en padda i soffan och mår skräp rent ut sagt.

Ont i lederna så de är svullna.
Halsen känns som en svintotuss.
Hostar och huvudet sprängvärker.

Frös så jag skakade i flera timmar.

Har nu sjukskrivit mig.
Det går inte att jobba såhär.

Full dos med Alvedon och Ipren
Xyx sugtabletter för halsen.
Dricker mycket vatten, har sovit flera gånger.

Körde dotterns husvagn till verkstad imorse.
Sen var jag slut för denna dag

Förkylning från helvetet

Gårdagen gick helt åt att hjälpa sonen med att fixa med en massa ute på gården deras.
Städade åt djuren de har.
Ankor, höns, vaktlar, kaniner på flera ställen.
Mockade och fixade, rensade skräp och plockade, krattade, städade hela dagen lång.

Mycket finns att göra och det vi gjorde var viktigast.
Vintern kommer snart och grejer behöver undan snö och kyla.
Tog bara lite kaffe och fortsatte sedan jobba på. Hämtade hö åt djuren från bonden på gården en bit bort. Lastade in det så det låg torrt.
Åt tabletter för att hålla min förkylning stången.
När kvällen kom och hemfärd var jag helt slut.

Kom hem vid 19 tiden.
In i duschen direkt. Fixade mat. Packade upp det jag hade med mig och sedan åt jag med Nova nära mig. Hon hade saknat mig det märktes.
Kom ju bara hem igår efter jobbet och gav henne mat och åkte direkt.

Nu fick vi vår tid tillsammans.
Mina leder sprängvärkte, kände mig febrig och frös.
Somnade sittande i soffan och vaknade en dryg timme senare och fattade knappt var jag var nånstans.
Jätteont i halsen och huvudvärk.
Kom knappt ur soffan, sån smärta i lederna.

Vid 21.30 var jag isäng och slocknade som ett ljus.
Vaknade vid 1.30 av Novas gnäll.
Jag hade ju stängt balkongdörren då jag frös så av febern.
Det gillade inte hon.
Vaknade helt och gick upp.
Öppnade balkongdörren och hon gick genast ut dit
Regnet vräkte ner.

Tur det var så fint igår när vi jobbade på gården sonen och jag.
Bryggde mig starkt kaffe, tog febernedsättande och kröp ner i bädden.
Idag ska jag köra yngsta dotterns husvagn till verkstad. Värmen måste fixas och den behöver gasoltryckas innan vi bygger upp hennes boende inför vintern.
Bra få det gjort.
Sedan vet jag inte hur mycket jag mäktar med denna dag.
Orken är nu på minus och jag måste vila.

Tisdagen är arbetsdag igen och jag vet inte hur jag ska orka.
Släpper inte febern och värken i kroppen så kan jag inte ge mig ut och jobba i tung trafik och full buss.
Jag har ju redan förvarnat om mitt mående och kommer under dagen att uppdatera så min chef vet läget.
Kommer inte jobba febrig. Det slår hårt tillbaka, har gjort det förut och blivit ännu sjukare och längre frånvaro.

Kommer hem direkt efter husvagnsförflyttningen. Kommer inte att göra nåt annat idag. Dottern hämtar upp mig och kör mig sedan hem igen.

Vila, vila och åter vila måste till så jag kommer i form igen.
Vill inte vara satt ur funktion då jag behövs överallt.

Tur att mitt hem är iordning.
Känner att jag inte har några måsten här just nu. Diska upp är det enda.
Se till att få i mig mat och hålla mig varm, dricka mycket vätska och bara vila.
Hoppas på att få den chansen.
Jag kan inte hjälpa andra när jag själv är sjuk, det funkar inte.

Älskar mitt jobb och vill inte ha någon frånvaro.