Jag kan verkligen förstå att människor med ständig smärta måste vara oerhört starka individer som lever i det tillståndet.

Smärtan styr ju i stort sett allt hela tiden.
Begränsar, suger energi och styr vardag som fest. Dygnet runt, alla dagar.

All heder från mig till alla er som bär smärta i kropp och själ.
Ni är starka!
Superstarka!

Ser bara till mig själv nu när min högerarm var satt ur spel med smärta. Vad jag kände mig ynklig och arg. Trött och frustrerad.
Att inte kunna leva mitt liv så som jag är van. Full fart och lite till.
Inte kunna jobba, träna eller ens sköta mitt hem på ett bra sätt.
Kände mig utanför mitt eget liv.

Ni som bär en ständig smärta.
Ni är helt fantastiska människor.
Att orka med kraven och trycket från omgivningen ständigt ändå, i smärtan.

Min arm är nu i bruk igen.
Den lilla smärta som nu finns kvar är inget och jag vet att det läker helt, bara jag är försiktig

Pratade igår med min underbara chef och hon har full förståelse för att jag behöver hjälp ett tag för att få muskeln läkt
Armen behövs ju i precis allt i mitt yrke som bussförare.
Körning, bagagehantering, städning ... Ja i precis allt.

Nästa vecka är det inlagt nån extra dag för vila och det jobb jag har innebär inga extra lyft av bagage eller nåt.
Mest körning och det långt.
Riktig vila mellan passen så jag har en chans till återhämtning

Jag är så tacksam!

Sjukskrivning vill jag inte veta av.
Jobbet är en så stor del av mitt liv och för mig också möjligheten till att röra mig till olika ställen i vårt land och möta människor som ger mig så mycket åter.
Älskar mitt jobb.
För mig en livsstil jag inte vill vara utan.

Nu står väskan packad och väntar på nästa resa.
Nova min lilla älskade sambo, lade sig i väskan för att markera att hon minsann inte skulle låta mig åka utan henne.

Jag blir bara borta en natt så hon fixar det.
Sova en natt ensam är inget hon lider av.

Jag åker vid lunch idag och är hemma igen imorgon.
Dessutom är min dotter och barnbarn kvar här idag efter jag åkt i några timmar.

Så skönt när livet återvänder till det normala.

Imorgon Fredag kommer jag äntligen att få köra det lag som jag gillar bäst vad gäller hockeykörningar.

( Vsk fotboll är min grabbar annars )
De ligger närmast hjärtat

Att köra dessa norrländska härliga gäng gör mig glad.
Körde dem i vintras från Globen till Sundsvall.
De spelade match i Timrå och sedan åkte vi vidare till Övik där jag måste hoppa av då körtiden var slut.

En annan förare tog över bussen och körde hem grabbarna till Luleå.
Sedan kom han åter med min buss som jag tog hem igen.
Jag hade sovit natten på hotell medans han körde.

Tog hem Nallen, min dubbeldäckare till Västerås i grymt snöoväder den gången.
Det bloggade jag om, minns jag.

Nu denna gång kommer jag att hämta laget på Arlanda.
Sedan åker vi vidare till Tegera Arena i Leksand och lämnar spelutrustningen
Övernattning kommer att bli i Tällberg.

Ska bli en spännande resa då jag inte varit varken i Leksand eller i Tällberg.

Ska bli kul att träffa gänget igen

Jag är så glad att min arm hunnit bli såpass bra att jag kan genomföra denna efterlängtade körning.

Efter att jag satte på mig arbågsskyddet så halverades smärtan.
Så grymt skönt!
Skyddet/stödet gör att armen hålls mera stilla och samlad på nåt vis.
Svårt att förklara men för mig har det gjort en enorm skillnad.

Gjorde som döttrarna mina förslog.
Att smörja in Voltaren precis där jag har ont och sedan hästliniment med Arnika på resten av armen
Ända från handleden till axeln.
Hade ju börjat ha ont i skulderbladet på höger sida också då jag försökte skydda armen.
På detta vis fick allt vila fint och ha en ordentlig blodgenomströmning.
Arnikan har den effekten.

Jag kunde göra en hel del hemma denna dag och min själ kunde få lite ro.
Att bara slappa är inte min grej.
Visst har jag behövt den vila och framförallt extra sömn som jag fått dessa dagar.
Känner mig nu piggare än på länge.

Tvättade mina fönster som plågat mig länge.
De var ju inte ens rena efter förra hyresgästen och jag har inte tagit mig tiden eller orkat fixa det tidigare.
Nu är de blanka och fina.
Använde vänsterarmen mest under putsningen. Gick alldeles ypperligt.

Har balkongfönstren kvar bara och dessa tänkte jag fixa idag.
Viktigast var de i köket som jag ständigt såg
Nu gnistrar de som jag vill ha det.
Julgardinerna åkte upp igår vid balkongfönstren.
Det gjorde ganska ont i armen då jag måste sträcka upp båda armarna.

Men nu är det också klart.
Alla stakar och stjärnor är uppe.
Men inget är tänt ännu såklart. Det gör jag inte förrän 1:a Advent.

Då jag varit hemma flera dagar med en karensdag och tre fridagar på det så måste jag jobba massor de dagar som är kvar i November för att inte förlora mängder med pengar.
4 dagar utan betalning blir kännbart i min plånbok.

Gårdagens plock med allt möjligt gjorde mig naturligt trött och jag lade mig tidigt.
Sov djupt och läkande tills Nova väckte mig vid 4 tiden.
Då tyckte hon det var dags för frukost.
Gick upp och gav henne det och fixade mig själv en stark och god kopp kaffe
Sista lediga dagen.
Jag ska göra den värdefull på alla sätt.

Armen gör ganska ont då jag sovit utan stödet. Ska ta en dusch och sedan smörja in som igår.
Efter det är jag redo för dagen.

Efter att ha sovit oroligt några timmar så vaknade jag vid 4.50
Förväntansfull och hoppfylld gick jag och kikade ut i trappen.
Jodå :) Där låg paketet från Apotea och väntade.
Tidningabudet hade lämnat det utanför min dörr.

Kröp ner i sängen igen efter att ha gett Nova frukost. Öppnade paketet och fick fram det som jag beställt.
Armbågsskyddet, som skulle avbelasta stället där jag har så ont.

Helt rätt i storlek kände jag direkt.
Hade ju noga mätt på armen där det stod att man skulle mäta. Lyckades bra.
Kändes först som att det gjorde ondare men efter en stund var det som att armen lade sig till rätta.
Det började kännas skönt och värmande.
Stödjande och behagligt.
Rörde på armen och gick ut i köket för att ta på morgonkaffet

Automatiskt använde jag inte armen då det tog emot när jag böjde den.
Detta gör i sig att jag skyddar armen bättre.
Den får vila på ett helt annat sätt.

Ska idag inte ta någon värkmedicin alls utan bara låta armen vila med stödet på.

Känns toppen att ha fått den här hjälpen.
199:- betalade jag på Apotea för skyddet/stödet.
Back on Track heter den.

Känslan är helt annorlunda mot att inte ha något på alls.
Nu hålls armen varm hela tiden och jag kan dessutom enkelt massera på det stället där jag har ont.

Svullnaden som jag hade de första dagarna då jag började ha rejält ont har nu lagt sig vartefter.

Spännande att se hur den här dagen blir.
Fortsätter min vila såklart.
Behöver återhämtningen i hjärnan också.
Men mitt mål är att på Fredag köra mitt Luleå Hockey.
Hämta dem från Arlanda och köra till Leksand och Tällberg.

Vore så skönt att slippa ta värktabletter.
Får så ont i magen av dem.

Tisdagen hasade sig fram i ett töcken av trötthet, värk och väntan på armbågsstödet jag beställt från Apotea.
Det skulle ha kommit med tidningsbudet på morgonen, men icke!
Enligt sökning så hade paketet anlänt till Västerås 22.09 kvällen innan
Men ingen körde ut den.

Har försökt att hålla min arm så att den inte har behövt jobba mycket.
Inte så enkelt när jag är högerhänt och det är högra armen som bråkar.

Använt plåster som smärtlindrat lokalt och tabletter på det.
Hållit armen stilla och varm så mycket jag bara kunnat.
Vilat i soffan. Somnat till stundtals och vaknat med pulsen rusande av dåligt samvete för att jag bara slöar.

Fönstren skulle behöva tvättas.
Bilen städas och göras redo för vintern.
Tvättstuga bokas. Ska tvätta åt dottern också som förra veckan.

Ledigt från jobbet har jag så där borde inte samvetet bråka.
Måste ju ha min kompenserade veckovila efter en hektisk period med mycket jobb och knapp vila
På detta en kraschad armmuskel.

När jag inget gör så äter jag mera.
Riktig mat givetvis men också extra mackor med ost och till kaffet choklad.
Rotar i skafferiet efter något att tugga på.
Fördriva tiden.

Tv programmen avlöser varann.
Den ena sämre än den andra. Lagom att bara ligga och dåsa till. Har ljudet avstängt då reklaminslagen är vidriga.
Tv:n är mera som sällskap.

Vila får jag iallafall, det fungerar.
Längtar bara efter att smärtan i armen ska ge vika så jag kan använda min hand och arm som vanligt.

Levande ljus har jag tända hela tiden för det ger en lugnande och trivsam tillvaro.

Nova har hållit mig sällskap en del, annars har hon också passat på att vila och sova i timmar.

Hoppet ligger nu i att leveransen från Apotea kommer imorgon med tidningsbudet.

Det är snart midnatt.
Jag hann somna en dryg timme innan jag väcktes av meddelande på mobilen.
Min äldsta dotter ville visa ett hus på landet som är till salu
Tyvärr alldeles för dyrt för mig.

Som bussförare tjänar jag inga stora pengar inte. Köpa hus är aldrig tänkbart med min lön.

Just nu går jag på sparlåga med hela livet.
Behöver vila och läka innan det blir full fart igen.
Även jag behöver vilan :) då och då.

:/

Ligger här i sängen nu tidigt på morgonen.
Smärtan i armen har minskat.
Känns som jag sovit i en djup avgrund och det riktigt tungt hela natten.

Väntar nu på att tidningsbudet ska komma med paketet från Apotea med stödet jag beställt till armen.

Märkte när jag plockade med mat åt Nova och kaffebryggaren att jag automatiskt använde vänster arm mera.
Framförallt när jag drog ut de tröga gamla kökslådorna för att ta bestick.

Öppnade så Nova fick gå ut och sniffa friskluft på balkongen.
Hade stängt inatt då jag var så frusen.
Vet inte om jag haft feber inatt men hursom så har kroppen jobbat hårt med något.

Kaffet smakar gott och jag ska snart ta en välbehövlig dusch.
Ser inte fram emot att torka håret. Det gör så ont i armen att hålla upp den.

Läser på fb att Sverige vann sin match mot Färöarna igår kväll
Tror att min vän R fick min VIP körning.
Bra det, han gillar verkligen fotboll.
Hade ju hellre varit där med grabbarna än hemma med värken och ångesten över att inte kunna jobba.
Alltid en ekonomisk förlust

Det är väl bara att inse att min kropp åldras och krämporna kommer.
Jag måste träna mera så musklerna orkar med mitt jobb
Det är ju en hel del slitsamma lyft med bagage och själva busstädningen är ju ingen enkel uppgift heller
Allt tar på kroppen.

Får se vad denna dag bär med sig.
Hoppas gårdagens vila ändå gjort någon nytta med armens skada.
Jag vill jobba och leva, inte gå hemma som en zombie. Det är inte jag.

Dottern har fått iordning sin lägenhet nu för fotografering och snart visning.
Hennes syster hjälpte henne när jag inte kunde.

Denna dag har jag bara degat omkring.
Försökt göra nåt men det har gjort så ont i armen att jag måst ge upp.

Soffhäng och mat har varit dagens syssla.

Kände mig frusen så det blev mysbrallor, fleecetröja och storstrumpor på.
Voltaren på armen lindade jag in den i en varm filt.

Har somnat till två vändor och sovit djupt kändes det som.

Ringde jobbet imorse och berättade om mitt mående.
Sökte hjälp och råd på nätet för smärtan och skickade efter ett stöd att ha på armen.
Den kommer imorgon från Apotea till dörren.

Gillar inte läget på något vis.
Skulle haft en VIP körning till Friends Arena ikväll.
Gäster från Färöarna.
Det gick jag miste om nu när kroppen satte stopp för körning.

Äter, ser på tv och tycker synd om mig själv.
Med armen inlindad i en varm filt