Alla inlägg den 11 december 2019

Av Sirpa Niva - 11 december 2019 12:38

Efter en lång natts välbehövlig sömn kände jag mig redo för en powerwalk ute i friska luften.
Tittade ut och insåg att den regniga luften inte direkt kändes lockande. Än mindre all is som låg knölig och otäck överallt.
Den vita, vackra snön var på väg bort, igen!!
Det kommer ner och lägger sig jättefint.
Blir kvar ett dygn eller två och försvinner, lämnar bara kvar glashala trottoarer och gångbanor.

Något sade mig att det var dumt att ge mig ut i detta otäcka.

Klurade en stund på hur jag skulle lösa det hela.
Behövde också färga utväxten i hårbotten innan dusch.
Så det fick bli en kompromiss

Lade i färgen i botten efter att ha knutit upp håret hårt, så det skulle ligga stilla.
På med lätta träningskläder, skor och upp på löpbandet jag har stående i sovrummet.

Så den halvtimme som behövdes för färgen att göra sitt, passade jag på att ta en rask powerwalk/joggpass på bandet.
Kroppen stretade emot först men när jag började lägga in korta sekvenser med löpning så lossnade det.

Hade gärna fortsatt en halvtimme till men stoppade då färgen måste sköljas ur
Det blev iallafall 3 km och det är ju bättre än ingenting.
Genomsvettig gick jag så in i duschen.
Två saker som var viktiga denna dag fixade samtidigt.
Lätt träning och hårfärgning.

Efter detta blev det gott med en riktig frukost. Kaffe och äggsmörgåsar.

Bra början på en ledig dag tycker jag.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 11 december 2019 10:02

Det är nu snart ett år sedan som mannen jag levde med, briserade bomben som slet mitt liv i bitar fullständigt.

Nästan ett helt år sedan som jag fick lov att åter igen, börja från ruta 1 med livet.

Det jag trodde mig leva i just då, var en del av den dröm som han och jag hade pratat om i några års tid.
Ett liv tillsammans.
Gemensamt, trivsamt boende. De drömmar om resor vi hade, gemenskapen med våra barn och barnbarn och massor av annat vi planerat.
Den närhet vi hade till varandra i allt. Goda samtal, ärlighet och öppenhet.

Allt var tydligen bara ett spel, eller en fasad från hans sida och det troligtvis bara för att ha någonstans att ta vägen då han valde skilsmässa från sin dåvarande fru.

Jag var en form utav tillfällig hållplats för att han sedan skulle kliva vidare i livet, dit han hade siktet. Till ännu en kvinna som fanns i kulisserna och väntade.
Den tid vi bodde tillsammans var alltså en tid av ständiga lögner och påhitt från hans sida.

Jag ser allt så tydligt idag.
Klart och tydligt har minnen visat vad som var på gång. En plan som förverkligades, med mig och mina känslor, min själ som verktyg.
En språngbräda vidare i livet.
Han valde mig till det för att jag är en stark person.
För han visste att jag skulle klara det, överleva svek och ta mig vidare.
En praktisk lösning helt enkelt.

Det har gjort ont, så in i helvete ont att jag valt själv att bara lägga känslorna åt sidan under det år som gått.
Då de tryckt på och viljat komma fram för att bearbetas så har jag bara trampat ner dem i själen igen och ångat vidare.

Nu har de fått möjlighet att komma fram.
Bland annat i helgen då jag träffade en fd kollega/vän/chef i Jönköping.
Vi pratade en del om det som hänt och detta gjorde att mina känslor kom upp till ytan.
Den fasad jag lagt upp rämnade lite i taget och jag lät min själ blöda.
Där på hotellet i ensamhet och likaså när jag kommit hem.

Jag kände mig vilsen, ledsen och sårad
Det var liksom inte händelser som gjorde illa mig utan mera just detta att jag litat på denna människa som sade sig vilja leva resten av sitt liv tillsammans med mig.
Löften fyllda av lögner.
Löften som han själv valde att leverera utan att jag en bett om dem
Löften som han sedan kastade rakt i ansiktet på mig den dagen han efter noga planering och förberedelse, tog steget att lämna mig.

Ett långt brev på köksbordet som jag i ensamhet fick läsa.
Bara 30 minuter innan hade vi talats vid i telefon i nästan en timme
Skrattat, skojat och pratat precis som vi brukade. Allt hade varit som vanligt.
Vi var ju de bästa vänner.
Kunde sitta i timmar och prata om allt.
Både hemma och i telefon.

I detta brev fick jag så levererat hur han ville ha sin framtid. Han hade sedan innan Jul hyrt ett rum som han skulle flytta till.
Jag skulle få hjälp med hyran under uppsägningstiden så jag skulle klara det ekonomiska.
Han hade alltså ensam bestämt att bara dra.
Vår överenskommelse om ärlighet inför varann fick jag levererat i ett brev.
Hans plan var klar.
Den hade han ensam ordnat eller med den kvinna som han sedan flyttade till
Jag tror inte ens det fanns något rum, utan det var hennes hem som var målet.

Men spelar det ingen roll idag vilket det var.

Det han lämnade efter sig var i mig ett blödande sår som inte börjat läka förrän nu.
Det behövde gå en tid i mitt liv, innan min själ valde att öppna upp och rensa ur det sista för att jag skulle få ro

Resan till idag har ju varit händelserik och för mig helande och betydelsefull.
Mitt arbete och min familj har en enorm betydelse i läkningen
Jag har fått vara Jag, hela vägen.
Min arbetsgivare har fullt förtroende för min kompetens och har givit mig möjligheten att arbeta på ett sätt som gjort mig ännu starkare.
Mina barn och barnbarn har funnits med hela vägen.
Min hyresvärd gav mig möjligheten att på ett smidigt sätt bara byta till en mindre lägenhet inom samma huskropp.
Så bra.
Jag kunde bo kvar men inte i det gemensamma som var till för oss två som inte var menade för varann.

Jag bor fint.
Mitt jobb finns kvar om än något förändrat sedan ägarbytet.
En viss oro finns där som gror. Det får tiden utvisa vad det utvecklas till

Ny visioner och nya mål finns framför mig.
Detta har gjort att det själsliga städning som nu gjorts de senaste dagarna, var väldigt nödvändig.

Inatt sov jag i 11 timmar.
Fullständigt utmattad efter en hel dag fylld av röriga tankar, mycket gråt och sorg som jag släppte fram.
Jag satt hemma i soffan och lät gråten komma.
Till "hjälp" hade jag det sorgebud som levererades världen igår..
Marie Fredrikssons bortgång.
Så fruktansvärt sorgligt, orättvist och hastigt.
En chock för hela världen.

Då brast allt för mig, fullständigt! Jag bara grät och grät.
Insåg efter nån timme att jag i denna känsla fick ur mig det egna som jag burit på likt en taggbuske i mitt hjärta.
Allt bara lossnade och flöt iväg

Kände vid 20 tiden på kvällen hur utmattad jag var. Orkade knappt ta mig ur soffan och borsta tänderna.
Kroppen tung som bly och själen tom på nåt vis.
All oro borta.
Jag ville bara sova. Det gjorde jag, sov, sov och sov ännu mera.
Vaknade till på natten och besökte toan.
Direkt isäng och sov vidare.

Kände hur Nova låg nära eller på mig mest hela tiden. Hon helade och vårdare medans jag sov.

Nu är klockan snart 10 och jag är kvar i sängen. Kaffet intaget för två timmar sedan.
Har varit uppe en stund men kände att jag behövde skriva av mig.

Det är mera än det jag skrivit om som rensats ur min själ. Allt vill jag inte skriva om då det berör nära och kära.
Nära som jag älskar högt och som jag försöker göra livet bättre för.

Vi får se vad framtiden har i sina gömmor.
Kanske kommer jag att flytta, byta arbetsgivare och påbörja ett annorlunda liv.
Vi får se.

Livet ligger där framför mig likt en bok med tomma blad.

Nu har jag rensat min själ och hittat mig själv igen.
Snart är det Jul och jag får vara ledig.
Fira med nära och kära och bara njuta av familjens kärlek, god mat och vacker omgivning.




ANNONS

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9
10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23
24
25 26 27 28 29
30 31
<<< December 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se